Christina Gestrin

Rysslands kärnkraftsprogram och riskerna med det radioaktiva avfallet

2011-09-16T16:51:00.003+03:00

Under de senaste åren har debatten om kärnkraften pågått aktivt i Finland. Till min stora förvåning är det mera sällan vi får läsa tidningsreportage om kärnkraftsprojekt i våra närområden. Sanningen är den att Ryssland har startat ett digert kärnkraftsprogram och där tycks inga större protester eller ens någon större principiell diskussion om frågan förekomma. Förutom att sju nya kärnkraftverk ska byggas, i Murmansk, Sosnovibor och Kaliningrad, pågår också uppförandet av ett flytande kärnkraftverk i Murmansk. Det flytande kärnkraftsverket ska transporteras till Kamtjatka då det är färdigt år 2012. Det sägs att Ryssland planerar att bygga flera flytande kärnkraft under de närmaste åren. Under ett energiseminarium i Mur-mansk på våren fick en grupp nordiska parlamentariker höra att riskerna med ett flytande kärnkraftverk är små, skulle en olycka ske så kan man dra proppen ur och sänka det hela!

Liksom i Finland byggs också i Ryssland en överkapacitet av kärnkraft. Rysslands tanke är att exportera kärnkrafts el till Europa och kanske andra närliggande länder. Rosatom, ett statsägt ryskt elbolag har am-bitiösa planer på byggande av el-överföringsnät åt olika håll. Ett exempel på överkapaciteten är att det egna behovet av el i Kaliningrad skulle täckas med ett halv kärnkraft medan man de facto nu bygger två nya kärnkraftverk där. I Sosnovibor skall de 3-4 nya kärnkraftverken ersätta de gamla som är av Therno-byl typ. Ryssarna litar på att den nya tekniken som nu byggs är trygg och säker. Att den gamla, fortfaran-de i brukvarande tekniken inte är det, vet man av erfarenhet. Det har ju i år förflutit 25 år sedan Therno-byl olyckan.

Må vara att det officiellt heter att kärnkraften är trygg, men behandlingen av avfallet är varken trygg eller säker. I våra närområden finns kärnreaktorer som tagits ur bruk, avfall från kärnkraften som mellanförva-ras i bristfälliga lager och sist men inte minst Majak, den ökända behandlingsanläggningen för använt kärnbränsle. Dit transporterades också avfallet från Lovisa kärnkraftverk under flera år.

Ryssland har godkänt Esbo konventionen, men inte ratificerat den. Det betyder att Ryssland bara till till-lämpliga delar följer avtalet. Huruvida Finland får all nödvändig information om verksamheten vid kärn-kraftsverken i våra närområden är jag inte helt övertygad om. Det här är inte en sak som våra ministerier gärna talar så mycket om. Frågan är därför om vi kan vara säkra på att de finländska myndigheterna i re-altid får information om eventuella olyckstillbud eller läckage vid kärnkraftsverken i Murmansk, Sosno-vibor och Kaliningrad.

Bakom vår gräns finns världens största ansamling av radioaktivt avfall och det finns stora brister i be-handlingen och lagringen av avfallet. Hur stora risker det handlar om vågar väl ingen med säkerhet säga.

Finland är med om att finansiera och stöda arbetet för förbättrad kärnsäkerhet inom ramen för den nordli-ga dimensionen. Många andra länder deltar också i arbetet. Men med tanke på problemets enorma dimen-sion så går arbetet långsamt, alldeles för långsamt.

Natur- och humanitär katastrof i öst Afrika

2011-07-22T12:53:00.002+03:00

Torkan i östra Afrika är en stor natur- och humanitär katastrof. I år firas Rio 20, dvs 20 år sedan hållbar utveckling konferensen i Rio de Janeiro. Det som nu händer i öst Afrika, dvs den svåra torkan, är med stor sannolikhet en följd av den globala uppvärmningen. Kenya tar ett stort ansvar som mottagare av de stora flyktingströmmarna, trots att Kenya är ett fattigt land. Jag besökte gränsen mellan Kenya och Somalia för 5-6 år sedan. Redan då hade torkan lett till att nomadernas boskap dött eller avlivats och människorna var helt beroende av utomstående hjälp. Sedan dess har läget bara förvärrats. Det är viktigt att EU och alla länder i västvärlden visar solidaritet och är beredda att bistå och stöda en hållbar utveckling i Afrika. Jag anser att de globala utvecklingsfrågorna måste få tillräckligt med utrymme i den politiska debatten. Visserligen har vi stora problem inom EU och euro området som naturligtvis finns högt på den politiska agendan men läget i öst Afrika kräver ansvarstagande, engagemang och åtgärder. Vad kan EU göra? Vad kan Norden göra? Vad kan de enskilda länderna och medborgarna göra? Jag hoppas att biståndspolitiken under den här riksdagsperioden verkligen skall diskuteras och analyseras och att kopplingen till klimatförändringen inte glöms bort i det sammanhanget. Biståndssamarbetet måste se helheter och ha som mål att få U-länderna på fötterna så snabbt som möjligt. Barns rätt till trygghet, hem, skola och liv är väl det allra viktigaste man kan sträva efter att förverkliga.

Tacktal till Östersjön på prisutdelningen

2011-05-11T15:30:00.002+03:00

En ny värld öppnade sig för mig då jag under studietiden började dyka i Östersjön. Det var fascinerande, mycket finare än jag hade föreställt mig. Färgerna, ljuset, skuggorna, växterna, tången, sjögräset, fiskarna, bottendjuren, ja, ett myller av liv gömmer sig för oss landlevande under vattenytan. Det är fantastiskt.Men jag såg också sådant som gjorde mig ledsen och bedrövad. Döda havsbotten, syrefria bottenområden längs stränderna, skräp, tjocka mattor av trådalger som inte mera lämpar sig för fiskar och annat liv. Det fanns och finns spår av människans slarv, dumhet, likgiltighet, girighet eller är det bara okunskap?Jag tror att vi har varit väldigt nära Östersjöns absoluta toleransgräns men jag tror också att ett trendbrott mot det bättre nu har skett. Det finns nu positiva signaler och hoppingivande tecken i miljön och Östersjönaturen, men mycket arbete återstår fortfarande innan Östersjön har återhämtat sig.Det behövs åtgärder lokalt, nationellt och i samarbete med alla Östersjöländer. Varje skärgårdsvik behöver egna vakthundar och väckarklockor. Det behövs en stark opinion som sätter press på politiker. Det behövs parlamentariker som sätter press på regeringarna. Östersjön är en del av vår livsmiljö, på Åland mer än någon annenstanns. Det man bryr sig om, vill man väl. Naturen har ett egenvärde som vi måste respektera och våra barn måste också ha rätt att njuta av allt det som ett rent hav innebär. Därför måste arbetet för att skydda Östersjöns miljö fortsätta.

Ja till Portugalstödet är nödvändigt!

2011-05-10T16:05:00.000+03:00

Jag deltog i hörandet om Portugalstödpaketet här på riksdagen idag. Tiden går och Europa väntar på Finlands svar. Det pågår ett politiskt spel med höga insatser just nu . Hörandet gav inte något nytt egentligen men förstärkte och förtydligade den bild som blivit allt klarare under de senaste dagarna, förhoppningsvis också för den stora allmänheten. Finland måste delta i stödpaketet för Portugal. Vi kan inte vara det land som stoppar försöken att förhindra en ny ekonomisk recession. Krav ska ställas på Portugal och andra länder som får hjälp genom finansieringsmekanismerna, det råder det full enighet om. Samtidigt måste man förstå att läget är svårt i Grekland, Irland och Portugal. Och framförallt, att inte göra något i det här läget kan innebära en ny ekonomisk recession som blir mycket dyrare än stödpaketet i sig.

I dessa tider av regeringssondering börjar det också vara allt klarare att den kommande regeringen måste ha en gemensam syn på hur EU-politiken ska drivas. Jag har mycket svårt att föreställa mig trovärdighet i en regering som skulle företräda minst två helt olika politiska linjer. Den akuta Portugal frågan är helt klart inte den sista gången Finlands regering och riksdag blir tvungen att ta ställning till politiken inom euro-området inom de närmaste åren. Fortsättning följer och det är helt klart.

Nu vill vi komma igång med vårt arbete här i riksdagen och hoppas att regeringssonderingarna snabbt leder till regeringsförhandlingar och en ny regering. En regering som står för de värden som är viktiga för att Finland ska klara sig och vara en aktiv part i Europa och världen. Jag känner hur otåligheten i mig ökar dag för dag och jag är övertygad om att många andra känner precis lika.

Att rädda Östersjön- ett viktigt politiskt uppdrag

2011-05-06T15:22:00.000+03:00

Det är en stor ära för mig att få delta här på Östersjöfondens seminarium idag. Då Edgar Öhberg ringde mig en dag i februari och berättade för mig om Östersjöfondens beslut så hade jag först svårt att tro att det var sant. Samtidigt blev jag väldigt glad. Att bli prisbelönad är verkligen inte vanligt för politiker. Att vara den andra parlamentarikern som tilldelas Lasse Wiklöfs pris är en otroligt stor ära för mig. Jag vill därför börja med att tacka er för priset och möjligheten att idag hålla denna taltur här.

Lasse Wiklöf och jag träffades flera gånger under de år vi samtidigt var med i politiken. Jag tror att den första gången vi träffades var på BSPC konferens i St Petersburg år 2002. Jag minns att Lasse Wiklöf och Folke Sjölund kom och pratade med mig under buffén på kvällen. Vi hade alla tre deltagit i debatten under dagen och krävt att Ryssland skulle minska utsläppen från St Petersburg och förbättra sjösäkerheten vid transporterna av olja. Dessutom krävde vi större öppenhet och att Ryssland skulle ratificera Esbokonventionen. Det var ord och inga visor och vi var väldigt eniga i våra krav. En tid senare träffades vi i Danmark på en konferens som handlade om det kustnära fisket i Östersjön och satt också då bredvid varandra under en supé och pratade om vårt gemensamma Östersjöintresse. Lasse Wiklöf hade ett mycket entusiasmerande och inspirerande sätt, som smittade av sig. Han var en stor nordist och Östersjövän.

Jag har valt rubriken “Att rädda Östersjön- ett viktigt politiskt uppdrag”.

För 11 år sedan då jag inledde min parlamentariska karriär var Östersjön inte ännu ett tema som alla partier skulle ha talat om. Under de gångna åren har mycket hänt och idag är Östersjöns miljö och framtid ett politiskt tema av hög rang. Ett bevis för det var det toppmötet som ordnades i Helsingfors i februari 2010. Till mötet kom statsledare från alla Östersjöländer. Alla partier är idag medvetna om att Östersjön mår dåligt och flaggar för Östersjön i sina valprogram. Problemet är fortfarande, som alltid förr, att omsätta de vackra orden till praktisk handling. Under de senaste åren har ändå många betydande framsteg i Östersjöskyddet gjorts och jag ska snart komma tillbaka till det.

Jag ska kort göra en resa tillbaka i tiden och berätta om hur mitt eget intresse för Östersjön väcktes och varför Östersjön blev ett viktigt politiskt uppdrag för mig. I likhet med många andra finlandssvenskar har också jag ända sedan min tidigaste barndom tillbringat mycket tid vid havet, i skärgården. Vi hade och har fortfarande ett sommarställe på en holme i den Östnyländska skärgården. Intresset för skärgården och Östersjöns ekologi väcktes alltså på ett mycket naturligt och självklart sätt i och vid vattnet, där vi tillbringade mycket tid mest under somrarna men ganska ofta också under andra årstider. Min familj har alltid haft nära vänner bland skärgårdsbor, som alltid levt ute på holmarna. De har lärt mig att förstå de traditionella skärgårdsnäringarna och också hur skärgården ter sig ur ortsbornas synvinkel.

Under mina uppväxtår från barn till vuxen skedde en tydlig förändring i vattnets skick. Klipporna och stränderna ändrade utseende. De gröna undervattens gräsmattorna försvann och i stället började sjögräsmattorna se ut som smutsgula, slitna trasmattor. Tångbältet glesnade, vikar växte igen av vass och fiskfångsterna minskade. Sedan började algblomningarna bli allt vanligare. Förändringen skedde snabbt då den kommit i gång. Forskarnas varningar togs på allvar först då övergödningen gått så långt att vägen tillbaka till ett en god ekologi skulle vara mycket lång och svår. Algblomningarna var väckarklockan för den stora allmänheten.

En väckarklocka för mig var att vi fick en av de första nyländska fiskodlingarna till granne i vårt skärgårdsparadis. Det skedde i mitten av 1980-talet. Fiskodlingsverksamheten var då starkt på kommande men det fanns väldigt lite erfarenhet av miljöeffekterna och myndigheterna visste inte hur fiskodlingstillstånden skulle hanteras. Fiskodlingen i vårt grannskap var tyvärr av den värre sorten. Företaget bröt mot regler, överskred tillåtna odlingskvoter och slarvade med avfallshanteringen. Följden var att holmar och stränder i fiskodlingens näromgivning sölades ner av en kladdig, oljig smörja på vårarna då isarna smultit. Händelseförloppet vid den här fiskodlingen var min första konkreta kontakt med miljömyndigheterna, miljölagstiftningen och rättsväsendet.

År 1986 inledde jag mina studier i miljövård vid Helsingfors universitet. Jag deltog i alla tänkbara Östersjökurser som universitetet kunde erbjuda, bla. i biodykarkurser för att avlägga dykarcertifikat. Min pro gradu gjorde jag för Helsingfors vatten- och miljödistriktet och den handlade om “vår” fiskodlings inverkan på omgivningen. Jag använde makrofyter, stora alger och vattenväxter, som bioindikatorer. Fältundersökningen skedde dykande under tre veckor, i juni, juli och augusti och jag undersökte 9 olika undervattenslinjer i fiskodlingens omgivning.

Efter avslutade studier, i början av 90-talet, arbetade jag några år för organisationen Natur och Miljö, som föreståndare för Naturskolan i Sjundeå och medverkade bl.a. i en Östersjökampanj som hette kustbevakningskampanjen. Vi besökte olika orter, torg och sommarevenemang längs med kusten under sommaren för att informera om Östersjöns miljötillstånd och vad var och en av oss kan göra för att rädda havet.

Det gäller att hitta de rätta påverkningskanalerna i samhället och den insikten innebar för min del att politiken så småningom kom in i bilden. Det började med en plats i Helsingfors miljönämnd där bl.a. frågan om kväverening av avloppsvatten vid det stora nya reningsverket i Viksbacka var en laddad, politisk fråga.

År 1996 slog forskarna larm om ovanligt höga halter av näringsämnen i vattnet. Allt tydde på att 1997 skulle bli en algsommar. Jag var då medlem i SFP:s nygrundade miljödelegation. Vi beslöt skriva ett Östersjöprogram, det första partipolitiska Östersjöprogrammet i Finland i modern tid. Svensk ungdom hade redan år 1968 skrivit det allra första, vilket är ett bevis för framsynthet. SFP:s Östersjöprogram blev färdigt våren 1997 och mottogs positivt om än rätt svalt av partiets dåvarande ledning. Två månader senare var det annat ljud i skällan. Alla tiders värsta ärtsoppsliknande massförekomster av cyanobakterier, blågröna alger, förstörde sommaren för tusentals semestrare och blev den största nyheten i sommarens nyhetsbevakning. Då kunde partiordförande Norrback stolt konstatera att SFP var på alerten och hade ett åtgärdsprogram för skyddet av Östersjön till hands. Sedermera har programmet uppdaterats och skrivits om flera gånger. Många av våra krav har förverkligats under årens lopp men samtidigt har nya hotbilder kommit in i bilden.

År 2000 blev jag riksdagsledamot. Under min första dag som riksdagsledamot behandlades “lagförslaget om förhindrande av föroreningar förorsakade av fartyg” i riksdagens plenum. I mitt första riksdagstal i plenum den 28.4 2000 tog jag upp många frågor som fortfarande, 11 år senare är högaktuella.

Här är några stycken ur talet 28.4.2000:
”För att få bukt med de olagliga utsläppen introduceras nu det så kallade ”no special fee”-systemet för hamnavgiften. Då avfallsavgiften är en obligatorisk del av hamnavgiften blir det olönsamt för fartygen att tömma avfall och slagvatten i havet. Då de är tvungna att betala avfallsavgiften lönar det sig också att utnyttja möjligheten att lämna avfallet i land. Sfp har efterlyst den här reformen i sina Östersjöprogram, som partiets miljödelegation har utarbetat.”

“Förutom no special fee-systemet behövs ännu fortsatta åtgärder för att göra fartygstrafiken på Östersjön säkrare och miljövänligare. Många tankfartyg har i dag dubbla bottnar. Säkerheten skulle ytterligare öka om man använde fartyg med dubbla skrov. I Sfp:s Östersjöprogram har vi efterlyst en internationell rekommendation om att övergå till tankfartyg med dubbla skrov.”

Talet fortsatte:
“Oljeutsläppen är inte det enda miljöproblemet Östersjön har råkat ut för. Den mest brännande frågan är naturligtvis övergödningen, som har funnits på allas läppar sedan algsommaren 1997. Debatten om övergödningen leder lätt till en jakt på syndabockar. Det är konstruktivare att se på frågan som en helhet, där alla pusselbitar tas i beaktande. Därför behövs det ett omsorgsfullt programarbete.”

Några kommentarer till de frågor som då berördes. ”No special fee” systemet har tyvärr inte lett till att fartygen skulle ha slutat släppa ut sitt smutsvatten i havet. Varje dag trafikerar över 2000 fartyg på Östersjön. Kring 350 kryssningsfartyg besöker varje år Östersjön och fortfarande tömmer en stor del av dessa fartyg sitt avloppsvatten rakt ut i havet. Det här är helt oacceptabelt. För småbåtar på finländska och åländska vatten trädde ett totalförbud att släppa ut toalettavfall i vattnet i kraft år 2005, men för fartygstrafik på internationellt vatten kräver ett totalförbud att IMO fattar beslut om det. Det här är något Nordiska rådet påtalat och kravet har förts vidare av länderna kring Östersjön och av HELCOM. Senaste år beslöt IMO äntligen att utpeka Östersjön till ett special område för utsläpp av avloppsvatten. Villkoret för att utsläppsförbudet ska träda i kraft är att de stora hamnarna i Östersjöområdet innan dess byggt ut mottagningsfaciliteter för fartygens spillvatten. För närvarande är det bara Helsingfors, Stockholm och St. Petersburg som har fungerande system.

För fartygens del har framsteg gjorts. Alla tankfartyg som trafikerar på Östersjön bör ha dubbla botten och dubbla skrov och dessutom vara isförstärkta på vintern.

Kravet på ett helhetsprogram för skyddet av Östersjön har också uppfyllts. År 2007 godkände Östersjöländernas regeringar HELCOM:s Baltic Sea Action Plan. Nu, fyra år senare är Östersjöländerna mitt uppe i arbetet för att konkretisera de nationella handlingsplanerna som länderna har färdigställt år 2010 och 2011.

Som jag tidigare sade så har mycket positivt skett i arbetet för att skydda Östersjön under de senaste åren. Milstolparna är godkännande av HELCOM:s Baltic Sea Action Plan år 2007 och godkännandet av EU:s regionala Östersjöstrategi år 2009. Många parallella program och processer pågår vid sidan av eller som en del av dessa två huvudstrategier. Den nordliga dimensionens miljöpartnerskap måste nämnas i det här sammanhanget. Stora, viktiga samarbetsprojekt i EU:s närområden har förverkligats och förverkligas och planeras.

Allt det arbete som utförs inom ramen för dessa program och strategier utgår från politiska avvägningar och beslut. Besluten om EU:s regionala Östersjöstrategi har tagits inom EU, Helcom:s åtgärdsplan godkändes av miljöministrarna för alla Östersjöländer. Nordliga dimensionen är ett samarbete mellan EU och Rysslands, Norges och Islands regeringar.

Bland de politiska aktörerna som drivit på att programmen skall komma till, finns Baltic Sea Parliamentary Conference (BSPC) som är bekant för er Ålänningar, eftersom vi hade glädjen att få hålla den 19:e Parlamentariska Östersjökonferensen här i Mariehamn senaste sommar. BSPC grundades år 1990 på initiativ av talman Kalevi Sorsa. Medlemmar i BSPC är alla nationella och regionala parlament och parlamentariska församlingar i Östersjöregionen. Organisationen har en styrgrupp och jag har haft förmånen att under de tre senaste åren leda denna. Viceordförande är den ryska duma ledamoten Valentina Pivnenka. Ordförandeskapen övergår vid nästa konferens, i slutet av augusti i Helsingfors, till Ryssland.

BSPC har alltid haft miljöfrågorna högt på den politiska agendan. För oss står det klart att Östersjöns problem måste lösas med gemensamma krafter och att Östersjöregionens länder och invånare har mycket att vinna på ett gott samarbete inom hela regionen. År 2006 tillsatte BSPC en arbetsgrupp med uppgift att skriva ett åtgärdsprogram om övergödningen av Östersjön. Kristoffer Asmundsen från Stortinget i Norge och dåvarande ordförande för miljö- och naturresursutskottet i Nordiska rådet, ledde arbetsgruppen. Gruppens åtgärdsförslag och krav överensstämde väl med det aktionsprogram som HELCOM:s ministermöte antog några månader efter att BSPC godkänt övergödningsgruppens rekommendationer. Ett av BSPC:s främsta krav var att Östersjöländernas regeringar skulle anta HELCOM:s BSAP. Jag har på nära håll fått följa med implementeringen av HELCOM:s aktionsprogram genom att jag varit BSPC:s rapportör och en av observatörerna i HELCOM.

Många av deltagarna i BSPC har tagit olika initiativ för att sätta politiskt tryck på Östersjöfrågorna. Man har initierat debatter i parlament och utskott, ställt frågor och resolutioner till regeringarna, ordnat utfrågningar och konferenser, skrivit artiklar och medverkat i media. Vid de årliga konferenserna har vi under de senaste åren fokuserat på HELCOM:s åtgärdsprogram, sjösäkerhet, klimatförändringen, civil trygghet och bekämpande av människohandel i Östersjöregionen. Årets konferens har som övergripande tema en grön tillväxt för ett blåare hav. Vi vill betona att det är ett framgångskoncept för Östersjöregionen att förena ekonomi och ekologi i all verksamhet.

Som parlamentariker och lagstiftare har vi ett uppdrag från våra väljare att driva på insatser och åtgärder för att skydda Östersjöns miljö. Vi måste vara duktiga på att lyssna till gräsrötternas önskemål och farhågor, att bilda opinion och skapa medvetenhet, att driva politiska frågor i våra hemmaparlament och att utöva politiskt tryck på våra regeringar och bevaka att regeringarna håller vad de lovat.

BSPC har regelbundna kontakter till Östersjöstaternas råd, CBSS. Förra sommaren var vi inbjudna till Östersjöstaternas 8:e toppmöte med Östersjörådets statsministrar och om en månad skall vi delta i CBSS utrikesministermöte i Oslo. Samarbetet mellan parlamentarikerna och regeringarna i Östersjöregionen är viktigt för att få största möjliga genomslagskraft för våra politiska strävanden. Genom att BSPC ges plats vid ministrarnas toppmöten har vi en god möjlighet att föra fram parlamentarikernas prioriteringar.

Jag har redan många gånger hänvisat till HELCOM:s åtgärdsprogram. Jag anser att detta program är det viktigaste redskap och den viktigaste strategin för att rädda Östersjöns miljö. HELCOM:s BSAP är vår chans att rädda Östersjön och jag ger mitt fulla stöd till det stora arbete som görs för att verkställa åtgärdsplanen. Alltid då tillfälle erbjuds vill jag påminna om detta.

HELCOM:s BSAP är uppdelat i fyra områden; övergödningen, farliga substanser, maritima transporter och sjösäkerhet och bio-diversitet. Programmet är verkligen mångfacetterat och ambitiöst och krävande att administrera och genomföra. Som parlamentariker är min och mina kollegers uppgift att se till att programmet har hög prioritet i regeringarna runt Östersjön.

HELCOM:s BSAP fick en ännu starkare roll, då programmet mer eller mindre som sådant inkluderades i EU:s regionala Östersjöstrategi år 2009. Genom det ökade också EU:s ansvar för att hela projektet lyckas.
Målsättningen i HELCOM:s BSAP är att till år 2021 ha återställt Östersjöns miljö till en god ekologisk nivå. För att det ska vara möjligt måste utsläppen av näringsämnen ha minskat dramatiskt jämfört med läget år 2007 då BSAP godkändes. Arbetet är inte lätt, det kräver åtgärder i alla länder inom Östersjöns avrinningsområde. Det kräver förändringar i våra samhällen, i vår vardag och invanda beteende- och konsumtions mönster. Det kostar mycket pengar på kort sikt men sparar ännu mera pengar på lång sikt.

Många framsteg har gjorts under de senaste åren. Vattenreningen i St. Petersburg börjar vara på samma nivå som i de nordiska länderna. Under 2000 talet har utsläppen minskat från ca 2000 ton fosfor per år till under 500 ton fosfor. Många nya avloppsvattens reningsverk byggs och förbättras i Ryssland, de baltiska länderna och Polen. I Kaliningrad byggs ett modernt reningsverk. Hittills har smutsvattnet från flera hundratusen invånare,
runnit orenat ut i havet.

Bland de stora utmaningarna för Östersjöns miljö är den diffusa belastningen från jord- och skogsbruket. Över hälften av näringsämnesutsläppen härstammar från lantbruket. Den intensiva uppfödningen av hönor, svin och nötdjur medför en koncentration av enorma mängder gödsel, som på många håll fortfarande dumpas i naturen. Någon patentlösning på gödselproblemet finns inte ännu, men många försök och projekt att hitta lösningar pågår. Det pågår försök för att i större utsträckning förädla gödsel och slam till energi genom biogasproduktion. Fosfor är en knapp resurs och det är också därför nödvändigt att återgå till ett kretslopptänkande i hanteringen och användningen av fosfor i jordbruket och andra samhällssektorer.

De nordiska finansieringsinstituten NIB och NEFCO gör ett mycket viktigt arbete för att få fram finansierbara projekt inom ramen för BSAP. Överhuvudtaget kan man konstatera att det stora problemet för att genomföra BSAP inte är bristen på pengar utan snarare bristen på genomförbara projekt. Vi parlamentariker i Nordiska rådet och BSPC har stött tillkomsten av den tekniska fond som används för finansieringen av projektplaner.

Jag sade tidigare att nya hotbilder har uppstått under de senaste åren. Klimatförändringen är en av dessa. Många forskare befarar att klimatförändringen kommer att medföra ett ökat tryck på Östersjön. Ökade regn och milda vintrar kan innebära en urlakning av näringsämnen året om. En längre isfri period innebär att tillväxten i havet pågår längre in på hösten. Sämre förutsättningar att idka jordbruk på grund av torka i många håll i världen ökar trycket på jordbruksmarkerna i norra Europa. En annan hotbild är naturligtvis de enorma oljetransporterna över Östersjön. De är nu ca 170 miljoner ton per år och beräknas öka till 250 miljoner ton till år 2015.

Inom EU pågår ett arbete för att övergå till en integrerad havspolitik som i större grad än nu beaktar all verksamhet i och vid havet. Man talar om en blå tillväxt för en grön ekonomi. Tanken är att all verksamhet ska planeras så att miljöaspekterna beaktas och att innovationer och teknik som stöder en hållbar utveckling ska stödas. Det finns en stor efterfrågan på miljövänliga transportlösningar, förnybar energi, energieffektiva lösningar, ekologiska livsmedelsprodukter. Marknaden och intresset växer mycket starkt globalt. Med tanke på vårt lilla, känsliga innanhavs framtid, är en sådan utveckling önskvärd. För oss politiker i Östersjöregionen är detta ett viktigt uppdrag att arbeta för.

Det allra viktigaste är att viljan att rädda Östersjön finns och för det behövs en stark opinion bland de 90 miljoner invånare som bor i Östersjöländerna. Om viljan finns så finns också trycket på politikerna. Ett tryck på regeringarna är nödvändigt för att arbetet ska lyckas. En stark politisk opinion för Östersjön behövs alltså lika mycket nu som förr och kommer alltid i framtiden att vara lika viktig.

Tal på Östersjöfondens seminarium iom. prisutdelningen 6.5.2011

Riksdagsarbetet fortsätter

2011-04-20T12:43:00.003+03:00

Idag fastställs valresultatet och nästa vecka får den nya riksdagen inta riksdagshuset. Jag är glad och tacksam över det förnyade förtroendet och ser med spänning fram emot den kommande riksdagsperioden. Hela vår politiska vardag ruskas nu om och en ny fas startar i FInlands politik. Det är faktiskt så. Vi som nu är med i politiken har inte själva upplevt 70-talet då man senast hade liknande konstellationer som nu. Men mycket är annorlunda idag och det är klart att man inte helt kan dra en parallell till den tiden då landsbygdspartiet och Vennamo var med i politiken. Frågeställningarna är av annat slag. Nu är Finland en del av EU och euro-området. Utlänningspolitiken är en stor värdeladdad fråga idagvilket den inte var på 70 och 80 talet. Den populistiska nationalismen med främlingsfientliga och intoleranta kännetecken är skrämmande. Finland är på den internationella journalistkårens läppar just nu, men denna gång för något annat än Pisa-undersökningar eller Nokia.

Det är klart att sannfinnarnas brakseger följer av en segeryra som just nu tar sig uttryck i att ministertaburetter informellt fördelas och intresserade anmäler sig. PS:s försvarspolitiska språkrör gav ett uttalande idag om att Dragsvik får offras först ifall någon garnisod skall bort, eftersom den bara finns till av språkpolitiska skäl. Den här typens uttalanden kommer vi att få höra titt som tätt under de kommande åren. Man ska ju inte låta sig provoseras men färdiga svarsbatterier är bra att ha till hands.

De facto har Dragsvik under de senaste åren förstärkts och har idag en viktig roll i det nordiska försvarssamarbetet. Den här rollen borde förstärkas i framtiden. Överhuvudtaget måste Finland söka ett närmare samarbete med Sverige och de övriga nordiska länderna i försvarspolitiken. I den situationen skulle det vara mycket kortsiktigt att nedmontera den brigad som har den största kunskapen och erfarenheten på detta.

Mina initiativ i riksdagen 2007-2011

2011-04-08T11:03:00.004+03:00

Som medlem i finansutskottet har jag representerat Svenska riksdagsgruppen vid förhandlingsbordet årligen då riksdagens tillägg och ändringar till statsbudgeten fastslås. Jag har bevakat de motioner Svenska riksdagsgruppens ledamöter inlämnat. Många årligen återkommande brister har på detta sätt kunnat korrigeras under budgetbehandlingen. Nämnas kan bl.a. stödet till skärgårdens förbindelsefartyg, anslag för kultur- och vetenskapsinstituten, rådgivningsanslagen till lantbrukssällskapen, stöd för förnybar energi m.m.

Här följer några andra exempel på andra initiativ jag har tagit under riksdagsperioden:

Social- och hälsovård, familj

- genom budgetmotioner arbetat för anslag för vården av mentalvårdspatienter.
- ställt spörsmål om barn- och ungdomspsykiatrin och om rätten till psykoterapi utan medicinering
- ställt spörsmål om fördelningen av föräldraledighetskostnader vid föräldraledighet
- i lagmotion föreslagit förlängning av föräldraledigheten så att alla barn får vårdas hemma tills de fyllt ett år.
- ställt spörsmål om möjligheten att flytta över uppgiften att utbetala stödet för närståendevårdare till FPA samt krävt bättre villkor för närståendevårdarna.
- i spörsmål krävt strängare påföljder för sexuellt utnyttjande av barn
- i lagmotion och spörsmål föreslagit ändring av namnlagen så att ett mellannamn kan tas i bruk, varmed barnet kan få både mammans och pappans efternamn enligt en nordiskt modell.

Undervisning, kultur och svensk service

- med budgetmotioner och textskrivningar i budgetbetänkandet har jag under många års tid arbetat för att råda bot på den stora bristen på svenskspråkiga barnträdgårdslärare i södra Finland. Detta arbete har bidragit till att den första svenska grundutbildningen inleds hösten 2011 i samarbete mellan Helsingfors Universitet och Åbo Akademi.
- i skriftligt spörsmål föreslagit förbättrade förutsättningar och högre statsandel för folkhögskolorna
- ställt spörsmål om verksamhetsförutsättningar för hemgrundskola på svenska.

Östersjön

- I budgetmotion, spörsmål och i medlemsinitiativ i Nordiska rådet föreslagit att anslag reserveras för en projektberedningsfond för att snabba på genomförandet av Östersjöns åtgärdsplan. Sverige och Finland har sedermera bidragit till fonden som inrättades och administreras av Nordiska Investeringsbanken och Nefco.
- i budgetmotioner verkat för ökade anslag för regionalt viktiga vatten- och avloppsprojekt.
- i spörsmål kritiserat regeringen för brister i informationen om kraven på avloppsvatten rening på glesbygden.
- lämnat in budgetmotioner om förbättrad oljebekämpningsberedskap. Anslagen har ökat under riksdagsperioden och ett nytt oljebekämpningsfartyg tagit i bruk.

Fiske, landsbygd och jordbruk

- gjort budgetmotion om reduceringsfiske i skärgårdsvikarna i Finska viken och Skärgårdshavet. Våren 2011 är planeringen av verksamheten längs med kusten i full gång då över 1 miljon euro reserverades i statsbudget tack vare motionen.
- fyra år i rad har min budgetmotion om anslag för Finlands Yrkesfiskarförbund godkänts.
- gjort spörsmål om begränsningen av skarvstammen
- i finansutskottet stött tilläggsanslag för bl.a. utvecklandet av användningen av närmat i storkök, lantbruksrådgivningen, finansieringen för hållbart skogsbruk och bioenergi.

Hållbar utveckling

- lämnat in en lagmotion om att förbjuda försäljningen av glödlampor och övergå till energisnåla lågenergilampor. Ett EU-direktiv krävde samma sak ett år senare.
- lämnat in ett spörsmål om att utveckla nätet för insamling av lågenergilamporna. Miljöutskottet skärpte bestämmelserna om detta i samaband med den nya avfallslagen.
- I spörsmål föreslag införande av el-mätare som hjälper till att förhindra el-konsumtionstoppar. Enligt svaret är sådan intelligent teknik på kommande.
- föreslagit anslag för uppgörande av en vindatlas.
- har gjort spörsmål om att förbjuda övergödande fosfor i tvättmedel. En förordning om detta träder i kraft 2013.

Trafik, företagande

- muntligt spörsmål om att införa elektroniska hastighetsskyltar som beaktar vägföret på huvudvägarna.
- föreslagit anslag för förbättringen av Stamväg 51. Vägbygget inleddes äntligen under denna riksdagsperiod.
- budgetmotion om elektrifieringen av Hangö-Hyvinge banan
- budgetmotion om att förlänga stadsbanan till Esbo centrum

Kärnkraftskatastrofen i Japan påverkar synen på kärnkraft

2011-03-15T17:39:00.004+02:00

En debatt pågår nu om det ska vara tillåtet att koppla kärnkraftsolyckan i Japan till vår energipolitik i Finland. Hängivna kärnkraftsanhängare säger att det är förkastligt att göra en sådan koppling. Jag anser att de som vill förhindra en diskussion eller som förlöjligar dem som generellt betonar kärnkraftens risker, gör ett stort misstag. Kärnkraft är en riskfull teknologi och gång på gång får vi uppleva att människan inte klarar av att förutse alla de risker som kärnkraften kan medföra. Tänk att Japan, med sitt avancerade tekniska kunnande, inte klarade av att säkra reservsystemen, då el-försörjningen i kärnkraftverken slogs ut. Ja, det är häpnandsväckande men det är en realitet. Igen en gång får vi bevittna att det som skulle vara omöjligt trots allt var möjligt.

Världen reagerar på den pågående kärnkraftskatastrofen i Japan. Tyskland har idag beslutat stänga "tills vidare" alla reaktorer ibruktagna före år 1980. Man gör det av säkerhetsskäl och för att det finns ett stort motstånd i Tyskland mot kärnkraft. Bra så.

Här hos oss har riksdagen för mindre än ett år sedan beslutat bevilja tillstånd för två nya kärnkraftverk. Nu skyndar sig många att utropa att också nästa riksdag måste säga ja till ytterligare ett kärnkraftverk. Den som motiverar det med att vi behöver alla dessa kärnkraftverk för att bli självförsörjande i el-produktionen pratar strunt. Vi behöver inte tre nya kärnkraftverk (och ännu mindre fyra, ett är under byggnad och två har fått tillstånd av riksdagen) för vår självförsörjning. Av de två kärnkraftverk som riksdagen beviljade tillstånd för senaste sommar, kommer el-produktionen från hela det ena, att gå på export.

De som tror att Finland kommer att nå upp till sina klimatpolitiska målsättningar tack vare kärnkraften till år 2020, har också fel. De tillstånd som beviljades förra året kan tidigast förverkligas mellan åren 2020-2030. Finland ska till år 2020 minska utsläppen av koldioxid med 20%. Med alla dessa kärnkraftsinvesteringar är det mycket sannolikt att intresset för förnybara energiformer och ökad energieffektivitet bromsar upp. Kärnkraften är inte botemedlet mot klimatförändringen. Många räknar med att kärnkraftselen kommer att vara billig också i framtiden. Jag vågar nästan förutspå och jag hoppas och kräver att det som händer i Japan just nu leder till att trycket att se över säkerheten vid alla befintliga och framtida kärnkraftverk ökar, vilket innebär att priset på elen stiger. Brukstiden för kärnkraftverk kommer att förkortas, vilket också ökar priset på elen. Det kommer också att finnas ett tryck att höja prisen för garantier för eventuella olyckor, vilket också kommer att höja kärnkraftselens pris.

Skulle mot förmodan kärnkraftselens pris också i framtiden hållas på en låg nivå, innebär det att trycket att öka energieffektiviteten i samhället, inte finns. Skulle vi misslyckas med att öka energieffektiviteten, så blir vi ohjälpligen efter i den teknologiska mega trend som pågår i världen. Den förhärskande trenden i världen är trots allt inte utbyggnaden av kärnkraften, utan utvecklandet av förnybara energiformer och teknologier som ökar energieffektiviteten. Det kunnande måste vi i Finland satsa på. Kärnkraften är en farlig teknologi och det radioaktiva avfallet ett miljöproblem av enorma mått också i våra närområden. Jag har tre gånger röstat mot kärnkraft under mina år i riksdagen. Min negativa inställning till kärnkraft är och består också i framtiden.

Fler kvinnor som ledare!

2011-03-08T13:04:00.000+02:00

När riksdagsvalet närmade sig beslöt jag mig för att ordna ett fundraisingseminarium och började planera programmet. Det var lätt att hitta ett naturligt tema: att stärka Finlands konkurrenskraft i Östersjöområdet. Nästa steg var att få tag i lämpliga talare, vilket lyckades väl. Jag fick två män och två kvinnor som talare, alla experter inom området.

När det var dags att skicka ut inbjudan kollade jag företagsregister och organisationer. Än en gång förundrades jag över den väldiga mansdominansen bland ledarna. Utan att överdriva var mer än 90 procent av de personer i ledande ställning som jag hittade män. Jag häpnade över hur det är möjligt att det än i denna dag är så.

Regeringens redogörelse om jämställdheten mellan kvinnor och män samt Statistikcentralens statistik belyser den kärva situationen. År 2007 var cirka 70 procent av alla ledare och högt uppsatta tjänstemän män, och inom organisationer var andelen manliga chefer cirka 60 procent. Av företagsledare och verkställande direktörer var männens andel rentav 80 procent.

I högskolevärlden ser siffrorna ungefär lika ut. Av de som avlagt doktorsexamen är mer än hälften kvin-nor, men bland lektorer, överassistenter och professorer har män en betydande överrepresentation jämfört med kvinnor.

I den riksdag som folket valt finns det ungefär 120 män och cirka 80 kvinnor. Kommer månntro jäm-ställdheten att bli bättre under nästa mandatperiod? Jag hoppas det, för hälften av Finlands befolkning är kvinnor. Fundraisingseminariet var lyckat och för det tackar jag alla som deltog och gav sitt stöd. Stöd behövs för att ha råd med en kampanj – oberoende om det är en man eller en kvinna som betalar.

Biståndssamarbetet är en viktig del av Finlands utrikespolitik

2011-02-25T13:33:00.002+02:00

Idag hölls en debatt om biståndssamarbete och medborgarorganisationernas roll i utrikesministeriets, Plan Finlands och World Visions regi. Jag hade möjlighet att representera SFP i panelen och tyckte att diskussionen var viktig och intressant med tanke på de riktlinjer som görs upp för nästa regeringsperiod.

Finland har för länge sedan lovat att betala 0,7% av BNP i bistånd. Jämfört med de övriga nordiska länderna är vi långt efter. Men nu ser det ut att gå mot en positivare riktning för biståndet har ökat under de två senaste regeringsperioderna . Vi är nu uppe vid 0,58% och det här året ökar biståndsanslagen med 108 miljoner euro och når sammanlagt över en miljard euro. Det är stora pengar och det gäller att rikta dem rätt så att de har bästa möjliga effekt. Under nästa regeringsperiod kan FInland äntligen uppnå 0,7%-målet.

Jag anser att kvinnor och barn i de fattigaste länderna är den målgrupp som man bör satsa allra mest på. Om kvinnornas situation förbättras så mår hela familjen bättre vilket har den snabbaste återverkningen på hela samhället. Te.x. då tillgången på rent vatten underlättas genom byggande av brunnar för de lokala samhällena så slipper kvinnorna och flickorna de långa vandringarna efter vatten och om tillgång till solenergiteknik förbättrades slipper de tunga och tidskrävande vandringarna efter ved, vilket ger kvinnorna tid över för annan verksamhet. Samtidigt skulle vardagen för miljontals familjer underlättas. Mikrolån till kvinnor har visat sig vara ett utmärkt sätt att stöda småskalig företagsamhet. Då kvinnorna kommer ur den djupaste fattigdomen blir det lättare för dem att möjliggöra skolundervisning för barn. Skolan och utbildningen är förstås lika viktig för alla barn i världen. Samtidigt som bildningsläget förbättras ökar välståndet och möjligheten till bättre sanitära förhållanden, vilket är en annan utgångspunkt för en dräglig tillvaro.

Unga män utan arbete är ett växande trygghetsproblem för samhällsutvecklingen i utvecklingsländerna. Bättre möjligheter till småskalig företagsamhet kan vara en dellösning på problemet.

Medborgarorganisationerna gör ett imponerande arbete och får mycket gott till stånd. Alla kan privat medverka till att biståndssamarbetet får en större effekt, genom att donera pengar till någon av de organisationer som verkar i dessa länder. Det var intressant att höra att finländarnas tilltro till medborgarorganisationerna är mycket hög.

Öppenhet i rapporteringen av hur biståndsmedlen används är en nödvändighet. Samarbetet inom Norden borde också stärkas för att öka effekten och koordineringen av resurserna.

Nationalspråksutredningen och Nätverket Svenska nu

2011-02-09T10:18:00.000+02:00

Svenska Folkpartiet har föreslagit att det under nästa regeringsperiod uppgörs en nationell språkstrategi. Förslaget grundar sig på den oro vi känner över de försvagade språkkunskaperna. Naturligtvis är vi oroade över den negativa inställning till svenskundervisningen som präglat debatten under de senaste åren. Men det är inte bara svenskan som försvagats utan också skolelevernas kunskaper i andra språk. Utbildningsstyrelsens utredningar visar att kunskapen i finska blivit sämre bland svenskspråkiga elever. Det är på tiden att se över språkundervisningsmetoderna. Jag har barn i grundskoleåldern och kan konstatera att undervisningssättet inte förändrats sedan min skoltid. Också finskundervisningen kunde göras mera levande och intressant i svenska skolor.

Timresursarbetsgruppens stora arbete beslöt regeringen lägga på hyllan eftersom Centerpartiet var ovilligt att föra arbetet vidare. Nästa regering måste återkomma till saken eftersom en översyn av tim resurserna behövs. SFP har påpekat att våra barn har färre undervisningstimmar, d.v.s. i genomsnitt kortare skoldagar, än skoleleverna inom OECD-länderna. Det måste finnas utrymme för flera timmar i grundskolan. Då kunde också språken få mera utrymme. Tidigareläggningen av språkundervisningen stöder vi varmt. Också de svenskspråkiga barnen borde inleda undervisningen i finska redan på andra klass. Barnen är nyfikna och motiverade i den åldern.

I flera valmaskiner inför riksdagsvalet tillfrågas kandidaten om man är beredd att ersätta svenskundervisningen med ryska i kommunerna vid östgränsen. Det är lätt att instämma med minister Virkkunen som sagt att svenskan borde förstärkas, inte försvagas och att det är möjligt för kommunerna att erbjuda både ryska och svenska. Att stärka ryskundervisningen behöver inte ske på bekostnad av svenskan men en mindre betoning än i idag kunde sättas på engelskan.

Den svenskspråkiga skolan är den viktigaste kulturbärande institutionen för finlandssvenska barn. I senaste numret av kommunförbundets tidning FIKT ingår en artikel som återger en diskussion om att placera den svenska och finska skolan i samma utrymme. Diskussionen startade p.g.a. ett förslag, som sedermera torpederades, om att i Esbo slå ihop det finska och det svenska skolnätet. Vi i SFP i Esbo motsatte oss förslaget, som av tjänstemännen motiverades med att de svenska skolfastigheterna per elev räknat var dyrare än de finska. Argumenten var till alla delar felaktiga och vilseledande. Samma slags tankar fick en kort tid senare understöd bland finskspråkiga politiker i Kyrkslätt och också då användes sparbehov som förklaring. I debatten sades bl.a. att finlandssvenskar isolerar sig och förhindrar möjligheterna för finskspråkiga att på ett naturligt sätt komma i kontakt med finlandssvenskar. Vardagen bevisar det motsatta. Finlandssvenska barn deltar ofta i finskspråkiga föreningars verksamhet och många svenska föreningar har i praktiken tvåspråkig verksamhet idag i huvudstadsregionen.

Enligt lag är en kommun skyldig att ordna grundläggande utbildning och förskoleverksamhet separat för vardera språkgruppen. Enligt förarbeten till lagen skall både den egentliga undervisningen och andra tjänster som hänför sig till undervisningen ges på det undervisningsspråk som skall användas.

Kommunerna har tolkat lagen på olika sätt och skolhus med både finsk och svensk undervisning förekommer. Då frågan analyseras är det bra att bekanta sig med språkbarometern 2008 som säger att om minoritetsspråket är mindre än 25 % i en kommun, behövs stödåtgärder i form av praktisk språkplanering och särlösningar för att bevara tvåspråkigheten.

Om man t.ex. i Esbo, där 11 % av barnen går i svensk skola, skulle sammanföra den svenska och finska skolan, är sannolikheten stor för att skolomgivningen skulle domineras av majoritetsspråket. Med tanke på att skolan för många barn är det enda stället där barnet obehindrat kan tala svenska utanför hemmet, så förstärks skolans betydelse som en institution som tryggar rätten till eget språk och egen kultur.

I kommunförbundets tidning uppmanar skribenterna, akademikerlektor Anna Slotte-Lüttge och docent Fritjof Sahlström, kommunerna att relatera skolspråket till lokala och regionala språkförhållanden. De håller jag med om att är viktigt. De föreslår också språkstrategier som stöd och ramar för en flerspråkig skolvardag. Slutligen föreslår de fortsatt uppföljning och forskning för att förstå vad som sker på individnivå då man gått in för samlokalisering.

Jag måste säga att slutledningen i artikeln förvånar mig och gör mig upprörd. Skribenterna som skrivit om sin fallstudie i saken och som ger råd till kommunförbundets tidnings läsarkrets har inte tagit lagen som utgångspunkt, vilket man alltid måste göra när det gäller skolfrågor.

Lagen tryggar entydigt barnets språkmiljö, med vilket man inte avser en flerspråkig språkmiljö. Skolbarn ska inte användas i försökssyfte. Det får inte heller handla om att försöka förstå och följa med vad som sker efter att ett beslut om samlokalisering är taget, utan måste man ha klart för sig följderna i förväg. Därför anser jag att beslut om att föra samman svensk och finsk skola alltid måste föregås av en utredning om hur individens grundläggande rättigheter, kan tryggas.

I kommuner där svenskan är i klar minoritet (under 25 %) anser jag att det inte är förenligt med lagen att gå in för samlokalisering. Sparbehov får inte användas som motiv för lösningar som strider mot de grundläggande rättigheterna, till vilka språket hör.

Ett citat av lärarförbundet FSL är tankeväckande:” den svenska skolan får inte bli en stödfunktion för finska barns språkinlärning. Skolspråket kan vara en praktisk fråga för de finskspråkiga men för den svenskspråkiga minoriteten handlar det om kultur och identitet.”

Riksdagens budgetmakt

2010-12-02T21:07:00.003+02:00

Många brukar skämta om att riksdagens makt att påverka statsbudgeten är så begränsad. Det är ju sant att våra tillägg är marginella med tanke på hela budgeten: 50,4 miljarder för år 2011. Vi lägger till 59 miljoner euro till budgeten 2011 och det har krävts en hel del förhandlingar, debatter och smärre dispyter för att komma fram till en fördelning som riksdagens regeringspartier är nöjda med. I praktiken går det till så att de s.k. utskottsansvariga för regeringspartierna funderar ihop sig utgående från de önskemål och prioriteringar som delegationerna kommit med. Jag representerar svenska riksdagsgruppen i denna grupp. Igår blev vi äntligen färdiga och nu klubbar vi av tilläggen i samband med behandlingen av betänkandet i finansutskottet. Huvudklass för huvudklass läses texten upp av våra utskottsråd och sedan röstar vi, för det hör till att oppositonen har motförslag och egna prioriteringar. Regeln är att regeringspartierna inte stöder oppositonens förslag, hur kloka de än skulle vara, utan man håller sig till det överenskomna.

Det finns mycket bra i vår budgetöverenskommelse. Det blev en mycket bra betoning på skärgården: 1,5 miljoner till skärgårdens förbindelsebåtstrafik, 800 000 till oljebommar och 1 miljon till reduceringsfisket som nu kan komma igång storskaligt. Det handlar om att yrkesfiskare fiskar mört och braxen i stora mängder i skärgårdsvikar. Fisken innehåller mycket fosfor som på det sättet tas bort från havet. Samtidgt gynnas de fiskarter som trängts undan av mörtfiskara. Fisken utnyttjas antingen som mat eller i biogasproduktion. Det är ett otroligt spännande koncept och jag hoppas det nu får vind i seglen och att många yrkesfiskare nappar på det.

Det finns en hel del annat bra i våra tillägg. Bla mera pengar för lokaltågen till Karis och Lahtis, pengar för ungdomsverkstäder, veteraner och mammor som har missbrukarproblem.

Särskilt glad är jag också åt att min budgetmotion om stöd till den nya svenska barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors, med start hösten 2011, förverkligas. Helsingfors universitet och Åbo Akademi får 100 000 euro var, och det här tillskottet innebär att en kvalitativ utbildning nu förverkligas. Det är en viktig sak för barnen i södra Finland och för hela Svenskfinland.

En praoelevs tankar från riksdagen

2010-11-24T10:17:00.003+02:00

Förra veckan hade jag en mycket duktig praoelev med mig här på riksdagen. Här kan ni läsa om hennes upplevelse:

Min praovecka på riksdagen

Genast i början av skolterminen, då vi fick reda på vilka veckor vi skulle ha prao, visste jag var jag ville utföra den ena praoveckan, på riksdagen. Det hela började med att vi tog kontakt med riksdagsledamot Christina Gestrin, och efter en tid fick jag svaret att de diskuterat saken och att det passar dem. Jag såg förväntansfullt fram emot praon på riksdagen och började räkna veckorna.

Veckorna gick och snart var det dags, jag skulle börja min praovecka på riksdagen. Jag åkte tåg in till Helsingfors från Ingå och snart satt jag i aulan i riksdagshuset och väntade på att Christina Gestrins assistent, Johanna ’Knytte’ Sandberg, skulle dyka upp. Jag kände att jag hade fjärilar i magen, men sånt hör ju till. Efter en stund kom Knytte och jag fick genast en känsla av att hon var en ung, öppen, energisk och fräsch person. Därför blev jag inte förvånad, då jag efter en tid fick veta att hon ämnar ställa upp som kandidat i riksdagsvalet våren 2011. Det här såg ju ut att bli en mycket intressant och lärorik praovecka.

Då jag fått mitt ”identitetskort” gick jag och Knytte på rundvandring. Hon visade mig sådant jag glömt sedan mitt första riksdagsbesök, som jag gjorde på årskurs 4, och sådant jag aldrig sett förr. Sedan träffade jag Christina Gestrin en kort stund innan det var dags för assistentmöte som jag fick delta i. Under mötet diskuterade man om, vad som var att vänta inkommande vecka. Därefter var det lunch och sedan fick jag min första ”riktiga” uppgift, att lägga in bilder på Sfp:s miljödelegations blogg. Snart var min första dag på riksdagen över.

På tisdag morgon träffade jag Gestrin igen. Hon berättade först vad en riksdagsledamot arbetar med och sen tog vi itu med min praointervju, som jag blivit ombedd av min studiehandledare att göra. Jag fick en bra inblick i hur tungt arbetet ibland kan vara för en ledamot eftersom människor då och då förväntar sig ganska mycket av en ledamot. Därefter arbetade jag med olika uppgifter innan lunchen. På eftermiddagen gick jag med Knytte på plenum, där knappt hälften av ledamöterna var på plats, eftersom inget större ärende togs upp tillbehandling. Jag fick en känsla av att det där med plenum ibland kan vara ganska ytligt. För det första kom många ledamöter till plenum i sista minuten och för det andra så såg de ut att bara lyssna med ena örat.

Jag var fortfarande ivrig och började känna att jag hade kommit in i ”systemet”, så på onsdag morgon började jag direkt gå igenom tidningsartiklar, där det skrivits om någon från Svenska riksdagsgruppen, om statssekreteraren Marcus Rantala, Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Björn Månsson eller om EU-parlamentarikern Carl ’Calle’ Haglund. Nu fick jag även en bra inblick i vad som hörde till assistenternas jobb. I slutet av dagen gick vi till Sfp:s partikansli där jag fick höra hur de arbetar där, vad de arbetar med, hur Sfp:s verksamhet fungerar i olika delar av landet osv. Även det verkade som ett intressant alternativ om man vill jobba inom politiken för att t.ex. bevara svenskan. Jag kommer själv från en tvåspråkig familj, där pappa pratar finska och mamma svenska, och jag tycker det är bra att lära sig flera språk, men man måste komma ihåg att ett starkt modersmål är grunden för att lära sig nya språk. Jag tror själv att mitt modersmål, som är svenska, har en framtid i Finland, om vi finlandssvenskar bara orkar hålla ihop och kämpa för dess existens. Jag är själv villig att jobba för svenskans ställning, t.ex. genom ungdomsaktiviteter.

Torsdagen började med att jag fick jobba med lite olika kontorsarbeten. Bland annat fick jag plocka ut alla de riksdagsinitiativ Gestrin gjort sedan 2007, vilket borde visa att visst arbetar politikerna mycket, detta eftersom rapporten blev 35 sidor lång! Under lunchen satt jag med Knytte och Gestrin och diskuterade svenska språket i skolorna. På eftermiddagen besökte vi SU, Svensk Ungdom, där jag, efter att jag fått veta vad de jobbar för, om organisationens bakgrund, om verksamheten osv., skrev in mig som medlem. Jag ser det som en bra början.

Nu börjar min praovecka gå mot sitt slut och jag måste erkänna att det har varit mycket roligare än jag hade förväntat mig. Idag, fredag har jag bland annat fått träffa protokollssekreteraren Markus Alenius och kontorschef Anne-Marie Mattson på Svenska byrån. Alenius berättade hur de skriver protokollen. Det verkar vara ett ganska tidskrävande jobb, eftersom de inte alltid vet när jobbdagen tar slut. Det beror nämligen helt på hur länge plenumet pågår. Mattson berättade också lite allmänt om vad Svenska byrån gör, hur översättningen sker och lite annan information vad gäller riksdagen. Efter besöket på Svenska byrån åt vi lunch och sedan började det närma sig plenum, vilket vi gick till för att jag skulle få se hur det går till då ledamöterna röstar. Före dagens slut arbetade jag ännu med denna rapport och vid sidan om lade jag in bilder på Sfp:s miljödelegations blogg. Småningom led dagen mot sitt slut och det blev dags att ta farväl, vilket kändes mycket vemodigt. Just som jag tyckte att jag började förstå ett och annat blev det dags att ta farväl. Efter avskedsceremonin vandrade jag mot tågstationen. Tankarna bara snurrade, det var känslor av både glädje och sorg. Glädje över allt jag hade fått vara med om som praoelev i riksdagen och sorg över att praoveckorna var över. Med en stor erfarenhet rikare vandrar jag vidare mot nya mål, få se vad framtiden för med sig.

Jag måste säga att en prao på riksdagen är något jag definitivt rekommenderar för andra unga som vill få en bra inblick i hur riksdagen fungerar och vad riksdagsledamöternas arbete går ut på. Jag är mycket tacksam att Christina Gestrin och Knytte ordnade så att jag fick möjlighet att göra en av mina två praoveckor på riksdagen, det var helt enkelt en super vecka.

Elin Sundblad, Åk 9 Källhagens skola Virkby, 19.11.2010

Vad vill de gröna med sin språkpolitik?

2010-10-06T11:27:00.002+03:00

De Grönas nya språkpolitiska linjedragning är en stor besvikelse för dem som trott att de Gröna är ett vidsynt parti. Ledande personer inom de Gröna vill få det att låta som om stödet för svenskan fortfarande är starkt i och med att förslaget om att slopa den obligatoriska svenskan röstades ner.

De har svårt att medge att besluten att slopa språkprov för tjänstemän och att göra svenskan frivillig i delar av Finland skulle innebära märkbara försvagningar för landets tvåspråkighet. Grönas förslag om att ge eleverna rätt att studera tre språk i den grundläggande undervisningen är förlegad. De svenskspråkiga eleverna har redan i decennier inlett undervisningen i finska på tredje klass, i engelska på fjärde och i ett annat främmande språk senast på åttonde klass. De flesta vet av erfarenhet att språkinlärning sker lättare ju yngre man är då man inleder den. Vill vi att dagens unga finländare skall få en möjlighet att lära sig flera språk, så borde all språkundervisning tidigareläggas.

Förra året behandlade riksdagen den första rapporten om tillämpningen av den nya språklagen. Rapporten, som är skriven av justitieministeriet, visar att det finns väldigt många brister i myndigheternas skyldighet att betjäna på landets båda nationalspråk. Rapporten visar också att ministerierna inte systematiskt utrett servicekedjor och förvaltningsprocesser med tanke på hur den språkliga förvaltningen ordnas. Kundservicen fungerar inte alltid på svenska i telefonrådgivningen eller konsumentrådgivningen. Endast hälften av de tvåspråkiga kommunerna uppgav att service på svenska och finska alltid är grundläggande kriterium då det gäller offentlig upphandling av tjänster.

Språklagen och dess uppföljning faller under justitieministeriet där de Gröna innehar justitieministerportföljen. Med tanke på alla de brister språklagsutvärderingen tog fram hade jag förväntat mig att minister Brax med krafttag skulle ha drivit en politik för att korrigera bristerna. Att de Gröna i stället föreslår ytterligare försvagningar av tjänstemännens språkkrav ger en negativ signal om stödet för svenskan som myndighetsspråk.

De Grönas språkpolitiska linjedragning saknar ett större perspektiv och är historielöst. Som utomstående undrar jag om programmets konsekvenser för Finlands tvåspråkighet analyserats? Vad vill man, vad är målsättningen på sikt? Att lätta på tjänstemännens språkkrav och att tillåta undantag i språkundervisningen i delar av landet uppfattas båda som steg mot ett uppluckrande av landets tvåspråkighet.

Det är klart att grundlagens och språklagens stadganden om våra nationalspråk är en livlina för finlandssvenskarna. Men det är också något alla finländare, oberoende av språk, borde kunna känna stolthet över. Jag tror att det fortfarande i grunden finns ett starkt stöd hos de flesta partier i Finland för att tillgodose båda språkgrupperna de rättigheter som grundlagen tryggar. I Karlebyfrågan stödde grönas ministrar och riksdagsgrupp grundlagsutskottets tolkning av grundlagen. Också därför känns de Grönas nya språkpolitik främmande och skrämmande, inte bara ur ett finlandssvenskt utan också ur ett nordiskt perspektiv. Om de gröna vill göra en insats för tvåspråkigheten kunde de i stället ta sig an språklagsberättelsen och under justitieminister Brax ledning, på allvar försöka rätta till de brister som där tydligt och klart är identifierade.

Politiskt efterspel i Karlebyfrågan

2010-09-08T17:36:00.001+03:00

Något har hänt i den politiska kulturen då politiker på hög nivå börjar hota med att ändra grundlagen i en situation då man inte lyckats driva igenom en förvaltningsförändring. Då minister Pekkarinen säger att han nu ändrat sig i frågan om den obligatoriska svenskan framträder ett skrämmande drag av hämndlystnad.

Minister Pekkarinen kunde i stället dra en helt annan slutsats av det skedda. Den bedömning av språkkunskaperna som gjorts visar att kunskaperna i svenska är bättre i Vasa än i Uleåborg. Det kan inte förvåna någon. Men det visar också att språkundervisningen i svenska borde förstärkas, inte försvagas. Centerministrarna och riksdagsledamöterna har inte någon orsak att vara arga eller sårade i frågan om Karleby. Grundlagen finns till för alla finländare, för bägge språkgrupperna, oberoende av deras storlek. Den regionala förvaltningen handlar om service till invånarna. Kommunikationen och språken är det centrala för en fungerande service.

Nej,bevare oss för en politik som bygger på hämnd och populism. En sådan politik ökar inte på något sätt trovärdigheten för politiker och politik. Den skrämmer.

Efter kärnkraftsbesluten

2010-07-01T12:14:00.001+03:00

Riksdagens beslut att stöda uppförande av ett sjätte och ett sjunde kärnkraftverk är för mig en stor besvikelse. År 2002 då riksdagen med en knapp majoritet stödde Olkiluoto trean kunde jag inte föreställa mig att man åtta år senare skulle kunna driva igenom ytterligare två kärnkfraftsenheter till.

Alla medel tycks vara tillåtna då det gäller att maximera ekonomisk vinning. Man har i debatten framställt kärnkraftens risker som små jämfört med andra energiformer eller industrier.

En del har ansett att man inte kan kräva att avfallsfrågan skall vara löst eftersom det inte heller krävdes då de första kärnkraftverken byggdes på 70-talet. Vi har alltså inte lärt oss någonting.

Den största bristen är att regeringen inte förde hela energipaketet till riksdagen samtidigt. Lagarna om förnybar energi ges först på hösten och riksdagen har inte under den korta tid vi haft på oss, hunnit sätta oss in i det paket för förnybar energi som regeringen berett.

En stor brist var också att regeringen inte beaktat möjligheterna till energieffektivering eller sparande i prognoserna och att el konsumtionsprognoserna kraftigt höjdes före avgörandet.

Tämän päivän päätös oli minulle suuri pettymys. Suomi tulisi hyvin toimeen ilman ydinvoiman lisärakentamista. Useat selvitykset ovat osoittaneet, että omavaraisuusastetta olisi täysin mahdollista nostaa voimakkaasti panostamalla kotimaisiin uusiutuviin energiamuotoihin ja hajauttamalla energiantuotantoa. Näin myös teollisuuden tarpeisiin taattaisiin riittävä määrä perusenergiaa.

Tämän päivän päätös olisi eduskuntakauden merkittävin ja vaikutuksiltaan kauaskantoisin. Mielestäni Suomi valitsee väärän tien energiapolitiikassa. Olen surullinen lasteni ja tulevien sukupolvien puolesta. Heidän harteille lastataan valtavasti ongelmia ja vastuuta. Oma toiveeni on aina ollut, että Suomesta tulisi johtava maa ympäristöteknologian ja uusiutuvan energian kehittämisessä. Uskon edelleen vahvasti että Suomen talous myös pidemmällä aikavälillä hyötyisi parhaiten siitä.

Internationellt riksdagssamarbete

2010-06-04T16:30:00.003+03:00

En del av riksdagsarbetet går ut på att samarbeta med politiker i andra länder. Jag har fått otroligt mycket ut av de internationella uppdrag jag haft under den pågående riksdagsperioden. Svårigheten ligger i att att möten på olika håll tar en hel del tid och innebär att man är frånvarande från utskottsmöten och plenum här hemma. Därför måste man välja och prioritera. Den här veckan har jag varit på Östersjörådets toppmöte i Vilnius i egenskap av ordförande för Östersjöparlamentarikerna. Jag antar att tillfället inte erbjuds många gånger under min karriär att hålla ett tal direkt efter en president och före ordförande för kommissionen. Litauens president Dalia Grybauskaite´höll hälsningstal och min taltur som följde efter henne var en hälsning från Östersjöregionens parlamentariker. Barroso för sin del, som talade efter mig, framförde opening remarks. Därefter följde inlägg av statsministrarna. Mitt tal kan man läsa på min riksdagshemsida under rubriken nyhetsarkivet, eller på www.bspc.net eller www.norden.org.
Följande dag, dvs igår hade BSPC, Östersjöparlamentarikerna vårt Enlarged standing committee möte, också det i Vilnius. Vi hade en intressant debatt om bl.a. inställningen till Vit-Rysslands ansökan om att få bli observatör i BSPC. Frågan är känslig eftersom flera händelser under våren visar att det fortfarande finns stora problem i inställningen till mänskliga rättigheter i Vit Ryssland. Å andra sidan kan ett större samarbete med länderna i Östersjöregionen innebära att demokratiseringsprocessen går snabbare och framförallt går framåt. Vi gjorde inget beslut utan återkommer i augusti och avgör frågan på konferensen på Åland i slutet av augusti. Det är alltid lika intressant och roligt att träffa kolleger från de andra parlamenten runt vårt hav.

Oljekatastrof och riskbedömning

2010-05-03T13:45:00.002+03:00

Oljekatastrofen utanför Louisianas kust är nu ett faktum. Ingen vet hur länge utsläppen kommer att fortsätta men alla har det klart för sig att en ekologisk katastrof av stora mått redan nu är ett faktum. Jag känner ett djupt medlidande med alla dem som lever och bor vid kusten. En olycka som inte var möjlig, skedde igen. Man är förvånad, arg, besviken. Man söker skyldiga och hoppas på straff. Men det som har skett kan man inte ändra på. Mangroveskogen förstörs, fåglar och fiskar dör, människor får flytta bort och byta arbete. Hur länge tar det för naturen att återhämta sig? Det vet ingen idag.

Förra veckan var jag i St Petersburg på en konferens om säkerheten i Östersjöregionen. I en taltur nä'mndes rikserna med oljetransporterna över Östersjön. Jag tänkte då och nu då jag läst om olyckan i USA på följderna av en oljeolycka i FInska viken. Man har räknat med att den största tänkbara olyckan skulle kunna leda till utsläpp av 30000 ton olja. Det skulle innebära att oljan inom ett dygn skulle nå kusten, oberoende av var på östersjön utsläppet skulle ske. Trots att man i FInska viken stasat en hel del på nya oljebekämpningsfartyg så skulle det inte vara möjligt att samla upp all olja. Särskilt svår skulle en olycka vintertid vara. I vårt kalla klimat skulle oljan ligga kvar i skärgården länge och på våren skulle flyttfåglarna klets ner . En tumnagel lja räcker till för att förstöra en sjöfågels skyddande fjäderskrud. En olycka som den so nu sker i Louisiana skulle vara en dödsstöt för stora delar av Östersjön, kanske för hela havet.

Jag förstår fiskarnas desperation och ilska. Det fanns ingen beredskap för en olycka av denna omfattning. Ingenstanns på jorden räcker beredskapen till vid en katastrof. Oljeutvinning är en riskfylld verksamhet. Oljetransport likaså. Igen en gång fick vi bevisat att ingenting är omöjligt då det gäller risker. Det dummast som finns är att påstå att det inte föreligger någon risk, det må sen gälla oljeutvinning, kärnkraft eller hanteringen av ekonomi inom euroområdet.

Chockbesked av regeringen

2010-04-22T09:34:00.002+03:00

Kärnkraften delar folket, det har den alltid gjort. Då beslut om det första kärnkraftverket gjordes på 70-talet trodde man att avfallsfrågan skulle vara löst år 2000. Den är det inte ännu idag. I Finland har vi beslutat deponera avfallet i berggrundet där det kommer att vara aktivt ännu i 10 000-tals år. Riskfritt är det alltså inte. Man talar inte heller då om slutdeponering. Ingen annenstanns i världen har beslut om slutlagring gjorts och det radioaktiva avfallet har inte kunnat göras ofarligt.

Regeringen beslöt igår förorda två nya kärnkraftverk. Regeringen är totalt blind för faktumet att byggandet av Olkiluoto 3:an har misslyckats totalt. Kostnaderna har stigit från 3 miljarder till närmare det dubbla och man är redan nu 3 år försenad i projektet. De tekniska problemen har varit många och borde rimligtvis ha inneburit att regeringen skulle ha intagit en försiktigare inställning till en fortsatt tilltro till kärnkraftens förträfflighet. Men nej.

Den här veckan har regeingen kommit överens om hur man ska uppnå den andel förnybar energi som Finland förbundit sig till inom EU: 38% blir inte lätt att uppnå, men med nya styrmedel har man nu visat att det är möjligt. Målet är att till 2020 producera 38TWh med fönybar energi, en mängd som motsvarar el-produktionen vid tre stora kärnkraftverk. Här har vi ett bevis för att förnybar energi är ett reellt alternativ.

Då resten av Europa och världen talar om att öka energisparande och effektiviteten ska vi i Finland synbarligen sträva åt ett annat håll. Ingen ambition har denna vecka uttalats om att minska på el-konsumtionen. Finland har inom EU förutom målet om 38 % förnybar energi också förbundit sig till att öka energieffektiviteten med 20% till år 2020. Den målsättningen har regeringen inte alls betonat trots att det skulle finnas stora möjligheter att utveckla och sälja miljöteknologi som de facto innebär inbesparingar då de väl är ibruktagna i industriella processer, i byggande m.m.

Kärnkraftens risker har inte minskat. Finland ska bli kärnkraftparadiset i Europa och t.o.m. börja exportera kärnkraftsel. Jag anser att det är ett extremt stort misstag. Nu binds mina barns händer och valfrihet. Det är fel och jag kommer att rösta nej till flera kärnkraftverk.

Ungdomsparlamentet

2010-04-16T12:08:00.003+03:00

Idag har ungdomarna intagit riksdagen. Vi har alltså Undomsparlament här idag. Som bäst pågår regeringens frågestund i plenum under talman Sauli Niinistös ledning . Förutom 199 ungdomar deltar 17 ministrar i frågestunden. Intressant är att minstrarna verkar nervösare än normalt under frågetimmen. Men så är också ungdomarnas frågor ovanligt genomtänkta och som minister skulle det inte vara trevligt att misslyckas just under denna frågestund.

Jag hade på morgonen möjlighet att träffa en del av ungdomsparlamentarikerna i finansutskottets mötesrum där ungdomarna ställde frågor till representanter för riksdagsgrupperna under en timme. Frågorna var bra om och inte särskilt överraskande. Det frågades bl.a. om pälsnäringen kan anses vara en etisk näring, om bevarandet av byskolor, om inställningen till "tvångssvenskan" och om sätt att öka intresset för politik bland ungdomar.

Enligt prognoser kommer det om 20 år att finnas flera finländare som är 80 år gamla än 15 år gamla. Helt säker på att prognoserna stämmer kan man inte vara, eftersom 15-åringarna inte ännu är födda och den senaste statistiken visar att det föds flera barn i Finland i år än under de senaste 60 åren. Men ifall prognosen stämmer så innebär det också att de yngre generationerna hamnar i ett underläge jämfört med de äldre. Därför blir det dag för dag viktigare att få de unga att intressera sig för samhällsfrågor. Hur kan det då ske? Valfinansieringsskandalerna och alla andra skandaler som dykt upp under de senaste åren har tyvärr inte ökat intresset för politiken. Man får hoppas att vi går mot ljusare tider i det hänseendet.

Ungdomsfullmäktige i kommuner, debatter i skolor om samhälleliga frågor med politiker, ungdomars rätt att bli hörda i frågor som berör ungdomar är några sätt att se till att ungdomars röst hörs och att ungdomar får ett intresse av samhälleliga frågor. Föräldrars och lärares inställning till samhällsfrågor och medborgardeltagande har också en stor betydelse för ungdomar.

I riksdagens plenisal finns ett konstverk, en serie skulpturer. Den mittersta statyn föreställer en kvinna med ett barn i famnen. Barnet blickar ut över plenisalen. Statyn heter framtiden. Den påminner riksdagen om att i allt vi gör, alla beslut vi fattar, tänka på de kommande generationerna. Barnens och ungdomarnas rättigheter och ställning får inte försämras fastän demografin i Finland går mot en allt äldre befolkning.

Strejken kan leda till en allvarlig kris för ekonomin

2010-03-08T15:08:00.002+02:00

Stuvarstrejken fortsätter och först imorgon återupptar man förhandlingarna om att få ett slut på det hela. Under tiden meddelar UPM att man stoppar produktionen i Raumo, Kaukas och Kaipola. Varje dag förlorar staten tiotals miljoner euro skatteintäkter. För industrin kostar strejken många 100 miljoner euro varje dag. Utsikterna för ekonomin i landet ser inte precis ljusa ut för tillfället. Regeringens tilläggsbudget bleknar i skuggan av de ekonomiska följder strejken innebär. Stuvarstrejken kan t.o.m. sätta stopp för den lilla vändningen till en positivare ekonomi som man för en tid sedan kände av. En långvarig strejk har Finland inte råd med. Regeringen hoppas på ett snabbt förhandlingsresultat och kan väl inte göra mer än så just nu. Annat var det då sjuksköterskorna strejkade. Då stiftade vi en lag som skulle ha förhindrat strejken. Strejkhotat avblåstes och lagen behövdes inte. Då presenterades för oss fakta om att patienter dör inom några timmar om strejken bryter ut, därför ansåg en majoritet i riksdagen att lagen behövdes. Jag hörde också till dem som stödde lagen. Också nu är situationen mycket allvarlig, men kan ändå inte jämföras med sjuksköterskestrejken eftersom det inte på samma sätt handlar om omedelbar liv och död. Men trots det och kanske just därför så önskar jag att det fanns en större solidaritet också från stuvarnas sida att få ett snabbt slut på strejken. Finlands ekonomi är så beroende av exporten, hela vår välfärd bygger på den, och den pågående strejkens effekter kan bli verkligt allvarliga. Sjuksköterskornas krav har jag stora sympatier för trots den lag vi blev tungna att stifta, men stuvarnas kamp har jag svårt med just nu.

Östersjötoppmötet med Putin och Carl XVI Gustav

2010-02-14T15:09:00.000+02:00

Senaste vecka deltog jag i det Östersjö toppmöte som presidenten, statsministern och Baltic Sea Action Group inbjudit till. Jag representerade Baltic Sea Parliamentary Conference, den parlamentariska organisation som jag i år är ordförande för.

Förutsättningen för att man fick vara med på konferensen var just det att man hade gav ett löfte om ett åtagande. Min organisation, som alltså består av representanter från alla nationella och regionala parlament kring Östersjön, lovade att arbeta för att trafikstyrningssystemen på Östersjön harmoniseras.

För närvarande har man olika system i olika delar av Östersjön. Havstransporterna har ökat kraftigt under de senaste årtiondet och särskilt oroande är de stora mängderna olja som fraktas över havet. Nu rör det sig om ca 150 miljoner ton per år. Även om kraven på fartygen blivit strängare och trafikledningssystemet på Finska viken förbättrats märkbart, finns det stora risker för olyckor. Om en stor olycka skulle ske så skulle hela Finska vikens miljö förstöras för åratal framåt. Det är alltså mycket viktigt att säkerheten inom sjöfarten förbättras och allt görs för att förhindra olyckor. Senaste veckas olycka ombord på ett fraktfartyg, då några containrar föll i havet och en av dem innehållande gifter visar, att man inte kan vara nog försiktig.

Toppmötet på Finlandiahuset samlade presidenter, statsministrar, företagsledare och media i stora mängder. Märkligt är att medierna gett bilden att detta toppmöte skulle komma med den stora lösningen på problemen i Östersjön. De som följt med arbetet för Östersjöns miljö under en längre tid vet att något sådant inte var att vänta.På två sätt var toppmötet ett viktigt initiativ.

För det första kan toppmötet ses som ett stöd för det politiska arbetet för Östersjöns miljö som pågår under Helsingfors kommissionen inom ramen för HELCOM:s Östersjöstrategi; Baltic Sea Action Plan. BSAP godkändes av miljöministrarna år 2007 och målet är att återställa Östersjöns miljö till år 2021. Alla länder har förbundit sig att minska på utsläppen av näringsämnen. En milstolpe i arbetet är ministermötet i Moskva den 20 maj 2010, där ländernas regeringar skall presentera sina nationella handlingsplaner för att uppå de uppställda utsläppsminskningarna.Det andra anmärkningvärda är att ett toppmöte av detta slag, med Östersjöns miljö som tema, lyckades samla statsledning på högsta nivå. Det skulle inte ha lyckats för 10 år sedan. Det har alltså hänt mycket i den allmäna opinionen under de senaste decenniet. Det finns en genuin oro och vilja att göra något för Östersjön, ett momentum, som måste utnyttjas.

Spörsmål om el-mätare inlämnat en kylig januarifredag

2010-01-23T15:56:00.000+02:00

Fredagen den 15 januari 2010 klockan 16-18 nådde el-konsumtionen i Finland vinterns rekordnivå. Det innebar att reservkraft togs i bruk och importen av el tillfälligt ökade kraftigt. El-konsumtionstopparna infaller under några timmar per år, vanligtvis under en längre köldperiod. Denna gång nåddes konsumtionstoppen en fredag kväll då man kan utgå från att el-konsumtionen i hemmen är hög. Många har för vana att värma el-bastun på fredag kväll och en allmän sysselsättning är att tillbringa tid framför tv-apparaten. El-toppen uppnåddes under en tidpunkt då matlagningen är som aktivast i de flesta hem.

El-konsumtionen i hushållen har stigit kraftigt under en längre tid. Under år 2009 ökade el-konsumtionen i hushållen trots att el-konsumtionen allmänt sjönk i Finland under året. En utredning under åren 1995-2004 visar att el-konsumtionen i hemmen ökar på ett helt annat sätt i Finland än i de övriga nordiska länderna. Då ökningen i Danmark under denna tidsperiod var 5,8%, i Sverige 0,5%, i Norge 4,7% var den hela 29,9 % i Finland. Trenden är oroväckande med tanke på att regeringen ställt som mål att öka energieffektiviteten med 20% till år 2020. Trenden visar att de finländska hushållen inte ännu i tillräckligt stor utsträckning tagit till sig information om sätt att få ner el-konsumtionen och minska energiförbrukningen.

För att få en förändring till stånd behövs både käpp och morot. En övergång till lågenergilampor är på gång men fortfarande saknas beslut om att införa bostadsvisa el-mätare som i realtid kan visa el-priset samt el-förbrukningen. Lyckade försök har gjorts och preliminära uppskattningar finns om att en inbesparing på 1 TWh kunde uppnås med hjälp av el-mätare i bostäder.

Det skulle vara viktigt att myndigheterna kunde ge rekommendationer och varningar, t.ex. via textmeddelanden, då det ser ut som om el-konsumtionen nationellt plötsligt stiger kraftigt. Vid dessa situationer bör myndigheterna kunna uppmana invånarna att undvika att använda apparater som konsumerar mycket el, så som el-bastu, byk- och torkapparater, datorer, ugn eller tv. Om möjligheten finns att ersätta el-uppvärmning med vedspisar kan invånarna även minska el-uppvärmningen och ersätta den med veduppvärmning.

I Frankrike har man redan länge haft el-mätare i alla hem. Invånarna kan följa med prisutvecklingen och anpassa funktioner i hemmet så att el-konsumtionen blir jämnare och man kan undvika dyra samt miljöskadliga elkonsumtionstoppar.

Också i Finland bör vi så snabbt som möjligt fatta beslut om el-mätare i bostäder. Med hjälp av el-mätaren kan invånarna snabbt anpassa sig till rådande omständigheter, el-konsumtionen i hushållen kan fås att minska och behovet av att starta miljöskadliga reservkraftverk eller att kraftigt öka el-importen minskar. El-mätare ger en slags konsumentupplysning som dagens el-intensiva hushåll behöver, för att kunna ändra på livsstilen i en hållbarare riktning.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Vad tänker regeringen göra för att så snabbt som möjligt göra el-mätarna obligatoriska i varje bostad. Har regeringen för avsikt att förhindra el-konsumtionstoppar t.ex. genom förbättrad information om energisparande och genom rekommendationer till hushållen om återhållsam el-förbrukning särskilt under köldknäppar.

Barnträdgårsutbildningen i Helsingfors tar ett kliv framåt

2009-12-17T15:32:00.000+02:00

Den här veckan behandlas finansutskottets budgetbetänkande i plenum. vi håller tal och röstar. Jag är mycket nöjd över att riksdagen igen i år upprepar sin oro för den svåra bristen på svenskspråkiga barnträdgårdslärare i huvudstadsregionen. Riksdagen uppmanar undervisningsministeriet att se till att en grundutbildning av barnträdgårdslärare inleds år 2011 i Helsingfors Universitets regi.

Jag har i mitt arbete i riksdagen under många år försökt hitta olika sätt att lösa problemet med bristen på behöriga svenskspråkiga barnträdgårdslärare i huvudstadsregionen. Förra året lyckades jag få igenom i finansutskottet stöd för två tilläggsanslag för den svenska barnträdgårdslärarutbildningen. Det ena anslaget gick till Åbo Akademi och handlade om att år 2009 inleda en ny utlokaliserad kompetensgivande utbildning i Helsingfors, vilket också har skett. Det andra anslaget riktades till Arcada och handlade om att inleda planeringen av en grundutbildning i samarbete med Helsingfors universitet. Tanken är att starta en helt ny skräddarsydd utbildning i Helsingfors eftersom så få svenskspråkiga barnträdgårdslärare i detta nu har sökt sig till huvudstadsregionen. Det är inte alls omöjligt att Åbo Akademi kommer att finnas med i utbildningen.

År 2009 är 52 % av de svenskspråkiga barnträdgårdslärarna i Esbo obehöriga. Situationen är ohållbar. Något borde ha gjorts åt saken redan för länge sedan.

De svenskspråkiga och tvåspråkiga barnen bör ha rätt till behörig daghemspersonal. Nu behövs en långsiktig lösning på problemet med barnträdgårdslärarbristen vid de svenskspråkiga daghemmen i huvudstadsregionen. Vid sidan av barnträdgårdslärarutbildning i Jakobstad och den utlokaliserade kompetensgivande utbildningen av personer som redan arbetar vid daghem är det nu nödvändigt att inleda en grundutbildning av barnträdgårdslärare i Helsingfors.

Bristen på barnträdgårdslärare i de svenska daghemmen i huvudstadsregionen är akut. Läget har förvärrats under de senaste åren och redan nu saknas ca 100 svenskspråkiga barnträdgårdslärare i regionen.

Jag är glad över att Helsingfors Universitet har sett till att finansieringen av den fortsatta planeringen av grundutbildningen för år 2010 säkras och konstaterar att möjligheterna att starta utbildningen år 2011 är goda.

Riksdagens viljeyttring är tydlig. I budgetbetänkandet uppmanas undervisningsministeriet att beakta det förberedande arbetet och se till att finansieringen ordnas så att utbildningen kan inledas år 2011.

EU:s Östersjöstrategi godkänd

2009-11-06T15:15:00.006+02:00

Så här står det i ett protokoll från EU:s ministerrådsmöte den 30 oktober. Jag har inte märkt att medierna skulle ha rapporterat att EU:s Östersjöstrategi skulle ha godkänts. Konstigt. Det är ju en jättestor sak.

De som skriver politisk historia kommer att märka att mycket hände kring Östersjön de här åren. Mycket mera än under de senaste decennierna. Nu gäller det att fortsätta hålla upp tempot på den fronten eller så som jag har förstått att Katainen brukar säga "on tekemisen meininki".

En stor utmaning är att få ryssarna involverade i Östersjösamarbetet. Gasledningen ser ut att få godkänt och det är ju ett delat ryskt-europeiskt intresse som säkert har en viss betydelse för samarbetet i många andra frågor. Jag hoppas och tror att ryssarna skall vara med om att fortsätta minska utsläppen till Östersjön. Reningsverket i Kaliningrad måste byggas så snabbt som möjligt.

IV. EU Strategy for the Baltic Sea Region

The European Council adopts the EU Strategy for the Baltic Sea Region and endorses the Council conclusions on the subject (doc. 13744/09). This Strategy constitutes an integrated framework to address common challenges, i.a. the urgent environmental challenges related to the Baltic Sea, and to contribute to the economic success of the region and to its social and territorial cohesion, as well as to the competitiveness of the EU.

The European Council calls upon all relevant actors to act speedily and ensure full implementation of the Strategy, which could constitute an example of a macro regional strategy. It invites the Commission to present a progress report to the Council by June 2011.

Regionförvaltningsreformen

2009-11-04T16:14:00.001+02:00

Igår debatterades förvaltningsutskottets betänkande om totalreformen av regionförvaltningen i plenum. Sfp var mycket aktiv i debatten men av någon orsak valde tv-nytt att helt ignorera oss i nyhetsrapporteringen. Frågan om Karlebys orientering norrut mot Uleåborg eller söderut, mot den svenskspråkiga Vasaregionen är redan en långkörare och det var just den frågan som väckte mest debatt också nu.

Intressant var att justitiekanslern i ett svar på en förfrågan av folktinget och av Jacob Söderman, ger en stark antydan om att det finns en risk för att statsrådet håller på att göra ett beslut som är i strid med grundlagen. Det är mycket allvarligt om statsministerns parti inte skulle beakta ett utlåtande av JK. Det är mycket ovanligt att JK blandar sig i en politisk fråga som är under behandling i statsrådet. Det är ett bevis för att det handlar om en stor principiell fråga. Det handlar om vilken tyngd statsrådet ger grundlagen.

I salen påpekade jag att problemet inte ligger i hur lagen är formulerad gällande den språkliga frågan. I lagen finns nämligen tydliga hänvisningar till grundlagen då det bl.a. gäller kravet på att i förvaltningsreformer gå in för enhetliga språkliga områden. Problemet är att man i lagen, då det gäller områdesindelningen, hänvisar till en förordning och förordningar godkänns av statsrådet, inte av riksdagen. Om minister Kiviniemi får det så som hon hittills tänkt, så skulle det i förordningen stå att Karleby skall ingå i det norra Ely-området. Så från att ha varit en del av svenska Österbotten så skulle Karlebyborna nu bli tvungna att få sin service av myndigheter i Uleåborg och Lappland som givetvis (enligt grundlagen) skulle bli tvungna att inrätta tvåspråkiga myndigheter. Är det det som kallas för att splittra och regera…

Jag ser det som en självklarhet , ett måste, att statsrådet beaktar justitiekanslerns utlåtande och framför allt grundlagsutskottets starka ställningstagande då de gör sitt slutliga beslut om indelningen av områden. Statsministern kan bara inte ignorera grundlagen

Ahtisaari och Stoltenberg i Mariehamn

2009-09-30T21:49:00.003+03:00

Jag har idag kommit hem från Mariehamn där Nordiska rådet träffades för att bla. höra president Martti Ahtisaari och tidigare utrikes och försvarsminister Thorvald Stoltenberg tala om krishantering och säkerhetsfrågor sett ur ett nordiskt perspektiv. Det var ett nöje att få höra dessa två kunniga, kloka och erfarna personer tala och berätta om sina erfarenheter och sina syner på vart vi är på väg och vad vi borde göra.

Skönt är det också att känna att vi som kommer från de nordiska länderna har en så likartad syn och att ett sånt samförstånd finns gällande frågor som krishantering, säkerhet, beredskap. På det sättet kan man säga att våra experter inte behövde anstränga sig mycket för att fånga upp salens uppmärksamhet och för att sprida en känsla av att just så är det.

Ahtisaari talade om skyldigheten att visa solidaritet med människor som har behov av hjälp. Diskussinen handlade mycket om situationen i Afganistan, Iran-Irak och Palestina-Israel. Ahtisaaris övertygelse är att konflikter kan lösas på fredlig väg och han redogjorde bla för sitt sätt att processa en krissitation som medlare. Det viktigaste är att göra en grundlig analys av utgångsläget och identifiera orskaerna tillkrisen och viljan att lösa krisen. Det är viktigt att arbetet sköts av proffessionella personer och att det finns en vilja till samarbete mellan det militära och civila. Intressant var att höra att det oftare är lättare att få den militära sidan med i förhandlingar än den civilia.Han påpekade att konfliktförebyggande är en del av de mänskliga rättigheterna. Norden är och skall vara aktiv i internationella krishanteringsuppgifter. Ahtisaari betonade att man gör ett stort misstag om man kategoriskt vägrar att diskutera med någon part. Han gav Sri Lanka som ett exempel där de internationella samfunden totalt misslyckats och tiosusentals människor har dött som en följd av det. Ahtisaari anser att det är nödvändigt att i Afganistankonflikten hålla kontakterna öppna till alla parter, även till talibanerna. Ahtisaari framhöll också att västvärlden måste se sig själv i spegeln då det gäller konflikten i Israel och Palestina som man inte har lyckats lösa. Konflikterna i mellanöstern hänger ihop. Försöken att lösa konflikten i Israel och Palestina måste fortsätta och han såg det trots allt som en positiv sak att Obama regimen meddelat att man försöker nå en lösning inom två år.

Stoltenberg talade mycket om sin rapport som publicerades i februari. Den utmynnade i 13 teser om hur samarbetet i norden borde utvecklas för att man skulle kunna nå en större säkerhet på sikt. Han sade i andra ordalag det jag själv hört som barn hemma, nämligen att det inte kan finnas militära tomrum för ett är säkert och det är att någon annan då intar det. Stoltenberg syftade på det som håller på att ske i de arktiska regionerna och i nordvästra Atlanten, kring Island. För sex veckor sedan åkte de första handelsfartygen från Stilla havet till Sibirien. Isarna har nu, som en följd av klimatförändringen, smultit så mycket att handelsfartyg kan börja röra sig på områden som tidigare varit helt otillgängliga. Samtidigt ökar intresset för de arktiska naturresurserna. Världens bickar har riktats mot Arktikum. Stoletnberg har tankar om gemensamma säkerhetsstyrkor bla för kris, eller katastrofsituationer. Han har också föreslagit gemensamma övervakningsflygningar över nord-väst Atlanten. Hans oro är den att de nordiska länderna inte har insyn i vad som händer i nordens närområden. Det blir farligt om Ryssland och andra länder inser att så är fallet. Bla. därför har han föreslagit att norden skulle skaffa sig en egen, gemensam satellitövervakning.

Det var en stimulerande hjärnranson expertutlåtanden som vi nordiska parlamentariker fick ta del av.

Budgetdebatt hela veckan i riksdagen

2009-09-18T15:05:00.003+03:00

Riksdagen har debatterat budgeten hela den gångna veckan och den fortsätter ännu sent i kväll. I finansutskottet har vi redan inlett hörandet av sakkunniga. För oss som sitter i finasutskottet är hösten synnerligen fullspäckad med möten. Nästa vecka skall alla budgetmotioner vara inlämnade. Jag har några på gång och några lämnade jag in redan igår. I år blir det för min del bl.a. motioner om pengar för genomförandet av Helcoms BSAP, en motion om pengar för genomförandet av det nationella verksamhetsprogrammet Kvinnor, fred och säkerhet (FN:s säkerhetsråds resolution), motion om utbyggnaden av avloppsvattennätet , motion om ökade resurser för oljeskyddsberedskapen. Alla vet att det är mycket sällan ens budgetmotion går igenom och i år är vi ha ännu mindre mån att göra ändringar än tidigare år pga att ekonomin är vad den är och någon snabb ändring till det bättre inte ännu är att vänta. Men vissa förändringar görs och jag har den intressanta uppgiften att sköta om förhandlingarna för svenska riksdagsgruppens sida. Ändringarna slås fast först i början av december och riksdagen godkänner budgeten någon dag före julafton, så vi har gott om tid att fördjupa oss i den gula boken. Det finns i alla fall också en hel del positiva satningar i budgeten för nästa år. Investeringar har tidigarelagts för att de skall befrämja sysselsättningen, tack vare ökade intäkter från PAF kan man satsa på kultur, idrott och ungdom; dvs allt sånt som också har en förebyggande verkan. Pappaledigheten förlängs med två veckor och pensioner och andra förmåner hålls på nuvarande nivå.
Dåligt är att regeringen tog bort 60 miljoner euro av den tilltänkta U-landsbiståndsökningen vilket betyder att man fortfarande är långt från den 0.7% av BNP som Finland förbundit sig till.

Slutspurten inför EP-valet

2009-06-05T15:41:00.003+03:00

Imorgon är det dagen före valdagen. Jag skall hjälpa till på valfältet och har valt östersjön som tema. Det här blir morgondagens budskap på båda inhemska språken:

Östersjön måste räddas. Alla kan hjälpa till!

Den 10 juni 2009 presenterar EU kommissionen en strategi för Östersjöregionen. Östersjöns miljö är också en fråga för Europaparlamentet.

Rädda Östersjön – Ge din röst till kustpartiet SFP.

Utsläppen av kväve och fosfor måste minska. Det här kan du göra för att hjälpa till:

Cykla eller åk kollektivt istället för att köra bil. En fjärdedel av kvävet i Östersjön kommer via luften bl.a. från trafiken.

Sluta använda tvättmedel och diskmedel som innehåller fosfor. Bättre effekt på reningsverk och fosfatfria tvättmedel i hela östersjöregionen skulle minska utsläppen av fosfor med 20 %.

Prioritera närproducerade matvaror, grönsaker och frukt. Långa transporter förbrukar energi och skapar utsläpp.

Köp inhemsk vild fisk. Det är ett gott ekologiskt val att äta bl.a. abborre, gädda, gös och sik.

Kompostera bioavfall, återanvänd och återvinn övrigt avfall.

Kompostera trädgårdsavfall och vass som flutit upp på stränderna i stället för att bränna det. Aska fungerar som gödsel i vatten.

Segla och ro då du har gott om tid. Undvik att köra med motorbåt på grunda ställen. Propellern blandar om näringsämnen som är bundna i bottensedimentet.

Tvätta mattor och annat byke uppe på land. Låt tvättvattnet filtreras genom marken.

Undvik att muddra stränder om det är möjligt. Muddring förstör fiskarnas lekplatser och övergöder havet då sedimentet kommer i omlopp.

Låt bli att klippa gräsmattan ända ner till vattenbrynet. En naturstrand binder bättre näringsämnen än en gräsmatta.

Du kan också kräva av beslutsfattarna:

att våtmarker anläggs för att binda näringsämnesläckage

att kollektivtrafiken fungerar bra och att det byggs cykelvägar

att tvätt- och diskmedel som innehåller fosfat förbjuds

att strängare regler för muddring införs

att bättre rådgivning ges om teknik för vattenrening på glesbygden och att avloppsnätet byggs ut

att stödsystemet uppmuntrar till stor miljöhänsyn i jordbruket

att utsläpp av smutsvatten från fartygstrafiken på Östersjön totalförbjuds

att strängare krav än nu ställs på mindre orters reningsverk

OCH SAMMA PÅ FINSKA:

Itämeri on pelastettava. Kaikki voivat kantaa oman kortensa kekoon.

10 kesäkuuta 2009 EU komissio esittelee oman strategiansa Itämerialueelle. Itämeren ympäristö on myös kysymys, joka koskee Euroopan parlamenttia.

Pelasta Itämeri – anna äänesi rannikkopuolue RKP:lle.

Typpi- ja fosforipäästöjä on vähennettävä. Näin sinäkin voit auttaa:

Pyöräile tai kulje julkisilla autolla ajamisen sijaan. Neljännesosa Itämeren typestä tulee ilman kautta mm. liikenteestä.

Lopeta fosforia sisältävien pesu- tai tiskiaineiden käyttö. Tehokkaammat vedenpuhdistamot ja fosfaatittomien pesuaineiden käyttö koko Itämeren alueella vähentäisivät fosforipäästöjä 20 prosentilla.

Suosi lähituotettua ruokaa, vihanneksia ja hedelmiä. Pitkät kuljetukset kuluttavat energiaa ja aiheuttavat päästöjä.

Osta kotimaista luonnosta pyydettyä kalaa. Ekologisesti hyvä valinta on syödä mm. ahventa, haukea, kuhaa ja siikaa.

Kompostoi biojätteesi, kierrätä ja uusiokäytä muut jätteet.

Kompostoi pihajätteet ja rannoille ajautunut kaisla niiden polttamisen sijaan. Tuhka rehevöittää vettä.

Purjehdi tai souda kun sinulla on aikaa. Vältä turhaa moottoriveneellä ajamista matalikoissa. Matalassa vedessä potkuri sekoittaa pohjasedimenttiä jolloin ravinteita vapautuu veteen.

Pese matot ja muu pyykki maissa. Anna maan suodattaa pesuvedet.

Vältä rantojen ruoppausta jos mahdollista. Ruoppaus tuhoaa kalojen kutemispaikkoja ja aiheuttaa rehevöitymistä maamassojen sekoittuessa.

Älä leikkaa nurmikkoa vedenrajaan asti. Luonnontilassa oleva ranta sitoo paremmin ravinteita kuin nurmikko.

Vaadi päättäjiltä:

että kosteikkoja perustetaan ravinteiden sitomiseksi

että julkinen liikenne toimii hyvin ja että pyöräteitä rakennetaan

että fosfaattia sisältävät pesu- ja tiskiaineet kielletään

että ruoppausta säännellään tiukemmin

että annetaan riittävää neuvontaa haja-asutusalueiden vedenpuhdistustekniikoista ja että viemäriverkostoa laajennetaan

että maatalouden tukijärjestelmät kannustavat entistä enemmän ympäristöystävällisyyteen

että asetetaan täyskielto alusliikenteen jätevesien päästämiselle Itämereen

että tiukennetaan pienille vedenpuhdistamoille asetettuja vaatimuksia

Nordiskt samarbete

2009-05-20T14:52:00.002+03:00

Frågan om hur det nordiska samarbetet borde utvecklas är igen aktuell. En rapport som beställts av mittengruppen för NR säger bl.a. att NR:s arbete skulle bli effektivare om antalet parlamentariker i de nationella delegationerna skulle minska. Jag är av helt annan åsikt.

Jag tycker att alla riksdagsledamöter på något sätt borde involveras i det nordiska politiska samarbetet. De nordiska länderna är vår närmaste referensram på många sätt .

De nordiska parlamentarikerna kan uppmana regeringarna att vidta olika åtgärder och följer upp ministerrådets politik. NR är ett samarbetsforum för parlamentariker där man får insikt i den politik som förs i de nordiska länderna, där man gör upp målsättningar för en gemensam politik och där man de senaste åren allt mer följer med och påverkar i sådana globala frågor där det finns ett kollektivt intresse så som klimatförändringen och säkerhetsfrågor. NR skall ge och ger impulser för parlamentarikernas arbete i respektive land.

En del säger att man koncentrerar sig för mycket på språk och kulturfrågor men å andra sidan är det naturligt att språk och kulturfrågor genomsyrar nordiska rådets verksamhet. Det är alltså inte ett problem. För några år sedan tillsattes en arbetsgrupp under ledning av Ole Norrback för att arbeta med gränshinderfrågan. NR har aktivt följt med Stoltenbergs arbete och på det senaste presidiemötet i april utnämnt en person som skall ge förslag på hur nr ska arbeta vidare med frågan om att öka tryggheten i norden. Uppdraget omfattar också människohandel och trygghet i vardagen. Globaliseringsfrågor, den nordliga dimensionen, klimatförändringen och Europa politiken är teman för de senaste och detta års sessioner.

Förra veckan kunde vi läsa att grannländerna Finland-Sverige bildar en fond som ska bidra till projekt som minskar utsläppen av näringsämnen till östersjön. Nordiska rådet tog för ett år sedan initiativ i denna fråga och uppmanade de nordiska länderna att reservera medel för det här ändamålet. Jag har själv för några veckor sedan lämnat in ett spörsmål till regeringen om samma sak. Jag tror att parlamentarikernas krav har bidragit till att pengar nu reserveras för ändamålet.

De nordiska länderna har nu en unik chans att tillsammans vara en stark aktör i Europa. Sverige tar snart över ordförandeskapet i EU. FN:s klimatkonferens ordnas i Köpenhamn i december 2009. Sverige kommer nästa år att ta över ordförandeskapet inom Helcom, nu har Ryssland det. På hösten skall EU:s Östersjöstrategi godkännas. De nordiska länderna är i Europas och världens fokus.

HS sade på ledarsidanpå fredagen att vi i Finland måste se till att vi i Finland förstår och kan tala svenska i Finland också med tanke på de nära kontakterna till Sverige. Äntligen tar en finsk opinionsbildare ställning till svenskans ställning i Finland, på ett positivt sätt.

Faktum är att kulturen och språket är något som förenar de nordiska länderna och som norden inte skall ge avkall på, inte betona mindre, även om samarbetet med de andra Östersjöländerna och EU ökar.

Språkkunskaperna i Finland har nått botten säger språklärare och kunskaperna i svenska har rasat sedan studentsvenskan blev frivillig i studentexamen.

Nu behövs mera stöd av beslutsfattare på hög nivå för att stöda svenskan. Det är dags för presidenten att ordna ett språkforum och för statsministern, undervisningsministern och justitieministern att begrunda varför språkkunskaperna rasar vilket också märks i uppföljningen av språklagen.

Kvinnodagen

2009-03-08T19:23:00.002+02:00

Kvinnodag har firats idag. Positivt är att medierna ger ordentligt med utrymme för kvinnornas situation i världen. Kvinnorna och barnen i U-länderna och i krisområden är en stor och viktig målgrupp som är särskilt utsatt. Jag hörde Elisabeth Rehn uttala sig från den stora kvinnokonferensen i Liberia. Elisabeth Rehn kommer att vara svenska riksdagsgruppens gäst den 1 april i riksdagens infocenter där hon skall berätta mera om kvinnokonferensen och om kvinnornas roll som fredsmedlare i världen. En relativt ny fråga som både Elisabeth Rehn och Stefan Wallin idag betonar är hur kvinnorna i de fattigaste länderna påverkas av klimatförändringen. Kvinnorna är oftast de som odlar, de som bär vatten och samlar ved, de som tar hand om barnen och tillreder maten. Det är viktigt att kvinnorna och barnen i U-länderna lyfts fram. Kvinnorna i U-länderna måste fås med i arbetet för att bromsa upp klimatförändringen.

Min vecka med nordliga dimensionen och EU:s östersjöstrategi

2009-02-28T17:54:00.003+02:00

Idag, lördag, har jag njutit av fint vinterväder tillsammans med min syster och mina barn. Här på landet i Esbo-Kykslätt regionen är det vitt och fint väder för pulkåkning m.m.

Förra veckan var en händelserik vecka både i riksdagen och i Europa. En stor del av veckan tillbringade jag på resande fot, två dagar i Bryssel och slutligen en kväll och natt i Helsingör i Danmark. Jag känner mig inspirerad av alla personer jag träffat och alla diskussioner jag varit med om. I Bryssel hölls det första parlamentariska forumet för den nordliga dimensionen på onsdag och torsdag. På onsdag förmiddag hade den parlamentariska Östersjökonferensen, BSPC, vars ordförande jag är i år, Expanded Standed Committeé möte. Jag ledde mötet hela förmiddagen och fick den stora äran att också fungera som ordförande för Nordliga dimensions forumet praktiskt taget hela eftermiddagen. Allt gick, som tur var, bra. Det intressantaste temat på BSPC mötet var en presentation av utkastet till EU:s Östersjöstrategi av en person från kommissionen. Östersjöstrategin skall vara just det det låter som, en strategi för EU:s Östersjöpolitik. Meningen är att strategin skall godkännas nästa höst. Det ser ut som om Östersjöns miljö skulle få en särskilt stark roll i strategin. Jag är glad för det. Sannolikt kommer både Helcom:s åtgärdsprogram för Östersjön, Helcom BSAP, och sjösäkerheten på havet att bli viktiga teman.

Det första parlamentariska forumet för den nordliga dimensionen var intressant. Parlamentarikerna bestod främst av representanter från östersjöområdet, hela den arktiska regionen (inkusive Kanada), Barents regionen och Nordvästra Ryssland. Dessutom deltog några MEP:ar och representanter från kommissionen i forumet. Våra EP:värdar var Diana Wallis från Stor-Brittanien och Billyana Raeva från Bulgarien. EP:s talman Hans-Gert Pöttering öppnade officiellt hela forumet, och en stund satt han där uppe vid podiet vid min sida, innan han störtade iväg till nästa tillställning.

Diskussionen handlade mycket om vad man hittills åstadkommit med med den nordliga dimensionen och hur den nordliga dimensionen kunde utvecklas vidare, och naturligtvis vilken roll parlamentarikerna kan ha. Man pratade mycket om kontakten mellan EU:s Östersjöstrategi och den nordliga dimensionen. Ryssarna var särskilt nogranna med att det i resolutionen inte fick finnas antydningar om att Östersjöstrategin skulle påverka innehållet i den nordliga dimensionen. Orsaken är förstås att ryssarna inte är med i EU men nog i den nordliga dimensionen. För oss som är med i båda två är det viktigt att EU:s Östersjöstrategi och den nordliga dimensionen har så gott som samma målsättningar trots att alla länder inte är med om allt. Alla ville ha mera EU pengar till Östersjöregionen och till den nordliga dimensionen och frågan om man borde ha ett budgetmoment för den nordliga dimensionen eller inte , diskuterades också mycket. Å ena sidan skulle det vara ett sätt att försäkra sig om att en del pengar avsätts för den nordliga dimensionen och för Östersjöregionen men å andra sidan har man lyckat få mycket pengar genom olika strukturpengar också utan ett eget moment. Om jag inte minns fel så talade man om 2 miljarder euro, under de senaste åren.

Klimatförändringen i de arktiska områden och planerna på att utvinna naturresurser i tidigare onåbara områden var också ett tema som många tog upp. En grönländsk parlamentariker talade om problemen för ursprungsfolken då EU förbjuder försäljningen av sälprodukter. Jag anser också att man mycket mer än hittills borde beakta ursprungsbefolkningens rätt att leva och bedriva sina näringar. Av alla människor i de arktiska regionerna är det ursprungsbefolkningen som mest kommer att lida av klimatförändringens följder. Sälfproduktsförsäljningsförbudet är en spik till i kistan för inuiter och andra som lever av naturresurserna i sin näromgivning. Det handlar inte om storskalig jakt för deras del utan om en urgammal kultur som skett i balans med naturen under årtusenden.

Jag tittade också in på Henrik Lax byrå och träffade hans assistenter. Det är ett faktum att det är enormt viktigt för Svenskfinland att sfp lyckas få in en representant i EP i valet i juni. Största delen av våra lagar i riksdagen har idag sitt ursprung i EP. Kanalen och kontakten till Bryssel är viktig för finlandssvenskarna. Det är också viktigt att sfp finns med i den liberala gruppen i EP och stärker den och att finlandssvenskarnas eget parti har en röst i den europeiska politiken.

Min Europeiska tur avslutades med att jag höll BSPC:s tal torsdag förmiddag i Bryssel (talet finns på min web-sida) och sedan bar det av till Helsingör i Danmark där jag ännu på kvällen höll ett tal och deltog i en panel på Baltic Sea NGO's forum.

Positiva finska röster för svenskundervisningen behövs nu

2009-02-18T16:30:00.004+02:00

Hbl har lyft upp frågan om försämrade kunskaper i svenska efter det att den obligatoriska svenskan slopades i studentexamen. Svenska riksdagsgruppen motsatte sig reformen men förlorade i omröstningen både i regeringen och riksdagen. Beslutet gjordes under minister Tuula Haatainens tid. I samband med att studentexamensreformen behandlades i riksdagen godkändes bl.a. en kläm om att en uppföljning av situationen skall göras efter sex år och det betyder att undervisningsministeriet skall granska situationen senast nästa år. Redan nu visar statistiken och praktiken att språkkunskaperna i svenska försämrats dramatiskt. För några år sedan slog också språklärarna larm och oroade sig för att språkkunskaperna över lag försvagats.

Nu har då situationen blivit så dålig att universiteten oroar sig för att studenterna behöver tilläggskurser för att klara av den tjänstemannasvenska som krävs i magisterutbildningen.
Situationen ser allt annat än ljus ut och något borde undervisningsministeriet snabbt göra för att både språkkunskaperna i nationalspråken och i främmande språk skall förbättras. Undervisningsministern borde inte vänta till nästa år utan genast ta tag i saken.

Frågan om hur man kan stärka kunskaperna i svenska är en angelägenhet som måste intressera den finska majoriteten för att något skall hända. Svensklärarna i finska skolor kunde ha en nyckelroll i den här diskussionen och i utvecklingsarbetet. För ett par år sedan samarbetade jag nära med en grupp språklärare som ville få stöd , uppmuntran och nya ideér för sitt arbete. Det var både intressant. lärorikt och givande. Vi ordnade då ett tillfälle där svensklärarna fick en möjlighet att träffa olika finlandssvenska föreningar som kunde finnas med i ett stödnät kring svensklärarna. Nätverket Svenska Nu bildades en tid efter det och SN gör ett viktigt arbete och är så vitt jag vet det nätverk som för tillfället allra mest stöder svenskundervisningen och svensklärarna.

Något tag kring julen läste jag en insändare i HS där en svensklärare beklagade sig över stämningen på svenska timmarna. Hon skrev att en stor del av barnen har en negativ inställning till svenska redan då de kommer till sin första lektion.

Det här får mig att tro att den enda möjligheten för att stärka svenskan är att man lyckas skapa en positiva inställning till olika språk och till språkundervisningen i allmänhet och till svenskundervisningen i synnerhet. För att det skall vara möjligt måste nytänkande och nya ideér fås in i undervsningsmetoderna. Föräldrarna borde också stöda sina barn och uppmuntra dem att lära sig språk.

Var finns idag de tongivande finskspråkiga ledarna och ledande politikerna som uttalar ett stöd för svenskundervisningen och för betydelsen av att elever och studerande lär sig svenska? Paavo Lipponen gjorde det, men han har lämnat dagspolitiken. Tarja Halonen har gjort det och borde definitivt upprepa sin syn. Men nu behövs också stöd av andra ledare såsom Sauli Niinistö och Matti Vanhanen. Också vår nya undervisningsminister Henna Virkkunen har nu en strålande chans att ge sitt stöd i ord och handling till en förstärkning av undervisningen och kunskaperna i svenska. Vågar hon ta fram alternativet att återinföra svenskan i studentexamen? Kunde hon föreslå flera kurser i det andra inhemska språket och en tidigare start i svenskundervisningen också för dem som väljer svenska som B-språk?

Personalbrist inom dagvården i huvudstadsregionen

2009-02-16T14:08:00.004+02:00

En av mina arbetskamrater berättade idag att hon fått en lapp om att hennes barns daghem måste gå in för kortare öppenhållningstider pga personalbrist. Det här händer i Kyrkslätt men det kunde hända var som helst i huvudstadsregionen. Daghemmen har en skriande brist på personal. Sedan länge är det känt att det är svårt att få tag på behöriga barnträdgårdslärare och barnskötare i huvudstadsregionen men det är få som inser att bristen är så akut att daghemmen kan bli tvungna att stänga dörrarna tidigare och att föräldrarna på grund av det måste förkorta sin arbetsdag. Hur arbetsgivarna ställer sig till detta kan man enbart föreställa sig. Det är klart att förkortade dagisdagar innebär problem på många håll. Barnen kan inte lämnas vind för våg, inte ens för en timme på eftermiddag.

Ibland kan situationer uppstå som tvingar oss att rubba cirklarna och det är ingen katastrof att någon eftermiddag måsta sticka tidigare från jobbet. Men exemplet i Kyrkslätt ärinte en engångsföreteelse utan ett tecken på ett stort struktur- och resursprobelm som beror på att det inte utbildas tillräckligt med daghemspersonal i huvudstadsregionen.

Jag har många år arbetat för att få en förändring till stånd på denna punkt och just nu hoppas jag på att vi redan år 2010 skall få se en grundläggande utbildning av svenskspråkiga barnträdgårdslärare starta i Helsingfors.
Det här kan bli möjligt om vilja finns. Riksdagen godkände i december en budgetmotion som jag lämnat in som handlade om att öka anslagen för den svenska barnträdgårdslärarutbildningen. Vi reserverade 100 000 euro för att Åbo Akademi hösten 2009 skulle kunna starta en utlokaliserad kompetensgivande utbildning för personer som redan arbetar vid daghem, men som saknar kompetens. En likadan utbildning pågår som bäst. Problemet är att denna utbildning inte ökar personalen men den är viktig för att den ger personalen behörighet. Dessutom reserverades 50 000 euro för planeringen av en ny grundläggande utbildning i Helsingfors, med start 2010. De här pengarna riktades till Arcada och i budgettexten står det att planeringen skall ske i samarbete med Helsingfors universitet. Jag hoppas att planeringen redan har kommit igång och att den utfaller väl.

Den svenskspråkiga barnträdgårdslärarutbildningen har Åbo Akademi placerat i Jakobstad. Problemet är att man dels har haft svårt att få tillräckligt sökande till kurserna i Jakobstad och dels att så få studerande från södra Finland söker sig till Jakobstad. Så är det och trots försök har man inte kunnat ändra på beteendemönstret. Det har också visa sig vara svårt att få barnträdgårdslärare från Östersbotten att flytta till södra Finland. Resultatet är att vi har ett skriande behov på barnträdgårdslärare i huvudstadsregionen, man talar om att det just nu skulle behövas över 100 svenska barnträdgårdslärare till här. Under de närmaste åren går många dessutom i pension.

Lärarutbildning och barnträdgårslärarutbildningen väcker alltid känslor och diskussion i Svenskfinland. Alla borde inse att det är en ödesfråga för hela Svenskfinland att alla barn får kvalitativ och trygg dagvård och att alla barn skall ha rätt till behörig personal. Fungerar inte nuvarnade strukturer så måste man ta till nya sätt att sköta saker och ting. En extra utmaning i huvudstadsregionen är dessutom att många barn är tvåspråkiga och att dagvårdstiden är viktig för deras språkutveckling. Är svenskan stark kan barnet senare söka sig till svensk skola. Det är därför av särskild betydelse att det finns personal som har den pedagogiska kompetens som barnträdgårdslärarutbildningen ger.

Åbo Akademi, som ansvarar för lärarutbildningen och barnträdgårdslärarutbildningen i Svenskfinland måste fundera på uppdraget de har fått och ansvaret som vilar på dem. Exempel som det i Kyrkslätt är illavarslande. Man kan inte heller skylla på kommunerna om personal helt enkelt inte finns att tillgå. Därför behövs det nya strukturer för utbildningen och snabba åtgärder. Barnen är vår framtid och alla barn skall ha rätt till kvalitiativ och trygg dagvård under den tid då föräldrarna är på arbete.

2009-01-23T13:44:00.003+02:00

Jag har en vecka av en intensiv försvarskurs bakom mig. Två och en halv vecka återstår. Jag hade inte särskilt stora förväntningar, var mest nyfiken, för många har sagt att den här kursen är speciell. Och den är vekligen bra. Det händer mycket i världen just nu. Under kursen får vi en mångsidig bild av läget i världen och Finlands beredskap i olika slags krissituationer. Riksdagen sammanträder först om några veckor, i början av februari. Jag har varit på en del möten under de senaste veckorna men kunde hålla ledigt så länge barnen var lediga. Det var skönt att vila ut sig. Då man under några veckors tid utan problem sover över 10 timmar per natt visar det väl bättre än mycket annat att det finns något som sömnskuld som då och då måste "skötas" bort.

Obama tog över den här veckan. Han känns som en så naturlig människa att man nästan känner sig som personlig vän med honom. Hans första dagar som president har varit imponerande. Nästan för bra för att vara sant.

Säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen godkändes idag av regeringen. Natofrågan är igen den som intresserar medierna och allmänheten mest. Redogörelsen flaggar inte heller den här gången för ett medlemskap men möjligheten att Finland ansluter sig till Nato bibehålls. De facto är en stor del av vårt försvar redan nu anpassat till Nato. Finland deltar i krishantereringsuppdrag under Nato och i en hel del gemensamma militära övningar. Jag tror att skillnaden med nu läget och ett fullt medlemskap är mindre än vad vi i allmänhet tänker oss. Det här alltså om man bara beaktar saken ur ett Finländskt perspektiv utgående från hur vårt försvar fungerar och ser ut idag. Nato har också ändrats genom att krishanteringsuppdrag blivit en allt större uppgift också för Nato. Allt det här talar för ett Natomedlemskap. Det som talar mot är frågan om ett medlemskap försämrar våra grannförhållanden till Ryssland och om ett medlemskap skulle innebära att risken för terrorism skulle öka i Finland genom att målet för eventuella terrorattacker sannolikt är större i Nato länder än i länder som bara samarbetar med Nato. Av de här två aspekterna som talar mot ett Natomedlemskap är frågan om grannsämjan den som väger tyngre.
Redogörelsen skall under våren behandlas av riksdagen och jag hoppas att debatten om Nato skall vara öppnare och tydligare än den hittills varit. Regeringen säger i redogörelsen något i stil med att ett Nato medlemskap skulle förutsätta att det finns ett brett stöd för det i samhället. Enligt min åsikt betyder dethär att om en ändring i Natoinställningen skall kunna ske, dvs Finland skulle besluta att anhålla om fullt medlemskap, måste Natofrågan därför antingen vara en fråga som debatterats öppet och ingående inför ett riksdagsval eller en fråga som folket tar ställning till i en folkomröstning. Dessutom är vår grundlag skriven så att presidentens inställning också har en stor betydelse.

Ute är det vintrigt och härligt. Hoppas det fortsätter så här. Jag såg just ett grannbarn skida omkring på gårdsplanen. Nu gäller det att ta vara på varje snörik stund. Dessvärre finns det också andra plikter som kallar. Om en stund skall jag gå på första palavern för den nyvalda stadsstyrelsen i Esbo.

Julbrev från riksdagen

2008-12-22T15:18:00.000+02:00

Julbrev från riksdagen
Ett spännande uppdrag under året har varit vicepresidentskapet i Nordiska rådet. I juni utökades mina internationella parlamentariska uppdrag då jag blev vald till ordförande för Östersjökonferensen, BSPC (Baltic Sea Parliamentary Conference).Förutom att det varit en fin möjlighet att göra politik på den nordiska arenan och i Östersjöregionen har jag också fått vidga mina vyer helt konkret. Den speciellaste och intressantaste upplevelsen var helt klart den resa till Alaska jag gjorde i slutet av augusti. Förutom att innehållet i den arktiska konferensen i Fairbanks var intressant och högklassig och gav mig många nya tankeställare, så var den avstickare jag gjorde till ön Sitka ett fint äventyr. Om den här resan har jag skrivit tidigare på bloggen.

Jag har skrivit några artiklar om de utmaningar som den arktiska regionen står in för. De har publicerats i bla. Hbl, Lapin kansa och någon danska tidning. Speciellt intressant är det att följa med utvecklingen av sjöfarten då isarna i de arktiska området minskar. Många länder har riktat sina blickar till norr. Man planerar för fullt utvinningen av naturresurser i områden som tidigare varit onåbara för människor. Det tragiska är att det här kommer att ha en negativ, kanske ödesdiger, följdverkning på både naturen och ursprungsbefolkningarna och deras urgamla kulturer i de arktiska områdena.

En helhet som jag arbetat mycket med under året är Östersjöns miljö. Frågan är ju inte ny på min agenda men det här året har den fått nya dimensioner. Ungefär för ett år sedan blev jag utsedd till rapportör av den parlamentariska Östersjökonferens, BSPC, som på hösten 2007 hade godkänt ett eutrofieringsprogram. Mitt uppdrag är att följa med hur både eutrofieringsprogrammet och Helcom:s Baltic Sea Action Plan, genomförs och att rapportera till Östersjökonferensen om detta. I praktiken har det här betytt att jag har fått delta i Helcom aktionsprograms implementeringsgrupps möten. På östersjökonferensen i Visby i början av september gav jag en mellanrapport om hur genomförandet av Helcoms program framskrider. Jag är själv säker på att det aktionsprogram som Helcom utarbetat och som alla Östersjöländers regeringar har godkänt, är en verklig möjlighet för att på riktigt få en förbättring av Östersjöns tillstånd till stånd. Därför har jag på alla tänkbara håll aktivt berättat om aktionsplanen och uppmanat ministrar och regeringar att hålla fast vid de löften som getts. Målet med Helcoms aktionsplan är att återfå en god ekologiskt status för Östersjön till år 2021. Målet är att minska på utsläppen av näringsämnen, minska på mängden giftiga ämnen i Östersjöns kretslopp, förbättra säkerheten i havstransporterna och minska på utsläppen från fartygen och förbättra östersjöns biodiversitet.

En intressant episod var ett Helcom möte där allt skulle vara klart för att implementeringsgruppen skulle besluta att Helcom kan vända sig till IMO( internationella maritim organisationen) för att begära att Östersjön utses till ett område med särskild status, där utsläpp av toalettavfall från kryssningsfartyg totalförbjuds. Märkligt nog motsatte Danmark sig detta vilket gjorde att beslutet måste uppskjutas. En tid efter mötet hade vi Nordiska rådets session i Helsingfors. Jag hade då en möjlighet att ställa både den danska utrikesministern och statsministern mot väggen och fråga varför Danmark motsätter sig ett förbud att släppa ut toalettavfall i havet. Ministrarna kunde inte svara. Nyligen hörde jag att Helcoms marina grupp på sitt följande möte hade godkänt förslaget enhälligt. Enligt en källa hade frågan till ministrarna gått vidare till rätt adress. Jag vet inte om det stämmer, men huvudsaken är att Danmark tog sitt förnuft till fånga.

I riksdagen har budgetarbetet och den försämrade ekonomin sysselsatt mig i finansutskottet och de finansutskottsdelegationer jag är medlem i. Det är otroligt hur snabbt den ekonomiska krisen spridit sig över världen. Då riksdagen i september började behandla regeringens budgetförslag var de ekonomiska utsikterna totalt andra än då vi några månader senare fattade besluten i utskottet och i plenum. Finansministerns ton har vecka för vecka blivit allvarligare och orden man beskrivit fallet har blivit tuffare under höstens lopp. En långsammare tillväxt blev först en ekonomisk tillbakagång, recession och nu en öppen kris.

I riksdagen ökade vi budgetens utgiftssida med 70 miljoner euro. Eftersom jag är svenska riksdagsgruppens medlem i finansutskottet hör det till mina uppgifter att tillsammans med de andra ”utskottsansvariga” för regeringspartierna, förhandla om riksdagens budgetprioriteringar. Många av de budgetmotioner vi gjort inom svenska riksdagsgruppen godkändes eller beaktades. Jag är bl.a. glad över att utbyggnaden av vatten- och avloppssystem fick mera pengar, barn- och ungdomspsykiatrin, familjer i svåra situationer och mentalvårdsrehabiliteringen.

Några av mina egna budgetmotioner godkändes också bl.a. stödet till svenskspråkig barnträdgårdslärarutbildning i södra Finland. Genom det tilläget kan en ny utlokaliserad kompetensgivande barnträdgårdslärarutbildning i ÅA:s regi starta hösten 2009 i Helsingfors och utöver det skall Arcada och HU tillsammans planera en grundläggande ny utbildning i Helsingfors med start år 2010. Jag har under flera år jobbat mycket för att få någon ordning på den stora bristen på behöriga barnträdgårdslärare i södra Finland och i synnerhet här i huvudstadsregionen. Hoppas att de här tilläggen ger resultat.

Finlands yrkesfiskarförbund fick också ett stöd för sin verksamhet. Det var en annan budgetmotion jag gjorde, nu kanske för femte året i följd. Summan har dessutom ökat vilket är positivt. Faktumet är att kustfisket i Finland har verkligt stora problem. Nu borde konsumenterna, d.v.s. vi alla, kräva inhemsk fisk till butikerna. En orsak till att fisket försvårats är att sälarna ökat i antal och spridit sig långt in i skärgården. Sälarna är en daglig syn för fiskarna. Sälarna plockar fångsterna direkt ur fiskebragderna och försämrar radikalt möjligheterna till en acceptabel inkomst för yrkesfiskarna.

Både i miljöutskottet och i den avgörande behandlingen i plenum röstade jag mot en upplösning av havsforskningsinstitutet. Jag är rädd för att den nya organisationsmodellen försvagar havsforskningen och splittrar fungerande forskningsarbete. Saken var principiell och viktig för mig. Regeringes proposition vann tyvärr, vilket innebär att havsforskningsinstitutet upphör att existera fr.o.m. årsskiftet.

På hösten ställde jag upp i kommunalvalet i Esbo. Jag fick 1630 röster, ökade med dryga 200 sedan senaste kommunalval och kom på 8:e plats i röstmängd av alla uppställda i Esbo och på första plats i min egen grupp. Nästa år siktar jag på en stadsstyrelseplats.

Det blåser kyliga vindar för Sfp just nu. Sfp lyckades inte tydligt lyfta fram huvudbudskapen i kommunalvalet och de pro-aktiva utspelen i politiken har varit få och inte alltid så väl valda. Nästa år måste linjen förtydligas och skärpas. Det stämmer inte att vi bara skulle vara ett språkparti, men vi har svårt att få fram all övrig politik i medierna. Samtidigt tycks det inte heller vara helt klart för allmänheten hur mycket Sfp-arbete det ligger bakom en fungerande svensk service på olika håll i samhället. Här i huvudstadsregionen är det mycket svårt att nå över nyhetströskeln i seriösa politiska ärenden i finlandssvenskarnas tidning Hbl. HS hade en bra analys av Sfp på ledarsidan 20.12.

Nu återstår två dagar till julafton och idag skall vi baka pepparkakor hemma hos oss. Jag önskar Dig och Dina nära och kära en God Jul och ett Gott Nytt År.

Kom ihåg att ta kontakt om det är något jag kan hjälpa till med eller om du har synpunkter eller goda idéer. Tack för samarbetet under det gångna året!

Christina Gestrin

Positiva satsningar i Esbos budget

2008-11-19T22:20:00.001+02:00

I Esbo förhandlar gruppordförande för respektive politisk fullmäktigegrupp om budgeten efter att stadsdirektören gett sitt förslag. Tre dagar förhandlade vi om Esbos budget och igår fick vi ihop ett paket som alla andra grupper utom de obundna (Sannfinnarna finns inte ännu som grupp) och vänstern kunde acceptera. Jag skall inte lista alla ändingar utan bara några som jag är särskilt nöjd med.
För det första blir det ingen nedskärning av timresurserna. Vi lade till sammanlagt 1,1 miljoner euro till den finska och svenska skolan. Alla föräldrar och lärare kan pusta ut.

Särskilda svenska stasningar är ett nytt dagis i norra Esbo, visserligen i en flyttbar paviljong, men i alla fall. Det är en betydande satsning , kostar ca 800 000 euro. Enligt de uppgifter jag har fått skulle det finnas 40 barn i kö för en svensk dagisplats i trakten kring Kalajärvi. Nu fixar det sig!

Annat positivt. Det blir en satsning på den svenska familjerådgivningen nästa år. Den svenska familjerådgivningen som är placerad i Mattby skall få förstärkning. Vi lade till pengar för en ergoterapeut och beslöt att en familjearbetare skall arbeta i anslutning till detta team. Dessutom skall en svensk psykolog anställas för vuxna svenskspråkiga Esbobor.

Glad är jag också över beslutet att en av de sju nya vakanserna vid mellersta Esbos nya bibliotek skall vikas för en person som betjänar den svenska befolkningen i området.

I protokollet skrev vi också ner att bygget av Mårtensbro nya skola skall starta år 2009. Mycket efterlängtat och viktigt! Vi tidigarelade också byggstarten av Bastviks daghem så att planeringen inleds 2010 och bygget 2011.

Många andra positiva förändringar gjordes också även om man nog kan säga att förändringarna till stadsdirektörens över en miljarder euros budget är marginella ( under 4 miljoner euro).

Det oroande är att skatteintäkterna minskar i snabb takt just nu och därför blir vi i Esbo tvungna att täcka underskottet med stora lån. I längden kan man inte göra så här så jag är rädd för att vi under de kommande åren blir tvungna att göra många otrevliga beslut i fullmäktige.

Eftersnack

2008-11-16T18:34:00.000+02:00

Eftersnack i radion på söndag provoserar. Det är naturligtvis programmets uppgift och det är tacksamt att ösa ovett över alla klantiga politiker som gör det mesta fel. Sfp får sin beskärda del och den här gången fanns det ju en god orsak till det. För egen del tar jag helt avstånd från Mia Björnbergs tankar och skriverier om beteendemönster på landet och i stan, uppfostran m.m. Mias resonemang om koder är elitistiskt och felaktigt. Jag har inte träffat en enda sfpare som skulle hålla med Mia Björnberg på den här punkten. Medierna borde därför inte heller generalisera och låta förstå att sfp tänker så här. Mia Björnberg tänkaer kanske så här men Mia är inte Sfp.
Stefan Johansson har bett om ursäkt och lämnat sin post. Något annat val fanns inte. Det han gjort är oacceptabelt för vem som helst, och passar sig inte för en statssekreterare. Spriten har en del i det skedda, men det skedda kan ändå inte skyllas på alkohol. Nu går livet vidare och jag hoppas Stefan Johansson också skall få nya chanser i sitt liv, det har han rätt till.

En av mina döttrar konstaterade, då vi lyssnade på eftersnack, att debattörerna i radion får det att låta som om alla politiker är skurkar och idioter, inte vanliga människor. Det är inte alltid så lätt att förklara för sina barn vad man arbetar med och varför man gör det. Min dotter höll med mig då jag sade att jag tycker att de (debattörerna ) som kan allt så bra själva borde ställa upp i val. Den möjligheten finns ju alltid.

Tack!

2008-10-27T15:21:00.001+02:00

Ett stort tack ska ni alla ha för det här kommunalvalet och det stöd jag fått. 1630 röster betyder inval och fortsatt hårt arbete.

Tack!

Kommunalval

2008-10-10T13:40:00.001+03:00

Nästa vecka startar förhandsröstningen i kommunalvalet. NU mäts igen vårt intresse att vara med och påverka allt det som händer omkring oss. Oberoende av vilket val det är frågan om så handlar det om samma sak. Att bry sig om. Ställ upp själv eller rösta på någon som du tycker att har kloka idéer. Var inte likgiltig. Den som inte röstar har inte heller råd att klaga och vara missnöjd.

Titta på det här.

http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/americas/7662096.stm

och glöm inte att påminna alla i din bekantskap att rösta!!!

Arktiska frågor- många paradoxer

2008-08-19T16:01:00.000+03:00

Den parlamentariska arktiska konferensen i Fairbanks, Alaska, var mycket intressant. Programmet var högklassigt, lämpligt kritiskt. Frågeställningarna som togs upp var klimatförändringen, energiförsörjningen, maritima transporter och sjösäkerhet och sociala frågor kring ursprungsbefolkningens situation.

Intressant var att få höra att levnadsstandarden i Alaska är betydligt lägre än i andra delstater i USA: Indikatorer så som barndödlighet, tuberkulos, energiförsörjning och tillgång till rent vatten i hemmen var helt i en klass för sig jämfört med resten av nationen. Nivån motsvarade nästan endel U-länder. USA har inte haft intresse av att se till att Alaska utvecklas i samma takt som övriga USA. Det är uppenbart att man inte har brytt som om ursprungsbefolkningens situation eller behov. Det som förstärker bilden av att intresse inte funnits är att många amerikaner inte klarar av att placera in Alaska på en karta eller att bedöma storleken på Alaska. Uppfattningen man får är att USA inte hittills varit intresserade av sin arktiska förankring. Först på sista tiden har människorna och politikerna börjat vakna upp och inse vad kontakten till det arktiska kan innebära. Nyligen publicerades en rapport som visar att 22 % av världens outnyttjade oljeresurser finns i den arktiska regionen. Historien upprepar sig alltid. Naturresurser innebär pengar och politiskt intresse. Men igen ser det ut som om förlorarna skulle bli de samma som så många gånger tidigare, nämligen ursprungsbefolkningen i de olika delarna av arktikum. Utvinningen av naturresurser innebär en risk för det kulturella arvet och livsstilen i de regioner som exploateras.

Paradoxen i politiken som berör det arktiska är att man å ena sidan är orolig för att följderna av klimatförändringen är flera gånger kraftigare i den arktiska regionen än på lägre breddgrader och å andra sidan redan nu grälar om vem som skall ha tillgång till de arktiska naturresurserna. Å ena sidan talar man om att bevara ursprungsbefolkningens kultur och livsstil men å andra sidan ser många nya möjligheter med en av följderna av klimatförändringen, nämligen att Berings sund sannolikt om ett antal år öppnas för sjöfarten och tillgängligheten till naturessurserna blir lättare. I flera festtal talar beslutsfattare om att minska på länders oljeberoende, men samtiigt anses det vara en idealistisk syn och en omöjlighet atttänka sig att lämna naturresernerna outnyttjade på grund av de stora miljöriskerna.

Två amiraler, den ena för USA:s kustbevakning och den andra för Grönlands kustbevakning varnade för katstrofala följder av den den ökande passagerartrafiken i de arktiska områden. Räddningsberedskpen vid en storolycka är allt annat än rätt dimensionerade inom hela arktikum. Därför har amiral Kursk från Grönlands kustbevakning skickat ett brev till alla rederier i världen som sysslar med kryssningar i den arktiska regionen och uppmanat rederierna att se till att en kryssningsfartyg koordinerar sina turer så att minst två rör sig inom samma område samtidigt. På det sättet kan fartygen bistå varandra om en storolycka skulle ske. De arktiska länderna har totalt underuppskatta behovet av räddningberedskap i hela den arktiska regionen. Ett exempel är följderna av oljeolyckan utanför Alaska då tankern Exxon Valdus förliste och 40 000 ton olja rann ut längsmed kusten för nästan 20 år sedan. Fortfarande grälar man om ansvaret och ersättningar. Vi i Östersjön har mycket att lära oss av katastrofen i Alaska. Förra året transporterades 170 miljoner ton olja över Östersjön och mängden ökar.

De arktiska parlamentarikerna uppmanades att arbeta för att IMO(internationella maritimorganisationen) utarbetar nya bindande krav för fartygstrafiken i de istäckta förhållandena. Det här skulle vara viktigt också för trafiken i Östersjön, kunde jag påpeka på konferensen.

Slutligen ännu lite om klimatförändringen. I Alaska talar man inte om klimatförändringen som något hypotetiskt utan som ett faktum. Alla människor har redan nu märkt att en förändring har skett och sker. Effekterna märks snabbast närmast polerna. Isarna smälter, glaciärerna smälter, permafrosten håller på en del håll att smälta, Byar måste evakueras som en följd av det. Stränder eroderar och sköljs ut i havet, de traditionella näringarna, fiske och jakt , har blivit farligare och svårare att idka. Det har lett till osäkerhet och psykiska sjukdomar på många håll. Nya insekter erövrar nya områden, sprider nya sjukdomar bla. till skogar.

Också på våra breddgrader ser vi en förändringen i klimatet. FÖrra vintern frös inte marken ordentligt. Det innebar att t.ex. sorkarna kunde röra sig obehindrat under marken och bla i vår äppelträdgård gnaga i sig barken på otaliga äppelträd. Milda vintrar är ingenting vi skall önska oss. Naturen i norden behöver köld.

Kontentan av detta är att världen måste intressera sig för det som nu sker i den arktiska regionen och inse att uppvärmningen där påverkar klimatet på hela jordklotet. Och ännu en paradox; de som är minst skyldiga till klimatförändringen är de som påverkas och får lids allra mest av den.

Fairbanks

2008-08-14T02:10:00.001+03:00

Nu har konferensen i Fairbanks redan pågått i två dagar. Det var inte helt lätt att ta sig hit då en vulkan någonstans på en ö längre ut på aleuterna fick ett utbrott som råddade till alla flyg i västra Alaska och från Seattle. Tre på natten kom jag fram efter en hellyckad dag i Sitka. Människorna i Sitka var pratsamma och sociala, hemma skulle man nästan tycka det är onormalt. På ett café som jag satt mig ner på för att skriva kort fick jag genast sällskap av en fiskare och hans sommarjobbande medhjälpare. På muséerna var det likadant. Jag fick veta att 8 finländare skall komma och bekanta sig med immigration senare i höst. Jag besökte ett fantastiskt museum om indianer och deras historia och kultur och det sista huset från ryska tiden som fortfarande fanns kvar. Jag får fortsätta skriva en annan gång för nu far bussen till en exkursion.

Bland korpar och laxar

2008-08-11T18:36:00.001+03:00

11 timmars tidsskillnad känns fortfarande. Jag brukar inte vara pigg klockan fem på morgonen i allmänhet. Första dagen i Sitka började med att jag gick till ett naturreservat där man samlat totempålar från hela Alaska. Totempålarna står längs med en stig som går längs med stranden i en helt otrolig cederträdskog. Skogen här är ett slags regnskog och träden är så höga och mäktiga att man inte först tror sina ögon. Annars blev jag förvånad över att växtligheten påminner så mycket om växterna hemma. Här finns alla våra vanliga sommarblommor och buskar. Korpar kraxar överallat och några örnar såg jag också. En liten flod, Indian river, har sitt utlopp till havet inom naturreservatet. Det sjöd av liv i älven, för laxar i mängder höll just på att stiga upp för att leka och sedan dö! Mäktigt!

Då jag mitt på dagen tittade in på hotellet hade jag fått ett meddelande av en person som känner en släkting till mig som också besökt Sitka. Han och hans fru är eldsjälar i den lutherska kyrkan i Sitka. Kyrkan har mycket finländska band. Den grundades under guvernör Etholens tid av Uno Cygnaeus. Den gamla kyrkan finns inte kvar men i den nuvarande kyrkan fanns en altartavla målad av konstnär Godenhjelm, en takkrona och den ursprungliga orgeln som transporterats från Finland. Jag blev bjuden på lunch och efter det blev jag guidad omkring i Sitka under resten av eftermiddagen. Mina nya otroligt vänliga bekanta var båda pensionerade lärare med stort intresse for historia. Mannen har kämpat för att få resurser bl.a. för att rusta upp den lilla, gamla lutherska gravgården där också några finländare är begravda, bl.a. guvernör Etholens första barn och min morfars farfars syster. Jag fick också åka på rundtur så långt upp i bergen som det fanns någon framkomlig väg. På ett ställe fanns en stängd träförädlingsfabrik, och i en stor tidigare vattenreningsbassäng hade man några björnar, som allmän attraktion! Jag fick höra att den här delen av Alaskas kust är den svartbjörnrikaste i världen. Man lär stöta på björnar hela tiden.

Idag ska jag gå på indiandans och muséer som berättar om indiankulturen. Sitka är verkligen ett populärt turistmål. Nästan dagligen lägger sig någon kryssare på redden utanför och gatorna fylls av kryssningspassagerare, så också igår. Indiankulturen är något som fascinerar och den ryska eran likaså. Man får en klar uppfattning om kampen som fördes mellan indianstammarna och de ryska erövrarna, som ju kom hit lockade av naturresurser. Dessvärre får ursprungsbefolkning runt om i världen fortfarande kämpa för sina rättigheter och rätten till sina näringar, fast man på många håll nu medgett ursprungsbefolkningar dess rätt till sin kultur. Det är bl.a. om det som den arktiska parlamentarikerkonferensen i Fairbanks, dit jag reser vidare i kväll, skall handla om.

Sitka

2008-08-10T17:58:00.001+03:00

Hösten börjar för mig på ett spännande sätt. Efter ett helt dygns resa har jag i natt lokal tid kommit fram till Sitka i Alaska. Senare under veckan skall jag delta i en Arktisk parlamentarikerkonferens i Fairbanks. Då jag fick en möjlighet att besöka Alaska kunde jag inte motstå frestelsen att komma hit till Sitka. Orten har en speciell plats också i Finlands historia och i många finländska familjers historia. Min morfars farfar, Hampus Furuhjelm, kom hit i medlet av 1800- talet i två repriser. Han arbetade inom den ryska marinen och andra gången han kom hit tillsammans med sin fru så var det för att leda hela Alaska, som guvernör. Deras resa hit tog fem månader... En annan finländare, Etholen, hade ett antal år tidigare haft samma uppdrag. I gatubilden ser man fortfarande spår av många finländare och ryssar. Gatunamnen påminner om dem. Ryssland sålde som bekant Alaska till Amerika år 1867.

Jag har två dagar på mig att bekanta mig med Sitka, som jag hört många berättelser om och läst böcker om. Min mammas farfar och hans äldsta syster, Annie Furuhjelm, föddes har. Annie Furuhjelm har skrivit en bok som också handlar om tiden har.

I Sitka hör en stor del av befolkningen till urbefolkningen, till olika indianstammar. Rakt utanför mitt hotell reser sig en hög totempåle. Från att ha varit Nordamerikas huvudstad är Sitka idag en liten stad. Idag är fiske och turism viktiga inkomstkällor. Här finns många muséer och experter på hantverk. På ena sidan öppnar sig havet och på andra sidan höga berg, skogar och vildmark.

Sommaren är här

2008-06-18T14:33:00.000+03:00

Vårsessionens sista plenum hölls idag. I hissen på väg till plenum var det en kollega till mig som konstaterade att han är helt färdig att ta en paus just nu- och vi andra i hissen kunde inte annat än hålla med. Jag blir inte ledig riktigt ännu. Nästa vecka håller Nordiska rådets presidium sommarmöte i Tusby från måndag till onsdag. Vi skall diskutera både den nordiska samarbetsbudgeten och det pågående globaliseringsinitiativet. Jag har också tagit initiativ till ett medlemsinitiativ som kommer upp på mötet. Det gäller ett förslag om att regeringarna bör stöda finansieringen av projektplaneringen för Östersjöprojekt för genomförandet av Helcoms aktionsplan.

Efter nr mötet skall jag hålla ledigt. Det bästa med sommaren är att ha mycket tid tillsammans med familjen och att slippa följa mötestidtabeller. För mig innebär sommarlovet att vara ute på vår holme tillsammans med barnen och Rikard.

Den här våren har avvikit från alla andra politiska vårar jag har varit med om. Aldrig har så många skandaler med politiker inblandade dominerat pressen och debatten som den här våren. Det har varit sms, ministerbytet, flickvänner, brutna romanser och nya romanser och naturligtvis valfinansieringen. Hoppas hösten blir bättre.

Samtidigt har vi i riksdagen behandlat EU:s klimatpolitik och de direktiv som hänger ihop med den, Lissabon fördraget som handlar om EU:s framtid, tilläggsbudgetar, trafikredogörelsen, högskolepolitik och Östersjösamarbete. Vi har faktiskt haft en mycket innehållsrik politisk vår, fast den inte fått så mycket uppmärksamhet på grund av allt det övriga som hänt under våren.

Varje år kommer midsommaren lika plötsligt. Nu gäller det att ta vara på de långa ljusa sommarkvällarna och allt det vackra i naturen, för sommaren är ju så kort...

Skön sommar!

Valreformen

2008-04-18T15:11:00.000+03:00

Nästa vecka skall partisekreterarna ha sitt betänkande klart om en eventuell valreform. Det är märkligt att arbetet med valreformen diskuteras så lite i medierna. Principiellt är det mycket stora förändringar som föreslås. Av någon anledning tycks majoriteten av partierna anse att det är för lätt för små partier att få inflytande och att det här hotar demokratin. Tänk att inte ens de gröna, som vuxit fram ur en gräsrotsrörelse, motsätter sig en röstspärr? Röstspärren föreslås enligt de uppgifter som läckt ut att bli 3,5-4 %. Blir ett partis understöd under detta magiska tal faller partiet helt utanför riksdagen.

För Sfp är det här självfallet ett problem. Med dagens understöd klarar vi ribban men på lång sikt kan man inte vara helt säker, det kan ju hända något som vi inte kan förutse idag. Tanken om bara ett valområde för hela landet är problematisk för sfp som traditionellt har ställt upp kandidater i bara fyra kretsar. Blir det så här så måste Sfp se över verksamhetsfältet helt och hållet. Då gäller det att samla röster överallt i landet, eftersom de sammanlagda rösterna avgör mandaten i riksdagen, i stället för valframgånen i valkretserna. Då blir det dags för sfp-vallistor i både Lappland, Kymmene och Tavastland...

Med tanke på att ca 70 % av den svenska befolkningen i Finland val efter val har röstat på Sfp, kan man säga att det för den svenska befolkningsgruppen och för det tvåspråkiga Finland skulle vara en verkligt dramatisk händelseoch en stor olycka, om partiet inte skulle klara tröskeln och inte alls vara representerat i riksdagen. Så behöver det ju inte gå men tanken måste tänkas. Skulle det då vara en tröst att Ålands självskrivna mandat skulle representera det svenska i Finland. Knappast.

Kina, Östersjön och Köklax

2008-03-19T22:13:00.000+02:00

Det är länge sedan jag senast skrev på bloggen. På min hemsida kan man följa med vad jag gjort under de senaste veckorna. I slutet av februari var jag en vecka i Kina med miljöutskottet. Vi flög till Peking, därifrån till Hanghzou och sedan till Shanghai. Jag hade aldrig tidigare varit i Kina så det var på många sätt en intressant resa med många starka intryck. Det är så mycket i Kina som är svårt att begripa. Redan det att det finns 1.3 miljarder människor där. Mycket svårt att förstå är det Kinesiska regimen med det dominerande kommunistpartiet och Mao som ledstjärna än i dag. Kommunismen har många ansikten. Den ser helt olika ut i Kina än den gjorde i Sovjetunionen. Man kan fråga sig vad kommunism egentligen är? Kina är ett "typiskt" U-land med en rik och extremt rik överklass och en extremt stor mängd människor som lever i fattgdom, främst på landsbygden. De städer vi såg var exempel på den enorma och snabba ekonomiska tillväxten. I Peking och Shanghai byggs skyskrapor i rasande snabb takt och den ena byggnaden är lyxigare än den andra. Trafiken håller på att bli ett stort problem trots att antalet bilar per capita är mycket mycket mindre än t.ex. i Finland. Energikonsumtionen i Kina växer så att det knakar, varje vecka öppnas två nya kolkraftverk, och den officiella synen är att det är nödvändigt att energiförbrukningen ökar för att levnadsstandarden skall kunna stärkas. Man påpekade överallt att Kina idag beaktar miljön och har strikta normer för utsläpp och att detta är en ny linje man valt. Miljöproblemen är dess värre trots det i särklass stora. En mycket stor del av världens mest förorenade städer finns i Kina och bla. en stor del av vattendragen är förstörda av miljöbelastande verksamhet. Männsikor lider av sjukdomar som beror på dålig miljö, farliga ämnen i livsmedel och förorenad mark, luft och vatten. utmanngarna att ändra på allt detta är enorma.

Det var en upplevelse att känna Kinesiska muren under fötterna. Vilket obegripligt 6000 km långt bygge!

Det som också kändes ovant var den stora avsaknaden av en synlig religion. Jag hade inte tidigare förstått att religionen är så osynlig som den är i Kina. Drakar och sådant talas det ju nog om men det är speciellt att inte under en vecka se någon byggnad som har med religioner att göra. Buddhorna vi såg var framförallt turistBuddhor i litet format. Jag undrar vad Kinesiserna tänker om religioner?

Det måste man säga, att vänligt blev vi mottagna. På alla möten bjöds man på grönt te och vi blev bjudan på fantastiska middagar som jag försökte klara av med pinnar. Det endamaträtten jag så här efteråt har lite obehag för är de friterade Pekingankfötterna som jag först trodde att var lite segare sorts bläckfisk.

Roligt var också att lära känna medresenärerna bättre. Det är under utskotts och andra resor som man har en chans att lära känna sina kolleger bättre.

Två händelser talade man om. Det ena var Olympiaden i Peking och den andra världsutställningen i Shanghai år 2010. För båda evenemangen har man gått till väga på samma sätt: tömt områden och tvångsförflyttat människor. Så gör man i Kina, det är inget nytt där. En människa är liten i Kina. Det som händer i Tibet just nu är skrämmande exempel på att mycket fortfarande finns att önska då det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina.

Efter Kinaresan har jag hunnit besöka både St.Petersburg och Köpenhamn. Nu har mitt uppdrag som rapportör för Baltic sea parliamentary conference övergödningsarbetsgrupp och helcom:s aktionsprogram , kommit i gång på allvar. Jag har deltagit i tre debatter om Helcoms aktionplan och mitt rapportörskap under loppet av 1,5 veckor. Förs på riksdagen i Helsinfors, sedan i St.Petersburg och sist i Köpenhamn. I Köpenhamn var jag också och bekantade mig med Nordiska rådets sekretariat och Nordiska ministerrådets sekretariat. Jag hade en bra chans att få tala om Östersjöprojekten med ministerrådets miljöenhets chefer. Också i St.Petersburg fick jag byta visitkort med många intressanta personer som på olika håll arbetar för att Östersjön skall bli renare.

Det roliga är att det nu finns en stark optimistisk stämning att man nu verkligen skall genomföra Helcoms aktionsplan. Målet är att år 2021 ha uppnått en god ekologisk miljö. Det kommer att kräva åtgärder av alla Östersjöländer och nu är det bråttom att få fram väl genomtänkta och kostnadseffektiva projekt. De borde starta inom några år för att tidtabeller skall hålla.

Helcoms aktionsplan har nu fått en implementeringsgrupp som leds av ingen mindre än Ole Norrback. Kanppast kunde Ole ana att han en dag skulle få ett sådant miljöuppdrag med fokus på Östersjön, då jag för 11 år sedan föreslog för honom (han var ordförande för sfp då) att sfp:s miljödelegation skulle göra ett politiskt program för sfp om Östersjön. Vi gjorde det och programmet godkändes 1996. Sfp var första partiet som lyfte upp Östersjön i ett politiskt program. Sommaren 1997 var den första sommarn med massiva algblomningar.

Mitt rapportöruppdrag kan man läsa mera i de tal som jag hållit. De finns alla på min hemsida.

Det sista jag vill berätta idag är att jag igår var med om att dra igång en sfp lokalavdlening för Sfp i Köklax. Det var en verkligt postiv överraskning att så många personer som jag inte känt från tidigare dök upp på det konstituerande mötet. Vi valde en styrelse med sex medlemmar plus ordförande. Det finns nog ett "dolt" intresse för politik där ute. Det gäller bara att nå ut till alla som är intresserade och att sänka ribban eller tröskeln eller vad det nu sedan är som i allmänhet gör det svårt att komma med i politisk verksamhet.

Glad påsk.

Samarbete i huvudstadsregionen bättre än samgång

2008-02-18T13:17:00.000+02:00

I dagens HS skriver ministrarna Vapaavuori, Kiviniemi och Brax att man borde ordna en folkomröstning om att slå ihop huvudstadsregionens städer i samband med kommunalvalet. Deras inlägg tror jag att är ett svar till bla. Rakel Hiltunen som i samband med huvudstadsregionens samarbetsdelegations möte konstaterade att samarbetet i regionen gjort så stora framsteg att det inte finns behov av att utreda en samgång.

I Esbo håller vi fullständigt med Hiltunen. Samarbetet har verkligen tagit stora kliv framåt och precis inom de områden som ministrarna tar upp i sin insändare. Man har kommit överens om ett bostadsprogram för regionen, man har beslutat bilda ett bolag för den gemensamma kollektivtrafiken i regionen och man har beslutat upplösa SAD och bilda ett nytt organ med ansvar för vattenverken, vattenreningen och avfallshanteringen och luftvården. I markplaneringsfrågor samarbetar man redan nu. Allt detta har man kunna bygga upp och skapa på frivillig väg, utan att försvaga närdemokratin.

Nu råder det en blind iver att slå ihop och skapa stora förvaltningslösningar. Tidigare byggde politiker fysiska monument av olika slag, nu verkar sammanslagningsivern ha blivit vår tids politiska monumentbygge.

Att Vapaavuori kör hårt för ett stor Helsingfors förvånar inte, men att grönas Brax och kommunpartiets Kiviniemi instämmer i ropet förvånar. Gröna var tidigare måna om att fösvara närdemokratin men det är nu bortglömt. Grönas flackande åsikt om behov av folkomröstning är märklig. I Ingå motsatte sig gröna en folkomröstning trots att Ingåborna ville rösta om sjukvårdssamarbetet och resultatet av Sibbos folkomröstning struntade Helsingfors gröna helt i. Centren igen har ingen historisk, känslomässig förankring i huvudstadsregionen. Man använder argument som att metropolens konkurrenskraft är ett rikspolitiskt intresse som tycks innebära att den lilla människan och hennes rättigheter och behov kan förbises i det allmänna intressets namn.

I insändaren efterlyser skribenterna nya strukturer för att bevara närdemokratin samtidigt som man vill slå ihop städerna. Förslagen är motstridiga. Genom att bevara självständiga städer med egna fullmäktigen involverar vi långt fler kommuninvånare än i ett alternativ där vi för hela regionen har ett stort fullmäktige. Förvaltningen skulle centraliseras. Eventuella nya stadsdelsorgan skulle inte få ekonomiskt ansvar, eftersom det skulle innebära en splittring och segregering i bättre och sämre stadsdelar. Stadsdelsorganen skulle enbart vara remissinstanser.

Om vi vill bevara ett medborgarinflytande i huvudstadsregionen och en närdemokrati så skall vi inte slå ihop städerna och skapa en svårmanövrerad jättestad. Däremot skall vi ge samarbetet tid att växa och utvecklas.

Beslut om högskolorna får vänta

2008-02-15T17:55:00.000+02:00

Regeringen håller som bäst på och arbetar med alla de frågor som hör till riksdagsperiodens mest betydande politiska prioriteringspaket. Det är med stor spänning vi väntar på både de trafikpolitiska prioriteringarna och klimat- och energipolitiska paketet. En annan stor fråga är lagen om att underlätta generationsväxlingar genom sänkt eller slopad skatt. Lagförslaget är på remissrunda just nu. Mycket annat är också på gång, inte minst högskolepolitiken.

En stor fråga som idag är högaktuell är hur högskolnätet skall se ut i framtiden. Idag har den utbildningspolitiska ministerarbetsgruppen kommit överens om ett förslag som säkert lever och utvecklas fram till år 2010. Det verkar som om alla möjligheter i det här skedet bibehålls för de svenska högskolorna. Det är både bra och dåligt och betyder väl att besluten om det svenska högskolenätet skjuts upp, antar jag. En nya organisation skall tillsättas efter samordningsdelegationen. Ekonomiutbildningen fick inte någon klar lösning eftersom beslutet tycks vara att både Hanken och ÅA skall fortsätta utbilda ekonomer. Hur klokt är det.?Att Hanken bevaras borde vara självklart men visst är det är intressant att ÅA anser att det är nödvändigt att utbilda svenska ekonomer på tre ställen medan man inte har förståelse för att lärar- eller barnträdgårdslärarutbildning behövs i södra Finland. Trots att vi har ett skriande behov av svenska barnträdgårdslärare och lärare i den här delen av landet. Det är obegripligt att det t.o.m. skall vara svårt för ÅA att gå med på att intagningsproven för lärarutbildningen också måste ordnas i Helsingfors och bör bekostas av ÅA. Det borde vara en minimi självklarhet, men dess värre är det inte det.

Trängselavgifter

2008-02-07T17:48:00.000+02:00

Första riksdagsveckan är i full gång. Vi har för en stund sedan haft veckans pinostund för regeringen, nämligen frågestunden. Den här veckan har frågan om trängselavgifter eller vägavgifter varit aktuella. Jag har blivit uppringd av två redaktörer om frågan som nu också togs upp på frågestunden. Minister Vehviläinen svarade helt ok. Regerinen kommer att starta en utredning om hur eventuella avgifter kunde förverkligas, men hon ville inte ännu ta ställning till om regeringen kommer att gå in för dessa avgifter. Jag har också svarat redaktörerna som att jag är positiv till en utredning men att jag tycker att det är svårt att se hur en rusnings- eller väg avgift skulle kunna uppbäras rättvist. Och frågan är också vem som skulle kassera in pengarna. Jag tror att Helsingfors fullmäktige, som förra veckan ville gå in för rusningsavgifter, har tänkt sig att H:fors lämpligen skulle ta en avgift av alla utsocknes som kör in under morgonrusningen och att pengarna skulle kunna användas till att förbättra kollektivtrafiken i Helsingfors. Så kan det ju inte bli, för huvudstadsregionen har just kommit överens om att kollektivtrafiken i framtiden skall skötas av ett bolag för hela huvudstadsregionen vilket betyder att eventuella inkomster måste fördelas rättvist så att hela regionen har glädje av dem.

För det andra är en förutsättning att kollektivtrafiken fungerar bra. Då rimmer det dåligt att regeringen just nu i samma andetag meddelar att man inte har förbundit sig till att stå för 30 % av kostnaderna för metrobygget. Det här kommer att innebära att hela metrofrågan blir ännu svårare för Esbo. Det är synd, eftersom de flesta redan hunnit acceptera tanken att metron byggs.

Sexuella trakasserier

2008-01-27T22:51:00.000+02:00

Debatten om sexuella trakasserier går het just nu efter att en undersökning visat att en stor del av alla kvinnor som arbetar på riksdagen har blivit trakasserade. Det är allt annat än smickrande för riksdagen. Det finns säkert många som anser att undersökningen inte kan stämma och att kvinnorna överdriver. Kvällstidingarna har förstås varit intresserade av nyheten och på fredagen ringde de runt till riksdagsledamöterna. Jag sade att jag inte blivit sexuellt trakasserad eller hört att någon annan riksdagsledamot har blivit det. På lördag kunde jag läsa att många riksdagsledamöter de facto har utsatts för det ena och det andra. Det vanligaste, som de flesta väl (inklusive jag själv) är så vana vid att man inte ens inser att det kan räknas som trakasserier, gäller språkbruk och "vitsar" som känns obekväma. Frågan är igen var gränsen går mellan skämt och allvar. Det är nog inte bara i riksdagen som man fått höra att det här och det här borde man kanske inte berätta när det finns kvinnor med i sällskapet...

Komplimanger då? Är det fel att kommentera utseendet. På en arbetsplats är det säkrast att låta bli. Och är åldersskillnaden stor skall man definitivt låta bli.

Riksdagen beställde undersökningen som material för den jämställdhetsplan som riksdagen skall göra upp. Här fick man verkligen något att bita i och det är välkommet.

De största trakasserierna jag utsatts för på arbetsplatser har varit av annat art. Då jag i tiden meddelade min chef att jag väntade mitt första barn (långt före jag var riksdagsledamot) möttes jag av en iskall blick och sårande kommentarer. Jag var helt chockad över min kvinnliga överordnades attityd. Det ledde till att jag inte efter moderskapsledigheten gick tillbaka till samma arbetsplats.

Lugnt i riksdagen, oroligt i världen

2008-01-17T13:45:00.000+02:00

Riksdagen är ett lugnt ställe så här i medlet av januari. Jag har deltagit i en kurs i danska på förmiddagarna hela veckan och det är inte alls så lätt som man skulle kunna tro. Jag tänkte att det kanske skulle vara lite lättare att följa med danskarna på Nordiska rådets möten genom att lite öva mig så här mellan mötena.

Julledigheten var skön och jag har kunnat vara ledig medan barnen var lediga från skolan. Vi var t.o.m. på en resa till Egypten och både snorklade i Röda havet och besökte Luxor.Vi njöt av ljuset och solen. Vi missade den två dagar långa vintern här hemma, och det var förstås synd.

Borta bra men hemma bäst. I det här fallet tänker jag på de kulturella skillnaderna som gäller inställningen till kvinnor. Egypten är ju ett muslimskt land och det märks också i samhället, där man sällan såg kvinnor, varken unga eller gamla, röra sig eller arbeta. Kvinnornas plats är i hemmet. Antagligen ser det annorlunda ut i Kairo än på små orter och turistorter.

Radioredaktörerna har varit aktiva den här veckan. Jag har bl.a. blivit intervjuad om stamväg 51. Mera om vad jag har att säga om det kan man läsa i en insändare som ingick i VN (finns på min hemsida) strax före julen.

Hemma har vi under julen följt händelserna i Kenya. Jag har i färskt minne den resa jag gjorde till Kenya för några år sedan då jag deltog i en parlamentarisk konferens och bl.a. besökte ett av de slumområden i Nairobi där hundratals människor nu dött. Det är fruktansvärt om våldet, som bottnar i strider mellan etniska grupper, fortsätter. Hoppas verkligen de två grupperna lyckas försonas och att ledarana gör vad de kan för att förhindra våldet som drabbar hårdast den fattigaste befolkningen.

nackspärr i jultider

2007-12-19T13:32:00.000+02:00

Jag är hemma och kurerar en sjuk nacke. Det är farligt att sträcka på sig då man vaknar på morgon. Det knäppte till och sedan kunde jag inte röra på mig på en lång stund. Och vilken pina att komma upp ur sängen...

I riksdagen pågår budgetdebatten hela veckan. På fredag har vi de sista omröstningarna före julledigheten. Jag höll vårt gruppanförande på måndag eftersom jag är medlem i finansutskottet. HS hade kort referat men annars har jag inte märkt att budgeten i det här skedet mera skulle ha väckt mediernas intresse.

I hbl fortsätter debatten om svenska yle. Jag begriper mig inte på de insändarskribenter som jämrar sig över den nya svenska kanal. Vi svenskspråkiga borde ju rimligtvis jubla i stället för att klaga högljutt. Jag känner att servicen förbättrats betydligt med FST5. Tittartiderna är bättre än någonsin tidigare och utbudet har ökat. Jag är jättenöjd och nästan alla i min bekantskapskrets säger samma sak. Men de är inte så aktiva med att skriva insändare. Jag var på svenska teatern på debatten om svenska yle senaste söndag. Även om Olkinuora ansåg att han blivit mycket fel citerad i hbl så tog varken han eller Sasi tillbaka kraven på att minska svenska yle:s budget. Och det är där skon klämmer. Alla vet att det inte går att upprätthålla allt det man har idag med mindre pengar. Så det stora problemet är fortfarande olöst.
En kommentar som Olkinuora fällde var värd en viss eftertanke. Han påpekade att yle (styrelse- vi?) inte fått något tack för kanalreformen. Att säga att man inte fått något tack är väl att överdriva men faktumär att bl.a. hbl i sommar intog en märklig, negativ inställning till kanalreformen. Signalen har noterats och varit olycklig och motsvarar inte primärmålgruppens uppfattning. Tittarsiffrorna är goda och stiger hela tiden vilket visar att också andra än finlandssvenskar har hittat kanalen.

Sådant funderar jag på just nu. Samtidigt undrar jag när jag skall kunna köpa alla oköpta julklappar och funderar på vad jag skall säga då radio vega imorgon på morgon ringer och frågar till vem jag vill ge en fiktiv julgåva. Jan-Erik Enestam har i radion idag lovat mig en hemlagad middag i Köpenhamn, vilket jag ser fram emot. Han är ju berömd för sitt kockande. Vi träffades faktiskt förra veckan på Island på nordiska rådets presidiemöte. Där var om möjligt, ännu mörkare och ruskigare än i Finland. Det blåste över 50 meter i sekunden i Rejkjavik på fredagen.

Självständighets- och budgettider

2007-12-07T15:14:00.000+02:00

Den här veckan har för min del handlat om budget, julmiddagar och självständighetsdag.
På måndagen skulle jag klara av konststycket att debattera Esbo budget i fullmäktige samtidigt som jag hade budgetförhandlingar i riksdagen. Det ordnade sig så att jag hålla två tal i fullmäktige; först det gemensamma för alla fullmäktigegrupper som jag i år höll i egenskap av förhandlingsdelegationsordförande, och sedan sfp:s grupptal. Ur svensk synvinkel är jag mycket nöjd med budgettilläggen till Esbobudgeten. Nu slog vi fast att Mårtensbro nya skola kan byggas och mera anslag reserverades bl.a. för svenska daghem. Utöver det här har också Vindängenprojektet, dvs ett kombinerat servicehus för äldre och kulturutrymmen för musikinstitutet tagit ett stort steg framåt för en dryg vecka sedan. I tidningar och medier har allt det här inte fått så mycket utrymme som det skulle ha varit betjänt av. Massor arbete, tid, förhandlingar på olika nivåer ligger bakom allt detta.

Efter budgettalen i Esbo hoppade jag på ett tåg till riksdagen för att delta i den sista statsbudgetförhandlingen mellan regeringspartierna. Vi slog fast riksdagens ändringar till budgeten för år 2008. Sammanlgt 46 miljoner euro till. Efter det har budgetbetänkandets slutbehandling och omröstningar pågått i utskottet i timtal under möten på onsdag och idag. Eftersom jag är vår ordinarie medlem i finansutskottet, så har jag ansvarat för budgetförhandlingarna för svenska riksdagsgruppens del. Jag är nöjd med resultatet. Många av våra budgetmotioner går igenom. En del små och några större tillägg. Frustrerande är det att riksdagen år efter år måste korrigera sådant som ministerierna med finansministeriet i spetsen inte beaktat i budgetpropositionen trots att riksdagen upprepade gånger sagt sitt. Jag har aktivt försvarat anslag för vatten- och avloppnätverket, energisparande, miljöforskning, universitetsanslag, rådgivning för jordbruksorganisationer, yrkesfisket, förbindelsetrafiksbryggor i skärgården, barnpsykiatri m.m. Ett viktigt beslut var att korrigera tabben med att använda Veikkaus vinstmedel för bl.a. reparationen av nationalteatern.
Den här perioden är förhandlarna Hannes Manninen, Jari Koskinen, Kirsi Ojansuu och jag. Förhandlingarna gick förhållandevis bra och smärtfritt. Vissa frågor var det i det här skedet lönlöst att ta upp till behandling, så som stamväg 51. Texten i betänkandet blir i alla fall helt bra och förpliktande på den punkten, men byggstart år 2008 blir det dess värre inte. Sannolikt kommer vi ännu att rösta om det i stora salen, men budgetomröstningarna är tyvärr mera en show som inte förändrar någonting. Det har under min tid aldrig hänt att budgeten skulle förändras på en enda punkt under själva budgetomröstningarna i plenum.

Finansutskottet blir färdig med betänkandet nästa tisdag och efter det hålls som vanligt en presskonferens.

Slottsbalen på självständighetsdagen med efterfest på teatteri var förstås veckans höjdpunkt. Jag åkte ensam till balen i år, vilket hbl också noterat. Det var nog inte mera dramatik i det än att Rikard är på en resa långt borta i en annan världsdel.

Till ljuset och solen längtar också jag. Det kan inte vara hälsosamt med så mycket mörker. Hemma försöker vi pigga upp oss med levande ljus, tuikkun och lyktor på gården. Lite snö gör också underverk, men just nu verkar det inte så lovande. Skönt i alla fall med veckoslut.

Rädda svenska Yle

2007-11-28T17:36:00.000+02:00

Jag är helt chockad över planerna på att slå ihop svenska och finska nyhetsredaktionerna. Det som är det allra, allra centralaste i hela public service uppdraget är nyhersförmedlingen, nyhetsproduktionen, nyheter. Svenska Yle har effektiverat och stärkt sin nyhetsförmedling genom att föra tv och radio nära varandra så att redaktörer har gjort både radio och tvreportage på en gång. Så många andra program i både tv och radio bygger på den egna nyhetsverksamheten. Det kan inte gå så att kärnan av svenska yle flyttas bort.

Nu har yles ledning tre veckor på sig att se över gårdagens beslut. Det måste gå att undvika den lösning förvaltningsrådet igår fick presenterat för sig.

Det här är en språkfråga av stora mått.

Svensk verksamhet drabbas oskäligt hårt

2007-11-23T11:47:00.000+02:00

Igår kom beskedet att yle måste skära ner p.g.a. av licensavgifterna har minskat efter digitaliseringen. Det drabbar hårt svenska yle om styrelsens planer går igenom. Jag anser att det är helt fel att man p.g.a. digitaliseringer i snabb takt skall montera ner delar av den fungerande verksamheten. Nu borde regeringen stanna upp och se över situationen. Vad gör minister Lindén? Det borde vara klart att regeringen och yle:s förvaltningsråd (som mest består av riksdagsledamöter) skulle ge Yle, tittarna och lyssnarna tid att komma in i digivärlden. Det känns som en icke nödvändig panikartad åtgärd att dramatiskt skära ner och minska utbudet just i denna nya situation. Regeringen och förvaltningsrådet har en möjlighet att förhindra nedskärningarna genom att tillåta att ett underskott uppstår eller genom att skjuta till mera pengar. Den möjligheten borde man nu gå in för. Det är helt nödvändigt att snabbt utreda nya finansieringsmodeller som säkrar ett heltäckande och brett public service utbud.

Svåra tider- sorgliga tider

2007-11-11T22:25:00.000+02:00

Förra veckan var en verkligt svart vecka. Skottdramat i Jokelan koulu var förstås den stora katastrofen. Under vårt riksdagsgruppsmöte på torsdagen diskuterade vi sjuksköterskekrisen och den svåra situation som vi står inför. Samtidigt droppade sms efter sms in i mobiltelefonerna, senaste nyheterna om vad man fått reda på om skottdramat dagen innan. Det kändes så olyckligt allt sammans.

På fredagen avlät regeringen patientsäkerhetslagen till riksdagen och hörandet inleddes genast på fredag eftermiddag och de utskott som skall skriva utlåtanden och betänkandet har arbetat hela veckoslutet.

Jag har hela tiden hoppats att förlikningsnämnden skulle nå en förhandlingslösning under veckoslutet så att riksdagen inte skulle behöva behandla lagen i plenum på måndagen. Ingen vill ha den här lagen, men vi kan inte heller låta människor dö ifall man inte nått ett förhandlingsresultat den 19.11 då uppsägningarna träder i kraft. Under veckoslutet har e-postboxen fyllts med meddelanden av Tehys medlemmar och andra som är upprörda och arga och fördömmer regeringen och riksdagen för "tvångsarbetslagen". Jag har förståelse för ilskan, eftersom det är en rättighet man har att säga upp sig och att strejka. Det är en grundläggande rättigheten i en demokrati. Därför är lagen så svår.

Men å andra sidan, kan inte låta någon dö p.g.a arbetskonflikten. Riksdagens uppgift är inte lätt i den här situationen.

För mig står det helt klart att regeringen, kommunsektorn och Tehy å andra sidan måste nå en kompromiss. Det behövs mera pengar för att nå en kompromiss. Båda sidorna måste nu bjuda till.

Patientsäkerhetslagen löser inte arbetskonflikten, men regeringen vill med hjälp av den säkra att liv inte hotas p.g.a arbetskonflikten. Lagen är i kraft enbart under den tid som arbetskonflikten pågår. Och en förhandlingslösning måste man nå- förr eller senare. Hoppas så snabbt som möjligt.

I morgon skall vi då ta ställning till lagen i riksdagen om förlikningsnämnden inte kommit fram till en lösning. På fredag såg det inte särskilt ljust ut.

Det måste gå att lösa vårdarkonflikten

2007-10-22T16:27:00.000+03:00

Frågan om Tehy-anställdas löner är på allas läppar just nu. Riksförlikningsmannen och kommunsektorns förhandlare har en stor utmaning framför sig. Regeringen säger att det inte finns hopp om mera pengar från statens sida, utöver det man har lovat hittills. Det staten lovat skjuta till är 150 miljoner per år under fyra års tid, dvs 600 miljoner. Den pengen går till kommunsektorn och skall riktas till de kvinnodominerade branscherna men det förutsätter att man når ett förhandlingsresultat, säger regeringsprogrammet. I en radiointervju har jag idag konstaterat ett vi befinner oss i den här situationen eftersom lönerna släpat efter i åratal och politikerna talade om högre löner i valrörelsen. Nu utlovas en förhöjning, men Tehy anser inte att den är tillräckligt stor. De övriga kommunala branscherna har godkänt överenskommelser som höjer lönerna inom de kvinnodominerade vårdyrkena med ca 11%. Tehys krav på 24 % löneförhöjning har av kommunerna ansetts för högt, inte minst för att kravet är att förhöjningen skulle ske med en gång. Juridiskt anses det inte tänkbart att bara tehys anställda skulle kunna få en så stor löneförhöjning, utan den skulle måsta gälla också de grupper som redan godkänt en lägre lönehöjning.

Riksdagen eller regeringen deltar inte i de pågående förhandlingarna. Varken nuvarande eller föregående regering går helt fri från kritiken. Löneutvecklingen har länge släpat efter. För första gången har regeringen nu öronmärkt ett särskilt anslag för de kvinnodominerade branscherna.

Jag är mycket orolig för följderna av en massuppsägning och strejk. Ingen skall behöva vara rädd för att bli lämnad utan vård, ingen skall få lämnas utan vård. Det måste gå att hitta en förhandlingslösning, en kompromiss som inbegriper förbättringar ur ett lite längre tidsperspektiv än det Tehy nu kräver. Man borde också kunna tala om andra frågor än lön som ett sätt att förbättra de anställdas situation inom den offentliga hälsovården. Före riksdagsvalet träffade jag representanter för EK som sade att sjuksköterskelönerna inte var högre inom den privata sektorn men arbetsförhållandena var bättre. Det handlar alltså också om att organisera arbetet så att de anställdas behov beaktas mera än idag. Arbetstiderna är en fråga man kunde se närmare på (Under förra perioden gjorde Eva Biaudet, Mikaela Nylander och jag ett initiativ om en sk tre plus tre arbetstidmodell; arbete tre dagar ledigt tre dagar, modellen används på sina håll i Sverige). Arbetsbördan per anställd är en annan viktig fråga.

Också jag lovade arbeta för bättre förhållanden för de kvinnodominerade branscherna och för vårdsektorn under riksdagsvalet. Det är viktigt. Några entydiga summor talade vi inte om i Sfp. Faktum är att Tehys lönekrav är för tufft för kommunerna att klara av. Därför måste det gå att hitta en kompromiss med olika slags element och att slå fast ett program om att fortsätta förbättra arbetsförhållandena (med allt vad det kan innebära) inom den offentliga social- och hälsovårdssektorn under den här regeringsperioden.

Det blir mera nordiskt samarbete

2007-10-15T13:27:00.000+03:00

Förra veckan deltog jag i ett möte i Polen, nära Gdansk. Det var standing committee för BSPC (Baltic Sea Parliamentary Conference) som träffades där. En av gruppens medlemmar, en polsk, kvinnlig senator som heter Dorota Arciszewska-Mielewczyk var värd för mötet. Gatubilden var fylld av valplakat, 95% män. Polen har riksdags- och senatval nästa vecka.

På mötet gjordes vissa personval som en uppföljning av den parlamentariska Östersjökonferensens beslut i augusti i Berlin. Nu valde vi ordförandena för några arbetsgrupper och en rapportör för uppföljningen av det Östersjöprogram (eller snarare eutrofieringsprogram) som konferensen godkänt. Jag blev vald till program rapportör och uppdraget intresserar mig mycket eftersom det ger en god möjlighet att försöka påverka Östersjöländernas regeringar att ta övergödningen av havet på allvar. I september nästa år skall jag ha en halvvägs eller slutlig rapport färdig. Då hålls Östersjökonferensen i Visby.

Följande dag fick jag höra att min gruppordförande Ulla-Maj Wideroos hade föreslagit mig till vice-president för Nordiska rådet och att de övriga gruppordförandena för regeringspartierna i riksdagen hade stött henne. Det var en överraskning för mig. Jag hade visserligen sagt åt Ulla-Maj att mitt namn fick föras fram om situationen så bjuder för vice-presidentskapet men jag trodde inte egentligen att en sådan situation skulle uppstå.
Jag är säker på att uppdraget blir spänande och intressant och jag arbetar gärna för det nordiska samarbetet. Förslaget är att Erkki Tuomioja blir president och jag vice och uppdraget gäller år 2008. De slutliga besluten görs i Oslo, på nordiska rådets session i månadsskiftet oktober-november.

Det var alltså en händelserik vecka för mig ur ett nordiskt (och Östersjö) perspektiv.

Sparpotential

2007-10-05T17:20:00.000+03:00

Artikeln i HS och IS ledde till att jag fick en massa e-postmeddelanden. Jag har nog aldrig hittills kontaktats av så många med anledning av en riksdagsåtgärd. En del av dem som kontaktat mig föreslår andra tänkbara energisparmöjligheter. Riksdagens miljöutskott träffade den här veckan ett företag som tillverkar frekvensomvandlare. Det är en apparat som kan kopplas till elmotorer och den reglerar hastigheten i el-motorns snurrande. Fördelen med frekvensomvandlaren är att den sparar stora mängder energi! Några intressanta siffror beträffande sparmöjligheterna är att om man i Europa skulle gå in för att aktivare använda frekvensomvandlare så kunde man spara 50 miljarder kWh per år. Man kunde kunde då minska behovet av ny energiproduktion i Europa med 10 gigawatt vilket motsvarar 11 kärnkraftsenheter.

Jag har också hört att om man skulle stänga av alla elektroniska apparater som står på stand by i Europa så kunde man spara bort sju kärnkraftverk.

Så visst finns det möjlighet att spara. Men för det behövs det också en politisk vilja och ett stöd av konsumenter.

Farväl till glödlampan

2007-09-26T21:06:00.000+03:00

Idag var min lagmotion om att förbjuda försäljningen av glödlampor i remissdebatt i plenum. Det var roligt att både Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat kontaktade mig under dagens lopp och gjorde intervju om lagförslaget. Det skall bli intressant att läsa artiklarna. Jag motiverar lagförslaget med att energisnåla lösningar behövs och sparpotentialen är stor vid en övergång till lågenergilampor. Samtidigt minskar utsläppen av koldioxid. Om alla finländska hushåll skulle övergå till lågenergilampor så skulle mängden inbesparad el motsvara hela elförbrukningen i 50 000 hushåll per år. Utsläppen av koldioxid skulle minska med 200 000 ton per år.

Tekniken finns redan nu, och min avsikt med lagmotionen är också att väcka en diskussion om de energisnåla tekniska lösningar som redan idag existerar. Konsumenterna kan naturligtvis själva genom sina egna konsumtionsval medverka till en övergång till energisnålare belysningslösningar men genom en styrning skulle övergången ske snabbare. Jag vet att det finns många som är kritiska till lågenergilampor fortfarande och också därför är debatten om dem viktig.

Mitt tal i remissdebatten hittar du här.

Budgetmotioner

2007-09-14T15:07:00.000+03:00

Fredag eftermiddag. Jag har haft en fullspäckad mötesdag med finansutskott, miljöutskott, plenum och slutligen en träff med Helsingin Sanomats journalistkurs. Igår lämnade jag in mina budgetmotioner. Jag har gjort en motion om att inleda ombyggnaden av stamväg 51 redan nästa år. Jag vet att det är svårt att ändra det beslut regeringen har gjort men jag hoppas verkligen att det finns beredskap också i de andra regeringspartierna att än en gång återkomma till den här vägen. Jag tycker det är helt oacceptabelt och politiskt fel att skjuta upp byggstarten ännu med några år. Jag kan förstå att folk är chockade över beslutet, eftersom också vi riksdagsledamöter var helt övertygade om att vägprojektet var godkänt då riksdagen senaste vinter spikade budgeten för 2007 och samtidigt gav grönt ljus för stamväg 51.

Alla medlemmar i svenska riksdagsgruppen undertecknade motionen.

Jag gjorde också några andra motioner, bla. om anslag för vatten- och avloppsarbete, uppgörande av en vindatlas, förlängd föräldraledighet.

Nordisk klimat- och miljöpolitik

2007-09-12T12:11:00.000+03:00

Klimatpolitiken har blivit ett verkligt hett politiskt ämne. Dagligen läser vi i tidningarna om växthuseffekten. Att frågan är aktuell märks också på de seminarie- och konferensinbjudningar som skickas till enskilda riksdagsledamöter och till riksdagens utskott. Det märktes verkligen idag då riksdagens miljöutskott sammankom. Förra veckan besökte riksdagens miljöutskott Sveriges riksdags miljö- och jordbruksutskott och , inte helt oväntat, var klimatpolitiken och Östersjö de två frågorna som vi diskutera mest.

Igår deltog jag i en nordisk klimatkonferens i Helsingfors som hade anpassning till klimatförändringen och den fysiska planeringen som tema. Jag var där som medlem i nordiska rådets miljöutskott. Mitt budskap var att vi borde samarbeta inom norden mycket mera då det gäller, forskning, utveckling, kommersialisering inom miljö- ochklimatsektorn. Norden har redan nu en gemensam el-marknad och det skulle vara naturligt att vi skulle ha samma lösningar då det gäller att befrämja energisparande, ibruktagning av nya rön och ny, miljöskonande teknik. Forskningssamarbetet borde bli ännu intensivare. Mitt andra budskap var att anpassningsförberedelserna är viktiga, men att man inte får glömma bort det viktigaste, nämligen att bromsa klimatförändringen genom att minska utsläppen av koldioxid.

Också under besöket i Stockholm förvånades jag över hur dåligt insatta vi är i det arbete som pågår i grannlandet, vice versa. Ändå har vi samma problem framför oss, både då det gäller Östersjön och klimatförändringar. Visserligen finns nordiska rådet som ett etablerat forum för samarbete, och det är bra. Men man kunde också samarbeta mera och ha mera kontakter direkt till utskotten i grannländerna. De skulle inte skada alls, tvärtom.

Riksdagen sammanträdde igen

2007-09-12T08:32:00.000+03:00

Igår inleddes höstarbetet i riksdagen. Egentligen är det först nu den nya perioden inleds på allvar. Största delen av augusti och hela september har redan varit fullspäckad med möten och resor.

I början av september var jag med Nylands landskapsförbund en knapp vecka i Toronto, Kanada. Jag blev positivt överraskad, Toronto var en speciell stad. Över hälften av alla Torontobor är födda utanför Kanada. Vi besökte de myndigheter som ansvarar för immigrationspolitiken och det var intressant att höra hur man förhåller sig till invandringen. Kanada för en aktiv invandringspolitik. Man tar emot 200 000- 300 000 invandrare per år. Politiken går ut på att främst försöka få utbildade personer och tanken är att det behövs arbetskraft för att hålla ekonomin flytande . Man använde också termer som innovativitet och kreativitet och menade att den mångkulturella atmosfären är perfekt för allt nyskapande.

Toronto har stora universitet, alla stora banker är etablerade i Toronto i höga skyskrapor och kulturlivet är aktivt. Mängden av etniska grupper är en orsak till att kulturlivet är så mångsidigt.

Det speciella är också staden under marken. Undergrounden är 27 km lång och proppfull med butiker. Nu, då vi var i Toronto, var vädret varmt, närmare 30 grader, men på vintern kan det vara 30 grader kallt. Då lever undergrounden säkert upp, människor söker sig ner under jorden till värmen, butiker och caféer. Fast undergrounden leder mina tankar till råttor som bor under marken så finns det nog mycket klokt i att bygga stadsstruktur under jorden också. Man sparar enormt mycket mark. Markplaneringen var det andra temat vi fördjupade oss i, i Toronto. Eftersom staden växer kraftigt är markplaneringen och principerna något man satsat mycket på.
Det fanns en hel del bekanta frågeställningar både i immigrationspolitiken och markplaneringen. På något sätt fick jag en stark känsla av att hela debatten gällande båda de här frågorna ,är långt efter här hos oss.

Man kan ju fråga sig om det är etiskt rätt att välja ut välutbildad arbetskraft. Svaret vi fick var att Kanada stöder fri rörlighet. Ingen tvingas till Kanada, men Kanada anser det vara rätt att välja vem man vill ta emot. Tankegången låter bekant. Frågan är ändå hur det går för Indien och andra fattiga länder om de välutbildade sticker i väg?

En söndagmorgon var jag ute och joggade i Toronto, rätt tidigt på morgonen. Då fick jag se en annan sida av staden. Överallt i parker, på busshållplatser, i små avkrokar, längs med gator, låg uteliggarna och sov. Och de var många. Bostadslösheten är ett problem som alla länder och större städer har. Undrar vart de tar vägen under midvintern?

Från Vitträsk till Kina

2007-08-14T22:36:00.000+03:00

Jag ser gatubelysningen längs med cykelvägen om jag spejar ut i mörkret. Det är väl ett tecken på att hösten så småningom närmar sig. Regnvädret gör att det verkligen är mörkt ute, helt svart. Vi var på kvällsdopp i Vitträsk. Vattnet var härligt skönt och åskan mullrade på avstånd. I motsats till havet var vattnet kristallklart. Igår kväll var vi också på kvällssimning och då förundrade vi oss över att tusentals måsar skränade och höll liv en bit ut på fjärden. Månne Terjärv måsproblemet blir ett faktum också i den här fina sjön som varit de berömda Hvitträskarkitekternas inspirationskälla? Det äckliga är att de här måsarna sannolikt tillbringat dagen på Kärringmossens soptipp och sedan på kvällen mätta och belåtna sökt sig till den svala sjön för att vila inför följande dags arbetsdag på soptippen. Nordeuropas största soptipp, Kärringmossen, är fågelvägen bara några kilometer från Vitträsk. Dit förs allt hushållsavfall från hela huvudstadsregionen och avstjälpningsplatsen har och kommer att ha en massa negativa miljöeffekter på stora områden .

Igår deltog jag i ett seminarium i Lahtis som handlade om Finlands och Kinas samarbete inom miljöteknologisektorn. Ett 60-tal kineser tillbringar hela veckan i Finland för att skapa kontakter och bekanta sig med finländskt kunnande inom den här sektorn. Kina kommer att investera miljarder euro i miljöteknologi och marknadsmöjligheterna också för Finland är enorma. Men om vi skall ha en verklig chans i konkurrensen måste både vårt kunnande och de finländska företagen samarbeta och skapa starka kluster. Att kunna leverera stora kvantiteter "miljöteknologi" är en utmaning t.o.m. för stora finländska företag eftersom den kinesiska marknaden är så stor. Minister Pekkarinen sade visserligen i sitt öppningsanförande att regeringen stöder kraftigt de företag som vill satsa på export av miljöteknologi. Det skrev vi också i regeringsprogrammet. Det handlar inte bara om att ha skickliga ingenjörer utan lika mycket om att kunna kommersialisera produkterna.

Olja och gas på och under Finska viken

2007-06-18T17:04:00.000+03:00

Under veckoslutet var jag ute i skärgården. Flera gånger såg jag stora tankfartyg långt borta vid horisonten. De ser ut som enorma höghus som i snabb fart rör sig framåt bakom holmar och skär långt, långt borta. Det är skrämmande hur snabbt transportmängderna har ökat. Den ökning av oljetransporterna som planeras i Primorsk motsvarar 23 tankfartyg med 100 000 ton olja i veckan.

En positiv nyhet är att gasröret som planeras mellan Ryssland och Tyskland sannolikt byggs längre söderut i Finska viken än man hittills hade tänkt sig. Det motsvarar också den syn de finländska miljömyndigheterna haft. Bottnet är jämnare längre söderut än på Finlands sida där man skulle måsta göra betydligt större ingrepp för att jämna marken. Det skulle ha inneburit sprängningar m.m. vilket skulle blanda om sedimentet och sätta näringsämnen i rörelse.

På onsdagen skall jag åka till Berlin på BSPC-möte (Baltic Sea Parliamentary Conference). Bl.a. gasrörsfrågan kommer att diskuteras där.

Midsommaren närmar sig

2007-06-14T21:38:00.000+03:00

Idag på gruppmöte fastnade min blick vid ett pressklipp där en journalist beklagade sig över att så många av oss som bloggat inför riksdagsvalet nu har lagt av med det. Jag har många kvällar tänkt att nu skall jag sätta mig vid datorn och skriva något men på något sätt tycks det vara svårt att hitta den lilla extra gnuttan energi just nu. Sanningen att säga så räknar jag dagarna till sommarlovet, som de flesta andra antar jag. Idag på vägen hem från riksdagen köpte jag en boj, ett stort ankare, rep och annat som vi behöver för denna säsong. Så nedräkningen har börjat på allvar.

De facto så har vi haft otroligt intensiva dagar och veckor hela våren. Nästa torsdag borde riksdagsarbetet ta paus för sommaren med jag skall ännu efter midsommaren åka med Nordiska rådets miljöutskott till Färöarna veckan efter midsommaren. Det skall bli spännande.

Partidagen har varit veckans samtalsämne kring de kaffebord där jag har suttit. Många kärnkraftsskeptiska riksdagledamöter från andra partier har kommit fram till mig och sagt att de var glada för att ett kärnkraftsvänligt program inte klubbades igenom som en självklarhet. Många upplever det som frustrerande att samhällsdiskussionen om kärnkraft har ändrat karaktär helt och hållet. Tjernobyl och andra olyckor är för länge sedan bortglömda. Ingen vill minnas eller medge att kärnkraften inte är oproblematisk. Janina Andersson uttalade sig i radion på morgon ungefär så här: de samma som tidigare var helt ointresserade av att göra något för att minska på utsläppen propagerar idag för kärnkraft.

Energifrågorna hör till de viktigaste framtidsfrågorna och energipolitiken är inflätad i så mycket av allt det som pågår i vår omgivning. Jag var inte överraskad över att det energipolitiska ställningstagande fick det negativa mottagande som det fick på partidagen. Jag var inte ensam om att förundra mig över den snäva synen i programmet och flera personer som kan energifrågor och i åratal arbetat med energifrågor med och inom sfp var lika förbryllade som jag över programutkastet. Det var inte alls kärnkraften som förbryllade mig mest eftersom jag visste att partiledningen ville befästa den saken, utan hela tonen och stämningen som inte stämde överens med den energipolitiska linje som vi hittills arbetat för inom sfp.

På måndag morgon då jag fört min minsta flicka till dagis gick jag på länk för att få alla partidagstankar ur huvudet och kunna koncentrera mig på den här veckans arbete. Det har bl.a. bestått av fullmäktige långt in på kvällen på måndag, förhandlingar med finansutskottsdragarna för regeringspartierna om rambudgetbetänkande och tilläggsbudgeten, sjöfartseminarium, Medi-Helis styrelsemöte, talskrivande för Utbildningsstyrelsens arbetsseminarium på onsdag morgon och välkomsttal på Kulturen vid ån på torsdagen och en hel del annat. Imorgon skall sfp:s fullmäktigeledamöter från huvudstadsregionen träffas för att tillsammans gå igenom handlingarna inför nästa veckas stora gemensamma fullmäktigemöte för Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla.

I kväll kom mina stora flickor hem från en sommarlovsvecka i Bromarf. I vår trädgård håller både midsommarrosen och vallmon att blomma ut just nu. Det är bara en vecka kvar till midsommaren.

Rambudgeten

2007-05-29T22:40:00.000+03:00

Idag debatterades rambudgeten i riksdagen. Eftersom jag är medlem i finansutskottet hade jag tänkt tala i plenum men då gruppanföranderundan tog så oändligt lång tid så hann jag inte. Dagens värmebölja tog ju nästan knäcken på en dessutom.

Jag hade tänkt säga att jag inte kan anse det motiverat eller klokt att införa en dagvårdsavgift för de familjer som har de lägsta inkomsterna. Om föräldrarna är hemma på heltid och har sitt barn i heldagsdagvård så är det t.o.m. sannolikt att barnet mår bra av dagvården eftersom allt sannolikt inte står rätt till i hemmet i så fall. Det andra alternativet är att familjen gärna skulle nöja sig med halvdagsdagvårdsplats om sådan skulle erbjudas av kommunen. Problemet är att få kommuner vill erbjuda halvdagsplatser och därför tar man emot en heldagspalts.

Ensamförsörjarna skall få 10 euro till per barn i stöd. Ett problem är att det kan gå så för dem som har de lägsta inkomsterna att utkomststödet minskar då ensamförsörjarstödet stiger. Det blir kanske inte alls mera pengar i handen. Därför borde man bryta kopplingen mellan de här stödformerna för de grupper som verkligen har det svårast ekonomiskt ställt. Tyvärr har regeringen inte planerat detta.

Sfp ställde i riksdagsvalet som mål att nå 0,7 % av BNP i u-landsbistånd år 2010. Regeringen föreslår 0,55% år 2011. Det är långt ifrån millenniummålet, vilket också Anni Sinnemäki förtjänstfullt konstaterade i de grönas gruppanförande idag. Hon var vänlig och påminde om att både gröna och sfp hade ställt högre mål för biståndet än vad regeringen nu föreslår. Eero Heinäluoma kritiserade också regeringen för biståndsnivån vilket annars var befogat men i det här sammanhangen inte övertygande, eftersom sdp verkligen skulle ha haft möjlighet att medverka till högre biståndsnivå under de senaste regeringarna om vilja funnits.

Nya uppdrag

2007-05-16T12:20:00.000+03:00

Det är länge sedan jag skrev på bloggen. Dagarna rusar iväg och så småningom har jag börjat komma in i någon slags ny rytm igen efter allt kring riksdagsvalet, regeringsförhandlingarna och de nya uppdragen som följt därefter. Jag har fått ett nytt arbetsrum i Lilla parlamentet och kan blicka ut över Kiasma och Mannerheimstatyn. Det är ljust och modernt och allt känns så nytt på den här sidan. Man håller uppe konditionen genom att flera gånger per dag springa mellan nya och gamla sidan.

Mina utskott är finansutskottet och dess kultur- och vetenskapsdelegation och jordbruksdelegation. Jag är också medlem i miljöutskottet. Utskotten upptar galant all min tid under förmiddagarna. En hel del andra nya uppdrag har jag också fått. Nytt är medlemskapen i Finlands delegation i Nordiska rådet och i dess miljöutskott och något som kallas kontrollkommitté. Nordiska rådet har redan fört mig till Köpenhamn och Visby efter riksdagsvalet och före sommarpausen skall jag hinna till Berlin och Färöarna.

Ett nytt uppdrag är också medlemskap i direktionen för utbildningsstyrelsen.

Idag har jag lämnat in min första lagmotion för den här perioden. Den skall jag återkomma till en annan gång.

Ordförandeval

2007-04-18T23:20:00.000+03:00

Idag valde vi nytt presidium för riksdagsgruppen. Ordförandeklubban gick efter omröstning vidare från mig till Ulla-Maj Wideroos. Österbotten krävde kompensation för att de inte fick någon ministerpost. Stefan Wallin ansåg att Österbotten hade rätt till ordförandeposten då de blev utan ministerportföljer och majoriteten av gruppen instämde. Det blir inte lättare för sfp i Nyland att få synlighet eller kunna påverka sfp:s interna politik. Nu vilar ett stort ansvar på partiledningen som måste inse att satsningar på den nyländska kretsen och speciellt Mellannyland är nödvändiga. Jag tackade nej till en viceordförandepost bl.a. eftersom det skulle ha inneburit att Mikaela Nylander då skulle ha fallit ut ur grupppresidiet, eftersom österbottningarna dessutom krävde den andra viceordförandeposten. Det blåser nya vindar i vår lilla riksdagsgrupp...

Många har idag frågan om jag vill bli Folktingets ordförande eftersom Astrid Thors måste sluta då hon blir minister. Svaret är att jag inte kandiderar för Folktingsordförandeposten. Jag vill koncentrera mig på riksdagsarbetet och lokalpolitiken och hinna sköta de uppdrag jag har bra. Det får räcka.

Politiska val - kontraster

2007-04-17T17:16:00.000+03:00

Idag har vi valt statminister. Det normala riksdagsarbetet börjar nästa vecka då regeringen tillträtt och utskottplatserna slutligen är fördelade. Förra veckan satt jag och många med mig instängda på Ständerrhuset för regeringsprogramskrivandet. Det är tredje gången jag är med om att skriva ihop regeringsprogram. Det är en intensiv process som kräver att man är på alerten varje minut. Det gäller att snabbt komma på formuleringar, granska texter, föreslå, följa med vad andra föreslår, hålla kontakt till referensgrupper osv. Jag är nöjd med resultatet i min grupp som skrev ihop kapitlen för trafik, näringsliv, energi, miljö, trafik och jord- och skogsbruk. Ett jättestort område sammantaget. Som bäst droppar det in meddelanden om centerns ministrar. Ser ut att bli en regering med kvinnlig majoritet för första gången. Det är en kontrastfull grupp blivande ministrar. Kanerva, Väyrynen som var med redan på 70-talen under Kekkonens tid och flera unga kvinnor som kan representera den andra kontrasten.

Vi valde våra ministrar redan igår. Valet var enhälligt. Traditionen är den att partiordförande väljer sin post, även om man formellt väljer och den andra portföljen passade till innehållet väldigt bra för Astrid Thors. Imorgon har vi val av gruppledning och österbottningarna är ytterst heta på ordförandeposten för riksdagsgruppen. Österbotten och Nyland fick ju inte denna gång någon ministerportfölj. Nyland hade de facto senast en ministerportfölj år 1995. Förra perioden och början av denna period har jag lett riksdagsgruppen och på det sättet har också Nyland haft representation vid många viktiga bord; bl.a. AU, ministergruppens möten. Jag hävdar att det är minst lika viktigt att Nyland har en viktig post som att Österbotten har det. De största utmaningarna finns de facto i den här regionen. Självfallet måste alla regioners intressen bevakas på bästa sätt och det är ett viktig prioriteringsval för var och en att avgöra var satsningarna skall sättas in- med tanke på framtiden.

Sonderingar och fördelningar

2007-03-29T15:01:00.000+03:00

Nu har regeringsbildandet då börjat. Idag klockan 10 var jag på ett möte som Timo Kalli sammankallat. Med var Stefan Wallin och riksdagsgruppens generalsekreterare Mats Nyman och tremannagrupper med samma representation från alla andra riksdagsgrupper. Efter att Matti Vanhanen utsetts till sonderare delade han ut en A4 med frågor som riksdagsgrupperna skall svara till måndagen. Efter det kallas vi gruppvis till Bjälbo (statsministerns tjänstebostad i Mejlans) för fortsatta sonderingar. Dagen därpå meddelar Vanhanen vem som får vara med och skriva ihop ett regeringsprogram. Regeringsförhandlingarna förs sedan veckan efter påsk och om allt går bra så utses landets följande regering därpå följande vecka. Så går det till helt teoretiskt.

Om en stund skall jag träffa de andra sfp:arna som utsetts till förhandlare för att fila på svaren. Frågorna var bra men svarandet kräver en hel del tankearbete för att formuleras rätt. Frågeställningarna var inte överraskande eftersom innehållet i dem varit högaktuellt under hela riksdagsvalet och annars också är frågor som är på tapeten just nu. Frågorna handlade om allt från sysselsättningen och ekonomin till säkerhetspolitik, globalt ansvar och förnybar energi. Ordet kärnkraft nämndes faktiskt inte!

Den här veckan har riksdagen sammanträtt till sitt första plenum. Jag vet inte om tidsperspektivet förändras med åldern men då jag ser mig omkring i plenisalen känner jag på mig att jag redan varit riksdagsledamot ganska länge. Här talar man om den parlamentariska åldern som inte har något att göra med personens egentliga ålder utan med antalet år som riksdagsledamot. I plenisalen har jag avancerat till andra raden i min grupp. Praktiken är den att de "äldsta" parlamentarikerna sitter längst fram. Parallellt med regeringsförhandlingssonderingarna håller vi på med att fördela utskottsplatser i riksdagen just nu.

Efter valdagen

2007-03-19T21:32:00.000+02:00

Dagen efter val känns alltid konstig. Jag har hela dagen haft en blandad känsla av glädje, lättnad och någon slags tomhet. "Just nu känner jag mycket" sade Thomas Blomqvist då han blev intervjuad mitt i segeryran igår kväll och det är ganska bra sagt. Det är så mycket spänning och nervositet man har i sig under timmarna då rösterna räknas.

Valet gick bra för mig. Min kampanj- och stödgrupp har varit ett jättefint stöd. Tack till alla er som varit med på olika sätt. Nu blir jag för första gången riksdagsledamot från början av en period och det känns annorlunda än att bli riksdagsledamot från en suppleantplats.

Många nya vänner har jag dessutom fått bland mina sfp-medkandidater, spännande och trevliga bekantskaper! Vårt team var bra.

Valresultatet i Nyland var helt osannolikt eftersom Sauli Niinistö lyckades få en sådan jättemängd röster. Niinistös enorma popularitet är ett märkligt fenomen. Hans riksdagsvalskampanj var väl egentligen en fortsättning på presidentvalskampanjen och ett mellansteg inför nästa presidentval. Ovanligt var också många stora kast i röstresultatet jämfört med senaste riksdagsval. Vanhanens, Saarelas och Soinis förändrade stöd är exempel på det. Tänk att samma persons rösteal kan variera med 10000-15000 röster i två påföljande val. Talesättet "all publicitet är bra publicitet" stämmer inte alls. Jag tycker det var positivt att se att negativ reklam och negativ kampanj inte gick hem. Det är bättre att vara positiv och kreativ än att göra kampanjer som går ut på att misstänkliggöra andra.

Många vänner i riksdagen föll ut. För dem har dagen varit tung och jag har också kännt för dem idag.

6413

2007-03-19T00:30:00.000+02:00

Ett stort tack till alla er 6413 väljare som röstat på mig i riksdagsvalet! Ert förtroende värmer, nu jobbar vi vidare tillsammans för våra gemensamma mål.

Det känns jättefint just nu, och som ni säkert förstår är stämningen på topp i stödgruppen. Ett stort tack också till alla som varit med i min kampanj.

Ni kan precis som tidigare kontakta mig per e-post christina.gestrin@riksdagen.fi eller telefon (09) 432 3121. Tack!

svenska.nu

2007-03-14T10:58:00.000+02:00

Just nu sitter jag på nätverket svenska.nu:s öppningstillfälle på Hanaholmen i Esbo. Jag är med i den delegation som skall leda kampanjen. Paavo Lipponen, som jag skröt med i min blogg igår, leder delegationen. I sitt inlednngsanförande sade han att det handlar om mera än språk, det handlar också kultur och vår finländska identitet.

Jag har själv under min tid i riksdagen försökt jobba för ett positivare språkklimat. I svenska.nu betonar vi att det viktigaste inte är att ha fullständiga kunskaper i svenska utan att våga och vilja prata. På samma sätt måste det vara ok att alla finlandssvenskar inte är flytande i finska. Jag vet vad jag talar om eftersom jag själv fått kämpa ganska mycket med finskan som yngre. Det finns två primära målgrupper som borde stödas i arbetet för ett positivare språkklimat i Finland. Den ena är svensklärarna i de finska skolorna och den andra är alla de som är inkopplade i språkbadsundervisningen (eleverna, lärarna, föräldrarna). De fungerar alla som ambassadörer för det svenska i Finland.

Riksdagen har avslutat sitt arbete

2007-03-13T15:59:00.000+02:00

Jag har just klättrat upp för trapporna till mitt arbetsrum som är uppe i sjätte våningen. Nere i rikssalen avslutas som bäst talmannens kaffemottagning och före det hölls det sista mötet i plenum. Intresset den här gången var inriktat på talman Lipponen som nu gör sorti från rikspolitiken. Presidenten hamnade lite i skymundan trots att hon också höll ett tal. Lipponen har en lång karriär bakom sig och då en journalist på morgonen ringde upp mig och ville höra min syn på Paavo Lipponen så svarade jag att jag uppfattar honom som en statsman och att det har varit lätt att samarbeta med honom. För sfp har Lipponen varit ett stort stöd. Han har en positiv syn till det svenska i Finland och han var som statsminister inte villig att slopa den obligatoriska studentsvenskan fastän dåvarande undervisningsminister Rask gärna redan då skulle ha gjort det. Tyvärr gav Vanhanen vika för undervisningsminister Haatainen som sedan under den här regeringen fick stöd av alla utom sfp:s ministrar i frågan.

Men det om det.

Dagarna har rusat iväg i kampanjarbetets tecken. Jag har rört mig från Hangö i väst till Lovisa i öst. Många, många har jag hunnit träffa på gator, caféer, torg och i köpcentrum. Det är både roligt men ärligt sagt också rätt tungt eftersom dagarna blir långa.

Det var många med vemod i blicken som stegade ut ur plenisalen idag. 28 riksdagsledamöter lämnar (på eget initiativ) riksdagen men ungefär en tredjedel av riksdagsledamöterna brukar bytas ut. Förutom att det i dag är vår i luften så är är spänningen också högt uppskruvad i riksdagshuset.

De höga bostadspriserna

2007-03-02T13:33:00.000+02:00

En het fråga i huvudstadsregionen är de höga bostadsprisen. Många ministrar och andra tongivande personer anser att det viktigaste sättet att få ner bostadspriserna är att planlägga och bygga mera bostäder. Det är ju också ett huvudargument för att delar av Sibbo skall brytas loss och slås ihop med Helsingfors (vilket jag motsätter mig).

Man kunde få uppfattningen att ingenting byggs i huvudstadsregionen fastän verkligheten är den motsatta. Varje år blir tusentals nya bostäder färdiga och i Esbo står för tillfället hundratals nya bostäder tomma, bl.a. i Köklax. Prisen är verkligen för höga men jag tycker inte det verkar som om priserna pga ett stort utbud skulle gå ner. Man kan fråga sig hur länge det lönar sig för byggföretagen att låta bostäderna stå tomma i stället för att sänka priserna till en vettigare nivå. Jag anser inte att det är en hållbar strategi att satsa på kvantiteten mera än på kvaliteten i byggandet. Det blir dyrt i längden och samtidigt förstörs genuina kultur- och naturlandskap. Det måste finnas en långsiktighet i all planering. Städerna kan underlätta bostadssituationen genom att bygga hyreshus och det gör man redan nu. Man måste också fundera på andra sätt att få tomma bostäder ut på marknaden och sätt att få prisen ner än genom ett överutbud.

Man borde också satsa mera på trivsamma höghusområden inne i städer. Den som besökt Herrgårdsforsen i Vanda har sett hur ett verkligt trevligt höghusområde kan se ut. Jag har svårt med centerns tankar om att alla skall kunna bo i småhus i städer. I praktiken kan det inte fungera. Det intressanta är att det finns tomter reserverade i generalplaner i huvudstadsregionen för över 200 000 invånare till redan nu.

För att underlätta unga familjers situation borde det också vara möjligt att få räntestöd för den andra bostaden man skaffar sig. Den stora bostadsinvesteringen gör många i det skedet då familjen börjar växa och barnen behöver eget utrymme. Den tiden kämpar många dessutom med studielån, snuttjobb och rätt små löner.

Gasröret och obligatorisk lotsning på Finska viken

2007-02-28T13:22:00.000+02:00

Den 24 mars 2006, för nästan ett år sedan skrev jag på bloggen om gasröret från Viborg till Tyskland. Sedan dess har processen rullat på och nu har de finländska miljömyndigheterna fått bekanta sig med planerna genom den miljökonskevensprocess som pågår, och kritiken är hård! Allt tyder på att dragningen av gasröret kommer att innebära stora risker och stora negativa miljökonsekvenser. Det är ett gigantiskt projekt och man kan inte tillåta att ekonomiska intressen kör över de argument som miljöministeriet pekar på. För Ryssland är Finska viken leden för energitransporterna, vilket innebär att Finska viken och Östersjön har fått en strategiskt större betydelse. Vad det här innebär för miljön måste bli en fråga på högsta statsledningsnivå. Då jag frågade statsminister Vanhanen om detta på en frågestund på hösten var svaret allt annat än tydligt. I går skrev sjöfartsverkets chef Markku Mylly om oljetransportsäkerheten under vintertid och föreslog att man tar i bruk obligatorisk lotsning, eftersom det helt tydligt är en stor riskfaktor att sjöfarare som saknar erfarenhet av isförhållanden får styra stora tankfartyg på Finska viken. Det här måste gå att genomföra som ett villkor för transporterna, eftersom Finska viken och Östersjön redan har status som ett särskilt känsligt havsområde. Hoppas innerligt att regeringen så snabbt som möjligt skrider till åtgärder.

Rätt satsat på de äldre

2007-02-27T13:50:00.000+02:00

Idag har jag varit på en invigningsfest för ett servicehem för gamla människor i Esbo. Det var ett finskt hus som heter Jänismäen hoivakoti.

Jag har under den senaste tiden jobbat en hel del med äldreomsorgsfrågor i Esbo. Då har det främst gällt den svenska servicen. Men det är klart att vården för alla Esbobor, oberoende av språk, intresserar mig. I öppningstalen sades det att målet är att göra det här hemmet till det bästa vårdhemmet i hela Finland! Det är rätt att ställa höga målsättningar och jag hoppas att alla vårdhem skall ha just den inställningen. Också här hade man haft problem med att få tag på yrkeskunnig arbetskraft, men nu var situationen hyfsad.

Både Marimekkos och Martelas chefer var på plats och sade några väl valda ord eftersom de här företagen långt stått för inredningen i huset. Härliga granna tyger och möbler och fräscha ljusa ytor. Man gjorde reklam för ett gym för klienterna och det måste jag ju absolut se. Rummet var inte så speciellt men konditionsapparaterna var fina och specialgjorda för äldres behov. Jag tycker det är enormt viktigt att man satsar på motion och rörlighet. En lyckad satning i Esbo är att vi ger alla 70 år fyllda gratis motionskort till stadens simhallar och övriga motionsutrymmen. Det är det bästa sättet att förebygga sjukdomar och ensamhet.

Under riksdagsvalskampanjen träffar man en mängd människor och får höra fantastiska historier och beskrviningar om vad människor varit med om. En av de trevligaste möten jag haft var en 91-årig dam som drack kaffe med mig på ett café i Hagalund för en tid sedan. Hon var så otroligt positiv och nöjd och stolt över att hon klarar sig helt själv och är ute på promenad varje dag. Hon hade jobbat 37 år på samma arbetsplats i Hagalund och varit mycket sportslig och hunnit vara pensionär minst 25 år redan.

Idag på hoivakotin uppträdde flera olika musiker med vackra sånger m.m. Den bästa stunden var då flickan som spelade dragspel som sista låt klämde fram Säkkijärven polkka. Då blev det plötsligt fart på den annors helt stillsamma äldre publiken. De klappade och sken upp. Jag blev plötsligt helt rörd. Det var så roligt att se hur den glada musiken satte sprätt på stämningen.

En fråga om laxbeståndet

2007-02-19T14:13:00.000+02:00

På fredagen hölls riksdagens sista plenum. Den 13 mars träffas riksdagen ännu en sista gång för avslutningshögtidligheter. Min sista taltur höll jag på torsdagen under frågestunden. Det pågick en debatt om laxfisket i Bottniska viken och älvarna i norr. De lappländska riksdagsledamöterna och många starka fritidsfiskeentusiaster för en hård kamp för att få ett slut på yrkeslaxfisket i havet. De anser att yrkesfisket hotar fritids- och turistfisket i Torne älv. Jag anser att deras påståenden inte stämmer. Antalet yrkesfiskare som fiskar lax är liten jämfört med fritidsfisket för att inte tala om hur mycket lax den växande gråsälstammen sätter i sig. Det skulle vara orättvist att förbjuda yrkesfisket av lax och på det sättet igen försvåra yrkesfiskets möjligheter.
Min oskyldiga fråga i det här sammanhanget var om regeringen känner till hur mycket lax det växande gråsälstammen sätter i sig och hur det påverkar laxbeståndet. Minister Korkeoja medgav att gråsälarna är ett problem för laxen och yrkesfisket.

En adress på nätet för kustens laxfiske cirkulerar just nu. Adressen är www.lohilax.fi. Jag har tecknat under adressen.

Mera prat än resultat från rundabordsmöte

2007-02-16T11:29:00.000+02:00

Igår var sfp inbjudet till ett "rundabordsmöte" av samlingspartiets Martin Saarikangas. Jag var en av sfp:arna som var med på mötet. Det var det tredje mötet som ordnades, förra ansvarade sfp för och det första leddes av sdp, som ju tog initiativ till de här diskussionerna. Igår var socialdemokraterna inte alls med, kanske beroende på att inbjudan kommit först några dagar före mötet.

Det är förstås bra att träffa de andra partierna och diskutera svenska frågor, men samtidigt undrar jag om samarbetet i den här formen leder till resultat. Dels borde alla de stora partierna ställa upp vilket ju inte var fallet den här gången. Dels har jag en känsla av att de andra partierna väldigt lite internt inom sig diskuterar aktuella svenska frågor. Det betyder i sin tur att vi inte hittills har lyckats enas om gemensamma uttalanden. Igår föreslog jag att vi skulle ha uttalat att vi alla stöder en fortsatt obligatorisk svenskundervisning i grundskolan. Mitt andra förslag var att vi tillsammans skulle kräva att en utvärdering av studentexamens reformen görs snabbare än planerat, eftersom så många lämnat bort svenskan i studentskrivningarna. Jag skulle också ha velat ha ett gemensamt stöd för att undervisningen i svenska skulle inledas tidigare än åk 7.

Tyvärr stödde inte de andra grupperna ett gemensamt uttalande så resultatet blev egentligen för mig ganska oklart. Det enda vi beslöt var att träffas igen i början av mars. Det föreslog grönas Janina Andersson som helt tydligt inte visste vad hennes parti tycker om de olika svenska frågorna. Personligen har hon ju nog en positiv inställning, men de grönas ordförande har ju nyligen mer eller mindre dragit svenskan och ryskan över samma kam.

Mest förvånad blev jag över att varken centerns representant eller samlingspartiet förstod varför sfp anser att det är viktigt att bevara svenska polisdistrikt, eller inrättningar som de kallas. Vi försökte få förståelse för att det är viktigt att svenska bevaras också som ett förvaltningsspråk. Det förslag som statssekreterare Salmi gett skulle innebära att de fem polisdistrikten med svenska som arbetsspråk skulle slås ihop med tvåspråkiga med finska som arbetsspråk så att alla inrättningar efter det skulle ha finska som arbetsspråk. För landets tvåspråkighet är det en försvagning, även om invånarna i de olika regionerna knappast på kort sikt kommer att märka någon skillnad. Astrid Thors, Mikaela Nylander och jag gjorde ett gemensamt pressmeddelande om saken i veckan, du hittar det på min hemsida.

Kosovokvinnan bör få stanna kvar i Finland

2007-02-13T15:20:00.000+02:00

Utvisningen av den 71-åriga Kosovokvinnan i Borgå är upprörande och känns obegriplig. Jag blev kontaktad av en person i Borgå redan för några veckor sedan då diskussionen redan gick het i Borgåbladet. Jag utredde då vilka möjligheter kvinnan hade att få stanna kvar i Finland men besket var inte uppmuntrande. I princip har poliserna rätt att utvisa kvinnan när som helst.

Som riksdagsledamot blir man ofta kontaktad av olyckliga anhöriga eller vänner och ofta av journalister som hört om liknande fall och frågar om vi kan hjälpa. Och man skulle ju gärna vilja hjälpa. I praktiken är det ändå svårt för riksdagsledamöter att få sin röst hörd då det gäller förvaltningsärenden.

Utlänningsverket och inrikesministeriet är för strikta och schablonmässiga i sin behandling av uppehållstillstånd. Inrikesministern borde definitivt reagera och stoppa utvisningen av Kosovokvinnan. Utlänningsverkets tjänstemän har möjligheter att bedöma och göra beslut i enskilda fall. Varför de inte agerar och låter Kosovokvinnan stanna kvar är obegripligt.

Tanker på grund, polisdistrikt och kampanjöppning

2007-02-10T19:26:00.000+02:00

Inte kunde jag ana att mitt spörsmål om oljetankertrafiken skulle råka sammanfalla med den skrämmande nyheten om att en tanker gått på grund utanför Hogland. Lyckligtvis verkar det som om man skulle undvika en miljöolycka tack vare att fartyget har dubbla skrov. Oroande är det att det tar så lång tid före något händer med fartyget. Sedan igår morse har tankern legat förankrad 50 km utanför Lovisa och man väntar på rederiets beslut om fortsatta åtgärder. Nu borde nog systemet fungera så att myndigheterna i Finland har mera att säga till om. Det skall bli intressant att få höra hur processen gått till och hur bra samarbetet mellan olika instanser fungerat. Vettigast tycker jag det skulle vara att ta in tankern till Sköldvik så snabbt som möjligt och pumpa över oljan (100 000 ton) i en annan tanker. Det känns inte särskilt tryggt att fartyget ligger där ute i havet med hål i bottnen.

Idag har jag varit i Ekenäs på sfp:s kampanjöppning i underbart och kallt vinterväder. Stämningen var hög! Nu rullar det på av bara farten...

Igår blev det klart att arbetsgruppen som funderat på polisdistrikten föreslår en minskning till 30 polisdistrikt och att de svenska distrikten sannolikt inte skulle bevaras. Det här strider helt mot förvaltningsutskottets betänkande från i höst och jag kan inte acceptera en sådan lösning.

Nu blir det en ministerarbetsgrupps sak att studera arbetsgruppens förslag och då kommer sfp-ministrarna att problematisera distriktsindelningen. Jag tycker inte det räcker med att bevara polisstationer på orter där svenska är majoritetsspråk. Det måste också finnas kvar hela polisdistrikt där svenska är arbetsspråket. Det låter kanske byråkratiskt men det är viktigt att vi har kvar områden där förvaltningsspråket är svenska. Om det svenska förvaltningsspråket stegvis försvinner har vi förlorat en del av tvåspråkighetens innehåll.

Mera oljetransporter över Finska viken!!

2007-02-07T21:46:00.000+02:00

Kallt som i Sibirien har det varit också idag. -24 på morgonen och -17 då jag kom hem åttatiden på kvällen. Enligt radionyheterna beräknade man att vi i Finland i kväll skulle slå alla tiders elkonsumtionsrekord. Men det betyder inte att vi skulle uppmanas spara eller t.ex. låta bli att bada bastu just idag. Man kunde förvänta sig att en sådan uppmaning kunde ges en dag som denna, men tydligen är det ingen risk för att elen inte skulle räcka till...

Radionyheterna berättade också att Ryssland gjort beslut om att fördubbla oljetransporterna från Primorsk. Det här är verkligen en katastrof för Finska viken. Det värsta är att Finland inte kan förhindra transporterna, enbart kräva stränga säkerhetskrav, och hoppas att ryssarna bryr sig om att följa dem och kräver det av dem som transporterar oljan. Redan nu är oljetransporterna fruktansvärt stora, år 2010 räknar man med att de uppgår till 190 miljoner ton. Det betyder att det hela tiden rör sig tankfartyg utanför vår kust och att riskerna för olyckor naturligtvis stiger.

Jag tycker att man från Helcoms sida nu borde agera högljutt och säga att Finska viken och Östersjön helt enkelt inte kan klara av alla dessa transporter. Helcom borde ta upp det gigantiska problmet inom IMO, som är det organ som gett Finska viken PSSA-status, d.v.s. status som ett särskilt känsligt havsområde.

Finland klarar inte ensam av att stoppa den våldsamt växande trafiken och det måste vara de internationella organsiationernas uppgift att reagera och kräva internationell miljökonsekvensbedömning. Nu borde också EU reagera.

Jag måste hinna skriva ett skriftligt spörsmål om det här imorgon.

Tvåspråkighetsseminariet var bra!

2007-02-05T16:26:00.000+02:00

Idag har jag lett riksdagens tvåspråkighetsseminarium hela förmiddagen. Kanadas språkombudsman Graham Fraser var inbjuden talare och de övriga inledarna var justitieombudsman Riitta-Leena Paunio och Högsta förvaltningsdomstolens president Pekka Hallberg som för några år sedan ledde språklagskommittén. Talman Paavo Lipponen talade också. Språkundervisningen blev dagens tema och det framfördes många synpunkter på vad man borde göra för att öka intresset för svenskan. Positivt var att många medgav att lagen är bra men att vardagen ofta ter sig annorlunda och att myndigheterna borde arbeta mera för att uppfylla språk lagens anda.

Seminariet var en del i serien av jubileumsseminarier som hålls under riksdagens 100-års jubileumsår.

Min taltur finns på min hemsida.

Vikten av att rösta

2007-02-04T17:42:00.000+02:00

Igår visade en gallup att sfp skulle förlora en plats i Nyland i valet. Gallupens felmarginal är visserligen tre procent och samplet mycket litet men trots det känns resultatet av gallupen lite skrämmande. Visserligen brukar gallupar alltid visa sämre för sfp än för andra partier eftersom sfp-rösterna oftast koncentreras till vissa orter. Men en sak är klar nu redan. Det här valet kräver en stor mobilisering. Det gäller att rösta. Gröna har fortsatt med att kräva att sfp skall ut och gröna in i regeringen. Nu är det ju inte gröna och inte heller kd eller sfp som bestämmer vilka grupper det största riksdagspartiet väljer att förhandla med inför regeringsbildningen. Man får så att säga vänta på en invit. Det är klart att framgång i valet ger bättre möjligheter att vara med i regeringsförhandlingarna än ett dåligt resultat. Men det politiska innehållet kan inte vara oviktigt heller. Samarbetet i den sittande regeringen har fungerat bra. Om sfp lyckas bra i riksdagvalet och om inga stora maktförskjutningar sker i valet så är det sannolikt att nuvarande regeringsbas fortsätter. Men det är faktiskt för tidigt att ens spekulera i det här skedet. Nu är tiden inne för att studera partiers och kandidaters valprogram och politiska innehåll. Sedan blir det medborgarnas tur att rösta och först efter det startar regeringsbildandet och regeringsprogramskrivandet.

Enestam ny direktör för Nordiska rådet

2007-01-30T12:45:00.000+02:00

Beslutet att Jan-Erik Enestam blir ny direktör för Nordiska rådet kom alldeles nyss. Det var en mycket fin utnämning. Det är rätt person på rätt plats och det är fint att Finland igen leder den viktigaste nordiska samarbetsorganisationen.

Hurra för Västnyland!

2007-01-30T12:14:00.000+02:00

Igår var jag i Karis och firade byggstarten av Karis västra omfartsväg tillsammans med Karis stads ledning. Jag hade blivit inbjuden i egenskap av medlem av finasutskottets trafikdelegation. Västnyland kan vara nöjd med den här regerings- och riksdagsperioden. Vi har lyckats med att få igenom beslut om två viktiga infrastrukturprojekt; den här omfartsvägen som kommer att innebära att Karisborna slipper genomfartstrafiken av långtradare och förbättringen av stamväg 51 från Kyrkslätt till Stensvik. Utan sfp i regeringen skulle det knappast ha gått så här bra. Trots att vi är ett litet parti så har vi varit med och påverkat politiken i den ministerarbetsgrupp där infrastrukturprojekten sattes i viktighetsordning, och det är resultatet av det vi nu ser.

Om en stund skall jag åka till Dragsvik tillsammans med Stefan Wallin. Någon kanske minns att Dragsviks framtid också var på tapeten för några år sedan. Men också det problemet löste sig och Dragsvik kommer att finnas kvar.

Så här är några konkreta exempel på att det nog har en stor betydelse att sfp är med där besluten görs. Och det här är inte skryt, det är faktum och en påminnelse om närhistorien.

Cronberg och Räsänen på krigsstigen

2007-01-29T08:49:00.000+02:00

Valfebern stiger. Under de senaste dagarna har både gröna och kd gått ut och ansett att sfp borde petas ut ur regeringen. Gröna anser att de själva skulle platsa bättre i regeringen än sfp och kd anser i största allmänhet att sfp inte p.g.a. sin litenhet borde få vara med i regeringen. I logikens namn är väl kd i så fall ännu mindre tänkbar som regeringsparti, eftersom kd är mindre än Svenska riksdagsgruppen. I gårdagens Västra Nyland skyndar en grön riksdagskandidat från Kyrkslätt fram och säger att gröna inte har något emot sfp och försöker stryka över Cronbergs klara känga riktad mot sfp. Cronbergs utspel ger inte en bra bild av grönas politiska trovärdighet. Regeringen bildas efter riksdagsvalet av de partier som lyckats skriva ett regeringsprogram tillsammans. Inviten till förhandlingarna framförs av en utsedd person ur det största riksdagspartiet. Gröna och kd har full rätt att tycka vad de vill men frågan är om det var klokt av dem att tänka högt. Eller är det så illa som Stefan Wallin befarade, nämligen att gröna och nu också kd, försöker fiska röster från antisvenska röstargruppen?

En januaridag i riksdagen

2007-01-11T19:40:00.000+02:00

Riksdagens första vårvecka närmar sig redan slutet. Vi har kommit igång med arbetet och redan haft två gruppmöten. Vår nya gruppmedlem Jörn Donner har inträtt i riksdagen och tagit över utrikesutskottet.

Mellan alla möten sitter väl alla andra riksdagsvalkandidater i likhet med mig och knackar in svar på ett antal valmaskiner som fyller e-posten dessa dagar. Idag satt jag en timme med en redaktör från jämställdhetsbyrån som ställde frågor om den sittande regeringens jämställdhetspolitik och om jämställdhetfrågor som borde ingå i nästa regeringsprogram. Bland de viktigaste frågorna i nästa program anser jag att frågan om att höja de kvinnodominerade branschernas löner är. Det betyder också att kvinnorepresentationen vid arbetsmarknadsparternas förhandlingar borde vara större än nu. En av mina vänner som arbetar som barnmorska och får ca 2000 euro i månaden påminde mig här om dagen om att den låga lönen är den största orsaken till att många söker sig bort från den offentliga vårdsektorn.

För en stund sedan ledde jag ordet vid ett seminarium som riksdagsgruppen ordnade tillsammans med Kvinnoförbundet i riksdagens infocenter. Vi diskuterade situationen och verkligheten för s.k. ombildade familjer. Det finns mycket man kunde göra för att förbättra t.ex. ensamförsörjarnas och nyfamiljernas situation. Största delen av alla skilsmässor sker då barnen är mellan 3 och 6 år gamla och därför skulle en förebyggande åtgärd kunna vara att redan i rådgivningsskedet tala med föräldrarna om eventuella framtida kriser och vad man i en krissituation borde tänka på.

Idag överrumplade min riksdagsgrupp och partitoppen mig på ett mycket vänligt sätt . På gruppmötet uppvaktade de mig med sång och annat trevligt och påminde mig om tidens gång. Imorgon fyller jag 40 år och Roger Jansson påstod att man kommer in i medelåldern då...

Julen närmar sig

2006-12-20T17:38:00.000+02:00

Det är onsdag eftermiddag och riksdagens budgetdebatt är på slutrakan och därmed också den sista hela riksdagsterminen för denna gång. Egentligen är det en speciell dag för vår riksdagsgrupp för Eva Biaudet är idag sista dagen i riksdagen. Jan-Erik Enestam uppträder idag också för sista gången i riksdagen som minister. Båda två har varit de synligaste sfp-politkerna under många år och nu skall båda sluta!

Eva kommer jag att sakna mycket, inte minst för att vi haft så mycket sällskap av varandra här "på jobbet". Våra dagar är ofta intensiva och långa och ibland stjäl man en kvart mellan några möten för att sitta och prata om allt annat än politik med någon som förstår och vill lyssna och babbla om små och stora vardagliga ting. Kreativa pauser i arbetet.

Jag är lyckligare lottad än många andra mammor, för jag är faktiskt ledig redan imorgon och har en hel dag på mig att förbereda julen före alla andra i familjen blir lediga. Det är märkligt hur man har en inneboende klocka i sig som vet att nedräkningen inför en paus i arbetet är på gång. Det skall bli skönt med några lediga dagar...

Snart är det dags att springa iväg ner till plenisalen för de sista omröstningarna. För en timme sedan stod också jag i talarstolen och höll ett tal om miljösatsningar på Östersjön. Statsminister Vanhanen verkade riktigt lättad tidigare idag då han slog sig ner vid sfp-damernas kaffebord och medgav att det var skönt att EU-ordförandeskapet var över.

Om några veckor startar slutspurten.

God Jul!

Satsa på inhemsk förnybar energi och teknologi

2006-12-11T22:24:00.000+02:00

Utrikespolitik och energipolitik hänger nära ihop. Under de senaste åren kan man tillägga en dimension, nämligen klimatpolitiken. Ur ett klimatperspektiv är naturgas bättre än stenkol och olja. Bäst av allt är att använda förnybara energiformer så som bioenergi, sol och vind. Finland är beroende av Rysslands naturgas, som täcker en stor del av vårt energibehov. Hela Europa är het på Rysslands naturgas men samtidgt är man oroad för att Ryssland skall använda gasen som ett maktmedel. Som bäst förbereds dragningen av ett nytt gasrör från Viborg till Tyskland. 1200 km längs med havetsbotten, rakt utanför vår kust! Bottnen skall jämnas ut på minst 150 meter brett bälte och det är självklart att det uppstår negativa miljökonsekvenser av det. Man är också rädd för att stöta på livsfarlig senapsgas och annat dumpat krigsskrot som ligger på havets djup.

Nu har Ryssland visat beredskap att dra ett stickrör från gasröret till Finland. Man säger officiellt att försörjningsleveranserna på detta sätt blir säkrare. Men frågan infinner sig om det här samtidigt är ett sätt att tysta ner kritiska röster om rörets miljökonsekvenser.

För att minska Rysslandsberoendet borde en gasledning dras från en annan riktning än Ryssland, dvs från Norge. Det har mig veterligen inte varit aktuellt på en tid. Allra klokast är att minska på det utländska energiberoendet genom att systematiskt satsa på förnybara energiformer och energieffektivitet. Det är helt ohållbart att energikonsumtionen i Finland beräknas öka ännu långa tider framöver. Vi borde bli det främsta landet i Europa på att ta ibruk ny teknologi, utveckla ny, energisnål teknik och utveckla andra generationens biobränslen, som baserar sig på inhemska råvaror.

Det är helt klart att det utländska energiberoendet gör hela Europa sårbart. Energieffektivitet, förnybara energiformer och tekniskt kunnande är därför svaret på både klimatpolitikproblemet, energipolitiken och en tryggare utrikespolitik.

Gasröret kommer att byggas vare sig vi vill det eller inte. Varför är det så tyst om byggnadsskedets miljökonsekvenser? Vilka risker innebär byggandet av ett 1200 km långt rör för den allt livligare fartygs- och oljetransporttrafiken på Finska viken? Statsministern svarade inte mig då jag på för en tid sedan på en frågestund om EU-ordförandeskapet undrade om Finland som EU-ordförandeland berört den här frågan i samband med energiförhandlingar med Ryssland. Jag väntar fortfarande på svar.

Förvånande Sibboutspel

2006-12-02T23:56:00.000+02:00

Sibbofrågan rullar vidare. Utredningsmannen gav sitt förslag på torsdag. Grundförslaget för den fortsatta behandlingen är nu utredningsmannens förslag. Förslaget överskrider kommunindelningslagens krav om att högst fem procent av en kommuns invånare kan överföras till en annan kommun utan båda kommunernas samtycke. Inte att undra på att Sibbo inte accepterade förslaget.

Häpnandsväckande var att min annars så kloka kollega Mari Kiviniemi (centern) lyfter in språkförhållandena i diskussionen och skyller på en språkbarriär som orsak till att Sibbo inte byggts kraftigare. Man blir ju förvånad över hur snabbt centerfilosofin om kommunernas självbestämmanderätt suddats ut för en Jalasjärvibo som flyttat till Helsingfors.

Oberoende av språk har besluten om hur Sibbo skall utvecklas hittills skett utgående från demokratiska beslut i kommunen. Tillväxten i Sibbo har under de senaste årtionden varit stark, Sibbo hör till de mest snabbväxande kommunerna för tillfället. Man har lyckats hålla balansen mellan service och befolkningstillväxt rätt bra.

Björn Månsson skrev helt rätt då han idag konstaterade att man trots svenskspråkigheten byggt både norrut och västeut.

Centerns stadspolitik förvånar mig. Städer kan inte byggas enbart utgående från småhus i städernas utkanter utan också stadskärnorna måste göras attraktiva för dem som vill bo och skall arbeta i städerna.

Budgettilläggen spikades

2006-12-02T23:04:00.000+02:00

Den gångna veckan har varit händelserik på många sätt. Budgetförhandlingarna kulminerade på onsdagmorgon vid åttasnåret då regeringsgruppernas förhandlare och finansministern kom överens om tilläggen i nästa års budget. Senare på dagen godkände min riksdagsgrupp budgeten för vår del och de andra grupperna för sin del, och på eftermiddagen höll regeringspartierna en gemensam presskonferens om budgeten. Vi som sitter i finansutskottet jobbar ju intensivt med budgeten under hela hösten. Budgeten är höstens årligen återkommande stora grej, även om riksdagens förhandlingsresultat sällan får stora rubriker i massmedierna.

Jag är nöjd med riksdagens tillägg. Många av Svenska riksdagsgruppens motioner godkändes helt eller delvis. Vi lades t.ex. pengar till utbyggnaden av vatten- och avloppsnätet som är viktigt för att minska på utsläppen från bebyggelsen på glesbygden. Mycket viktigt var fyra miljoner som reserverades för barn- och ungdomspsykiatrin. Också rusmedelvården fick ett betydande öronmärkt anslag. En mindre summa, som kan visa sig ha stor betydelse trots det, var 100 000 euro som reserverades för utbildningsstyrelsens arbete för att förbättra personalsituationen vid de svenska daghemmen i huvudstadsregionen. Annat som krävts från vårt håll var bl.a. ökade anslag för förbindelsetrafiken i skärgården.

De som är besvikna är alla studerande som inte heller denna gång fick förhöjd studiepenning. Under presskonferensen sade jag att studiestödet måste vara en fråga som tas upp i regeringsförhandlingarna. Om vi skulle ha gjort som de studerande ville så skulle vi ha lagt till 67 miljoner euro på årsnivå. Eftersom regeringspartierna förbundit sig att hålla budgetramarna och inte göra en valbudget som skulle ha sprängt ramarna så beslöt man att inte i det här skedet röra studiestödet. Om nästa regering vill så kan en justering göras ganska snabbt oberoende av det här. Men det är något den kommande regeringen måste besluta.

Det är ett spännande arbete att vara med och göra upp statsbudgeten och att sköta förhandlingarna för vår grupps del, vilket jag gjort de senaste tre åren. Och det känns bra då vi nått ett resultat som den egna gruppen är nöjd med.

Dagvård på enahanda grunder

2006-11-19T19:05:00.000+02:00

På enahanda grunder är ett begrepp som man känner till som sfp:are. Då associerar man omedelbart till grundlagen och stadganden om landets nationalspråk. Ofta, mycket ofta får man som finlandssvensk påminna om att servicen på svenska skall fungera lika bra som på finska. Det är ingen självklarhet att alla kommer ihåg det här eller ens tycker att det är rätt att svenskspråkiga skall få lika god service. Just nu pågår en obehaglig språkdebatt på socialdemokraternas webbplats i Esbo, den som vill läsa några intoleranta inlägg kan ta en titt på dessa sidor.

Senaste höst tog jag initiativ till att förbättra personalsituationen i de svenska daghemmen i södra Finland. Det är ett faktum att bristen på behörig svensk personal är stor här. Ett problem är att så få personer från denna trakt vill utbilda sig till barnträdgårdslärare i Jakobstad. Det tycks inte finnas enkla lösningar till detta. Kanske Jakobstad som utbildningsort helt enkelt inte lockar. Jag antar att man inom Åbo Akademi på allvar grubblat över detta eftersom man för en tid sedan funderade på om utbildningen skulle flyttas till Vasa, som sannolikt upplevs som en större och därför mera attraktiv studieort. ÅA beslöt i alla fall att utbildningen stannar i Jakobstad.

Bristen på behörig personal i södra Finland, framförallt i huvudstadsregionen, har inneburit att ÅA temporärt utlokaliserat utbildning till Helsingfors. Det har man också gjort för att råda bot på lärarbristen och resultaten av detta har varit goda.

För en tid sedan uppvaktade Marcus Rantala, som är Enestams specialmedarbetare, och jag kanslichef Harri Skog vid undervisningsministeriet, för att diskutera barnträdgårdslärarbristen. Vi framförde en idé om att man kunde fördjupa samarbetet mellan Arcada och Åbo Akademi så att man med en extra utbildning kunde ge förskolbehörighet åt studerande vid Arcada. Hur det blir med den saken återstår att se. Ett resultat av träffen var att undervisningsministeriet senaste vecka meddelade att man är villig att finansiera en större grupps utlokaliserade barnträdgårdslärarutbildning med start 2007 i Helsingfors, än det man tidigare tänkt sig. Dessutom har man beredskap att finansiera en utlokaliserad utbildning till, med start 2008.

De här utbildningarna riktar sig till personer som redan har en annan examen och som arbetat i daghem och vill skaffa sig behörighet.

Det är verkligt viktigt att de svenska daghemmen och skolorna kan behålla och upprätthålla samma utbildningsnivå på personal som de finska skolorna och daghemmen. I huvudstadsregionen är många barn tvåspråkiga och en del har ganska svaga kunkaper i svenska då det kommer till det svenska daghemmet. Det viktigaste för små barn är givetvis att personalen är empatisk, barnkär, varm och tillräckligt stor. Men den pedagogiska kunskapen skall inte underskattas. Att stärka de tvåspråkiga barnens kunskaper i svenska är en viktig uppgift för daghemspersonalen, utöver alla andra färdigheter som förväntas av daghemmen.

Det är en rättvisefråga att alla i Svenskfinland har tillgång till utbildad svensk personal. Det är också en rättvisefråga att utbildningsnivån är den samma i svenska och finska daghem.

Vem läser Hbl?

2006-11-13T12:37:00.000+02:00

Sfp i Esbo firade 100-årsjubileum på lördagen. En stor fest hölls i det nyöppnade WeeGee-huset i Esbo. På plats var ca 150 Esbobor. Partiordförande Stefan Wallin och jag, i egenskap av fullmäktigegruppens ordförande, talade. Ca 70 % av finlandssvenskarna i Esbo har röstat på sfp. Bland den svenska befolkningen är vi det överlägset största partiet. Men vi har ett stort problem med att få synlighet efterrsom ingen tidning bryr sig om att på allvar rapportera och följa med vårt arbete. Inte ens Hufvudstadsbladet som borde vara Esbos lokala svenska tidning. Vi har ingen Västis eller Borgåbladet. Det är uppenbart att här finns ett tomrum som borde fyllas ut. Det skulle behövas en svensk tidning som intresserade sig för vad de svenska organsiationerna i huvudstadsregionen gör. Vad sades på sfp:s 100-årsjubileum i Esbo? Hbl skriver ofta analyser och har synpunkter om hur sfp borde agera i stora frågor som berör denna region. Men då det erbjuds en möjlighet att höra vad vi tycker, vad vi gör och vilka utmaningar vi måste kämpa med, då finns Hbl inte på plats. Det är svagt.

Soros och Persson

2006-11-13T11:43:00.000+02:00

Jag hörde till den stora skara som hörde George Soros tala senaste vecka. Han ser ju ut som en snäll, gammal farbror och den uppfattningen stärktes när man lyssnade på honom. I positiv mening, jag har allra största respekt för äldre farbröder. Samtidigt som han berättade om sitt arbete och de värderingar han arbetar för så riktade han stark kritik mot Bush administrationen. Han sa det som många andra också anser, d.v.s. att USA valde fel agenda efter 11 september 2001. Man kan inte slå ut terrorister genom att svara med samma medel. Hans syn var att USA som ett resultat av fel politik har förlorat globalt inflytande och utan USA:s ledarskap kan balansen i världen rubbas. Europas roll i den här situationen är central, ansåg Soros. Man har arbetat målmedvetet för ett starkt EU genom utvidgningen och genom att länder frivilligt gett upp en del av sin suveränitet. Men nu har processen stannat upp p.g.a. av att man inte kommer att godkänna grundlagsfördraget. Soros uppfattning var att man gått för långt då man ville ha en gemensam konstitution som endast en elit var med om att skriva och som folket kände sig utestängda från. Samtidigt ansåg han att EU är enormt viktigt för stabiliteten i världen. EU bygger på demokrati och öppenhet, värden som Soros fonder stött på olika håll och med stort verkan.

Göran Persson talade vid samma tillfälle och även han gjorde en analys av väldsläget och EU:s roll. Jag tyckte om hans energipolitiska betraktelse. Han sade det som jag skulle vilja höra vår regerings ledande gestalter säga och det jag tycker Purasjokis rapport borde ha utmynnat i. Han betonade energieffektiviteten, vind och bioenergi. Detta är vad Finland och Sverige borde satsa på nu. Här har vi en marknad som växer enromt och som inte ännu erövrats av någon. Här skulle vi kunna förena forskning och utvecklingsresurser i norden, tycker jag.

Dubbla budskap om Sibbo

2006-10-30T14:48:00.000+02:00

Sibbofrågan blir ett tema för riksdagsvalet. Det här veckoslutet befästes det igen i och med att Maarit Feldt-Ranta på FSD-kongressen sade att Sibbofrågan skall skjutas upp eftersom den är så komplicerad och den demokratiska processen tar tid. Hon passade på att kritisera centerpartiets ministrar och låtsades som om sdp skulle vara helt oskyldig i hela affären. Sanningen är ju att också socialdemokraterna stött Helsingfors annekteringsplaner i Sibbo. Det enda partiet som konsekvent fördömt Helsingfors tvångsinlösningsplaner är sfp.

Det som är anmärkningsvärt är att Maarit Feldt-Ranta påpekar att den demokratiska processen måste beaktas men samtidigt säger att man nu måste göra de beslut som borde ha gjorts för 20 år sedan. Det här är motstridigt. I Sibbo har demokratin fungerat lika bra som i andra kommuner. Genom val har beslutsfattarna valts och den linje Sibbo valt har återspeglat Sibbobornas vilja. Däremot är den pågående processen ett exempel på något helt annat än en demokratisk process.

Elakt kan man tänka sig att Feldt-Rantas utspel var ett riksdagsvalutspel riktat till det nyländska fältet och inte minst till den svenska befolkningen. Sannolikt är att hon i egenskap av partisekreterare måste ha samma åsikt som partiordförande som entydigt stött Helsingfors planer. Här kan man nog tala om dubbla budskap, vilket även flera andra politiker redan hunnit påpeka i offentligheten. Maarit Feldt-Ranta vet att Sibbofrågan blir en svår fråga för FSD inför riksdagsvalet eftersom moderpartiet stöder annekteringsplanerna.

Liberala föregångare

2006-10-29T09:25:00.000+02:00

Sfp:s riksdagsvalskampanj startade den här veckan med enorma affischer av Stefan Wallin i gatubilden. Sloganerna Suomalainen kansanpuolue och Ett stort litet parti tycker jag är helt fyndiga. Partiordförande Wallin har den här veckan gång på gång upprepat att sfp är det enda folkpartiet och det enda liberala partiet i Finland. Det här ledde mina tankar vidare till några personer som representerade den första liberala politiska rörelsen i Finland.

Hos min mamma står en lampa som Leo Mechelin skänkt min mammas farmor och farfar i bröllopsgåva. Leo Mechelin talar man inte mycket om trots att han var sin tids mest inflytelserika politiker och ansågs vara en av de första politiska liberalerna. Det var Leo Mechelin som i egenskap av "statsminister" dvs ledare av senaten framförde begäran om den allmäna och lika rösträtten till kejsaren. Och fick ett jakande svar. Det var han som ledde senaten då beslutet om att övergå från ståndslantdagen till enkammarriksdagen gjordes. Leo Mechelin blev några år senare medlem av det nybildade Svenska folkpartiet. Min mammas farmors pappa hette Rolf Lagerborg och var chefredaktör för Helsingfors Dagblad som fanns före Hbl. Han var en aktiv samhällspåverkare och god vän till Leo Mechelin och delade Mechelins liberala politiska syn. Därav lampan.

Igår var jag på bokmässan i Helsingfors och tog tillfället i akt med att försöka få någon på Söderströms förlag intresserad av att göra ett nytryck av boken Gryningen, författad av Annie Furuhjelm. Hon var min morfars faster. Annie Furuhjelm kan också betecknas som starkt liberal. Hon var mycket samhällsaktiv och initiativtagaren till Svenska kvinnoförbundet. Det är intressant att läsa om kampen för kvinnornas rösträtt beskriven av en person som själv var med. Fascinerande är att kvinnorna över partigränser hade ett nära samarbete, det man idag kallar nätverk. Boken beskriver bra stämningen i samhället och ger en bild av hur man inom det nygrundade Svenska folkpartiet agerade. De politiskt aktiva kvinnorna var mycket aktiva i den internationella kvinnorörelsen. På de stora internationella kvinnokonferenserna diskuterades både kvinnornas rätt att rösta och den ännu radikalare idén om kvinnornas rätt att också få ställa upp i val. Annie Furuhjelm berättar också om att hon redan i början av sin aktiva politiska karriär dryftade frågan om en allmän rösträtt. Då den för 100 år sedan genomfördes ökade de röstberättigades antal från 125 000 till 1,5 miljoner! Annie Furuhjelm blev senare riksdagsledamot för sfp.

Jag tycker det skulle vara bra om ett nytryck av Anni Furuhjelms bok kunde göras nu då 100 år av lika rösträtt firas. Annie Furuhjelms skildring är unik, det var inte särskilt många kvinnor överhuvudtaget som var med i de inre cirklarna på den tiden.

Utsatta kvinnor i världen

2006-10-18T22:13:00.000+03:00

Idag låg det en ros på mitt skrivbord då jag kom upp på mitt rum i riksdagen. Det var en hälsning av regnbågsfamiljerna, dvs de familjer som inte är traditionella mamma, pappa, barn-familjer utan två mammor och barn eller någon annan familjemodell. Jag är så glad över att också stora utskottet nu godkännt fertilitetslagen enligt regeringens modell. Det skedde idag. Nu återstår för oss att i salen slutligen godkänna lagen. Principiellt är fertilitetslagen en jättestor fråga. I mitt tal i plenum sade jag att den stora frågan var om man skall gå in för fertilitetsvård över huvudtaget. Om svaret till detta är ja, vilket jag anser att är klart så bör man behandla alla kvinnor lika.

Den här veckan har man diskuterat den växande islamska fundamentalismen i Aceh som tar sig uttryck i lagar som tvingar kvinnor att bära slöja med hot om piskning. I radion sades att man nu nöjer sig med piskningar och inte amputering eller stening som i Saudi-Arabien. Särskilda poliser patrullerar enbart för att bevaka att den här lagen efterföljs. Jag hörde också ett reportage om kvinnor i Afghanistan som skall bestraffas ännu hårdare än förr om de blivit våldtagna medan våldtäktsmännens bestraffning ytterligare lindras.

Jag stannar upp och känner mig illa till mods. Hur kan det vara så grymt. Finns det något hopp för att kvinnorna i de här länderna skall få det bättre?

Det finns mycket ondska, våld och orättvisor. Vi är medvetna om det, men ofta känner vi oss maktlösa och tycker att det enda vi kan göra är att fördöma. Men det finns personer som har en speciell resning och som är tillräckligt modiga för att ge sig i kast med att på allvar försöka lösa stora mänskliga orättvisor och grov kriminalitet, sådant som de flesta enbart har hört eller läst om, men aldrig själva kännt sig berörda av. Jag känner några sådana, jag tänker på en särskild person just nu som finns i mitt eget parti på nära håll. Det är jag omåttligt stolt över.