Sfp måste bli tydligare

Det har varit veckoslut och i morgon börjar sportlovet för barnen. Tyvärr kan vi inte ta ledigt men barnen får ett sportigt och roligt lov trots det. Och vilken tur för alla att det blev vinter till slut.

Jag har bläddrat i ett antal tidningar under veckoslutet. Nu just följer jag med ena örat med ishockey. Finland leder just nu 1-0 mot Kanada. Vi har varit på skrinnskobanan med barnen på dagen, fast då var det närmast skönskrinning som gällde. Jag har dessutom sprungit sju km på morgonen tillsammans med min svägerska. Vi försöker hinna springa några gånger per vecka. Ofta blir det på kvällen efter barnens sängdags men på veckoslutet är det lyx att få springa ute i dagsbelysning. Båda två sitter mycket inomhus under veckan och man känner sig faktiskt duktig efter en joggingtur.

Politices doktor Åsa Bengtsson var idag citerad i flera tidningar. Hon sällar sig till skaran forskare som analyser sfp-debatten och sfp:s framtidsutsikter. Hon gav svar på tal åt dem som på senare tid sagt att sfp inte mera behövs. Det tyckte hon var en banal åsikt och förklarade att så länge som finlandssvenskarna anser att svenskan är en viktigare fråga än andra politiska frågor så har sfp en god grund att stå på. Sen pekar hon helt riktigt på flera punkter som sfp måste jobba med. Att förtydliga vad vi gör är ett av de viktigaste råd hon ger. Att satsa på tvåspråkiga är ett annat. Hon har förstås helt rätt i vad hon säger och samma slutsats har man kommit till inom sfp men mycket arbete kvarstår, helt tydligt. Ett exempel som hon nämner förbryllar mig ändå, nämligen studentsvenskan. Bengtsson frågar varför man gav upp i frågan om studentsvenskan. Hon undrar om man hotades med något annat, och säger att väljarna inte känner till detta.

Jag känner bra till hela förloppet. Faktumet är att sfp och Svenska riksdagsgruppen förlorade en politisk kamp om studentsvenskan. Men vi gav inte upp i något skede (där har alltså Åsa Bengtsson fel). Vi röstade om saken i regeringen, men förlorade. Vi röstade också om saken i riksdagen, men förlorade. I de övriga riksdagsgrupperna var det bara några spridda röster som stödde bevarandet av det andra inhemska språket som ett obligatoriskt ämne. De var inte vi som gav efter, det var de andra regeringspartierna och riksdagsgrupperna som röstade mot studentsvenskan. Det skulle de inte ha varit tvungna att göra.

Före frågan kom upp i regeringen kallade vi in dåvarande undervisningsminister Haatainen till Svenska riksdagsgruppen för att förklara hur vi ser på frågan och höra hennes argument. Vi bjöd också in statsminister Vanhanen i samma ärende. På Henrik Lax initiativ träffades alla svensk- och tvåspråkiga riksdagsledamöter som var intresserade av frågan i vårt grupprum för att diskutera studentsvenskan och agerande i de olika grupperna. Faktumet var att de övriga gruppernas representanter inte fick med sina grupper och röstningsresultatet kan man kontrollera i riksdagens protokollarkiv. Svenska riksdagsgruppen var den enda gruppen som enhälligt var emot ett slopande av det andra inhemska språket i studentexamen. Jag kan därför inte förstå varför vi gång på gång får höra att det var vårt fel att studentsvenskan slopades då det bevisligen var de andra partiernas ministrar i regeringen och de andra gruppernas riksdagsledamöter som avgjorde saken på detta sätt.

Nu leder Finland matchen 2-0 och det håller på att bli olidligt spännande hör jag.