Krishanteringslagen

Idag debatterades krishanteringslagen i plenum. Regeringen drog ju tillbaka lagen i december efter att grundlagsutskottet kommit fram till att den punkt som gällde presidentens befogenheter i beslut om EU-snabbinsatsstyrkor inte stämde överens med grundlagen, eftersom alla EU-frågor skall räknas som nationella angelägenheter och därmed faller under regeringens kompetens. I december stod vi inför en situation där regeringen såg som bästa lösning att på den här punkten ändra på grundlagen. Inom Svenska riksdagsgruppen tyckte majoriteten att det var ett alltför grovt ingrepp att snabbt besluta om en ändring av grundlagen. Statsministern bad oss acceptera att regeringen inleder en beredning av en grundlagsförändring utan att binda oss till något. Detta gick vi motvilligt med på. Därmed blev det klart för båda parterna att vi ändå inte accepterat att en ändring av grundlagen görs. Beredningen startade och den expertgrupp som utredde frågan kom i sin slutrapport fram till att frågan också kunde lösas genom ett undantagsförfarande, en undantagslag. Efter att alla riksdagsgrupper tillfrågats av regeringen om sin åsikt om saken, beslöt regeringen gå in för undantagslagförfarandet i stället för en förändring av grundlagen. Principiellt är skillnaden viktig. Grundlagen skall man inte kunna ändra på utan en omständig beredning. Svenska riksdagsgruppens första alternativ hade varit att ännu försöka låta utrikesutskottet och grundlagsutskottet tillsammans med regeringen hitta en textformulering som inneburit att man varken skulle ha behövt en undantagslag eller förändring av grundlagen. Undantagslagen var vårt andra alternativ, en kompromisslösning som vi kan acceptera och som också alla andra riksdagsgrupper förutom sannfinländarna kunde gå in för. Det är nu viktigt att riksdagen snabbt behandlar och gör beslut om krishanteringslagen så att Finland kan uppfylla sina internationella förpliktelser. Den gamla krishanteringslagen har inte möjliggjort för Finland att delta i Europeiska unionens snabbinsatsstyrkor.

Idag i riksdagens plenum diskuterades frågan om FN-mandat. Kristdemokraterna och en del av vänstern anser att Finland inte skall delta i uppdrag som saknar FN-mandat, dvs i konflikter där något land i FN:s säkerhetsråd motsatt sig FN:s intervention trots att det finns ett uppenbart och brådskande behov för det internationella samfundet att förhindra en eskalerande kris. Sådana här fall kommer säkert att förekomma, men sannolikt ganska sällan. Huvudregeln är att de operationer som Finland deltar i också i fortsättningen skall ha bemyndigande av FN:s säkerhetsråd. I Svenska riksdagsgruppen har vi ansett att det i exceptionella fall måste vara möjligt att intervenera i en kris även om något land i säkerhetsrådet har motsatt sig det.