Har du hört om gasröret från Viborg till Tyskland?
Det blev några dagars paus i bloggandet eftersom jag varit i St Petersburg på en konferens som behandlade Östersjöns miljö ur flera aspekter. Jag deltog i en rundabordsdiskussion om den gasledning som planeras mellan Ryssland och Tyskland. Gasröret kommer att gå genom Östersjön, vilande på havsbottnen. Gasrörets havssträcka är 1300 km lång. Tanken är att röret skulle dyka ner i havet nära Viborg och kommer upp ur havet i Greifswald i Tyskland. Jag är förvånad över att hela projektet hittills fått så lite uppmärksamhet i medierna och bland politiker trots att röret kommer att gå genom den finländska ekonomiska zonen. Och för tydlighetens skull skriver jag genast – Finland kommer inte att knytas till gasröret, gasen pumpas till Tyskland, och eventuellt görs en förgrening till Sverige, men det talar man tyst om än så länge, eftersom det där lär vara en mycket känslig sak inför riksdagsvalet.
Rörprojektet kallas North European Gas Pipeline (NEGP) och drivs av det ryska företaget Gasprom och det tyska företagen EON och BASF/Wintershall. Enligt företagens planer inleds byggandet av gasrörets Östersjödel redan år 2008. Just nu håller företagen på att formulera en plan för miljökonsekvensbedömningen. Så småningom skall myndigheterna i de länder som berörs ta del av planutkastet och ta ställning till hur planen skall förverkligas. Energibolagen planerar att följa de internationella konventioner som finns för stora projekt som påverka flera länder, den s.k. Esbokonventionen.
På konferensen höll flera ryska miljökonsultföretag inlägg med fina grafer och lådsystem och beskrev hur olika analyser skulle utföras. Jag var säkert inte den enda som överraskades över att det plötsligt dykt upp så många expertföretag på Östersjöns miljö i Ryssland. Faktumet att gasrörprojektet är ett ofantligt stort och penningtungt projekt måste vara en förklaring till det stora intresset.
De ryska deltagarna presenterade under den andra dagen ett utkast till resolution som vi från Finland och Estland inte kunde omfatta. Man ville få ett starkt stöd av konferensen för att konferensen har fullt förtroende för att gasrörsprojektet inte kommer att ha några som helst effekter på miljön. Det här kunde vi inte svälja!
Vilka kan miljöeffekterna då vara? Ett stort problem är att det på många håll i Östersjön finns dumpade kemiska vapen som härstammar från världskrigen. Senapsgas talar man mest om. I vatten är senapsgas inte farligt men i kontakt med luft blir det extremt giftigt. Det gäller alltså att vara säker på att man inte stöter på dumpade vapen.
Bottnen i Finska viken skall jämnas ut där röret dras, bredden på linjen är 150 meter. Forskare i Finland är oroade för vad som händer då sedimentet på bottnen blandas om. Det kan leda till att näringsämnen och skadliga ämnen sprids i vattnet. Själva byggnadsskedet är kritiskt för miljön. Meningen är att effekterna på flora och fauna skall utredas i samband med miljökonsekvensanalysen. Att vattnet grumlas är helt klart, vilka effekterna blir för tex fiskarnas lekområden vet man ingenting om ännu.
Jag är orolig för att riskerna för kollisioner ökar under byggnadsskedet. Transporterna kors och tvärs i Östersjön är redan nu enorma. Byggandet kommer att kräva en stor flotta eftersom man planerar att ta ibruk röret redan år 2010. Tidtabellen är enormt stram.
Företagen räknar med att gasröret skall vara i bruk under de kommande 50 åren. Skrämmer tanken att gas skall pumpas i ett rör i havet längs med vår kust under minst ett halvt sekel framåt? Visst gör det det. Därför kan man inte acceptera att det fjäskas i planeringen eller byggandet. Allt måste ske med bästa teknologi och precision. Det måste få ta den tid som krävs. Uppföljningen måste vara 100 % säker. Effekterna på miljön måste minimeras i alla skeden och alla nationella lagar och internationella konventioner måste följas.
För faktum är att ingen enskild stat kan förhindra projektet. Det ända man kan göra är att kräva att byggandet och uppföljningen sköts enligt de krav och bestämmelser som gäller i de länder vars ekonomiska zon röret korsar och att internationella avtal om Östersjöns miljö följs.
Rörprojektet kallas North European Gas Pipeline (NEGP) och drivs av det ryska företaget Gasprom och det tyska företagen EON och BASF/Wintershall. Enligt företagens planer inleds byggandet av gasrörets Östersjödel redan år 2008. Just nu håller företagen på att formulera en plan för miljökonsekvensbedömningen. Så småningom skall myndigheterna i de länder som berörs ta del av planutkastet och ta ställning till hur planen skall förverkligas. Energibolagen planerar att följa de internationella konventioner som finns för stora projekt som påverka flera länder, den s.k. Esbokonventionen.
På konferensen höll flera ryska miljökonsultföretag inlägg med fina grafer och lådsystem och beskrev hur olika analyser skulle utföras. Jag var säkert inte den enda som överraskades över att det plötsligt dykt upp så många expertföretag på Östersjöns miljö i Ryssland. Faktumet att gasrörprojektet är ett ofantligt stort och penningtungt projekt måste vara en förklaring till det stora intresset.
De ryska deltagarna presenterade under den andra dagen ett utkast till resolution som vi från Finland och Estland inte kunde omfatta. Man ville få ett starkt stöd av konferensen för att konferensen har fullt förtroende för att gasrörsprojektet inte kommer att ha några som helst effekter på miljön. Det här kunde vi inte svälja!
Vilka kan miljöeffekterna då vara? Ett stort problem är att det på många håll i Östersjön finns dumpade kemiska vapen som härstammar från världskrigen. Senapsgas talar man mest om. I vatten är senapsgas inte farligt men i kontakt med luft blir det extremt giftigt. Det gäller alltså att vara säker på att man inte stöter på dumpade vapen.
Bottnen i Finska viken skall jämnas ut där röret dras, bredden på linjen är 150 meter. Forskare i Finland är oroade för vad som händer då sedimentet på bottnen blandas om. Det kan leda till att näringsämnen och skadliga ämnen sprids i vattnet. Själva byggnadsskedet är kritiskt för miljön. Meningen är att effekterna på flora och fauna skall utredas i samband med miljökonsekvensanalysen. Att vattnet grumlas är helt klart, vilka effekterna blir för tex fiskarnas lekområden vet man ingenting om ännu.
Jag är orolig för att riskerna för kollisioner ökar under byggnadsskedet. Transporterna kors och tvärs i Östersjön är redan nu enorma. Byggandet kommer att kräva en stor flotta eftersom man planerar att ta ibruk röret redan år 2010. Tidtabellen är enormt stram.
Företagen räknar med att gasröret skall vara i bruk under de kommande 50 åren. Skrämmer tanken att gas skall pumpas i ett rör i havet längs med vår kust under minst ett halvt sekel framåt? Visst gör det det. Därför kan man inte acceptera att det fjäskas i planeringen eller byggandet. Allt måste ske med bästa teknologi och precision. Det måste få ta den tid som krävs. Uppföljningen måste vara 100 % säker. Effekterna på miljön måste minimeras i alla skeden och alla nationella lagar och internationella konventioner måste följas.
För faktum är att ingen enskild stat kan förhindra projektet. Det ända man kan göra är att kräva att byggandet och uppföljningen sköts enligt de krav och bestämmelser som gäller i de länder vars ekonomiska zon röret korsar och att internationella avtal om Östersjöns miljö följs.
<< Home