Rapporten om biobränslen överräcktes till regeringen

Idag har rapporten om möjligheterna att befrämja användningen av biobränslen i trafiken överlämnats åt minister Pekkarinen. Jag har hastigt ögnat igenom gruppens åtgärdsförslag. Jag anser att vi i Finland borde satsa mycket mera än vi gör på utvecklandet av förnybara energiformer. Trafikbränslet är en viktig del av det här. Det märkliga är att frågan om biobränslen fallit totalt i skymundan och diskussionen om dem egentligen först kom igång senaste höst i sambande med Katrina-orkanen, de stigande oljepriserna och Sveriges beslut att göra sig oberoende av olja om 20 år. Samtidigt finslipade regeringen sin energipolitiska redogörelse och det visade sig då att just den här helheten inte undersökts närmare. Regeringen beslöt då tillsätta en arbetsgrupp. Min åsikt är att gruppens förslag bara kan ses som en öppning. I nästa regeringsprogram borde målsättningarna skärpas betydligt. Det är i alla fall en stor sak att diskussionen och utredningarna om den inhemska bioenergiproduktionen nu på allvar startat.

Utgångspunkten är att EU ställt som mål att 5,75% av trafikbränslet skall bestå av biobränsle år 2010 och att det visade sig att Finland låg på bottennivå jämfört med de andra EU-länderna. Samtidigt växer etanolproduktion på många håll i världen, framförallt i Brasilien och USA. Många EU-länder har startat etanolproduktion under de senaste åren, bla Frankrike, Storbritannien och Sverige.

Arbetsgruppen konstaterar att det teoretiskt är möjligt att 5 % av bränslet i Finland år 2010 består av biobränslen men man säger samtidigt att den realistiska nivån är 3 %. Arbetsgruppen föreslår att man lagstiftar om att 3 % av bränslet som säljs i landet skall bestå av biobränslen. Sedan säger man att ifall man ytterligare vill befrämja biobränslen så kan man sänka bränsleaccisen för den överskridande två procents andelen, men man vill då inte tvinga bränsletillverkarna till det här.

Dessutom lyfter man fram metangasen som en alternativ bränsleform särskilt för stadstrafik. Gasen tas främst från soptippar.

Till gårdsvis biodieselproduktion förhåller man sig ganska försiktigt. Man föreslår inte skattelättnader för småskalig trafikbränsleproduktion men däremot anser arbetsgruppen av energiprodukter som utvinns av energigröder skall användas för uppvärmning och i arbetsmaskiner och att man skall utreda möjligheter för skattelättnader för detta.

Enligt arbetsgruppen kunde man producera 2-3 % av biobränslet med inhemska åkerväxter år 2010. Gruppens uppskattar att inhemska råvarors andel kunde vara 7-8 % år 2020. Tydligt är att man tror att teknologin kommer att utvecklas och att andra generationens biodiesel vinner terräng framom biodiesel och etanol. Helt tydligt är att det krävs mera forskning och teknologiutveckling inom hela sektorn och att mycket måste göras för att öka kunskapen, förbättra lönsamheten och konkurrensen för biobränslen.

Jag tycker det i och för sig är bra att rapporten nu är gjord och att man kommer med konkreta förslag. Det här kan ses som en början till en övergång från ett fullständigt oljeberoende till en växande självförsörjningsandel av bränslen. Även om rapporten inte utlovar något stort sug efter inhemskt producerad etanol och biodiesel så måste man tro att den potential i form av råvaror vi har i Finland kommer att behövas. Jag har många gånger sagt att vi har enorma möjligheter att utveckla och bli bäst på ny teknologi och miljövänliga lösningar om vi bara vill det.

Tyvärr antecknade finansministeriets representant i gruppen en avvikande åsikt. Det här är symptomatiskt för den diskussion som under årens lopp förts om förnybar energi. Av någon anledning vill inte finansministeriet tro att det på sikt finns en lönsamhet i att höra till pådrivarna i frågor som det här. Det minsta man kan kräva är att också finansministeriets energiexperter skulle vidga sitt perspektiv, följa med diskussionen i EU och utvecklingen på denna front i andra länder. Då man säger att vi redan nu är så bra på att utnyttja bioenergi i Finland skall man inte glömma bort att 80 % av Finlands bioenergi är en biprodukt av skogsindustrin. Av många orsaker skall vi innerligt önska att skogsindustrin håller sig kvar i Finland och att UPM:s nedläggningsbeslut inte får en fortsättning. Utan skogsindustrin skulle vår bioenergiandel vara rätt obetydlig.