Action plan för Östersjön

Östersjön har igen idag engagerat mig. Då jag träffade Eva Biaudet i plenisalen idag förvånade hon sig över att jag igen skulle på ett Helcom-möte och det stämmer ju att det bara är några dagar sedan det senaste Östersjömötet. De facto kommer jag om några veckor att åka iväg till St Petersburg på ännu ett Östersjömöte. Saken är den att Östersjön är ett av mina favoritämnen. Jag hör till den stora gruppen finlandssvenskar som vistats alla somrar ute i skärgården. Det var förändringarna i min skärgårdsmiljö som väckte mitt intresse för miljöfrågor och fick mig att söka in till Agroforst för att studera miljövård. Min avhandling gjorde jag praktiskt taget under vattnet. Jag använde makrofyter (tång och sjögräs m.m.) som bioindikatorer och undersökte dykande hur en fiskodling i Pernå påverkade omgivningen. Inom sfp har jag under många år lett vår miljödelegation och vi skrev sfp:s första Östersjöprogram redan under Norrbacks ordförandeskap och har sedan dess skrivit om programmet åtminstone två gånger. Östersjöns miljö är en fråga som vi hela tiden vill arbeta med.

Nåja, dagens möte hette "The stakeholder conference on the Helcom Baltic Sea Action Plan". Ann-Christine Brusendorff som är Helcoms generalsekreterare var mycket nöjd och sade att de aldrig tidigare på en konferens haft så många deltagare som idag. Målet och idén med mötet var att presentera en ny Action Plan. Tanken är att man skall definiera vilken ekologiska nivå man vill uppnå beträffande eutrofiering, farliga substanser, biodiversitet och att sedan i samarbete mellan Helcom-länderna och olika organisationer definiera vilka åtgärder som skall vidtas för att nå den nivå man eftersträvar. Den här konferensen var en inledning på processen.

Bland deltagarna fanns också den tyska parlamentarikern som senaste vecka motsatt sig mitt förslag om att parlamenten borde få en roll i Helcom. Nu var han mycket vänlig och ville veta hur jag egentligen hade tänkt det hela.

För Finland kommer EU:s havsstrategi att vara högaktuell under ordförandeskapet. Den och vattenramdirektivet är EU:s aktuella regelverk för vattenskydd. Inom Finlands miljöförvaltning oroar man sig för att pengarna för forskningen är otillräckliga för alla de utredningar som EU förutsätter av oss. Havsstrategin förutsätter en genomgång av livsmiljöerna under vattenytan vilket är ett enormt arbete. Under konferensen fördes det fram att privat finansiering behövs för forskning och miljöskydd. Det var intressant att höra att en stiftelse John Nurminen Foundation håller på att samla in pengar för att kunna finansiera ibruktagande av fosforrening vid reningsverken i St Petersburg.

Esa Härmälä som är MTK:s avgående boss höll jordbrukarnas taltur. En radioreporter frågade mig under en kaffepaus om jag kunde förstå Härmälä då hans budskap var att allt inte skall skyllas på bönderna. Jag svarade att jag kan förstå det. Det har också stört mig att tongången allmänt blivit sådan att många tror att övergödningen skulle få ett slut om jordbruket upphörde. Jordbruket är en av källorna och på många håll en betydande belastningskälla, men man skall inte glömma bort alla andra källor. En överraskning för många är att det luftburna nedfallet är så stort och att t.o.m. länder som är långt borta så som stor Storbritannien står för en stor del av det luftburna nedfallet av näringsämnen. I Finska viken kommer vi inte ifrån faktumet att 70 % av utsläppen kommer från Ryssland. I Finland har man lyckats minska belastningen från land men fortfarande måste man fortsätta med det. Fortsättningsvis måste alla sektorer ta sitt ansvar.

Vi behöver också internationellt stöd från IMO (internationella maritima organisationen). Det är IMO som kan utse Östersjö till ett specialområde där utsläpp av toelattavfall och matrester på internationellt vatten från fartyg totalförbjuds. Än så länge får de tusentals fartyg som varje vecka kör kors och tvärs över Östersjön tömma sina tuppar på öppet hav. Det borde förbjudas.