Uran och gruvlagen

Nästa vecka ordnar sfp:s miljödelegation, som jag är ordförande för, ett litet seminarium om planerna på att förändra gruvlagen och naturligtvis om uranfrågan i östra Nyland. Vi kommer att höra sakkunniga från handels- och industriministeriet, miljöministeriet och Nylands miljöcentral. Frågan om en eventuell utvinning av uran i östra Nyland har väckt starka reaktioner framförallt i östra Nyland men också på annat håll i Finland. Människor är helt uppriktigt oroliga och rädda för vad en uranutvinning skulle innebära. Redan nu får man läsa i tidningar att fastighetsaffärer påverkats av spekulationerna.

Svenska riksdagsgruppen gjorde i februari en åtgärdsmotion där vi föreslog att kommuners och markägares ställning i tillståndsprocessen skulle stärkas. Vi vill att gruvlagen skall utformas så att större miljöhänsyn tas redan i inmutningsskedet och att miljökonsekvensbedömningen skall göras så tidigt som möjligt. I den gamla gruvlagen har markägarna en undanskymd roll med obefintliga möjligheter att påverka ett eventuellt tillstånd. Frågan var aktuell på frågestunden i går och minister Pekkarinen intygade att den nya gruvlagen skall beakta miljön bättre än förr.
Det kan ju hända att den stora opinionen mot uranutvinning i östra Nyland påverkar och skrämmer det franska bolaget som visat intresse för uranet. Här har vi ett av de problem som kärnkraften innebär, som man inte kan bortse från: kärnkraft behöver uran och uranutvinning är knappast populärt någonstans i världen. Strålningsrisker skrämmer. Själv röstade jag mot ett femte kärnkraft för några år sedan och har inte sedan dess blivit mera övertygad om kärnkraftens säkerhet.