Budgetmanglingen

Budgetmanglingen var mera spektakulär förr. Jag var första gången med om budgetmanglingen på Ständerhuset år 1998 och har deltagit i den sedan dess. Först som viceordförande för partiet och ministerspecialmedarbetare och nu som ordförande för Svenska riksdagsgruppen. De första åren jag var med var regeln den att budgetmanglingen pågick i två dagar. Under Niinistös tid avgjordes de flesta svåra frågor sent på natten, han utnyttjade en utmattningstaktik. Känslorna svallade häftigt då ministrarna i tur och ordning kallades in till koplan för att precisera sina krav.

Nu går det lugnare till. Beredningen av budgeten är redan rätt långt kommen då själva budgetmanglingen inleds. Finansministerns förslag blev offentligt redan för någon vecka sedan och alla har haft en möjlighet att bekanta sig med det. Man kunde rätt långt förutspå hur den här dagen skulle se ut och att allt skulle vara klappat och klart före halv nians nyheter.

Resultatet då? Ur ett mellannyländskt perspektiv är reserveringen av anslag för förbättringen av stamväg 51 en stor sak. För sfp är det en arbetsseger. Utan våra envisa krav att projektet måste starta under den här regeringen tror jag att det skulle ha skjutits upp ännu några år. För ett år sedan såg det ännu mycket osäkert ut. Riksdagens trafikdelegation, som jag sitter i, har också tydligt krävt att byggandet av stamväg 51 bör starta.

Svenska riksdagsgruppen prioriterade under sommarmötet ensamförsörjarbarnen. Nu görs en satsning på den här gruppen, men satsningen kunde gott och väl ha varit större. Det finns många små grupper inom socialvården med specialbehov som nu får extra anslag; tolkhjälp för döva, en ledig dag till för närvårdare, ökat stöd för sjuka pensionärer, dagverksamhet för utvecklingsstörda för att nämna några exempel. Det är bra.

En liten men positiv sak är att de familjer som har ett barn i privat vård nu också kan få hemvårdsstöd om ett litet syskon sköts hemma. Hittills har enbart de som har det äldre barnet i kommunal dagvård fått det.

För företagare gjordes en viktig social förbättring. Familjemedlemmar till företagare kommer i fortsättningen att omfattas av socialskydd (kan klassas som arbetslös) då företaget måste avbryta en anställning.

Förbindelsetrafiken i skärgården blev för sfp en armbrytningsfråga som i det här skedet slutade rätt bra. I riksdagen måste vi ännu försöka höja anslaget lite till för att kunna upprätthålla dagens servicenivå.

Den största besvikelsen är att regeringen så tydligt halkar efter i biståndet till U-länderna. Trots att anslaget i pengar räknat ökar med 75 miljoner euro så blir det allt klarare att den uppställda målsättningen att nå en biståndsnivå på 0,7 % av BNI inte uppnås år 2010. Det här är beklagligt. Det ser till och med ut som om Finland inte skulle nå upp till den nivå som EU ställt som mål för de nya medlemsländerna. Jag har svårt att smälta det här. Jag tycker vi i Finland absolut borde ha en högre profil och ta vårt ansvar i biståndsfrågan. Det är pinsamt att vi inte alls når upp till samma nivå som de övriga nordiska länderna.

Eftersom jag är medlem i finansutskottet så kommer budgeten att sysselsätta mig hela hösten. I december spikar regeringspartierna i riksdagen den slutliga budgeten för nästa år. Jag kan redan nu ana mig fram till en del av de frågor vi ännu kommer att återkomma till...