Sibbo

Sista plenum före sommarpausen håller på. Timo Soini håller just nu gruppanförande men salen har mer eller mindre tömts. Jag följer med plenum via tv-skärmen i mitt rum. En ovanligt odramatisk avslutning på vårterminen. Visst händer det mycket just nu men i riksdagen är det lugnt.

I dagens tidningar kunde man läsa att Helsingfors idag besluter föra initiativet om att inkorporera 5000 ha Sibbomark vidare till statsrådet. Sfp har naturligtvis motsatt sig tvångsinkorporeringar och är emot det också nu. I huvudstadsregionens kommuner har frågan om att bryta loss en del av Sibbo och ansluta det till Hfors diskuterats hela våren.

Jag hoppas man skall komma vidare förhandlingsvägen och att tvångslösningar inte skall bli resultatet. Det bästa skulle vara att Sibbo och Helsingfors kunde komma överens om markfrågan utan att ärendet skulle avgöras i regeringen. Tyvärr är trycket från huvudstadsregionen så hårt att jag är illa rädd för att Sibbo måste acceptera att en del mark övergår till Helsingfors. Samtidigt kunde Helsingfors avstå från stadens mark i andra delar av Sibbo. Helsingfors borde också visa att man är förmögen att samarbeta och inte kategoriskt hålla fast vid 5000 ha.

Många missuppfattningar har florerat under årets lopp. Bl.a. får man höra att Sibbo slutit sina gränser och förhindrar utvecklingen av "metropolen". Sanningen är att inflyttningen till Sibbo varit kraftig under långa tider, likt situationen i de andra kranskommunerna i regionen. I en del av de områden man nu vill ansluta till Helsingfors har byggandet varit kraftigt. Landbo och Björnsö är tätt bebygda redan nu.

Men nu handlar det inte mera om logiska argument utan tyvärr har en hel del prestige kommit med i spelet. Trots det, och just därför, borde både de höga tjänstemännen och politikerna i Helsingfors försöka nå en lösning som alla kan leva med också i framtiden. Jag hoppas att minister Manninen och Heinäluoma också bryr sig om att invånarna i denna del av Finland har en gedigen känsla för sin hembygd som också skall få ha sin plats och ta sitt utrymme i politiken.