Stafettkarnevalen, årets höjdpunkt

Årets höjdpunkt stafettkarnevalen inleddes idag. Jag kan inte komma på något bättre och viktigare finlandssvenskt evenemang än stafettkarnevalen. Carl Olaf Homén är stafettkarnevalens grundare och också idag var han med som en av huvudarrangörerna. Stafettkarnevalens stämning är helt unik och den som inte har upplevt den borde göra något åt saken.

För de finlandssvenska barnen är det en upplevelse att få vara på stadion och se massan av andra svenskspråkiga barn från olika delar av landet. Mina två äldsta flickor deltog i var sitt stafettlag och jag känner så bra igen deras spänning, pirrighet och uppfylldhet efteråt. Då jag deltog i stafettkarnevalen räckte den bara en dag. Under årens lopp har antalet deltagare vuxit enormt och två dagar räcker snart knappast till. De sista starterna idag var halv tio på kvällen...
Kallt som i Sibirien var det idag. Men nere på plan tycktes det inte störa någon. Där sprangs det i korta shorts och barfota.

Månne någon tyckte att det var fel att uppvärmningsbändet sjöng, nästan skrålade Vårt land. Jag tyckte det var bra. Vårt land hör hemma på stora idrottstävlingar och det är inte varje dag finlandssvenska barn får höra och sjunga Vårt land i en så stor folkmängd som den idag.

Handikappade barn har sedan ett antal år deltagit i tävlingarna. Jag fick en klump i halsen då jag följde med deras tävlingar, för det är är helt fantastiskt att se de svårt handikappade tävlarna som kämpar på med samma frenesi som alla andra barn. Genom att inkludera handikappade barn i själva tävlingen ger arrangörerna en viktig påminnelse om att handikappade skall ha rätt att vara med i all verksamhet i samhället.