Kampen om ordförandeposten

Radio Vegas morgonnyheter fyllde vårt kök så som de brukar göra varje morgon. De första nyheterna jag snappade upp var resultatet av en gallup om hur delegaterna på sfp:s partidag tänker rösta i ordförandevalet. Vid det här laget är det förstås redan en gammal nyhet men visst var det intressant att Astrid Thors låg bättre till än Stefan Wallin. Jan D. Oker-Blom och jag befann oss långt från täten. Jag på jumboplats med några få röster och Didde aningen bättre. Jag ringde lite senare till Ulla Achren för att höra om delegatlistorna redan är officiella, men det är de förstås inte eftersom alla anmälningar inte ännu lämnats in och anmälningstiden går ut först i början av maj. Journalisterna har alltså idkat undersökande journalistik för att få tag på delegaterna, troligen genom att ringa till lokalavdelningsordförandena osv. Alla hade inte velat svara eller vem vet, kanske alla inte ännu bestämt sig. Jag hoppas att de som inte ännu sagt ut hur de tänker göra skulle hålla inne med det till partidagen. Idén med en politisk debattrunda rinner ut i sanden om journalisterna benar ut resultatet innan debatturnén ens kommit igång på allvar. Jag har själv tänkt att debatternas uppgift är att väcka intresse för politikens innehåll och förtydliga den. Debattdeltagarna skall känna den blivande ordföranden på pulsen. Hur skall partiet klara sig i konkurrensen? Hur bra är man på samarbete? Hur skall sfp förtydliga sin politik?

Lite senare ringde Marianne Lydén från Hbl och frågade hur jag vill kommentera gallupen. Inte hade jag egentligen något större behov att kommentera, men jag sade ungefär det jag refererat här ovan. Sedan sade hon lite ursäktande att hon ännu frågar det som säkert många andra frågat, nämligen om jag nu kommer att dra mig ur kampen. Jag svarade att nej, det har jag ingen orsak att göra. De facto har ingen annat frågat mig det.

Nåja, oberoende av hur valet går så anser jag att vi skall och måste diskutera sfp:s politik. Det är därför jag är med i kampen. Ingen av de andra ordförandekandidaterna har tillnärmelsevis så lång erfarenhet som jag av att i kommunalpolitiken kämpa för en fungerande tvåspråkighet i stora städer där de svenskspråkiga är i klar minoritet. Kommunalpolitiken är en oerhört viktig del av sfp:s arbete. Som riksdagsgruppens ordförande har också min känsla för hur viktigt teamarbete och samarbete är för att uppnå resultat stärkts mycket. De här erfarenheterna tänker jag påminna om under de kommande debatterna. Inte bara för att framhäva mig själv, det tror jag inte intresserar någon, utan för att sfp inte kommer att klara av kommande prövningar utan samarbetsförmåga och förhandlingsvana.