Strejken kan leda till en allvarlig kris för ekonomin

Stuvarstrejken fortsätter och först imorgon återupptar man förhandlingarna om att få ett slut på det hela. Under tiden meddelar UPM att man stoppar produktionen i Raumo, Kaukas och Kaipola. Varje dag förlorar staten tiotals miljoner euro skatteintäkter. För industrin kostar strejken många 100 miljoner euro varje dag. Utsikterna för ekonomin i landet ser inte precis ljusa ut för tillfället. Regeringens tilläggsbudget bleknar i skuggan av de ekonomiska följder strejken innebär. Stuvarstrejken kan t.o.m. sätta stopp för den lilla vändningen till en positivare ekonomi som man för en tid sedan kände av. En långvarig strejk har Finland inte råd med. Regeringen hoppas på ett snabbt förhandlingsresultat och kan väl inte göra mer än så just nu. Annat var det då sjuksköterskorna strejkade. Då stiftade vi en lag som skulle ha förhindrat strejken. Strejkhotat avblåstes och lagen behövdes inte. Då presenterades för oss fakta om att patienter dör inom några timmar om strejken bryter ut, därför ansåg en majoritet i riksdagen att lagen behövdes. Jag hörde också till dem som stödde lagen. Också nu är situationen mycket allvarlig, men kan ändå inte jämföras med sjuksköterskestrejken eftersom det inte på samma sätt handlar om omedelbar liv och död. Men trots det och kanske just därför så önskar jag att det fanns en större solidaritet också från stuvarnas sida att få ett snabbt slut på strejken. Finlands ekonomi är så beroende av exporten, hela vår välfärd bygger på den, och den pågående strejkens effekter kan bli verkligt allvarliga. Sjuksköterskornas krav har jag stora sympatier för trots den lag vi blev tungna att stifta, men stuvarnas kamp har jag svårt med just nu.