Biståndssamarbetet är en viktig del av Finlands utrikespolitik

Idag hölls en debatt om biståndssamarbete och medborgarorganisationernas roll i utrikesministeriets, Plan Finlands och World Visions regi. Jag hade möjlighet att representera SFP i panelen och tyckte att diskussionen var viktig och intressant med tanke på de riktlinjer som görs upp för nästa regeringsperiod.

Finland har för länge sedan lovat att betala 0,7% av BNP i bistånd. Jämfört med de övriga nordiska länderna är vi långt efter. Men nu ser det ut att gå mot en positivare riktning för biståndet har ökat under de två senaste regeringsperioderna . Vi är nu uppe vid 0,58% och det här året ökar biståndsanslagen med 108 miljoner euro och når sammanlagt över en miljard euro. Det är stora pengar och det gäller att rikta dem rätt så att de har bästa möjliga effekt. Under nästa regeringsperiod kan FInland äntligen uppnå 0,7%-målet.

Jag anser att kvinnor och barn i de fattigaste länderna är den målgrupp som man bör satsa allra mest på. Om kvinnornas situation förbättras så mår hela familjen bättre vilket har den snabbaste återverkningen på hela samhället. Te.x. då tillgången på rent vatten underlättas genom byggande av brunnar för de lokala samhällena så slipper kvinnorna och flickorna de långa vandringarna efter vatten och om tillgång till solenergiteknik förbättrades slipper de tunga och tidskrävande vandringarna efter ved, vilket ger kvinnorna tid över för annan verksamhet. Samtidigt skulle vardagen för miljontals familjer underlättas. Mikrolån till kvinnor har visat sig vara ett utmärkt sätt att stöda småskalig företagsamhet. Då kvinnorna kommer ur den djupaste fattigdomen blir det lättare för dem att möjliggöra skolundervisning för barn. Skolan och utbildningen är förstås lika viktig för alla barn i världen. Samtidigt som bildningsläget förbättras ökar välståndet och möjligheten till bättre sanitära förhållanden, vilket är en annan utgångspunkt för en dräglig tillvaro.

Unga män utan arbete är ett växande trygghetsproblem för samhällsutvecklingen i utvecklingsländerna. Bättre möjligheter till småskalig företagsamhet kan vara en dellösning på problemet.

Medborgarorganisationerna gör ett imponerande arbete och får mycket gott till stånd. Alla kan privat medverka till att biståndssamarbetet får en större effekt, genom att donera pengar till någon av de organisationer som verkar i dessa länder. Det var intressant att höra att finländarnas tilltro till medborgarorganisationerna är mycket hög.

Öppenhet i rapporteringen av hur biståndsmedlen används är en nödvändighet. Samarbetet inom Norden borde också stärkas för att öka effekten och koordineringen av resurserna.