Politiskt efterspel i Karlebyfrågan

Något har hänt i den politiska kulturen då politiker på hög nivå börjar hota med att ändra grundlagen i en situation då man inte lyckats driva igenom en förvaltningsförändring. Då minister Pekkarinen säger att han nu ändrat sig i frågan om den obligatoriska svenskan framträder ett skrämmande drag av hämndlystnad.

Minister Pekkarinen kunde i stället dra en helt annan slutsats av det skedda. Den bedömning av språkkunskaperna som gjorts visar att kunskaperna i svenska är bättre i Vasa än i Uleåborg. Det kan inte förvåna någon. Men det visar också att språkundervisningen i svenska borde förstärkas, inte försvagas. Centerministrarna och riksdagsledamöterna har inte någon orsak att vara arga eller sårade i frågan om Karleby. Grundlagen finns till för alla finländare, för bägge språkgrupperna, oberoende av deras storlek. Den regionala förvaltningen handlar om service till invånarna. Kommunikationen och språken är det centrala för en fungerande service.

Nej,bevare oss för en politik som bygger på hämnd och populism. En sådan politik ökar inte på något sätt trovärdigheten för politiker och politik. Den skrämmer.