Oljekatastrof och riskbedömning
Oljekatastrofen utanför Louisianas kust är nu ett faktum. Ingen vet hur länge utsläppen kommer att fortsätta men alla har det klart för sig att en ekologisk katastrof av stora mått redan nu är ett faktum. Jag känner ett djupt medlidande med alla dem som lever och bor vid kusten. En olycka som inte var möjlig, skedde igen. Man är förvånad, arg, besviken. Man söker skyldiga och hoppas på straff. Men det som har skett kan man inte ändra på. Mangroveskogen förstörs, fåglar och fiskar dör, människor får flytta bort och byta arbete. Hur länge tar det för naturen att återhämta sig? Det vet ingen idag.
Förra veckan var jag i St Petersburg på en konferens om säkerheten i Östersjöregionen. I en taltur nä'mndes rikserna med oljetransporterna över Östersjön. Jag tänkte då och nu då jag läst om olyckan i USA på följderna av en oljeolycka i FInska viken. Man har räknat med att den största tänkbara olyckan skulle kunna leda till utsläpp av 30000 ton olja. Det skulle innebära att oljan inom ett dygn skulle nå kusten, oberoende av var på östersjön utsläppet skulle ske. Trots att man i FInska viken stasat en hel del på nya oljebekämpningsfartyg så skulle det inte vara möjligt att samla upp all olja. Särskilt svår skulle en olycka vintertid vara. I vårt kalla klimat skulle oljan ligga kvar i skärgården länge och på våren skulle flyttfåglarna klets ner . En tumnagel lja räcker till för att förstöra en sjöfågels skyddande fjäderskrud. En olycka som den so nu sker i Louisiana skulle vara en dödsstöt för stora delar av Östersjön, kanske för hela havet.
Jag förstår fiskarnas desperation och ilska. Det fanns ingen beredskap för en olycka av denna omfattning. Ingenstanns på jorden räcker beredskapen till vid en katastrof. Oljeutvinning är en riskfylld verksamhet. Oljetransport likaså. Igen en gång fick vi bevisat att ingenting är omöjligt då det gäller risker. Det dummast som finns är att påstå att det inte föreligger någon risk, det må sen gälla oljeutvinning, kärnkraft eller hanteringen av ekonomi inom euroområdet.
Förra veckan var jag i St Petersburg på en konferens om säkerheten i Östersjöregionen. I en taltur nä'mndes rikserna med oljetransporterna över Östersjön. Jag tänkte då och nu då jag läst om olyckan i USA på följderna av en oljeolycka i FInska viken. Man har räknat med att den största tänkbara olyckan skulle kunna leda till utsläpp av 30000 ton olja. Det skulle innebära att oljan inom ett dygn skulle nå kusten, oberoende av var på östersjön utsläppet skulle ske. Trots att man i FInska viken stasat en hel del på nya oljebekämpningsfartyg så skulle det inte vara möjligt att samla upp all olja. Särskilt svår skulle en olycka vintertid vara. I vårt kalla klimat skulle oljan ligga kvar i skärgården länge och på våren skulle flyttfåglarna klets ner . En tumnagel lja räcker till för att förstöra en sjöfågels skyddande fjäderskrud. En olycka som den so nu sker i Louisiana skulle vara en dödsstöt för stora delar av Östersjön, kanske för hela havet.
Jag förstår fiskarnas desperation och ilska. Det fanns ingen beredskap för en olycka av denna omfattning. Ingenstanns på jorden räcker beredskapen till vid en katastrof. Oljeutvinning är en riskfylld verksamhet. Oljetransport likaså. Igen en gång fick vi bevisat att ingenting är omöjligt då det gäller risker. Det dummast som finns är att påstå att det inte föreligger någon risk, det må sen gälla oljeutvinning, kärnkraft eller hanteringen av ekonomi inom euroområdet.
<< Home