onsdag, november 24, 2010

En praoelevs tankar från riksdagen

Förra veckan hade jag en mycket duktig praoelev med mig här på riksdagen. Här kan ni läsa om hennes upplevelse:

Min praovecka på riksdagen

Genast i början av skolterminen, då vi fick reda på vilka veckor vi skulle ha prao, visste jag var jag ville utföra den ena praoveckan, på riksdagen. Det hela började med att vi tog kontakt med riksdagsledamot Christina Gestrin, och efter en tid fick jag svaret att de diskuterat saken och att det passar dem. Jag såg förväntansfullt fram emot praon på riksdagen och började räkna veckorna.

Veckorna gick och snart var det dags, jag skulle börja min praovecka på riksdagen. Jag åkte tåg in till Helsingfors från Ingå och snart satt jag i aulan i riksdagshuset och väntade på att Christina Gestrins assistent, Johanna ’Knytte’ Sandberg, skulle dyka upp. Jag kände att jag hade fjärilar i magen, men sånt hör ju till. Efter en stund kom Knytte och jag fick genast en känsla av att hon var en ung, öppen, energisk och fräsch person. Därför blev jag inte förvånad, då jag efter en tid fick veta att hon ämnar ställa upp som kandidat i riksdagsvalet våren 2011. Det här såg ju ut att bli en mycket intressant och lärorik praovecka.

Då jag fått mitt ”identitetskort” gick jag och Knytte på rundvandring. Hon visade mig sådant jag glömt sedan mitt första riksdagsbesök, som jag gjorde på årskurs 4, och sådant jag aldrig sett förr. Sedan träffade jag Christina Gestrin en kort stund innan det var dags för assistentmöte som jag fick delta i. Under mötet diskuterade man om, vad som var att vänta inkommande vecka. Därefter var det lunch och sedan fick jag min första ”riktiga” uppgift, att lägga in bilder på Sfp:s miljödelegations blogg. Snart var min första dag på riksdagen över.

På tisdag morgon träffade jag Gestrin igen. Hon berättade först vad en riksdagsledamot arbetar med och sen tog vi itu med min praointervju, som jag blivit ombedd av min studiehandledare att göra. Jag fick en bra inblick i hur tungt arbetet ibland kan vara för en ledamot eftersom människor då och då förväntar sig ganska mycket av en ledamot. Därefter arbetade jag med olika uppgifter innan lunchen. På eftermiddagen gick jag med Knytte på plenum, där knappt hälften av ledamöterna var på plats, eftersom inget större ärende togs upp tillbehandling. Jag fick en känsla av att det där med plenum ibland kan vara ganska ytligt. För det första kom många ledamöter till plenum i sista minuten och för det andra så såg de ut att bara lyssna med ena örat.

Jag var fortfarande ivrig och började känna att jag hade kommit in i ”systemet”, så på onsdag morgon började jag direkt gå igenom tidningsartiklar, där det skrivits om någon från Svenska riksdagsgruppen, om statssekreteraren Marcus Rantala, Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Björn Månsson eller om EU-parlamentarikern Carl ’Calle’ Haglund. Nu fick jag även en bra inblick i vad som hörde till assistenternas jobb. I slutet av dagen gick vi till Sfp:s partikansli där jag fick höra hur de arbetar där, vad de arbetar med, hur Sfp:s verksamhet fungerar i olika delar av landet osv. Även det verkade som ett intressant alternativ om man vill jobba inom politiken för att t.ex. bevara svenskan. Jag kommer själv från en tvåspråkig familj, där pappa pratar finska och mamma svenska, och jag tycker det är bra att lära sig flera språk, men man måste komma ihåg att ett starkt modersmål är grunden för att lära sig nya språk. Jag tror själv att mitt modersmål, som är svenska, har en framtid i Finland, om vi finlandssvenskar bara orkar hålla ihop och kämpa för dess existens. Jag är själv villig att jobba för svenskans ställning, t.ex. genom ungdomsaktiviteter.

Torsdagen började med att jag fick jobba med lite olika kontorsarbeten. Bland annat fick jag plocka ut alla de riksdagsinitiativ Gestrin gjort sedan 2007, vilket borde visa att visst arbetar politikerna mycket, detta eftersom rapporten blev 35 sidor lång! Under lunchen satt jag med Knytte och Gestrin och diskuterade svenska språket i skolorna. På eftermiddagen besökte vi SU, Svensk Ungdom, där jag, efter att jag fått veta vad de jobbar för, om organisationens bakgrund, om verksamheten osv., skrev in mig som medlem. Jag ser det som en bra början.

Nu börjar min praovecka gå mot sitt slut och jag måste erkänna att det har varit mycket roligare än jag hade förväntat mig. Idag, fredag har jag bland annat fått träffa protokollssekreteraren Markus Alenius och kontorschef Anne-Marie Mattson på Svenska byrån. Alenius berättade hur de skriver protokollen. Det verkar vara ett ganska tidskrävande jobb, eftersom de inte alltid vet när jobbdagen tar slut. Det beror nämligen helt på hur länge plenumet pågår. Mattson berättade också lite allmänt om vad Svenska byrån gör, hur översättningen sker och lite annan information vad gäller riksdagen. Efter besöket på Svenska byrån åt vi lunch och sedan började det närma sig plenum, vilket vi gick till för att jag skulle få se hur det går till då ledamöterna röstar. Före dagens slut arbetade jag ännu med denna rapport och vid sidan om lade jag in bilder på Sfp:s miljödelegations blogg. Småningom led dagen mot sitt slut och det blev dags att ta farväl, vilket kändes mycket vemodigt. Just som jag tyckte att jag började förstå ett och annat blev det dags att ta farväl. Efter avskedsceremonin vandrade jag mot tågstationen. Tankarna bara snurrade, det var känslor av både glädje och sorg. Glädje över allt jag hade fått vara med om som praoelev i riksdagen och sorg över att praoveckorna var över. Med en stor erfarenhet rikare vandrar jag vidare mot nya mål, få se vad framtiden för med sig.

Jag måste säga att en prao på riksdagen är något jag definitivt rekommenderar för andra unga som vill få en bra inblick i hur riksdagen fungerar och vad riksdagsledamöternas arbete går ut på. Jag är mycket tacksam att Christina Gestrin och Knytte ordnade så att jag fick möjlighet att göra en av mina två praoveckor på riksdagen, det var helt enkelt en super vecka.

Elin Sundblad, Åk 9 Källhagens skola Virkby, 19.11.2010