Riksdagsarbetet fortsätter

Idag fastställs valresultatet och nästa vecka får den nya riksdagen inta riksdagshuset. Jag är glad och tacksam över det förnyade förtroendet och ser med spänning fram emot den kommande riksdagsperioden. Hela vår politiska vardag ruskas nu om och en ny fas startar i FInlands politik. Det är faktiskt så. Vi som nu är med i politiken har inte själva upplevt 70-talet då man senast hade liknande konstellationer som nu. Men mycket är annorlunda idag och det är klart att man inte helt kan dra en parallell till den tiden då landsbygdspartiet och Vennamo var med i politiken. Frågeställningarna är av annat slag. Nu är Finland en del av EU och euro-området. Utlänningspolitiken är en stor värdeladdad fråga idagvilket den inte var på 70 och 80 talet. Den populistiska nationalismen med främlingsfientliga och intoleranta kännetecken är skrämmande. Finland är på den internationella journalistkårens läppar just nu, men denna gång för något annat än Pisa-undersökningar eller Nokia.

Det är klart att sannfinnarnas brakseger följer av en segeryra som just nu tar sig uttryck i att ministertaburetter informellt fördelas och intresserade anmäler sig. PS:s försvarspolitiska språkrör gav ett uttalande idag om att Dragsvik får offras först ifall någon garnisod skall bort, eftersom den bara finns till av språkpolitiska skäl. Den här typens uttalanden kommer vi att få höra titt som tätt under de kommande åren. Man ska ju inte låta sig provoseras men färdiga svarsbatterier är bra att ha till hands.

De facto har Dragsvik under de senaste åren förstärkts och har idag en viktig roll i det nordiska försvarssamarbetet. Den här rollen borde förstärkas i framtiden. Överhuvudtaget måste Finland söka ett närmare samarbete med Sverige och de övriga nordiska länderna i försvarspolitiken. I den situationen skulle det vara mycket kortsiktigt att nedmontera den brigad som har den största kunskapen och erfarenheten på detta.