Svåra tider- sorgliga tider
Förra veckan var en verkligt svart vecka. Skottdramat i Jokelan koulu var förstås den stora katastrofen. Under vårt riksdagsgruppsmöte på torsdagen diskuterade vi sjuksköterskekrisen och den svåra situation som vi står inför. Samtidigt droppade sms efter sms in i mobiltelefonerna, senaste nyheterna om vad man fått reda på om skottdramat dagen innan. Det kändes så olyckligt allt sammans.
På fredagen avlät regeringen patientsäkerhetslagen till riksdagen och hörandet inleddes genast på fredag eftermiddag och de utskott som skall skriva utlåtanden och betänkandet har arbetat hela veckoslutet.
Jag har hela tiden hoppats att förlikningsnämnden skulle nå en förhandlingslösning under veckoslutet så att riksdagen inte skulle behöva behandla lagen i plenum på måndagen. Ingen vill ha den här lagen, men vi kan inte heller låta människor dö ifall man inte nått ett förhandlingsresultat den 19.11 då uppsägningarna träder i kraft. Under veckoslutet har e-postboxen fyllts med meddelanden av Tehys medlemmar och andra som är upprörda och arga och fördömmer regeringen och riksdagen för "tvångsarbetslagen". Jag har förståelse för ilskan, eftersom det är en rättighet man har att säga upp sig och att strejka. Det är en grundläggande rättigheten i en demokrati. Därför är lagen så svår.
Men å andra sidan, kan inte låta någon dö p.g.a arbetskonflikten. Riksdagens uppgift är inte lätt i den här situationen.
För mig står det helt klart att regeringen, kommunsektorn och Tehy å andra sidan måste nå en kompromiss. Det behövs mera pengar för att nå en kompromiss. Båda sidorna måste nu bjuda till.
Patientsäkerhetslagen löser inte arbetskonflikten, men regeringen vill med hjälp av den säkra att liv inte hotas p.g.a arbetskonflikten. Lagen är i kraft enbart under den tid som arbetskonflikten pågår. Och en förhandlingslösning måste man nå- förr eller senare. Hoppas så snabbt som möjligt.
I morgon skall vi då ta ställning till lagen i riksdagen om förlikningsnämnden inte kommit fram till en lösning. På fredag såg det inte särskilt ljust ut.
På fredagen avlät regeringen patientsäkerhetslagen till riksdagen och hörandet inleddes genast på fredag eftermiddag och de utskott som skall skriva utlåtanden och betänkandet har arbetat hela veckoslutet.
Jag har hela tiden hoppats att förlikningsnämnden skulle nå en förhandlingslösning under veckoslutet så att riksdagen inte skulle behöva behandla lagen i plenum på måndagen. Ingen vill ha den här lagen, men vi kan inte heller låta människor dö ifall man inte nått ett förhandlingsresultat den 19.11 då uppsägningarna träder i kraft. Under veckoslutet har e-postboxen fyllts med meddelanden av Tehys medlemmar och andra som är upprörda och arga och fördömmer regeringen och riksdagen för "tvångsarbetslagen". Jag har förståelse för ilskan, eftersom det är en rättighet man har att säga upp sig och att strejka. Det är en grundläggande rättigheten i en demokrati. Därför är lagen så svår.
Men å andra sidan, kan inte låta någon dö p.g.a arbetskonflikten. Riksdagens uppgift är inte lätt i den här situationen.
För mig står det helt klart att regeringen, kommunsektorn och Tehy å andra sidan måste nå en kompromiss. Det behövs mera pengar för att nå en kompromiss. Båda sidorna måste nu bjuda till.
Patientsäkerhetslagen löser inte arbetskonflikten, men regeringen vill med hjälp av den säkra att liv inte hotas p.g.a arbetskonflikten. Lagen är i kraft enbart under den tid som arbetskonflikten pågår. Och en förhandlingslösning måste man nå- förr eller senare. Hoppas så snabbt som möjligt.
I morgon skall vi då ta ställning till lagen i riksdagen om förlikningsnämnden inte kommit fram till en lösning. På fredag såg det inte särskilt ljust ut.
posted by Christina Gestrin at 22:25
<< Home