nackspärr i jultider

Jag är hemma och kurerar en sjuk nacke. Det är farligt att sträcka på sig då man vaknar på morgon. Det knäppte till och sedan kunde jag inte röra på mig på en lång stund. Och vilken pina att komma upp ur sängen...

I riksdagen pågår budgetdebatten hela veckan. På fredag har vi de sista omröstningarna före julledigheten. Jag höll vårt gruppanförande på måndag eftersom jag är medlem i finansutskottet. HS hade kort referat men annars har jag inte märkt att budgeten i det här skedet mera skulle ha väckt mediernas intresse.

I hbl fortsätter debatten om svenska yle. Jag begriper mig inte på de insändarskribenter som jämrar sig över den nya svenska kanal. Vi svenskspråkiga borde ju rimligtvis jubla i stället för att klaga högljutt. Jag känner att servicen förbättrats betydligt med FST5. Tittartiderna är bättre än någonsin tidigare och utbudet har ökat. Jag är jättenöjd och nästan alla i min bekantskapskrets säger samma sak. Men de är inte så aktiva med att skriva insändare. Jag var på svenska teatern på debatten om svenska yle senaste söndag. Även om Olkinuora ansåg att han blivit mycket fel citerad i hbl så tog varken han eller Sasi tillbaka kraven på att minska svenska yle:s budget. Och det är där skon klämmer. Alla vet att det inte går att upprätthålla allt det man har idag med mindre pengar. Så det stora problemet är fortfarande olöst.
En kommentar som Olkinuora fällde var värd en viss eftertanke. Han påpekade att yle (styrelse- vi?) inte fått något tack för kanalreformen. Att säga att man inte fått något tack är väl att överdriva men faktumär att bl.a. hbl i sommar intog en märklig, negativ inställning till kanalreformen. Signalen har noterats och varit olycklig och motsvarar inte primärmålgruppens uppfattning. Tittarsiffrorna är goda och stiger hela tiden vilket visar att också andra än finlandssvenskar har hittat kanalen.

Sådant funderar jag på just nu. Samtidigt undrar jag när jag skall kunna köpa alla oköpta julklappar och funderar på vad jag skall säga då radio vega imorgon på morgon ringer och frågar till vem jag vill ge en fiktiv julgåva. Jan-Erik Enestam har i radion idag lovat mig en hemlagad middag i Köpenhamn, vilket jag ser fram emot. Han är ju berömd för sitt kockande. Vi träffades faktiskt förra veckan på Island på nordiska rådets presidiemöte. Där var om möjligt, ännu mörkare och ruskigare än i Finland. Det blåste över 50 meter i sekunden i Rejkjavik på fredagen.