Lugnt i riksdagen, oroligt i världen

Riksdagen är ett lugnt ställe så här i medlet av januari. Jag har deltagit i en kurs i danska på förmiddagarna hela veckan och det är inte alls så lätt som man skulle kunna tro. Jag tänkte att det kanske skulle vara lite lättare att följa med danskarna på Nordiska rådets möten genom att lite öva mig så här mellan mötena.

Julledigheten var skön och jag har kunnat vara ledig medan barnen var lediga från skolan. Vi var t.o.m. på en resa till Egypten och både snorklade i Röda havet och besökte Luxor.Vi njöt av ljuset och solen. Vi missade den två dagar långa vintern här hemma, och det var förstås synd.

Borta bra men hemma bäst. I det här fallet tänker jag på de kulturella skillnaderna som gäller inställningen till kvinnor. Egypten är ju ett muslimskt land och det märks också i samhället, där man sällan såg kvinnor, varken unga eller gamla, röra sig eller arbeta. Kvinnornas plats är i hemmet. Antagligen ser det annorlunda ut i Kairo än på små orter och turistorter.

Radioredaktörerna har varit aktiva den här veckan. Jag har bl.a. blivit intervjuad om stamväg 51. Mera om vad jag har att säga om det kan man läsa i en insändare som ingick i VN (finns på min hemsida) strax före julen.

Hemma har vi under julen följt händelserna i Kenya. Jag har i färskt minne den resa jag gjorde till Kenya för några år sedan då jag deltog i en parlamentarisk konferens och bl.a. besökte ett av de slumområden i Nairobi där hundratals människor nu dött. Det är fruktansvärt om våldet, som bottnar i strider mellan etniska grupper, fortsätter. Hoppas verkligen de två grupperna lyckas försonas och att ledarana gör vad de kan för att förhindra våldet som drabbar hårdast den fattigaste befolkningen.