Tacktal till Östersjön på prisutdelningen

En ny värld öppnade sig för mig då jag under studietiden började dyka i Östersjön. Det var fascinerande, mycket finare än jag hade föreställt mig. Färgerna, ljuset, skuggorna, växterna, tången, sjögräset, fiskarna, bottendjuren, ja, ett myller av liv gömmer sig för oss landlevande under vattenytan. Det är fantastiskt.Men jag såg också sådant som gjorde mig ledsen och bedrövad. Döda havsbotten, syrefria bottenområden längs stränderna, skräp, tjocka mattor av trådalger som inte mera lämpar sig för fiskar och annat liv. Det fanns och finns spår av människans slarv, dumhet, likgiltighet, girighet eller är det bara okunskap?Jag tror att vi har varit väldigt nära Östersjöns absoluta toleransgräns men jag tror också att ett trendbrott mot det bättre nu har skett. Det finns nu positiva signaler och hoppingivande tecken i miljön och Östersjönaturen, men mycket arbete återstår fortfarande innan Östersjön har återhämtat sig.Det behövs åtgärder lokalt, nationellt och i samarbete med alla Östersjöländer. Varje skärgårdsvik behöver egna vakthundar och väckarklockor. Det behövs en stark opinion som sätter press på politiker. Det behövs parlamentariker som sätter press på regeringarna. Östersjön är en del av vår livsmiljö, på Åland mer än någon annenstanns. Det man bryr sig om, vill man väl. Naturen har ett egenvärde som vi måste respektera och våra barn måste också ha rätt att njuta av allt det som ett rent hav innebär. Därför måste arbetet för att skydda Östersjöns miljö fortsätta.