Samarbete i huvudstadsregionen bättre än samgång

I dagens HS skriver ministrarna Vapaavuori, Kiviniemi och Brax att man borde ordna en folkomröstning om att slå ihop huvudstadsregionens städer i samband med kommunalvalet. Deras inlägg tror jag att är ett svar till bla. Rakel Hiltunen som i samband med huvudstadsregionens samarbetsdelegations möte konstaterade att samarbetet i regionen gjort så stora framsteg att det inte finns behov av att utreda en samgång.

I Esbo håller vi fullständigt med Hiltunen. Samarbetet har verkligen tagit stora kliv framåt och precis inom de områden som ministrarna tar upp i sin insändare. Man har kommit överens om ett bostadsprogram för regionen, man har beslutat bilda ett bolag för den gemensamma kollektivtrafiken i regionen och man har beslutat upplösa SAD och bilda ett nytt organ med ansvar för vattenverken, vattenreningen och avfallshanteringen och luftvården. I markplaneringsfrågor samarbetar man redan nu. Allt detta har man kunna bygga upp och skapa på frivillig väg, utan att försvaga närdemokratin.

Nu råder det en blind iver att slå ihop och skapa stora förvaltningslösningar. Tidigare byggde politiker fysiska monument av olika slag, nu verkar sammanslagningsivern ha blivit vår tids politiska monumentbygge.

Att Vapaavuori kör hårt för ett stor Helsingfors förvånar inte, men att grönas Brax och kommunpartiets Kiviniemi instämmer i ropet förvånar. Gröna var tidigare måna om att fösvara närdemokratin men det är nu bortglömt. Grönas flackande åsikt om behov av folkomröstning är märklig. I Ingå motsatte sig gröna en folkomröstning trots att Ingåborna ville rösta om sjukvårdssamarbetet och resultatet av Sibbos folkomröstning struntade Helsingfors gröna helt i. Centren igen har ingen historisk, känslomässig förankring i huvudstadsregionen. Man använder argument som att metropolens konkurrenskraft är ett rikspolitiskt intresse som tycks innebära att den lilla människan och hennes rättigheter och behov kan förbises i det allmänna intressets namn.

I insändaren efterlyser skribenterna nya strukturer för att bevara närdemokratin samtidigt som man vill slå ihop städerna. Förslagen är motstridiga. Genom att bevara självständiga städer med egna fullmäktigen involverar vi långt fler kommuninvånare än i ett alternativ där vi för hela regionen har ett stort fullmäktige. Förvaltningen skulle centraliseras. Eventuella nya stadsdelsorgan skulle inte få ekonomiskt ansvar, eftersom det skulle innebära en splittring och segregering i bättre och sämre stadsdelar. Stadsdelsorganen skulle enbart vara remissinstanser.

Om vi vill bevara ett medborgarinflytande i huvudstadsregionen och en närdemokrati så skall vi inte slå ihop städerna och skapa en svårmanövrerad jättestad. Däremot skall vi ge samarbetet tid att växa och utvecklas.