Finlands och Rysslands miljösamarbete och informationsutbyte måste stärkas.

Den 12 januari offentliggjordes uppgiften om att en stor utsläppskälla av fosfor avslöjats i närheten av Finska vikens kust, i Ryssland. Utsläppskällan är berget av fosforithaltigt gips vid gödselfabriken i Kingiseppi, invid Lugafloden. Vem som ansvarar för utsläppen från avfallsberget är fortfarande oklart liksom det, vem som skall finansiera reningen av utsläppen. Det är både sorgligt och upprörande att en utsläppskälla av den här storleken har nonchalerats av de ryska miljömyndigheterna. Den sena upptäckten är också pinsam för Helcom, även om det är tack vare Helcom upptäckten gjordes, och för de finska miljömyndigheterna, som i över tjugo år samarbetat med miljömyndigheterna i St. Petersburg och Leningradregionen.

Många delar säkert min oro för att det kan finnas andra miljöfarliga utsläppskällor som vi i Finland är fullkomligt ovetande om just nu. Utsläppen från gödselproduktionen går lyckligtvis att åtgärda ganska snabbt, förutsatt att de ryska myndigheterna vill det och att någon tar ansvar för det. För Finska vikens miljötillstånd är det viktigt att fosforbelastningen snabbt stoppas, eftersom mängden är enorm, större än de sammanlagda fosforutsläppen från Finland.

Ryssland har inte ratificerat Esbo konventionen, ett avtal som förpliktar grannländer att informera varandra om verksamhet som har gränsöverskridande miljöeffekter. Miljörisker har en tendens att hamna i skymundan i säkerhetspolitiska förhandlingar, vilket i dagens läge är obegripligt.

Informationsutbytet mellan Ryssland och Finland fungerar inte tillfredsställande. Ett exempel är den stora olyckan då enorma jordmassor rasade i den nya oljeterminalen i Ust-Luga några veckor före julen. Miljöministeriet blev inte informerat om olyckan, som var så stor, att man blev tvungen att uppskjuta öppnandet av den nybyggda oljehamnen med många månader. Lyckligtvis hade oljetransporterna inte ännu kommit i gång.

Om en olycka skulle ske vid ett kärnkraftverk i Murmansk skulle informationen om olyckan inte komma direkt till Finland utan gå via Moskva. Från kärnkraftverken i Sosnovibor lär informationsgången ske snabbare, det vill säga direkt till Strålsäkerhetscentralen i Finland. I Finlands närområde i Ryssland finns världens största ansamling av radioaktivt avfall. Det talas inte mycket om det. Man kan fråga sig om det beror på att avfallet är i tryggt förvar eller om tystnaden beror på att riskerna nonchaleras. Det är också överraskande att det massiva kärnkraftsprogrammet som pågår i våra närområden i Ryssland fått så lite uppmärksamhet hos oss. Sju nya kärnkraftverk är under planering eller i byggnadsskede och i år skall också det första flytande kärnkraftverket som byggs i Murmansk bli färdigt.

Det är mycket viktigt att fortsätta miljösamarbeta med Ryssland och helt nödvändigt att informationsutbytet mellan våra länders miljömyndigheter förbättras.