torsdag, september 12, 2013

På resa i våra arktiska närområden

Så nära och bekant men ändå främmande och avlägset. Det är en kort sammanfattning av intrycken under de tre dagar jag varit i Murmansk och Kirkenes tillsammans med en grupp riksdagsledamöter från miljöutskottet, nordiska rådets delegation och Finlands arktiska parlamentariska delegation. Att se med egna ögon är något helt annat än att läsa i rapporter. Murmansk; en stad som grundades vid Ishavet för ca 100 år sedan på grund av alla naturresurser. Vi kom med buss på en gropig väg från Ivalo hållet i sagolikt vackert väder genom ett landskap i ruska. Gråa betong höghus, höga industriskorstenar mitt i stadens kärncentrum, bilverkstäder och överraskande mycket buskar och lövträd kantade vägarna. Inte särskilt trivsamt i mina ögon men de personer vi träffade sade sig trivas bra. Träff med lokala politiker, talmannen för Murmansk oblastets regionala parlament. Känslan av att få svar som avslöjar bara en del av verkligheten.

Följande dag kör vi till Nickel och genom Petsamo området. Alt är stort i Ryssland, så också miljöförstörelsen efter årtionden av gruvdrift och mineralutvinning. Hjälplösa nyplanteringar av skog på ställen där skogen försvunnit på grund av föroreningar. En ödslig känsla då vi vandrar upp till stadshuset genom en stadspark där rabatterna är vildvuxna av ogräs. Trasiga trappor av klinkers leder in i ett stadshus där vi träffar en positiv och hoppfull stadsdirektör, som utan tvivel får kämpa mot många väderkvarnar. I Ryssland är allt stort förutom individen.

Sedan lite senare över gränsen till Norge. Det har börjat regna och de vackra kontrasterna av blått vatten och granna skogar som vi beundrat i Ryssland försvann. Himlen var nu grå. Men skillnaden mellan Norge och Ryssland är slående. Vägrenen är fri från skräp och längs med vägen finns små, söta hus. Ordning råder och allt ser omskött ut.

Sida vid sida, på varsin  sida om gränsen, finns två helt olika verkligheter. Vi besöker en stor region, där mycket kommer att ske under de närmaste åren. Man skulle unna  Murmanskborna en höjd livskvalitet, dvs rent vatten och ren luft och möjligheter att rusta upp det förfallna. Det borde snabbt investeras i reningsanläggningar vid industrierna och energiproduktionen. Som det är nu lider både människors hälsa och miljöns tillstånd.

Arbetsmöjligheter kommer att finnas och finns redan nu. Finlands Norge ambassadör  Maimo Henriksson uttryckte sin oro för kravet om att slopa skolsvenskan. Det leder till bortfall av potentiella Norska företagsetableringar i Finland och försvårar det nordiska samarbetet också inom det arktiska området.