Dags att pröva på kvinnligt ledarskap

Idag var jag på ett möte på SFP:s  partikansli. I det stora mötesrummet där vi satt hänger porträtt av partiets partiordförande sedan 70-talet.  Där hänger min egen pappa Kristian, Ole (C-O), Pärre, Toffe, Ole och Cecco. En lång räcka av män, alla duktiga på sitt sätt. Ett porträtt i mängden skiljde sig från de andra. Framför mig hade jag det maffiga porträttet av en av de största förkämparna för jämställdhet i Finland, kvinnoförbundets grundare Annie Furuhjelm. Hon var en av de starkaste krafterna som kämpade för att kvinnorna för över hundra år sedan skulle få – och fick- rösträtt. Jag undrar vad hon skulle tänka och tycka om SFP idag?

Kvinnorna har nått långt i Finland. Presidentposten, statsministerposten, finansministerposten. Vi har haft en kvinna som chef för Finlands bank och på många andra inflytelserika poster.

Men det finns en post som ingen kvinna ännu haft och det är ordförandeposten för SFP. Trots att vi haft och har kompetenta, energiska och enormt engagerade kvinnor i partiet. Vårt ”så att säga” frisinnade och liberala parti har fram till år 2012 inte vågat välja en kvinna till kapten för SFP. Det är märkligt, förbryllande och väcker många frågor hos mig.

Det behövs en förändring. SFP måste hänga med i tiden och i praktiken stå för de nordiska värderingar vi talar om och visa vad vi menar med frisinne. Jag hoppas att mitt parti fördomsfritt skulle ta vara på kvinnopotentialet och kvinnokraften och se möjligheterna med en kompetent  ledare som dessutom är kvinna.  SFP skulle må gott av att ruskas om och prova på ett nytt slag av ledarskap. Den chansen finns nu och den borde man ta vara på.

Det tänkte jag på när jag idag mötte Annie Furuhjelms blick på partikansliet.