söndag, november 19, 2006

Dagvård på enahanda grunder

På enahanda grunder är ett begrepp som man känner till som sfp:are. Då associerar man omedelbart till grundlagen och stadganden om landets nationalspråk. Ofta, mycket ofta får man som finlandssvensk påminna om att servicen på svenska skall fungera lika bra som på finska. Det är ingen självklarhet att alla kommer ihåg det här eller ens tycker att det är rätt att svenskspråkiga skall få lika god service. Just nu pågår en obehaglig språkdebatt på socialdemokraternas webbplats i Esbo, den som vill läsa några intoleranta inlägg kan ta en titt på dessa sidor.

Senaste höst tog jag initiativ till att förbättra personalsituationen i de svenska daghemmen i södra Finland. Det är ett faktum att bristen på behörig svensk personal är stor här. Ett problem är att så få personer från denna trakt vill utbilda sig till barnträdgårdslärare i Jakobstad. Det tycks inte finnas enkla lösningar till detta. Kanske Jakobstad som utbildningsort helt enkelt inte lockar. Jag antar att man inom Åbo Akademi på allvar grubblat över detta eftersom man för en tid sedan funderade på om utbildningen skulle flyttas till Vasa, som sannolikt upplevs som en större och därför mera attraktiv studieort. ÅA beslöt i alla fall att utbildningen stannar i Jakobstad.

Bristen på behörig personal i södra Finland, framförallt i huvudstadsregionen, har inneburit att ÅA temporärt utlokaliserat utbildning till Helsingfors. Det har man också gjort för att råda bot på lärarbristen och resultaten av detta har varit goda.

För en tid sedan uppvaktade Marcus Rantala, som är Enestams specialmedarbetare, och jag kanslichef Harri Skog vid undervisningsministeriet, för att diskutera barnträdgårdslärarbristen. Vi framförde en idé om att man kunde fördjupa samarbetet mellan Arcada och Åbo Akademi så att man med en extra utbildning kunde ge förskolbehörighet åt studerande vid Arcada. Hur det blir med den saken återstår att se. Ett resultat av träffen var att undervisningsministeriet senaste vecka meddelade att man är villig att finansiera en större grupps utlokaliserade barnträdgårdslärarutbildning med start 2007 i Helsingfors, än det man tidigare tänkt sig. Dessutom har man beredskap att finansiera en utlokaliserad utbildning till, med start 2008.

De här utbildningarna riktar sig till personer som redan har en annan examen och som arbetat i daghem och vill skaffa sig behörighet.

Det är verkligt viktigt att de svenska daghemmen och skolorna kan behålla och upprätthålla samma utbildningsnivå på personal som de finska skolorna och daghemmen. I huvudstadsregionen är många barn tvåspråkiga och en del har ganska svaga kunkaper i svenska då det kommer till det svenska daghemmet. Det viktigaste för små barn är givetvis att personalen är empatisk, barnkär, varm och tillräckligt stor. Men den pedagogiska kunskapen skall inte underskattas. Att stärka de tvåspråkiga barnens kunskaper i svenska är en viktig uppgift för daghemspersonalen, utöver alla andra färdigheter som förväntas av daghemmen.

Det är en rättvisefråga att alla i Svenskfinland har tillgång till utbildad svensk personal. Det är också en rättvisefråga att utbildningsnivån är den samma i svenska och finska daghem.