Liberala föregångare

Sfp:s riksdagsvalskampanj startade den här veckan med enorma affischer av Stefan Wallin i gatubilden. Sloganerna Suomalainen kansanpuolue och Ett stort litet parti tycker jag är helt fyndiga. Partiordförande Wallin har den här veckan gång på gång upprepat att sfp är det enda folkpartiet och det enda liberala partiet i Finland. Det här ledde mina tankar vidare till några personer som representerade den första liberala politiska rörelsen i Finland.

Hos min mamma står en lampa som Leo Mechelin skänkt min mammas farmor och farfar i bröllopsgåva. Leo Mechelin talar man inte mycket om trots att han var sin tids mest inflytelserika politiker och ansågs vara en av de första politiska liberalerna. Det var Leo Mechelin som i egenskap av "statsminister" dvs ledare av senaten framförde begäran om den allmäna och lika rösträtten till kejsaren. Och fick ett jakande svar. Det var han som ledde senaten då beslutet om att övergå från ståndslantdagen till enkammarriksdagen gjordes. Leo Mechelin blev några år senare medlem av det nybildade Svenska folkpartiet. Min mammas farmors pappa hette Rolf Lagerborg och var chefredaktör för Helsingfors Dagblad som fanns före Hbl. Han var en aktiv samhällspåverkare och god vän till Leo Mechelin och delade Mechelins liberala politiska syn. Därav lampan.

Igår var jag på bokmässan i Helsingfors och tog tillfället i akt med att försöka få någon på Söderströms förlag intresserad av att göra ett nytryck av boken Gryningen, författad av Annie Furuhjelm. Hon var min morfars faster. Annie Furuhjelm kan också betecknas som starkt liberal. Hon var mycket samhällsaktiv och initiativtagaren till Svenska kvinnoförbundet. Det är intressant att läsa om kampen för kvinnornas rösträtt beskriven av en person som själv var med. Fascinerande är att kvinnorna över partigränser hade ett nära samarbete, det man idag kallar nätverk. Boken beskriver bra stämningen i samhället och ger en bild av hur man inom det nygrundade Svenska folkpartiet agerade. De politiskt aktiva kvinnorna var mycket aktiva i den internationella kvinnorörelsen. På de stora internationella kvinnokonferenserna diskuterades både kvinnornas rätt att rösta och den ännu radikalare idén om kvinnornas rätt att också få ställa upp i val. Annie Furuhjelm berättar också om att hon redan i början av sin aktiva politiska karriär dryftade frågan om en allmän rösträtt. Då den för 100 år sedan genomfördes ökade de röstberättigades antal från 125 000 till 1,5 miljoner! Annie Furuhjelm blev senare riksdagsledamot för sfp.

Jag tycker det skulle vara bra om ett nytryck av Anni Furuhjelms bok kunde göras nu då 100 år av lika rösträtt firas. Annie Furuhjelms skildring är unik, det var inte särskilt många kvinnor överhuvudtaget som var med i de inre cirklarna på den tiden.