Efter valdagen

Dagen efter val känns alltid konstig. Jag har hela dagen haft en blandad känsla av glädje, lättnad och någon slags tomhet. "Just nu känner jag mycket" sade Thomas Blomqvist då han blev intervjuad mitt i segeryran igår kväll och det är ganska bra sagt. Det är så mycket spänning och nervositet man har i sig under timmarna då rösterna räknas.

Valet gick bra för mig. Min kampanj- och stödgrupp har varit ett jättefint stöd. Tack till alla er som varit med på olika sätt. Nu blir jag för första gången riksdagsledamot från början av en period och det känns annorlunda än att bli riksdagsledamot från en suppleantplats.

Många nya vänner har jag dessutom fått bland mina sfp-medkandidater, spännande och trevliga bekantskaper! Vårt team var bra.

Valresultatet i Nyland var helt osannolikt eftersom Sauli Niinistö lyckades få en sådan jättemängd röster. Niinistös enorma popularitet är ett märkligt fenomen. Hans riksdagsvalskampanj var väl egentligen en fortsättning på presidentvalskampanjen och ett mellansteg inför nästa presidentval. Ovanligt var också många stora kast i röstresultatet jämfört med senaste riksdagsval. Vanhanens, Saarelas och Soinis förändrade stöd är exempel på det. Tänk att samma persons rösteal kan variera med 10000-15000 röster i två påföljande val. Talesättet "all publicitet är bra publicitet" stämmer inte alls. Jag tycker det var positivt att se att negativ reklam och negativ kampanj inte gick hem. Det är bättre att vara positiv och kreativ än att göra kampanjer som går ut på att misstänkliggöra andra.

Många vänner i riksdagen föll ut. För dem har dagen varit tung och jag har också kännt för dem idag.