Sitka

Hösten börjar för mig på ett spännande sätt. Efter ett helt dygns resa har jag i natt lokal tid kommit fram till Sitka i Alaska. Senare under veckan skall jag delta i en Arktisk parlamentarikerkonferens i Fairbanks. Då jag fick en möjlighet att besöka Alaska kunde jag inte motstå frestelsen att komma hit till Sitka. Orten har en speciell plats också i Finlands historia och i många finländska familjers historia. Min morfars farfar, Hampus Furuhjelm, kom hit i medlet av 1800- talet i två repriser. Han arbetade inom den ryska marinen och andra gången han kom hit tillsammans med sin fru så var det för att leda hela Alaska, som guvernör. Deras resa hit tog fem månader... En annan finländare, Etholen, hade ett antal år tidigare haft samma uppdrag. I gatubilden ser man fortfarande spår av många finländare och ryssar. Gatunamnen påminner om dem. Ryssland sålde som bekant Alaska till Amerika år 1867.

Jag har två dagar på mig att bekanta mig med Sitka, som jag hört många berättelser om och läst böcker om. Min mammas farfar och hans äldsta syster, Annie Furuhjelm, föddes har. Annie Furuhjelm har skrivit en bok som också handlar om tiden har.

I Sitka hör en stor del av befolkningen till urbefolkningen, till olika indianstammar. Rakt utanför mitt hotell reser sig en hög totempåle. Från att ha varit Nordamerikas huvudstad är Sitka idag en liten stad. Idag är fiske och turism viktiga inkomstkällor. Här finns många muséer och experter på hantverk. På ena sidan öppnar sig havet och på andra sidan höga berg, skogar och vildmark.