Positiva finska röster för svenskundervisningen behövs nu

Hbl har lyft upp frågan om försämrade kunskaper i svenska efter det att den obligatoriska svenskan slopades i studentexamen. Svenska riksdagsgruppen motsatte sig reformen men förlorade i omröstningen både i regeringen och riksdagen. Beslutet gjordes under minister Tuula Haatainens tid. I samband med att studentexamensreformen behandlades i riksdagen godkändes bl.a. en kläm om att en uppföljning av situationen skall göras efter sex år och det betyder att undervisningsministeriet skall granska situationen senast nästa år. Redan nu visar statistiken och praktiken att språkkunskaperna i svenska försämrats dramatiskt. För några år sedan slog också språklärarna larm och oroade sig för att språkkunskaperna över lag försvagats.

Nu har då situationen blivit så dålig att universiteten oroar sig för att studenterna behöver tilläggskurser för att klara av den tjänstemannasvenska som krävs i magisterutbildningen.
Situationen ser allt annat än ljus ut och något borde undervisningsministeriet snabbt göra för att både språkkunskaperna i nationalspråken och i främmande språk skall förbättras. Undervisningsministern borde inte vänta till nästa år utan genast ta tag i saken.

Frågan om hur man kan stärka kunskaperna i svenska är en angelägenhet som måste intressera den finska majoriteten för att något skall hända. Svensklärarna i finska skolor kunde ha en nyckelroll i den här diskussionen och i utvecklingsarbetet. För ett par år sedan samarbetade jag nära med en grupp språklärare som ville få stöd , uppmuntran och nya ideér för sitt arbete. Det var både intressant. lärorikt och givande. Vi ordnade då ett tillfälle där svensklärarna fick en möjlighet att träffa olika finlandssvenska föreningar som kunde finnas med i ett stödnät kring svensklärarna. Nätverket Svenska Nu bildades en tid efter det och SN gör ett viktigt arbete och är så vitt jag vet det nätverk som för tillfället allra mest stöder svenskundervisningen och svensklärarna.

Något tag kring julen läste jag en insändare i HS där en svensklärare beklagade sig över stämningen på svenska timmarna. Hon skrev att en stor del av barnen har en negativ inställning till svenska redan då de kommer till sin första lektion.

Det här får mig att tro att den enda möjligheten för att stärka svenskan är att man lyckas skapa en positiva inställning till olika språk och till språkundervisningen i allmänhet och till svenskundervisningen i synnerhet. För att det skall vara möjligt måste nytänkande och nya ideér fås in i undervsningsmetoderna. Föräldrarna borde också stöda sina barn och uppmuntra dem att lära sig språk.

Var finns idag de tongivande finskspråkiga ledarna och ledande politikerna som uttalar ett stöd för svenskundervisningen och för betydelsen av att elever och studerande lär sig svenska? Paavo Lipponen gjorde det, men han har lämnat dagspolitiken. Tarja Halonen har gjort det och borde definitivt upprepa sin syn. Men nu behövs också stöd av andra ledare såsom Sauli Niinistö och Matti Vanhanen. Också vår nya undervisningsminister Henna Virkkunen har nu en strålande chans att ge sitt stöd i ord och handling till en förstärkning av undervisningen och kunskaperna i svenska. Vågar hon ta fram alternativet att återinföra svenskan i studentexamen? Kunde hon föreslå flera kurser i det andra inhemska språket och en tidigare start i svenskundervisningen också för dem som väljer svenska som B-språk?