Bland korpar och laxar

11 timmars tidsskillnad känns fortfarande. Jag brukar inte vara pigg klockan fem på morgonen i allmänhet. Första dagen i Sitka började med att jag gick till ett naturreservat där man samlat totempålar från hela Alaska. Totempålarna står längs med en stig som går längs med stranden i en helt otrolig cederträdskog. Skogen här är ett slags regnskog och träden är så höga och mäktiga att man inte först tror sina ögon. Annars blev jag förvånad över att växtligheten påminner så mycket om växterna hemma. Här finns alla våra vanliga sommarblommor och buskar. Korpar kraxar överallat och några örnar såg jag också. En liten flod, Indian river, har sitt utlopp till havet inom naturreservatet. Det sjöd av liv i älven, för laxar i mängder höll just på att stiga upp för att leka och sedan dö! Mäktigt!

Då jag mitt på dagen tittade in på hotellet hade jag fått ett meddelande av en person som känner en släkting till mig som också besökt Sitka. Han och hans fru är eldsjälar i den lutherska kyrkan i Sitka. Kyrkan har mycket finländska band. Den grundades under guvernör Etholens tid av Uno Cygnaeus. Den gamla kyrkan finns inte kvar men i den nuvarande kyrkan fanns en altartavla målad av konstnär Godenhjelm, en takkrona och den ursprungliga orgeln som transporterats från Finland. Jag blev bjuden på lunch och efter det blev jag guidad omkring i Sitka under resten av eftermiddagen. Mina nya otroligt vänliga bekanta var båda pensionerade lärare med stort intresse for historia. Mannen har kämpat för att få resurser bl.a. för att rusta upp den lilla, gamla lutherska gravgården där också några finländare är begravda, bl.a. guvernör Etholens första barn och min morfars farfars syster. Jag fick också åka på rundtur så långt upp i bergen som det fanns någon framkomlig väg. På ett ställe fanns en stängd träförädlingsfabrik, och i en stor tidigare vattenreningsbassäng hade man några björnar, som allmän attraktion! Jag fick höra att den här delen av Alaskas kust är den svartbjörnrikaste i världen. Man lär stöta på björnar hela tiden.

Idag ska jag gå på indiandans och muséer som berättar om indiankulturen. Sitka är verkligen ett populärt turistmål. Nästan dagligen lägger sig någon kryssare på redden utanför och gatorna fylls av kryssningspassagerare, så också igår. Indiankulturen är något som fascinerar och den ryska eran likaså. Man får en klar uppfattning om kampen som fördes mellan indianstammarna och de ryska erövrarna, som ju kom hit lockade av naturresurser. Dessvärre får ursprungsbefolkning runt om i världen fortfarande kämpa för sina rättigheter och rätten till sina näringar, fast man på många håll nu medgett ursprungsbefolkningar dess rätt till sin kultur. Det är bl.a. om det som den arktiska parlamentarikerkonferensen i Fairbanks, dit jag reser vidare i kväll, skall handla om.