Kina, Östersjön och Köklax

Det är länge sedan jag senast skrev på bloggen. På min hemsida kan man följa med vad jag gjort under de senaste veckorna. I slutet av februari var jag en vecka i Kina med miljöutskottet. Vi flög till Peking, därifrån till Hanghzou och sedan till Shanghai. Jag hade aldrig tidigare varit i Kina så det var på många sätt en intressant resa med många starka intryck. Det är så mycket i Kina som är svårt att begripa. Redan det att det finns 1.3 miljarder människor där. Mycket svårt att förstå är det Kinesiska regimen med det dominerande kommunistpartiet och Mao som ledstjärna än i dag. Kommunismen har många ansikten. Den ser helt olika ut i Kina än den gjorde i Sovjetunionen. Man kan fråga sig vad kommunism egentligen är? Kina är ett "typiskt" U-land med en rik och extremt rik överklass och en extremt stor mängd människor som lever i fattgdom, främst på landsbygden. De städer vi såg var exempel på den enorma och snabba ekonomiska tillväxten. I Peking och Shanghai byggs skyskrapor i rasande snabb takt och den ena byggnaden är lyxigare än den andra. Trafiken håller på att bli ett stort problem trots att antalet bilar per capita är mycket mycket mindre än t.ex. i Finland. Energikonsumtionen i Kina växer så att det knakar, varje vecka öppnas två nya kolkraftverk, och den officiella synen är att det är nödvändigt att energiförbrukningen ökar för att levnadsstandarden skall kunna stärkas. Man påpekade överallt att Kina idag beaktar miljön och har strikta normer för utsläpp och att detta är en ny linje man valt. Miljöproblemen är dess värre trots det i särklass stora. En mycket stor del av världens mest förorenade städer finns i Kina och bla. en stor del av vattendragen är förstörda av miljöbelastande verksamhet. Männsikor lider av sjukdomar som beror på dålig miljö, farliga ämnen i livsmedel och förorenad mark, luft och vatten. utmanngarna att ändra på allt detta är enorma.

Det var en upplevelse att känna Kinesiska muren under fötterna. Vilket obegripligt 6000 km långt bygge!

Det som också kändes ovant var den stora avsaknaden av en synlig religion. Jag hade inte tidigare förstått att religionen är så osynlig som den är i Kina. Drakar och sådant talas det ju nog om men det är speciellt att inte under en vecka se någon byggnad som har med religioner att göra. Buddhorna vi såg var framförallt turistBuddhor i litet format. Jag undrar vad Kinesiserna tänker om religioner?

Det måste man säga, att vänligt blev vi mottagna. På alla möten bjöds man på grönt te och vi blev bjudan på fantastiska middagar som jag försökte klara av med pinnar. Det endamaträtten jag så här efteråt har lite obehag för är de friterade Pekingankfötterna som jag först trodde att var lite segare sorts bläckfisk.



Roligt var också att lära känna medresenärerna bättre. Det är under utskotts och andra resor som man har en chans att lära känna sina kolleger bättre.

Två händelser talade man om. Det ena var Olympiaden i Peking och den andra världsutställningen i Shanghai år 2010. För båda evenemangen har man gått till väga på samma sätt: tömt områden och tvångsförflyttat människor. Så gör man i Kina, det är inget nytt där. En människa är liten i Kina. Det som händer i Tibet just nu är skrämmande exempel på att mycket fortfarande finns att önska då det gäller de mänskliga rättigheterna i Kina.

Efter Kinaresan har jag hunnit besöka både St.Petersburg och Köpenhamn. Nu har mitt uppdrag som rapportör för Baltic sea parliamentary conference övergödningsarbetsgrupp och helcom:s aktionsprogram , kommit i gång på allvar. Jag har deltagit i tre debatter om Helcoms aktionplan och mitt rapportörskap under loppet av 1,5 veckor. Förs på riksdagen i Helsinfors, sedan i St.Petersburg och sist i Köpenhamn. I Köpenhamn var jag också och bekantade mig med Nordiska rådets sekretariat och Nordiska ministerrådets sekretariat. Jag hade en bra chans att få tala om Östersjöprojekten med ministerrådets miljöenhets chefer. Också i St.Petersburg fick jag byta visitkort med många intressanta personer som på olika håll arbetar för att Östersjön skall bli renare.

Det roliga är att det nu finns en stark optimistisk stämning att man nu verkligen skall genomföra Helcoms aktionsplan. Målet är att år 2021 ha uppnått en god ekologisk miljö. Det kommer att kräva åtgärder av alla Östersjöländer och nu är det bråttom att få fram väl genomtänkta och kostnadseffektiva projekt. De borde starta inom några år för att tidtabeller skall hålla.

Helcoms aktionsplan har nu fått en implementeringsgrupp som leds av ingen mindre än Ole Norrback. Kanppast kunde Ole ana att han en dag skulle få ett sådant miljöuppdrag med fokus på Östersjön, då jag för 11 år sedan föreslog för honom (han var ordförande för sfp då) att sfp:s miljödelegation skulle göra ett politiskt program för sfp om Östersjön. Vi gjorde det och programmet godkändes 1996. Sfp var första partiet som lyfte upp Östersjön i ett politiskt program. Sommaren 1997 var den första sommarn med massiva algblomningar.

Mitt rapportöruppdrag kan man läsa mera i de tal som jag hållit. De finns alla på min hemsida.

Det sista jag vill berätta idag är att jag igår var med om att dra igång en sfp lokalavdlening för Sfp i Köklax. Det var en verkligt postiv överraskning att så många personer som jag inte känt från tidigare dök upp på det konstituerande mötet. Vi valde en styrelse med sex medlemmar plus ordförande. Det finns nog ett "dolt" intresse för politik där ute. Det gäller bara att nå ut till alla som är intresserade och att sänka ribban eller tröskeln eller vad det nu sedan är som i allmänhet gör det svårt att komma med i politisk verksamhet.

Glad påsk.