Vattkoppor och fiske

Vattkoppor
Igår kväll hade min minsta flicka en röd illavarslande nippa. Idag på morgon fanns det många fler röda små nippor. På lekis bekräftade man att de sista dagarna av inkubationstiden för vattkoppor var just nu. I och för sig bra att få vattkoppan undanstökad. Catarina har varit hur pigg som helst hela dagen och hon var tvungen att komma med mig till riksdagen en stund. Det tycker hon är roligt; där får man åka hiss, rita och äta kex. Vad mer kan man begära.

Veckan blir inte helt så som jag planerat. Rikard är på arbetsresa hela veckan så jag får nog flera frånvaron från utskottsmöten. Catarina behöver mig på dagarna och på eftermiddagarna får vi hjälp av mormor, farmor och andra vänliga själar. Så nog ordnar det sig.

Fiske
Igår var jag på Nylands fiskarförbunds årsmöte. Sedan två år tillbaka är jag ordförande för fiskarförbundet och igår återvaldes jag för år 2006. I likhet med riksdagen, sfp och andra viktiga institutioner så fyller också Nylands Fiskarförbund 100 år i år. Jubilumsfest blir det om ett år.

Nylands fiskarförbund är en organisation för yrkesfiskare och vattenägare i Nyland. Uppdraget är ett av mina favorituppdrag. Det känns rätt att kämpa för en utsatt yrkesgrupp som kämpar med många problem. Det känns viktigt att arbeta för en traditionell skärgårdsnäring.

Fiskarnas antal har minskat mycket men det finns ett antal kvar som kämpar på trots att sälar blivit ett gissel och fiskbestånden minskat. EU ställer till en hel del trassel för det kustnära fisket i Östersjön. EU:s fiskeripolitik har utgått från förhållandena i världshaven. Visst känns det ju fånigt att man i Finland har blivit tvungen att anställa några tumlarobeservatörer som skall åka med fiskebåtar och "observera" eventuella tumlare. Användningen av drivgarn förbjöds för att skydda tumlaren. Som bekant förekommer inte tumlare normalt i norra delen av Östersjön.

Jag ser det kustnära fisket som mer än en näring. Både kultur och traditioner är förknippade med fisket. Nylands fiskarförbunds uppgift är att bistå fiskarna med rådgivning, stöda redskapsutveckling, arbeta för bättre verksamhetsförutsättningar. Fiskarförbundet har också som uppgift att sköte om fiskevattenvård, dvs utplanteringen av fiskyngel. De senaste åren har stora mängder sik, gös, ål och lite gädda utplanterats. Detta till glädje för oss alla som tycker om att fiska och att äta fisk.

Den stora utmaningen nu är att få bukt med sälproblemet. Dels försöker man få ersättningar för sälskador och dels möjligheter att få stöd för sälsäkra s.k. pontonryssjor. Dessutom hoppas man på att jaktlicenserna skall ökas.

Skarven håller på att bli en landsplåga. En skarv äter 400-600 gram fisk per dag. Skarvarnas häckningsbestånd har ökat med 60 % under ett år. Det finns exempel på holmar och skär där skarvkolonier formligen dränkts av skarvarnas guana. Allt levande dör; blommor, buskar och träd. Skarven är inte en hotad art och det måste bli möjligt att jaga den.

Nu hoppas vi i Nylands Fiskarförbund att det i det nya EU-strukturprogrammet för åren 2007-2013 skall finnas en tydlig fiskeripolitik för det kustnära fisket i Östersjön. På vårt årsmöte hörde vi av överdirektör Orian Bondestam från jord- och skogsbruksministeriet att det ser lovande ut. Om allt går bra kommer åtgärder som stöder det småskaliga fisket i Östersjön att beaktas i programmet. Det betyder bättre möjligheter att investera i utrustning och kanske också sälskadeersättningar. Hoppas Finland lyckas.

FNB:s svenska service måste räddas

Minus 10, blå himmel och fågelsång

Då jag vaknade åtta tiden på morgonen var det strålande fint väder. Antagligen en av vinterns vackraste dagar. Kallt var det också, ca minus tio grader. I solskenet och ett vårigt fågelkvitter hämtade jag morgontidningarna och förargade mig en aning åt att jag framför mig hade en mötesdag inomhus.

Folktingssession om KSSR

Idag har jag alltså varit på folktingssession. Jag är folktingsledamot för andra perioden. Uppdraget är inte särskilt betungande eftersom sessionerna hålls högst en gång per år. Idag debatterades reformen av kommunernas servicestruktur. Jag blev vald till resolutionsutskottet och vår uppgift var att finslipa det dokument som är resultatet av folktingssessionen, dvs budskapet till regeringen. Trots att de flesta partier var representerade i utskottet lyckades vi få ihop ett papper som alla kunde omfatta. Får se om regeringen lyckas med det samma?

Jag höll ett kort tal under den allmänna debatten som mest handlade om huvudstadsregionen och den svenska servicen här. Jag tror inte att en sammanslagning av kommunerna här skulle leda till bättre service och jag är övertygad om att närservicen skulle försämras. För den svenska befolkningen skulle en sådan reform vara olycklig eftersom möjligheterna att bevaka de svenska frågorna skulle skötas av färre personer och den svenska befolkningen proportionellt skulle bli mindre i en mastodont kommun. Ekonomiskt sätt skulle en fusion leda till en komplicerad, svårstyrd helhet där man i årtionden skulle få arbeta med att få ett enhetligt sätt för att förvalta städernas egendom och skapa enhetliga förvaltnings- och servicestrategier.

(Igår hade Sfp:s fullmäktigegrupper i huvudstadsregioner ett gemensamt möte som jag sammankallat till. Där hörde vi en expert, Bo-Erik Ekström, presentera en marknadsekonomisk jämförelse av Helsingfors, Vanda och Esbo. Han ansåg att Esbopolitikerna skött stadens ekonomi klokt, rent av exemplariskt och på ett helt annat sätt än Helsingfors och Vanda. Hans analyser kan man ladda ner från nätet.)

Det speciella här i huvudstadsregionen att vi numerärt är många med proportionellt små. För hela landets tvåspråkighet är det mycket viktigt att huvudstadsregionen har en tydlig tvåspråkig profil.

FNB:s svenska service måste räddas

Till min glädje läste jag på Internet att Maarit Feldt-Ranta uttryckt ett stöd för att den svenska verksamheten vid FNB skall säkras. Det förutsätter ett ekonomiskt stöd och grönt ljus av finansministeriet. Jag hoppas verkligen att hennes uttalande är förankrat hos finansminister Heinäluoma. Jag stöder fullt alla åtgärder för att säkra den svenska nyhetstjänsten. Den nordiska dimensionen som man skrivit om i flera tidningar, också i HS, är ett bra tilläggsargument. Om nu åtminstone två regeringspartier, dvs Sfp och Sdp, vill stöda den svenska FNB-verksamheten så borde det ju inte vara så svårt för regeringen. Förhoppningsvis ger också centerpartiet sitt stöd. Det här är en gemensam finlandssvensk, nordisk, tvåspråkig angelägenhet som måste gå att ordna.

Har du hört om gasröret från Viborg till Tyskland?

Det blev några dagars paus i bloggandet eftersom jag varit i St Petersburg på en konferens som behandlade Östersjöns miljö ur flera aspekter. Jag deltog i en rundabordsdiskussion om den gasledning som planeras mellan Ryssland och Tyskland. Gasröret kommer att gå genom Östersjön, vilande på havsbottnen. Gasrörets havssträcka är 1300 km lång. Tanken är att röret skulle dyka ner i havet nära Viborg och kommer upp ur havet i Greifswald i Tyskland. Jag är förvånad över att hela projektet hittills fått så lite uppmärksamhet i medierna och bland politiker trots att röret kommer att gå genom den finländska ekonomiska zonen. Och för tydlighetens skull skriver jag genast – Finland kommer inte att knytas till gasröret, gasen pumpas till Tyskland, och eventuellt görs en förgrening till Sverige, men det talar man tyst om än så länge, eftersom det där lär vara en mycket känslig sak inför riksdagsvalet.

Rörprojektet kallas North European Gas Pipeline (NEGP) och drivs av det ryska företaget Gasprom och det tyska företagen EON och BASF/Wintershall. Enligt företagens planer inleds byggandet av gasrörets Östersjödel redan år 2008. Just nu håller företagen på att formulera en plan för miljökonsekvensbedömningen. Så småningom skall myndigheterna i de länder som berörs ta del av planutkastet och ta ställning till hur planen skall förverkligas. Energibolagen planerar att följa de internationella konventioner som finns för stora projekt som påverka flera länder, den s.k. Esbokonventionen.

På konferensen höll flera ryska miljökonsultföretag inlägg med fina grafer och lådsystem och beskrev hur olika analyser skulle utföras. Jag var säkert inte den enda som överraskades över att det plötsligt dykt upp så många expertföretag på Östersjöns miljö i Ryssland. Faktumet att gasrörprojektet är ett ofantligt stort och penningtungt projekt måste vara en förklaring till det stora intresset.

De ryska deltagarna presenterade under den andra dagen ett utkast till resolution som vi från Finland och Estland inte kunde omfatta. Man ville få ett starkt stöd av konferensen för att konferensen har fullt förtroende för att gasrörsprojektet inte kommer att ha några som helst effekter på miljön. Det här kunde vi inte svälja!

Vilka kan miljöeffekterna då vara? Ett stort problem är att det på många håll i Östersjön finns dumpade kemiska vapen som härstammar från världskrigen. Senapsgas talar man mest om. I vatten är senapsgas inte farligt men i kontakt med luft blir det extremt giftigt. Det gäller alltså att vara säker på att man inte stöter på dumpade vapen.

Bottnen i Finska viken skall jämnas ut där röret dras, bredden på linjen är 150 meter. Forskare i Finland är oroade för vad som händer då sedimentet på bottnen blandas om. Det kan leda till att näringsämnen och skadliga ämnen sprids i vattnet. Själva byggnadsskedet är kritiskt för miljön. Meningen är att effekterna på flora och fauna skall utredas i samband med miljökonsekvensanalysen. Att vattnet grumlas är helt klart, vilka effekterna blir för tex fiskarnas lekområden vet man ingenting om ännu.

Jag är orolig för att riskerna för kollisioner ökar under byggnadsskedet. Transporterna kors och tvärs i Östersjön är redan nu enorma. Byggandet kommer att kräva en stor flotta eftersom man planerar att ta ibruk röret redan år 2010. Tidtabellen är enormt stram.

Företagen räknar med att gasröret skall vara i bruk under de kommande 50 åren. Skrämmer tanken att gas skall pumpas i ett rör i havet längs med vår kust under minst ett halvt sekel framåt? Visst gör det det. Därför kan man inte acceptera att det fjäskas i planeringen eller byggandet. Allt måste ske med bästa teknologi och precision. Det måste få ta den tid som krävs. Uppföljningen måste vara 100 % säker. Effekterna på miljön måste minimeras i alla skeden och alla nationella lagar och internationella konventioner måste följas.

För faktum är att ingen enskild stat kan förhindra projektet. Det ända man kan göra är att kräva att byggandet och uppföljningen sköts enligt de krav och bestämmelser som gäller i de länder vars ekonomiska zon röret korsar och att internationella avtal om Östersjöns miljö följs.

Aktuellt om specialundervisningen i skolan

Jag har den här eftermiddagen lett ett seminarium, en diskussion, i riksdagens publikutrymme. Diskussionen handlade om specialundervisningen och speciellt om behoven och situationen i de svenska skolorna. Inbjudna inledare var undervisningschef Gunborg Gayer och speciallärare Nina Eriksson-Holmström. Temat är viktigt och högaktuellt och lockade många, salen var så gott som full.

Under de senaste åren har antalet barn som får specialundervisning ökat kraftigt. I Helsingfors är ökningen ca 0,5 % i året. I Esbo får ca 8 % av barnen specialundervisning. Samma trend märks i de andra kommunerna i regionen. Vad beror det på att specialundervisningen ökat så mycket?

Under seminariet räknades flera orsaker upp. För det första har man blivit skickligare på att diagnostisera och känna igen autistiska besvär, dysfasi och andra koncentrationssvårigheter. Det nämndes också att barn som föds som prematurer oftare har inlärningsproblem och koncentrationssvårigheter och att det att man idag kan rädda flera barn än förr kan vara en bidragande orsak till att flera barn än tidigare har problem av den här typen. Att samhället blivit tuffare och tempot hårdare för barn bidrar sannolikt också. Mycket handlar förstås om antaganden. Gunborg Gayer nämnde att man under de senaste åren har ordnat barnskydd på svenska i Helsingfors och att det finns 200 barnskyddsfall just nu. Barn som mår psykiskt dåligt har ofta svårigheter i skolan. Ett orosmoment är också att många barn väntar på att få psykiatrisk vård. Nyligen hörde jag en specialundervisningsexpert säga att många våldsamma barn egentligen inte borde gå i vanlig skola!

På svenskt håll integrerar man oftast barn som överförts till specialundervisningen i den vanliga skolan. På finskt håll är det vanligare med specialklasser. Nina Eriksson-Holmström betonade att det finns en risk för att integreringen leder till att resurserna inte räcker till för barn med lindriga problem. Vi diskuterade också frågan om medicineringen av överenergiska barn håller på att bli ett problem. Det borde ju absolut inte få bli så att man dämpar ett barn med hjälp av mediciner om det finns andra sätt att komma åt problemen. Flera personer som deltog i debatten påpekade att det är ett stort misstag att minska på konstinriktade ämnen och på gymnastik. De "vilda" pojkarna skulle behöva få röra på sig mera, idrotta mera. Skapande verksamhet och fysisk aktivitet är viktigt för den intellektuella inlärningen. Håller man på att glömma bort det här? Här kom jag att tänka på den dansande prästen, dvs Erik Wahlströms bok om Uno Cygnaeus, folkskolans fader. Han insåg sambandet och hur viktigt motion var. I publiken fanns också en musikterapeut som betonade hur man med enkla medel kan hjälpa barn med inlärnings- och koncentrationsproblem. Musikterapi kan hjälpa redan riktigt små barn.

Det var en bra diskussion. Ämnet känns angeläget. Man efterlyste en likadan diskussion i Esbo och jag tror att man i alla kommuner borde prata mera om just det här: varför ökar behovet av specialundervisning? Behöver alla specialundervisning? Vad kan man göra för att öka trivseln och minska oron i skolan?

Jag tror att någon instans (Folkhälsan? Hem och skola?) borde sammanställa en manual på svenska för föräldrar och skolor om specialundervisningen och om den hjälp som elever kan få om problem uppstår i skolan. För föräldrar är de här sakerna inte heller självklara, vi som har barn i skolåldern idag känner inte igen begreppet specialundervisning från vår egen skoltid. Stödundervisning nog men inte specialundervisning.

Skollagarna har förändrats mycket sedan 70-talet då jag själv började skolan. Idag är specialundervisningen en subjektiv rätt för varje elev som är i behov av den.

Spörsmål om e-fakturering

I morgon skall jag lämna in ett skriftligt spörsmål till regeringen om övergång till elektronisk fakturering. I Finland skickas närmare 450 miljoner räkningar per år. Det är en fantastiskt stor mängd räkningar och brev. Om både kommuner och den övriga offentliga sektorn och företag skulle övergå till elektronisk fakturering så kunde man spara in både pengar, arbete och dessutom minska på miljöbelastningen. Man kan med skäl tala om onödiga resor och transporter. I Danmark har det i lag varit förbjudet att skicka pappersfakturor till den offentliga sektorn sedan 1.2. 2005. Genom att övergå till e-fakturering förbättrar man effektiviteten både inom den offentliga sektorn och i företag. Experter inom den här branschen påpekar att den kunskap och teknik som behövs för det här redan finns. Snart har vi i de flesta europeiska länder en stor brist på arbetskraft. Det gäller att använda den befintliga arbetskraften på rätt sätt.

Snöyra, ramria och föräldraledighet

Söndag med snöyra och hagelskurar. Våren gör sig påmind på många sätt. Rikard har stått ute i snöhagelyran och beskurit äppelträd hela dagen. I går var vi på en vårgala i det lokala ungdomsföreningshuset och på serveringsbordet stod en vacker bukett med granna tulpaner och kvistar med små gröna björkblad. Kanske det var det som inspirerade festfolket att dansa ända till småtimmarna… På kvällens program stod också det andra uppförandet av skådespelet "Kärlek i Bobäck". Det var föräldrar till åk 5 i Bobäck skola som verkligen bjöd på sig själva i en musikal som handlade om människorelationer vid gränsen mellan det Sovjetockuperade Porkalaområdet och Bobäck. Gränsen gick ju här. Återlämnandet av Porkalaområdet firas på många sätt i våra trakter i år då det gått 50 år sedan händelsen.

Ramrian
I politiken händer det mycket just nu. Nästa vecka skall regeringen diskutera rambudgeten och många viktiga frågor är på tapeten. I riksdagsgruppen har vi betonat några frågor som vi vill att regeringen skall ta upp. Det finns förstås många förväntningar på regeringens sista budget. Vi vill betona ensamförsörjarna som en särskild grupp. Vi skulle villa höja ensamförsörjarstödet. Ett annat krav vi har är att ombyggnaden av stamväg 51 startar redan nästa år. I vår grupp finns också ett starkt stöd för att regeringen skall hålla fast vid löftena om att u-landsbiståndet år 2010 skall uppgå till 0,7% av BNP. Förra veckan gav sfp:s arbetsutskott för övrigt också ett uttalande om det här.

Äntligen utjämning av kostnaderna för föräldraledighet
Gruppen som sett över utjämningen av kostnaderna för föräldraledigheterna har nu gett sitt förslag till minister Haatainen som lovat starta lagberedningen direkt. Det här är bra sak som förhoppningsvis leder till att skillnaden att anställa kvinnor och män för arbetsgivarna minskar då kostnaderna för föräldraledigheterna delas av alla arbetsgivare och arbetstagare. Stöden höjs också och man hoppas på det sättet locka flera pappor att ta ut föräldraledighet vilket också är bra. Sfp har efterlyst den här reformen.

Partiordförandevalet

Jag har idag på en presskonferens, som avslutades för en liten stund sedan, meddelat att jag ställer upp i partiordförandevalet. Jag ser framemot en givande och spännande kampanj. Här nedan listar jag några inledande tyngdpunktsområden.

• Sfp skall verka för ett tvåspråkigt Finland som också i praktiken fungerar på båda språken. Utan sfp skulle vi inte ha svenska skolor, daghem eller annan service i den omfattning vi idag har. De tvåspråkiga familjerna är en viktig målgrupp för partiet.
  
• Sfp skall även i framtiden vara ett näringslivs- och företagartillvänt parti med ett socialt ansvar. Partiet skall satsa på skolan och på en människonära vård- och omsorgssektor.
  
• Sfp skall arbeta för förbättrade förutsättningar för jordbruk och fiske, och ökad produktionen av bioenergi. Självförsörjningsgraden av inhemska, trygga råvaror för livsmedel skall vara hög.
  
• Finland skall bli bäst på ny miljöteknologi och energieffektiva lösningar. Sfp skall arbeta för att Östersjön skall tillfriskna och för säkrare havstransporter.
  
• Sfp skall öka trivseln och orken på arbetsplatsen och sporra till en förlängning av arbetskarriären. Arbetstiderna skall bli mer flexibla och föräldraledigheten längre. Kostnaderna av moderskaps- och föräldraledigheter skall delas mellan alla arbetsgivare eller finansieras via staten.
  
• Sfp skall jobba för att alla skall ha goda möjligheter att utbilda sig. Utbudet av utbildningsalternativen måste motsvara behovet på arbetsmarknaden. Kunskap och forskning är viktigt för Finlands konkurrenskraft.
  
• Sfp skall jobba för att Finland höjer nivån på u-landsbiståndet till 0,7 procent av BNP till år 2010. Tolerans och respekt för mänskliga rättigheter är bärande värderingar för sfp. Vi skall verka för ett mångkulturellt finländskt samhälle som inkluderar alla som är bosatta här. Flyktingar och invandrare skall bemötas väl.
  
• Sfp skall jobba för att skolans roll som demokratifostrare stärks betydligt, för att flera skall bli delaktiga i det gemensamma beslutsfattandet.

Ett besök på Rinne-koti, en institution för utvecklingsstörda

Igår deltog jag i ett möte på förmiddagen som ordnades på ett ställe som heter Rinnekoti och som är en vård- och boendeinstitution för utvecklingsstörda. Tillfället ordnades av organisationer som arbetar med och för utvecklingsstörda och målgruppen var riksdagsledamöter i Helsingfors och Nyland. Sju riksdagsledamöter var på plats och jag var glad att jag prioriterat det här tillfället. Jag måste medge att jag blev till mig då jag insåg att Rinnekoti är belägen så långt ute i skogen som man i Esbo kan komma. Där långt bortom Bodom har man byggt en liten stadsdel för utvecklingsstörda. Så här gör man väl inte mera idag tänkte jag, hör det inte till en gången tid att placera utvecklingsstörda människor utanför det övriga samhället. På Rinnekoti bor över 330 personer med varierande behov av hjälp. Många klarar sig själva och bor i egna bostäder. Men där lär också finnas en avdelning för riktigt små barn med svåra handikapp. Ödet är orättvist och kan vara tufft och jag känner en stor känsla av ödmjukhet då jag tänker på mina egna barn.

Vi fick en utmärkt presentation över nuläget, problem och förbättringsbehov då det gäller handikappades och utvecklingsstördas situation i Finland. Handikapplagarna skall förnyas så det finns en hel del oro men också förhoppningar i luften.

Senare på kvällen då jag tog en taxi för att hinna från fullmäktigemötet i Esbo till Helsingfors råkade jag få en invataxi. Chauffören var pratsam och vi kom snabbt in på det tema som i tankarna sysslesatt mig hela gårdagen. Det visade sig att taxichauffören tidigare arbetat några år på Rinnekoti men blev tvungen att sluta på grund av en ryggskada. Hon berättade att hon stortrivdes där och att stämningen var varm och nära. Det var skönt att höra det med tanke på att det för en som första gången besökte stället kändes så massivt och avskilt från den övriga världen. Vi håller ju i Finland på att gå över till mindre enheter vilket jag tror att är rätt. Klart är i alla fall att det alltid kommer att finnas svårt handikappade människor som är beroende av vård dygnet runt hela livet och att ett specialkunnande behövs för vården av utvecklingsstörda. Chefsläkaren påpekade flera gånger att det behövs ett stort befolkningsunderlag för att kunna ge den bästa vården eftersom expertisen är begränsad och varje utvecklingsstörd persons diagnos unik. Oroväckande var att höra att vi inom tio år får en akut kunskapsbrist i vården av utvecklingsstörda då de stora generationerna går i pension. Få söker sig idag till den här utbildningen och i närskötarutbildningen har man, om jag förstod rätt, slopat specialinriktningen på utvecklingsstörda. Här finns det helt klart problem som måste lösas. Det är en hederssak att se till att den här gruppen människor, 30 000-50 000, i hela landet, blir värdigt och hänsynsfullt behandlad.

Rapporten om biobränslen överräcktes till regeringen

Idag har rapporten om möjligheterna att befrämja användningen av biobränslen i trafiken överlämnats åt minister Pekkarinen. Jag har hastigt ögnat igenom gruppens åtgärdsförslag. Jag anser att vi i Finland borde satsa mycket mera än vi gör på utvecklandet av förnybara energiformer. Trafikbränslet är en viktig del av det här. Det märkliga är att frågan om biobränslen fallit totalt i skymundan och diskussionen om dem egentligen först kom igång senaste höst i sambande med Katrina-orkanen, de stigande oljepriserna och Sveriges beslut att göra sig oberoende av olja om 20 år. Samtidigt finslipade regeringen sin energipolitiska redogörelse och det visade sig då att just den här helheten inte undersökts närmare. Regeringen beslöt då tillsätta en arbetsgrupp. Min åsikt är att gruppens förslag bara kan ses som en öppning. I nästa regeringsprogram borde målsättningarna skärpas betydligt. Det är i alla fall en stor sak att diskussionen och utredningarna om den inhemska bioenergiproduktionen nu på allvar startat.

Utgångspunkten är att EU ställt som mål att 5,75% av trafikbränslet skall bestå av biobränsle år 2010 och att det visade sig att Finland låg på bottennivå jämfört med de andra EU-länderna. Samtidigt växer etanolproduktion på många håll i världen, framförallt i Brasilien och USA. Många EU-länder har startat etanolproduktion under de senaste åren, bla Frankrike, Storbritannien och Sverige.

Arbetsgruppen konstaterar att det teoretiskt är möjligt att 5 % av bränslet i Finland år 2010 består av biobränslen men man säger samtidigt att den realistiska nivån är 3 %. Arbetsgruppen föreslår att man lagstiftar om att 3 % av bränslet som säljs i landet skall bestå av biobränslen. Sedan säger man att ifall man ytterligare vill befrämja biobränslen så kan man sänka bränsleaccisen för den överskridande två procents andelen, men man vill då inte tvinga bränsletillverkarna till det här.

Dessutom lyfter man fram metangasen som en alternativ bränsleform särskilt för stadstrafik. Gasen tas främst från soptippar.

Till gårdsvis biodieselproduktion förhåller man sig ganska försiktigt. Man föreslår inte skattelättnader för småskalig trafikbränsleproduktion men däremot anser arbetsgruppen av energiprodukter som utvinns av energigröder skall användas för uppvärmning och i arbetsmaskiner och att man skall utreda möjligheter för skattelättnader för detta.

Enligt arbetsgruppen kunde man producera 2-3 % av biobränslet med inhemska åkerväxter år 2010. Gruppens uppskattar att inhemska råvarors andel kunde vara 7-8 % år 2020. Tydligt är att man tror att teknologin kommer att utvecklas och att andra generationens biodiesel vinner terräng framom biodiesel och etanol. Helt tydligt är att det krävs mera forskning och teknologiutveckling inom hela sektorn och att mycket måste göras för att öka kunskapen, förbättra lönsamheten och konkurrensen för biobränslen.

Jag tycker det i och för sig är bra att rapporten nu är gjord och att man kommer med konkreta förslag. Det här kan ses som en början till en övergång från ett fullständigt oljeberoende till en växande självförsörjningsandel av bränslen. Även om rapporten inte utlovar något stort sug efter inhemskt producerad etanol och biodiesel så måste man tro att den potential i form av råvaror vi har i Finland kommer att behövas. Jag har många gånger sagt att vi har enorma möjligheter att utveckla och bli bäst på ny teknologi och miljövänliga lösningar om vi bara vill det.

Tyvärr antecknade finansministeriets representant i gruppen en avvikande åsikt. Det här är symptomatiskt för den diskussion som under årens lopp förts om förnybar energi. Av någon anledning vill inte finansministeriet tro att det på sikt finns en lönsamhet i att höra till pådrivarna i frågor som det här. Det minsta man kan kräva är att också finansministeriets energiexperter skulle vidga sitt perspektiv, följa med diskussionen i EU och utvecklingen på denna front i andra länder. Då man säger att vi redan nu är så bra på att utnyttja bioenergi i Finland skall man inte glömma bort att 80 % av Finlands bioenergi är en biprodukt av skogsindustrin. Av många orsaker skall vi innerligt önska att skogsindustrin håller sig kvar i Finland och att UPM:s nedläggningsbeslut inte får en fortsättning. Utan skogsindustrin skulle vår bioenergiandel vara rätt obetydlig.

Kvinnodagen

Den internationella kvinnodagen firas i dag på många sätt. Jag är särskilt imponerad av Amnestys antivåldkampanj som samlat över 20 000 personer. Våld mot kvinnor och våld i hemmet är ett obegripligt stort problem i Finland. Det finns uppskattningar om att varannan kvinna utsatts för våld i ett parförhållande. För några år sedan sades det att i medeltal en kvinna per vecka dog i sviterna av våldet i hemmet. Det tycks finnas ett beteendemönster som tydligen dessutom tenderar att gå i arv till följande generation. Därför borde problematiken med våldet som riktas mot flickor och kvinnor redan tas upp i skolan, tex av skolornas elevvårdsteam. Flickor måste få höra att de inte behöver tåla vad som helst.

Om en liten stund skall jag traska iväg till regeringens festvåning Smolna, där jämställdhetsminister Tuula Haatainen ordnar den traditionella kvinnodagsmottagningen. Idag har regeringen tillsatt en grupp som skall se till att programmet för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor skall genomföras. Så länge kvinnornas löner är sämre än männens kan man inte påstå att vårt samhälle är jämställt.

Action plan för Östersjön

Östersjön har igen idag engagerat mig. Då jag träffade Eva Biaudet i plenisalen idag förvånade hon sig över att jag igen skulle på ett Helcom-möte och det stämmer ju att det bara är några dagar sedan det senaste Östersjömötet. De facto kommer jag om några veckor att åka iväg till St Petersburg på ännu ett Östersjömöte. Saken är den att Östersjön är ett av mina favoritämnen. Jag hör till den stora gruppen finlandssvenskar som vistats alla somrar ute i skärgården. Det var förändringarna i min skärgårdsmiljö som väckte mitt intresse för miljöfrågor och fick mig att söka in till Agroforst för att studera miljövård. Min avhandling gjorde jag praktiskt taget under vattnet. Jag använde makrofyter (tång och sjögräs m.m.) som bioindikatorer och undersökte dykande hur en fiskodling i Pernå påverkade omgivningen. Inom sfp har jag under många år lett vår miljödelegation och vi skrev sfp:s första Östersjöprogram redan under Norrbacks ordförandeskap och har sedan dess skrivit om programmet åtminstone två gånger. Östersjöns miljö är en fråga som vi hela tiden vill arbeta med.

Nåja, dagens möte hette "The stakeholder conference on the Helcom Baltic Sea Action Plan". Ann-Christine Brusendorff som är Helcoms generalsekreterare var mycket nöjd och sade att de aldrig tidigare på en konferens haft så många deltagare som idag. Målet och idén med mötet var att presentera en ny Action Plan. Tanken är att man skall definiera vilken ekologiska nivå man vill uppnå beträffande eutrofiering, farliga substanser, biodiversitet och att sedan i samarbete mellan Helcom-länderna och olika organisationer definiera vilka åtgärder som skall vidtas för att nå den nivå man eftersträvar. Den här konferensen var en inledning på processen.

Bland deltagarna fanns också den tyska parlamentarikern som senaste vecka motsatt sig mitt förslag om att parlamenten borde få en roll i Helcom. Nu var han mycket vänlig och ville veta hur jag egentligen hade tänkt det hela.

För Finland kommer EU:s havsstrategi att vara högaktuell under ordförandeskapet. Den och vattenramdirektivet är EU:s aktuella regelverk för vattenskydd. Inom Finlands miljöförvaltning oroar man sig för att pengarna för forskningen är otillräckliga för alla de utredningar som EU förutsätter av oss. Havsstrategin förutsätter en genomgång av livsmiljöerna under vattenytan vilket är ett enormt arbete. Under konferensen fördes det fram att privat finansiering behövs för forskning och miljöskydd. Det var intressant att höra att en stiftelse John Nurminen Foundation håller på att samla in pengar för att kunna finansiera ibruktagande av fosforrening vid reningsverken i St Petersburg.

Esa Härmälä som är MTK:s avgående boss höll jordbrukarnas taltur. En radioreporter frågade mig under en kaffepaus om jag kunde förstå Härmälä då hans budskap var att allt inte skall skyllas på bönderna. Jag svarade att jag kan förstå det. Det har också stört mig att tongången allmänt blivit sådan att många tror att övergödningen skulle få ett slut om jordbruket upphörde. Jordbruket är en av källorna och på många håll en betydande belastningskälla, men man skall inte glömma bort alla andra källor. En överraskning för många är att det luftburna nedfallet är så stort och att t.o.m. länder som är långt borta så som stor Storbritannien står för en stor del av det luftburna nedfallet av näringsämnen. I Finska viken kommer vi inte ifrån faktumet att 70 % av utsläppen kommer från Ryssland. I Finland har man lyckats minska belastningen från land men fortfarande måste man fortsätta med det. Fortsättningsvis måste alla sektorer ta sitt ansvar.

Vi behöver också internationellt stöd från IMO (internationella maritima organisationen). Det är IMO som kan utse Östersjö till ett specialområde där utsläpp av toelattavfall och matrester på internationellt vatten från fartyg totalförbjuds. Än så länge får de tusentals fartyg som varje vecka kör kors och tvärs över Östersjön tömma sina tuppar på öppet hav. Det borde förbjudas.

Stamväg 51 och kommun Raseborg

Idag har jag varit i Karis hela förmiddagen. De västnyländska riksdagsledamöterna träffas regelbundet med de västnyländska kommundirektörerna och som västligaste sfp:are representerar jag oss. Vi förde en livlig diskussion om kommun- och servicestrukturreformen, om hur metropolområdet skall definieras och om infrastrukturen i västra Nyland.

Jag hoppas att planerna på kommun Raseborg skall bli verklighet. Det skulle skapa en ny samhörighet och ge orsak till att verkligen öka marknadsföringsvärdet för hela västra Nyland. Jag tror att konkurrenskraften och företagsamheten i den nya kommunen skulle stärkas jämfört med nuläget. Min hälsning till kommundirektörerna var att nu aktivt i alla kommuner högljutt lobba för att förbättringen av stamväg 51 startar redan nästa år. Vi i riksdagen behöver ett kraftigt flankstöd då vi kämpar för anslagen. Kampen om resurser för projekt runt om i landet är nämligen stenhård. Inom sfp är vi eniga om att 51:an är första prioritet men vi måste ha de andra regeringspartierna med oss.

Kustbanan måste också hållas i skick. Jag kan inte se någon idé med att börja planera en ny tågförbindelse från Esbo via Lojo till Åbo. Det finns så många andra viktiga trafikleder som står i tur att förverkligas och förbättras. Stamväg 51 mellan Stensvik och Kyrkslätt och bättre säkerhet längs med hela vägen västerut och kustbanan måste prioriteras.

På besök i Tallinn och Stockholm

Nu har det igen blivit söndag kväll. På fredag åkte jag iväg till Sverige med 80 sfp:are från Nyland på det traditionella nyländska kommunparlamentet som gick av stapeln på Viking Line. Jag hade som uppgift att berätta om riksdagsgruppens politik under de tre år som gått. Jag hade en oändligt lång lista på alla våra initiativ och resultat. Ett led i arbetet inför riksdagsvalet nästa år är för oss att kabla ut vad vi gjort, gör och vill. Med tanke på att vår riksdagsgrupp består av endast nio medlemmar den här perioden har vi hunnit med imponerande mycket.

Förra veckan besökte jag också Tallinn. Jag deltog på torsdagen i ett möte för parlamentariker från Östersjöländerna. Gruppen som samlades bildar en arbetsgrupp som utsetts av Nordiska rådets miljöutskott. Temat för gruppen är minskningen av Östersjöns eutrofiering. För tillfället håller gruppen på att fördjupa sig i själva problematiken dvs eutrofieringsfrågan. Eftersom arbetsgruppen bara fått en mandatperiod på några år tycker jag att vår främsta uppgift borde vara att göra upp ett förslag på hur parlamentarikerna kring Östersjön kunde förbättra sitt samarbete då det gäller Östersjöns miljö på lång sikt. Jag föreslog därför att vår grupp skulle ta initiativ till att alla Östersjöländers parlament skulle ha representanter vid Helcoms regelbundna sessioner. För tillfället är det enbart regeringarna och ministerierna i respektive land som representerar länderna. Helcom (Helsinki commission) är en sakkunnig samarbetsorganisation som skulle stärkas om riksdagarna skulle ha större insyn dess arbete. Samtidigt skulle förhoppningsvis parlamentens kunskap och intresse för Östersjön öka. Mitt förslag uppfattades av någon anledning som radikalt av speciellt en tysk deltagare men man kom i alla fall överens om att beakta förslaget i det fortsatta arbetet...

Igår kväll då jag skulle ta mig hem från Stockholm till Helsingfors råkade jag bevittna en förfärlig olycka nära Arlanda flygfält. Det var snöyra och dåligt före och några hundra meter framför den buss jag satt i skedde en kedjekrock med närmare 40 bilar inblandade. Det påminde om olyckan på Borgå motorväg förra året. Jag gissar att orsaken nu var den samma som då. Folk kör hårt och fast i varandra trots att föret är uselt. Resultatet var skrämmande.