måndag, oktober 30, 2006

Dubbla budskap om Sibbo

Sibbofrågan blir ett tema för riksdagsvalet. Det här veckoslutet befästes det igen i och med att Maarit Feldt-Ranta på FSD-kongressen sade att Sibbofrågan skall skjutas upp eftersom den är så komplicerad och den demokratiska processen tar tid. Hon passade på att kritisera centerpartiets ministrar och låtsades som om sdp skulle vara helt oskyldig i hela affären. Sanningen är ju att också socialdemokraterna stött Helsingfors annekteringsplaner i Sibbo. Det enda partiet som konsekvent fördömt Helsingfors tvångsinlösningsplaner är sfp.

Det som är anmärkningsvärt är att Maarit Feldt-Ranta påpekar att den demokratiska processen måste beaktas men samtidigt säger att man nu måste göra de beslut som borde ha gjorts för 20 år sedan. Det här är motstridigt. I Sibbo har demokratin fungerat lika bra som i andra kommuner. Genom val har beslutsfattarna valts och den linje Sibbo valt har återspeglat Sibbobornas vilja. Däremot är den pågående processen ett exempel på något helt annat än en demokratisk process.

Elakt kan man tänka sig att Feldt-Rantas utspel var ett riksdagsvalutspel riktat till det nyländska fältet och inte minst till den svenska befolkningen. Sannolikt är att hon i egenskap av partisekreterare måste ha samma åsikt som partiordförande som entydigt stött Helsingfors planer. Här kan man nog tala om dubbla budskap, vilket även flera andra politiker redan hunnit påpeka i offentligheten. Maarit Feldt-Ranta vet att Sibbofrågan blir en svår fråga för FSD inför riksdagsvalet eftersom moderpartiet stöder annekteringsplanerna.

söndag, oktober 29, 2006

Liberala föregångare

Sfp:s riksdagsvalskampanj startade den här veckan med enorma affischer av Stefan Wallin i gatubilden. Sloganerna Suomalainen kansanpuolue och Ett stort litet parti tycker jag är helt fyndiga. Partiordförande Wallin har den här veckan gång på gång upprepat att sfp är det enda folkpartiet och det enda liberala partiet i Finland. Det här ledde mina tankar vidare till några personer som representerade den första liberala politiska rörelsen i Finland.

Hos min mamma står en lampa som Leo Mechelin skänkt min mammas farmor och farfar i bröllopsgåva. Leo Mechelin talar man inte mycket om trots att han var sin tids mest inflytelserika politiker och ansågs vara en av de första politiska liberalerna. Det var Leo Mechelin som i egenskap av "statsminister" dvs ledare av senaten framförde begäran om den allmäna och lika rösträtten till kejsaren. Och fick ett jakande svar. Det var han som ledde senaten då beslutet om att övergå från ståndslantdagen till enkammarriksdagen gjordes. Leo Mechelin blev några år senare medlem av det nybildade Svenska folkpartiet. Min mammas farmors pappa hette Rolf Lagerborg och var chefredaktör för Helsingfors Dagblad som fanns före Hbl. Han var en aktiv samhällspåverkare och god vän till Leo Mechelin och delade Mechelins liberala politiska syn. Därav lampan.

Igår var jag på bokmässan i Helsingfors och tog tillfället i akt med att försöka få någon på Söderströms förlag intresserad av att göra ett nytryck av boken Gryningen, författad av Annie Furuhjelm. Hon var min morfars faster. Annie Furuhjelm kan också betecknas som starkt liberal. Hon var mycket samhällsaktiv och initiativtagaren till Svenska kvinnoförbundet. Det är intressant att läsa om kampen för kvinnornas rösträtt beskriven av en person som själv var med. Fascinerande är att kvinnorna över partigränser hade ett nära samarbete, det man idag kallar nätverk. Boken beskriver bra stämningen i samhället och ger en bild av hur man inom det nygrundade Svenska folkpartiet agerade. De politiskt aktiva kvinnorna var mycket aktiva i den internationella kvinnorörelsen. På de stora internationella kvinnokonferenserna diskuterades både kvinnornas rätt att rösta och den ännu radikalare idén om kvinnornas rätt att också få ställa upp i val. Annie Furuhjelm berättar också om att hon redan i början av sin aktiva politiska karriär dryftade frågan om en allmän rösträtt. Då den för 100 år sedan genomfördes ökade de röstberättigades antal från 125 000 till 1,5 miljoner! Annie Furuhjelm blev senare riksdagsledamot för sfp.

Jag tycker det skulle vara bra om ett nytryck av Anni Furuhjelms bok kunde göras nu då 100 år av lika rösträtt firas. Annie Furuhjelms skildring är unik, det var inte särskilt många kvinnor överhuvudtaget som var med i de inre cirklarna på den tiden.

onsdag, oktober 18, 2006

Utsatta kvinnor i världen

Idag låg det en ros på mitt skrivbord då jag kom upp på mitt rum i riksdagen. Det var en hälsning av regnbågsfamiljerna, dvs de familjer som inte är traditionella mamma, pappa, barn-familjer utan två mammor och barn eller någon annan familjemodell. Jag är så glad över att också stora utskottet nu godkännt fertilitetslagen enligt regeringens modell. Det skedde idag. Nu återstår för oss att i salen slutligen godkänna lagen. Principiellt är fertilitetslagen en jättestor fråga. I mitt tal i plenum sade jag att den stora frågan var om man skall gå in för fertilitetsvård över huvudtaget. Om svaret till detta är ja, vilket jag anser att är klart så bör man behandla alla kvinnor lika.

Den här veckan har man diskuterat den växande islamska fundamentalismen i Aceh som tar sig uttryck i lagar som tvingar kvinnor att bära slöja med hot om piskning. I radion sades att man nu nöjer sig med piskningar och inte amputering eller stening som i Saudi-Arabien. Särskilda poliser patrullerar enbart för att bevaka att den här lagen efterföljs. Jag hörde också ett reportage om kvinnor i Afghanistan som skall bestraffas ännu hårdare än förr om de blivit våldtagna medan våldtäktsmännens bestraffning ytterligare lindras.

Jag stannar upp och känner mig illa till mods. Hur kan det vara så grymt. Finns det något hopp för att kvinnorna i de här länderna skall få det bättre?

Det finns mycket ondska, våld och orättvisor. Vi är medvetna om det, men ofta känner vi oss maktlösa och tycker att det enda vi kan göra är att fördöma. Men det finns personer som har en speciell resning och som är tillräckligt modiga för att ge sig i kast med att på allvar försöka lösa stora mänskliga orättvisor och grov kriminalitet, sådant som de flesta enbart har hört eller läst om, men aldrig själva kännt sig berörda av. Jag känner några sådana, jag tänker på en särskild person just nu som finns i mitt eget parti på nära håll. Det är jag omåttligt stolt över.

måndag, oktober 09, 2006

Kopparnäs och sfp

Ajankohtainen kakkonen på Yle och 45 minuuttia på MTV3 visade senaste vecka två reportage om Kopparnäs i Ingå. Upplägget av programmen var exakt den samma. Sfp beskylldes för att sälja bort fina delar av Kopparnäs rekreationsområde. Man gav en bild av att hela affären varit ett internt bästa broder-koncept av stort mått. Min riksdagskollega Arja Alho gjorde sig nära på skyldig till språkhets då hon inte bara beskyllde sfp utan mera allmänt svenskspråkiga för att sabotera Kopparnäs.

Journalisterna gjorde sig verkligen skyldiga till en subjektiv återgivning av verkligheten. Dess värre skickligt gjort. Min version av hur Kopparnäs området räddades från exploatering är helt en annan än Alhos. Sfp:s andel i det hela är att vi i regeringen arbetade för att staten skulle åta sig att finansiera en del av köpet. Det lyckades vi med och statsstödet uppgick till 30 %, m.a.o. en betydande andel av hela köpet. Föreningens medel kommer till stor del från medlemskommunerna som på det sättet också var med om att finansiera området. Utan statsstödet skulle Nylands rekreationsområdesförening inte ha kunnat köpa området av Imatran voima. Området skulle högst sannolikt ha fallit i utländska investerares händer om inte föreningens verksamhetsledare hade handlat rappt och skrivit under köpekontraktet trots att finansieringspusslet inte var helt klart.

På detta sätt fick man ett område på över 500 ha och ca 13 km strandlinje reserverad för allmänhetens rekreationsbehov. Själv var jag också med om att lobba för affären genom att i ett tidigt skede kontakta personer som arbetar med markuppköp vid miljöministeriet.

Arja Alhos påstående att sfp i riksdagen skulle ha motarbetat Kopparnäs var en fräck beskyllning som journalisterna kunde ha kollat upp med mig som från vår sida förhandlar om budgeten i riksdagen. De övriga regeringspartierna förde inte Kopparnäs till förhandlingsbordet, vilket Alho lät förstå i tv-programmet. Då rekreationsområdesföreningen förhandlat med ministeriet hade de presenterat en finansieringsplan i vilken ingick att en liten del av området skulle säljas för att finansiera en del av köpet. Området som såldes var ca 5 ha av 550 ha!

Nämnas bör att Nylands rekreationsområdesförenings styrelse består av 16 medlemmar varav bara två är från sfp. Ordföranden är samlingspartist, inte sfp:are.

Det som nu retat upp Alho och andra som fått hela affären att verka som en katastrof är att köparen av tomterna är en finlandssvensk vars fru är sfp:are. Köparen hade tagit kontakt med föreningen då han i kommuntidningen läst att tomterna är till salu. Verksamhetsledaren Wickström i rekreationsområdesföreningen har en stor erfarenhet av fastigheters värde och han bedömde att priset var bra. Nu påstås att priset var för lågt.

Med facit på hand kan man säga att det skulle varit bättre att sälja området efter en anbudstävling med annonser i flera tidningar. Till föreningens försvar kan man å andra sidan säga att det var viktigt och nödvändigt att snabbt få finansieringen av hela området ordnad, att styrelsen måste ha bedömt av priset var bra och att den som tar sig en titt på de områden som Nylands rekreationsområdesförening tidigare har köpt, kan konstatera att verksamhetsledaren med styrelsens stöd verkligen har gjort ett fint arbete genom anskaffningen av många natursköna rekreationsområden.

Sfp hade ingenting att göra med Aaltos köpanbud eller senare med val av förvaltare för Kopparnäs område. Skötseln och administrationen av föreningens angelägenheter ligger i styrelsens händer, där som sagt sfp har endast två platser.

Däremot anser jag att man med fog kan säga att sfp både i regeringen och riksdagen aktivt bidrog till att Kopparnäsområdet beviljades statstöd och att ett stort område nu reserverats för nylänningars rekreation.

Det är skrämmande att seriösa aktualitetsprogram blint tagit till sig bara den ena versionen av Kopparnäshistorien och att man med språkpolitiska förtecken har mage att förvränga sanningen.

onsdag, oktober 04, 2006

Inget nytänkande i Purasjokis rapport

Ibland känns det som om historien skulle upprepa sig, också på kort sikt. Det femte kärnkraftverket är inte ens färdigt byggt då kraven på ett sjätte kärnkraftverk förs fram, denna gång av utredningsman Matti Purasjoki. Konstigt lite har man skrivit om att byggandet av det femte kärnkraftverket varit komplicerat och att bygget är ett år försenat och att strålsäkerhetscentralen på våren hade en hel del anmärkningar till byggprojektet. Utredningsmannen föreslår också att mera satsas på förnybar energi och på att hinder för vattenkraft avskaffas. Intressant var att Fortums maktposition tycks vara problematisk och att Purasjoki anser att Fortums marknadskraft måste dämpas. Å andra sidan tycks inte ens Fortum klara sig i konkurrensen med de övriga stora energibolagen i norden, där Sverige och Norge styr den nordiska elbörsen. Sedan anser Purasjoki att man skall grunda ett nytt statsbolag som Fortum inte skulle vara ägare i. Detta för att minska på Fortums dominans.

Det hela är ganska komplicerat. Om man vill utläsa något nytt av betydelse så är det kanske att förnybar energi lyfts fram så kraftigt av utredningsmannen. Många uppfattar ju fortfarande förnybar energi som något som på sin höjd kan komplettera de stora energialternativen, inte som ett jämnstarkt alternativ. Men de som följer med diskussionen och trender i världen har börjat inse att de förnybara energiformerna verkligen håller på att göra entré globalt. Synd att Purasjoki inte insett att han borde ha lyft denna sektor som nummer ett, framom kärnkraften som ju de facto hör till det förgångna då man talar om teknologiutveckling och framtiden.

Jag är inte övertygad om att staten skall grunda nya statsägda bolag. Under de senaste åren har staten sålt bort en hel del statsägt. Också kommuner, bl.a. min egen, har valt att sälja bort energibolaget eftersom vi ansåg att det inte är nödvändigt att en kommun sköter om energiproduktionen då konsumenten ändå fritt kan välja varifrån hon köper sin el. Jag tycker inte staten skall ta initiativ till ett sjätte kärnkraftverk. Minister Pekkarinen konstaterar också att det är företagens sak, inte statens. Regeringen och riksdagen fattar beslut i det skede då företagen lämnat in en ansökan.

Däremot tycker jag att det strategiskt skulle vara klokt att med stora statliga forsknings- och utvecklingsresurser medverka till att kunnandet om förnybar energi skulle stärkas kraftigt och till skapandet av ett kunskapskuster i vilket både energiproducenter och konsumenter, forskare, universitet skulle medverka. Målet borde vara att göra Finland världsbäst på ny förnybar energiteknologi med betoning på bioenergi men även energisparande m.m. Det här skulle ha varit "nytänkande", en betoning som borde presenteras nu, just nu, med tanke på följande regeringsprogram.