Julen närmar sig

Det är onsdag eftermiddag och riksdagens budgetdebatt är på slutrakan och därmed också den sista hela riksdagsterminen för denna gång. Egentligen är det en speciell dag för vår riksdagsgrupp för Eva Biaudet är idag sista dagen i riksdagen. Jan-Erik Enestam uppträder idag också för sista gången i riksdagen som minister. Båda två har varit de synligaste sfp-politkerna under många år och nu skall båda sluta!

Eva kommer jag att sakna mycket, inte minst för att vi haft så mycket sällskap av varandra här "på jobbet". Våra dagar är ofta intensiva och långa och ibland stjäl man en kvart mellan några möten för att sitta och prata om allt annat än politik med någon som förstår och vill lyssna och babbla om små och stora vardagliga ting. Kreativa pauser i arbetet.

Jag är lyckligare lottad än många andra mammor, för jag är faktiskt ledig redan imorgon och har en hel dag på mig att förbereda julen före alla andra i familjen blir lediga. Det är märkligt hur man har en inneboende klocka i sig som vet att nedräkningen inför en paus i arbetet är på gång. Det skall bli skönt med några lediga dagar...

Snart är det dags att springa iväg ner till plenisalen för de sista omröstningarna. För en timme sedan stod också jag i talarstolen och höll ett tal om miljösatsningar på Östersjön. Statsminister Vanhanen verkade riktigt lättad tidigare idag då han slog sig ner vid sfp-damernas kaffebord och medgav att det var skönt att EU-ordförandeskapet var över.

Om några veckor startar slutspurten.

God Jul!

Satsa på inhemsk förnybar energi och teknologi

Utrikespolitik och energipolitik hänger nära ihop. Under de senaste åren kan man tillägga en dimension, nämligen klimatpolitiken. Ur ett klimatperspektiv är naturgas bättre än stenkol och olja. Bäst av allt är att använda förnybara energiformer så som bioenergi, sol och vind. Finland är beroende av Rysslands naturgas, som täcker en stor del av vårt energibehov. Hela Europa är het på Rysslands naturgas men samtidgt är man oroad för att Ryssland skall använda gasen som ett maktmedel. Som bäst förbereds dragningen av ett nytt gasrör från Viborg till Tyskland. 1200 km längs med havetsbotten, rakt utanför vår kust! Bottnen skall jämnas ut på minst 150 meter brett bälte och det är självklart att det uppstår negativa miljökonsekvenser av det. Man är också rädd för att stöta på livsfarlig senapsgas och annat dumpat krigsskrot som ligger på havets djup.

Nu har Ryssland visat beredskap att dra ett stickrör från gasröret till Finland. Man säger officiellt att försörjningsleveranserna på detta sätt blir säkrare. Men frågan infinner sig om det här samtidigt är ett sätt att tysta ner kritiska röster om rörets miljökonsekvenser.

För att minska Rysslandsberoendet borde en gasledning dras från en annan riktning än Ryssland, dvs från Norge. Det har mig veterligen inte varit aktuellt på en tid. Allra klokast är att minska på det utländska energiberoendet genom att systematiskt satsa på förnybara energiformer och energieffektivitet. Det är helt ohållbart att energikonsumtionen i Finland beräknas öka ännu långa tider framöver. Vi borde bli det främsta landet i Europa på att ta ibruk ny teknologi, utveckla ny, energisnål teknik och utveckla andra generationens biobränslen, som baserar sig på inhemska råvaror.

Det är helt klart att det utländska energiberoendet gör hela Europa sårbart. Energieffektivitet, förnybara energiformer och tekniskt kunnande är därför svaret på både klimatpolitikproblemet, energipolitiken och en tryggare utrikespolitik.

Gasröret kommer att byggas vare sig vi vill det eller inte. Varför är det så tyst om byggnadsskedets miljökonsekvenser? Vilka risker innebär byggandet av ett 1200 km långt rör för den allt livligare fartygs- och oljetransporttrafiken på Finska viken? Statsministern svarade inte mig då jag på för en tid sedan på en frågestund om EU-ordförandeskapet undrade om Finland som EU-ordförandeland berört den här frågan i samband med energiförhandlingar med Ryssland. Jag väntar fortfarande på svar.

Förvånande Sibboutspel

Sibbofrågan rullar vidare. Utredningsmannen gav sitt förslag på torsdag. Grundförslaget för den fortsatta behandlingen är nu utredningsmannens förslag. Förslaget överskrider kommunindelningslagens krav om att högst fem procent av en kommuns invånare kan överföras till en annan kommun utan båda kommunernas samtycke. Inte att undra på att Sibbo inte accepterade förslaget.

Häpnandsväckande var att min annars så kloka kollega Mari Kiviniemi (centern) lyfter in språkförhållandena i diskussionen och skyller på en språkbarriär som orsak till att Sibbo inte byggts kraftigare. Man blir ju förvånad över hur snabbt centerfilosofin om kommunernas självbestämmanderätt suddats ut för en Jalasjärvibo som flyttat till Helsingfors.

Oberoende av språk har besluten om hur Sibbo skall utvecklas hittills skett utgående från demokratiska beslut i kommunen. Tillväxten i Sibbo har under de senaste årtionden varit stark, Sibbo hör till de mest snabbväxande kommunerna för tillfället. Man har lyckats hålla balansen mellan service och befolkningstillväxt rätt bra.

Björn Månsson skrev helt rätt då han idag konstaterade att man trots svenskspråkigheten byggt både norrut och västeut.

Centerns stadspolitik förvånar mig. Städer kan inte byggas enbart utgående från småhus i städernas utkanter utan också stadskärnorna måste göras attraktiva för dem som vill bo och skall arbeta i städerna.

Budgettilläggen spikades

Den gångna veckan har varit händelserik på många sätt. Budgetförhandlingarna kulminerade på onsdagmorgon vid åttasnåret då regeringsgruppernas förhandlare och finansministern kom överens om tilläggen i nästa års budget. Senare på dagen godkände min riksdagsgrupp budgeten för vår del och de andra grupperna för sin del, och på eftermiddagen höll regeringspartierna en gemensam presskonferens om budgeten. Vi som sitter i finansutskottet jobbar ju intensivt med budgeten under hela hösten. Budgeten är höstens årligen återkommande stora grej, även om riksdagens förhandlingsresultat sällan får stora rubriker i massmedierna.

Jag är nöjd med riksdagens tillägg. Många av Svenska riksdagsgruppens motioner godkändes helt eller delvis. Vi lades t.ex. pengar till utbyggnaden av vatten- och avloppsnätet som är viktigt för att minska på utsläppen från bebyggelsen på glesbygden. Mycket viktigt var fyra miljoner som reserverades för barn- och ungdomspsykiatrin. Också rusmedelvården fick ett betydande öronmärkt anslag. En mindre summa, som kan visa sig ha stor betydelse trots det, var 100 000 euro som reserverades för utbildningsstyrelsens arbete för att förbättra personalsituationen vid de svenska daghemmen i huvudstadsregionen. Annat som krävts från vårt håll var bl.a. ökade anslag för förbindelsetrafiken i skärgården.

De som är besvikna är alla studerande som inte heller denna gång fick förhöjd studiepenning. Under presskonferensen sade jag att studiestödet måste vara en fråga som tas upp i regeringsförhandlingarna. Om vi skulle ha gjort som de studerande ville så skulle vi ha lagt till 67 miljoner euro på årsnivå. Eftersom regeringspartierna förbundit sig att hålla budgetramarna och inte göra en valbudget som skulle ha sprängt ramarna så beslöt man att inte i det här skedet röra studiestödet. Om nästa regering vill så kan en justering göras ganska snabbt oberoende av det här. Men det är något den kommande regeringen måste besluta.

Det är ett spännande arbete att vara med och göra upp statsbudgeten och att sköta förhandlingarna för vår grupps del, vilket jag gjort de senaste tre åren. Och det känns bra då vi nått ett resultat som den egna gruppen är nöjd med.