Skall dagisbarn äta utländskt nötkött?

Idag på morgonen då jag förde min minsting till dagis fastnade min blick vid infotavlan där man hängt upp stadens information om den mat som serveras åt barnen. På lappen läste jag att man från början av året övergått till utländskt nötkött. Svenska barn- och utbildningsnämnden har redan för en tid sedan reagerat på det här beslutet och krävt att man återtar det och jag instämmer. Matservicecentralen som har hand om skol- och dagvårdsmaten i Esbo säger att de inte finns inhemskt kött och att man därför måste övergå till utländskt. På lappen jag i morse läste stod det inte ens att man tex då när man inte får inhemskt kött istället använder utländskt. Jag undrar om man helt enkelt övergått till utländskt för att det är billigare? På lappen stod det vidare att långsiktsprognoserna visar att det inhemska köttet kommer att vara svårare att få tag på då mjölkkorna minskar i antal i Finland. I vår familj köper vi alltid inhemskt nötkött dels för att vi vill stöda den inhemska produktionen men också för att det känns tryggare med inhemskt kött. Jag ställer mig mycket kritisk till att storköken som tillreder mat för barn använder utländska produkter om det inte är helt nödvändigt , vilket jag betvivlar i det här fallet. Från Esbos sida har man bett om en utredning om saken av matservicecentralen. Eventuellt har Esbo glömt bort att skriva in kravet om inhemskt ursprung då servicen konkurrensutsattes.

Bränsle för trafiken av inhemska växter

Den här veckan skall en arbetsgrupp som funderat på möjligheterna att öka användningen av biobränsle överlåta sin rapport. Här i riksdagen behandlar vi som bäst regeringens klimat- och energipolitiska redogörelse och själv sitter jag i två utskott där ärendet är på agendan på så gott som varje möte, dvs i miljöutskottet och finansutskottet. Jag har en uppfattning att vi i Finland kunde göra mycket mera än vi gör för att förbättra energieffektiviteten och ta i bruk förnybara energiformer. Biobränsle frågan är speciellt aktuell och därför är förväntningarna stora på den rapport jag nyss nämnde. Enligt en annan arbetsgrupp som undersökt möjligheter att öka användningen av åkerbiomassa så skulle man kunna använda en halv miljon ha åker för odling av biogrödor. Även om bara en del av detta skulle förverkligas så skulle det ha en stor betydelse för det framtida jordbruket i Finland. I senaste veckas Suomen Kuvalehti ingick en intressant artikel om biobränslen också med anledning av att frågan den här veckan kommer att vara på tapeten. Kontentan där var att man kunde möjliggöra en lokal decentraliserad produktion av biodiesel genom att befria små anläggningar med en produktion på högst 100 000 liter biodiesel per år från skatt. I ett energipolitiskt ställningstagande som sfp:s miljödelegation gjort nyligen föreslår vi att accisen helt skulle slopas från biobränsle och att man skulle lagstifta om att en viss nivå (5,75% så som EU direktivet förutsätter) av bränslet skulle måsta bestå av biobränsle. Problemet ur statskassans synvinkel ifall man helt slopar bränsleaccisen på biobränsle är att det inte kan göras enbart för det inhemska biobränslet utan också för importerat bränsle. Just nu bygger Neste Oil en biodieselanläggning i Sköldvik och man befara att man där kommer att använda palmolja som råvara i stället för inhemsk rybs.

Summa summarum. Jag tror och hoppas att biogrödorna kommer att få en växande betydelse för vår inhemska energiproduktion och jag tycker att det nu är hög tid för regeringen att öppna möjligheterna för det.

Uran och gruvlagen

Nästa vecka ordnar sfp:s miljödelegation, som jag är ordförande för, ett litet seminarium om planerna på att förändra gruvlagen och naturligtvis om uranfrågan i östra Nyland. Vi kommer att höra sakkunniga från handels- och industriministeriet, miljöministeriet och Nylands miljöcentral. Frågan om en eventuell utvinning av uran i östra Nyland har väckt starka reaktioner framförallt i östra Nyland men också på annat håll i Finland. Människor är helt uppriktigt oroliga och rädda för vad en uranutvinning skulle innebära. Redan nu får man läsa i tidningar att fastighetsaffärer påverkats av spekulationerna.

Svenska riksdagsgruppen gjorde i februari en åtgärdsmotion där vi föreslog att kommuners och markägares ställning i tillståndsprocessen skulle stärkas. Vi vill att gruvlagen skall utformas så att större miljöhänsyn tas redan i inmutningsskedet och att miljökonsekvensbedömningen skall göras så tidigt som möjligt. I den gamla gruvlagen har markägarna en undanskymd roll med obefintliga möjligheter att påverka ett eventuellt tillstånd. Frågan var aktuell på frågestunden i går och minister Pekkarinen intygade att den nya gruvlagen skall beakta miljön bättre än förr.
Det kan ju hända att den stora opinionen mot uranutvinning i östra Nyland påverkar och skrämmer det franska bolaget som visat intresse för uranet. Här har vi ett av de problem som kärnkraften innebär, som man inte kan bortse från: kärnkraft behöver uran och uranutvinning är knappast populärt någonstans i världen. Strålningsrisker skrämmer. Själv röstade jag mot ett femte kärnkraft för några år sedan och har inte sedan dess blivit mera övertygad om kärnkraftens säkerhet.

Krishanteringslagen

Idag debatterades krishanteringslagen i plenum. Regeringen drog ju tillbaka lagen i december efter att grundlagsutskottet kommit fram till att den punkt som gällde presidentens befogenheter i beslut om EU-snabbinsatsstyrkor inte stämde överens med grundlagen, eftersom alla EU-frågor skall räknas som nationella angelägenheter och därmed faller under regeringens kompetens. I december stod vi inför en situation där regeringen såg som bästa lösning att på den här punkten ändra på grundlagen. Inom Svenska riksdagsgruppen tyckte majoriteten att det var ett alltför grovt ingrepp att snabbt besluta om en ändring av grundlagen. Statsministern bad oss acceptera att regeringen inleder en beredning av en grundlagsförändring utan att binda oss till något. Detta gick vi motvilligt med på. Därmed blev det klart för båda parterna att vi ändå inte accepterat att en ändring av grundlagen görs. Beredningen startade och den expertgrupp som utredde frågan kom i sin slutrapport fram till att frågan också kunde lösas genom ett undantagsförfarande, en undantagslag. Efter att alla riksdagsgrupper tillfrågats av regeringen om sin åsikt om saken, beslöt regeringen gå in för undantagslagförfarandet i stället för en förändring av grundlagen. Principiellt är skillnaden viktig. Grundlagen skall man inte kunna ändra på utan en omständig beredning. Svenska riksdagsgruppens första alternativ hade varit att ännu försöka låta utrikesutskottet och grundlagsutskottet tillsammans med regeringen hitta en textformulering som inneburit att man varken skulle ha behövt en undantagslag eller förändring av grundlagen. Undantagslagen var vårt andra alternativ, en kompromisslösning som vi kan acceptera och som också alla andra riksdagsgrupper förutom sannfinländarna kunde gå in för. Det är nu viktigt att riksdagen snabbt behandlar och gör beslut om krishanteringslagen så att Finland kan uppfylla sina internationella förpliktelser. Den gamla krishanteringslagen har inte möjliggjort för Finland att delta i Europeiska unionens snabbinsatsstyrkor.

Idag i riksdagens plenum diskuterades frågan om FN-mandat. Kristdemokraterna och en del av vänstern anser att Finland inte skall delta i uppdrag som saknar FN-mandat, dvs i konflikter där något land i FN:s säkerhetsråd motsatt sig FN:s intervention trots att det finns ett uppenbart och brådskande behov för det internationella samfundet att förhindra en eskalerande kris. Sådana här fall kommer säkert att förekomma, men sannolikt ganska sällan. Huvudregeln är att de operationer som Finland deltar i också i fortsättningen skall ha bemyndigande av FN:s säkerhetsråd. I Svenska riksdagsgruppen har vi ansett att det i exceptionella fall måste vara möjligt att intervenera i en kris även om något land i säkerhetsrådet har motsatt sig det.

Sfp måste bli tydligare

Det har varit veckoslut och i morgon börjar sportlovet för barnen. Tyvärr kan vi inte ta ledigt men barnen får ett sportigt och roligt lov trots det. Och vilken tur för alla att det blev vinter till slut.

Jag har bläddrat i ett antal tidningar under veckoslutet. Nu just följer jag med ena örat med ishockey. Finland leder just nu 1-0 mot Kanada. Vi har varit på skrinnskobanan med barnen på dagen, fast då var det närmast skönskrinning som gällde. Jag har dessutom sprungit sju km på morgonen tillsammans med min svägerska. Vi försöker hinna springa några gånger per vecka. Ofta blir det på kvällen efter barnens sängdags men på veckoslutet är det lyx att få springa ute i dagsbelysning. Båda två sitter mycket inomhus under veckan och man känner sig faktiskt duktig efter en joggingtur.

Politices doktor Åsa Bengtsson var idag citerad i flera tidningar. Hon sällar sig till skaran forskare som analyser sfp-debatten och sfp:s framtidsutsikter. Hon gav svar på tal åt dem som på senare tid sagt att sfp inte mera behövs. Det tyckte hon var en banal åsikt och förklarade att så länge som finlandssvenskarna anser att svenskan är en viktigare fråga än andra politiska frågor så har sfp en god grund att stå på. Sen pekar hon helt riktigt på flera punkter som sfp måste jobba med. Att förtydliga vad vi gör är ett av de viktigaste råd hon ger. Att satsa på tvåspråkiga är ett annat. Hon har förstås helt rätt i vad hon säger och samma slutsats har man kommit till inom sfp men mycket arbete kvarstår, helt tydligt. Ett exempel som hon nämner förbryllar mig ändå, nämligen studentsvenskan. Bengtsson frågar varför man gav upp i frågan om studentsvenskan. Hon undrar om man hotades med något annat, och säger att väljarna inte känner till detta.

Jag känner bra till hela förloppet. Faktumet är att sfp och Svenska riksdagsgruppen förlorade en politisk kamp om studentsvenskan. Men vi gav inte upp i något skede (där har alltså Åsa Bengtsson fel). Vi röstade om saken i regeringen, men förlorade. Vi röstade också om saken i riksdagen, men förlorade. I de övriga riksdagsgrupperna var det bara några spridda röster som stödde bevarandet av det andra inhemska språket som ett obligatoriskt ämne. De var inte vi som gav efter, det var de andra regeringspartierna och riksdagsgrupperna som röstade mot studentsvenskan. Det skulle de inte ha varit tvungna att göra.

Före frågan kom upp i regeringen kallade vi in dåvarande undervisningsminister Haatainen till Svenska riksdagsgruppen för att förklara hur vi ser på frågan och höra hennes argument. Vi bjöd också in statsminister Vanhanen i samma ärende. På Henrik Lax initiativ träffades alla svensk- och tvåspråkiga riksdagsledamöter som var intresserade av frågan i vårt grupprum för att diskutera studentsvenskan och agerande i de olika grupperna. Faktumet var att de övriga gruppernas representanter inte fick med sina grupper och röstningsresultatet kan man kontrollera i riksdagens protokollarkiv. Svenska riksdagsgruppen var den enda gruppen som enhälligt var emot ett slopande av det andra inhemska språket i studentexamen. Jag kan därför inte förstå varför vi gång på gång får höra att det var vårt fel att studentsvenskan slopades då det bevisligen var de andra partiernas ministrar i regeringen och de andra gruppernas riksdagsledamöter som avgjorde saken på detta sätt.

Nu leder Finland matchen 2-0 och det håller på att bli olidligt spännande hör jag.

Porträttet av Elisabeth Rehn

Jag har just avtäckt Elisabeth Rehns porträtt tillsammans med ett hundratal vänner och tidigare kolleger till henne. Svenska riksdagsgruppen hade tagit initiativ till att ett porträtt av Lillan skulle målas och idag fick vi se resultatet. Konstnären heter Susann Gottberg och hon är en av de skickligaste unga konstnärerna i Finland. Porträttet är verkligt fint. Det är målat på tjock faner, alltså på björk. Bakgrunden består av en ljus björkskog och en vacker guldfärgad himmel. Tavlan ger ett modernt, ljust varmt intryck. Elisabeth Rehns ansikte är avporträtterat mitt på tavlan, i skogen, delvis som en del av det. Det är svårt att beskriva men helheten är fin. Hon har ett bestämt och säkert ansiktuttryck. Nästa vecka hänger vi upp konstverket i vårt grupprum. Det blir en ommöblering av tavlorna för att hitta den rätta balansen i vårt grupprum. Elsiabeth Rehns porträtt är faktiskt det första kvinnoporträttet i rummet. Det är kanske en tillfällighet men ett faktum att det också är första gången i Svenska riksdagsgruppens historia som vi är flera kvinnor än män i riksdagsgruppen.

Som riksdagsgruppens ordförande hade alltså jag äran att avtäcka porträttet och hålla ett tal till Elisabeth Rehn och konstnären. Talet kommer att finnas på min webbsida nästa vecka. Jag talade om Elisabeth Rehns betydelse som en kvinnlig politiker som banat vägen för andra kvinnliga politiker. Hon var den första kvinnliga försvarsministern (och samtidigt ansvarig för jämställdhetsfrågor i regeringen), första kvinnan som nästan blev president i Finland, första kvinnan i vår riksdagsgrupp som blev riksdagsgruppens ordförande. Själv är jag mycket fascinerad av Elisabeths Rehns arbete också efter att hon lämnade politiken. Hennes arbete som rapportör och specialsändebud för FN, som vice generalsekreterare för FN, är egentligen helt otroligt. Tänk vilket arbetsfält hon hade under sina år i Sarajevo och Balkan.

För några år sedan fick jag av Elisabeth Rehn en rapport som hon skrivit tillsammans med Ellen Johnson Sirleaf som nu helt nyligen valdes till Liberias första kvinnliga president. De två hade fått ett uppdrag av UNIFEM att utreda hur väpnade konflikter påverkar kvinnor och om kvinnors roll som fredsbyggare. Utredarna besökte 14 krigsdrabbade områden i världen. Jag hade själv svårt att läsa rapporten för den var så fruktansvärd. Utredarna berättade om flera kvinnor och flickor som de själva träffat och intervjuat som råkat ut för krigets fasor; övergrepp, hot, grymhet.

Summa summarum. Det Elisabeth Rehn varit med om och gjort är faktiskt unikt. För ett litet parti är det en stor sak att ha en person som hon.

Barnträdgårdslärarutbildning till huvudstadsregionen

Idag har det bland annat handlat om att få svensk dagvårdspersonal till huvudstadsregionen. De senaste dagarna har debatten om läget på dagisarna i Helsingfors gått het efter att Stina Forsberg utkommit med en rapport om saken. Faktum är att man redan länge haft en brist på behöriga barnträdgårdslärare här. Problmet har fallit i skuggan av lärarbristen. Nu finns det planer på att åtgärda saken genom att utlokalisera en del av barnträdgårdslärarutbildningen från Jakobstad hit ner. I och för sig har man försökt med det här också tidigare men det måste nog upprepas. Jag blev uppringd av Radio Vega Mellannyland som ville veta hur det ser ut i Esbo och där är bristen lika akut som i Helsingfors. Jag beslöt mig för att vända mig till regeringen med en skriftlig fråga. Jag frågar om regeringen kan garantera att resurser för en utlokalisering kan ordnas. Nu skall jag lämna in frågan och inom tre veckor skall regeringen ge mig ett svar. Det är ett stort problem att personalen på dagisarna är överbelastade av arbete pga att personal inte finns att tillgå.

KSSR

KSSR är en förkortning på kommun- och servicestrukturreformen, den stora reformen som regeringen just nu arbetar med. Idag skall landskapsförbunden och huvudstadsregionen skicka in sina svar på ett batteri med frågor om hur kommunerna i framtiden skall ordna sin service, till inrikesministeriet. Jag fick en rapport av Margareta Pietikäinen om vad delegationen för huvudstadsregionen beslöt på sitt möte igår. De behandlade huvudstadsregionens svar. I vår grupp och i de andra sfp-grupperna i huvudstadsregionen var vi kritiska till några skrivningar i utlåtandet. För det första tyckte vi inte att man tillräckligt bra satt sig in i hur den svenska servicen skulle kunna utvecklas i regionen, för det andra vill vi inte slå ihop Nylands landskapsförbund med Östra Nylands landskapsförbund och för det tredje tyckte vi inte att man skall signalera att regionen vill bryta ut en del av Sibbo och slå ihop den med Helsingfors. Sfp blev ensam om en avvikande åsikt beträffande Sibbo och landskapet. I följebrevet till inrikesministeriet tillades en mening om att man kommer att utreda vidare den svenska servicen. Det var ett viktigt tillägg! Bra är att kommunerna i huvudstadsregionen var eniga om att städerna skall bevara sin självständighet men att samarbetet skall öka. I ett skede visste man inte riktigt vad Helsingfors tänkte om det här men nu är det klart. Det är en seger för närdemokratin och Helsingfors-, Esbo-, Vanda- och Grankullaborna.

Hoppfullt om pensioner

Igår kväll besökte riksdagsgruppen arbetspensionsförsäkrarna, Tela. Det är de som har hand om våra pensionsmedel och som placerar dem så att de skall ge god avkastning på lång sikt. Nu just planerar man att fondera en större del av medlen inom den privata sektorn för att försöka öka avkastningen. I fjol trädde en ny arbetspensionslag i kraft och med den skall flexibiliteten att välja när man pensionerar sig öka. Målet är att senarelägga pensioneringstiden med 2-3 år och enligt våra värdar har resultat under de första året varit bra. Man vill sporra folk att hållas längre i arbetslivet genom att pensionen uträknas utgående från hela arbetskarriären. Om man stannar kvar i arbetslivet maximal tid så höjs uträkningskoefficienten för de sista åren. En positiv sak är också att pension fås för moderskapsledighetstiden. Pensioner uppfattas av många som en tråkig sak som man ogärna funderar på - de känns inte aktuellt förrän man själv närmar sig pensioneringsåldern. Några siffror visar att pensioneringsvågen kommer att påverka allt i samhället. År 2004 var 830 000 personer över 65 år gamla, år 2020 kommer över 65-åringarna att vara 1 240 000. Därför är det så viktigt att försöka få folk att trivas på arbetsplatser och hållas kvar i arbetslivet. Ibland hör man olyckskorpar som säger att sen när vi är gamla om 30-40 år så kommer man inte att ha råd att betala ut pensioner. Jag frågade våra värdar hur de ser på detta. Deras åsikt var att man kommer att kunna betala pensioner också sedan, men nivån kommer dess värre att vara lägre än den är idag. Summa summarum. Det är viktigt att pensionsmedlen förvaltas och placeras klokt, dvs så att de på lång sikt ger en trygg men möjligast god avkastning.

Östersjöseminarium

Jag deltog på förmiddagen i ett Östersjö-seminarium som ordnades här på riksdagen. Auditoritet var proppfullt. Forskare, journalister och politiker fick höra om de senaste forskningsrönen. Östersjöns miljö har alltid intresserat och engagerat mig. Det var bra att höra att forskarna idag var rätt positiva. Budskapet var att det lönar sig att arbeta för Östersjön - åtgärderna har effekt. Redan nu märker man att det nya reningsverket i St Petersburg har haft betydelse, men fosforreningen borde bli ännu bättre. Sjöar och vattendrag har stor betydelse som sedimenteringsbassänger för näringsämnen och man borde mera fokusera på lokala åtgärder än generella åtgärder för att minska på utsläppen längs med hela vår kust. Oljebekämpningen och riskerna diskuterades också. Fortfarande måste vi stärka beredskapen och förbättra reningskapaciteten. En ny sak för mig var att varje oljetanker tömmer 30 000 ton barlastvatten ut i havet i Primorsk och att risken för nya arter som kan skada Östersjöns ekosystem etablerar sig här håller på att bli ett hot. Arterna sköljs ut med barlastvattnet. Viktigt är att regeringen ser till att Östersjöprogrammet som förra regeringen godkände får en fortsättning.

Vändagen

Nu har det blivit dags för mig att ta steget in i bloggvärlden. Tekniskt sätt var det enkelt att få det fixat, men nu gäller det alltså att ha självdisciplinen att se till att bloggen uppdateras ofta. Brist på händelser, stora och små, som jag får vara med om har jag inte. Den här dagen är en helt vanlig dag som börjat med en relativt lugn morgon hemma med barnen. Vi åt frukost med två ljus tända på bordet, vändagen till ära. Rikard åkte iväg tidigt men jag hade tid att föra Nadia till skolan med skrinnskor och skidor, Anna gick för att få utomhusmotionspoäng. Catarina förde jag till lekis, de skulle också ha vändagsfest och dessutom skida. Roligt program för en fyraåring. Jag lämnade bilen på Köklax tågstation och tog tåget in till stan. Tidningarna hade jag plockat med mig från postlådan på vägen. Tågresorna in till stan är sköna. Man hinner antingen läsa Helsingin Sanomat eller Hbl och Västis. Idag läste jag Hbl och Västis. Jag var omnämnd på debattsidan av en f.d. gruppmedlem från Esbo fullmäktige. Den skribenten har sällan något positivt att säga om kvinnliga politiker inom sfp. Det får vi leva med. Debatten om sfp:s framtid har fått fart på våra medlemmar. Idag var speciellt Vanda sfp:arna i farten. Hbl citerade Vasabladet "Sfp måste tvätta sin byk snabbt, för det har inte råd med ett förlustval till. Inte i riksdagsvalet" Jag håller med.