onsdag, maj 31, 2006

Sista ordförandedebatten: Turkiet och sexköp

Igår kväll hade vi vår sista ordförandedebatt. Den hölls i Åminne folkpark i Malax och på plats var över hundra åhörare. Också HS hade tagit sig upp till Österbotten och rapporterade i dagens tidning. Fotot var lyckat tycker jag, det gav en bild av lugn och frid... Kanske skenet bedrar.

Under debatten ställdes många publikfrågor och vi kom bland annat in på den aktuella frågan om kriminalisering av sexköp. Det var faktiskt så att vi åkte iväg till Österbotten direkt från vårt gruppmöte i riksdagen där frågan behandlats med minister Luhtanen. Läget i vår grupp är den att majoriteten fortfarande stöder regeringens förslag medan Astrid Thors flaggar för den kompromiss som tagits fram av lagutskottet.

Ju mer man funderar på saken dess märkligare ter sig kompromissförslaget. Det skulle aldrig ha godkännts enhälligt av regeringen. Sfp:s ministrar skulle garanterat inte ha stött det i kompromissformen. I riksdagen har lagutskottet ändrat på grundprincipen. I stället för att kriminalisera prostitution har man vänt på saken så att man kriminaliserar koppleri och organsierad människohandel men godkänner övrig prostitution.

Astrid Thors motiverar sin syn bland annat genom att säga att sex är en så intim sak. Det är ett märkligt argument. Prostitution handlar om att en människa säljer sig själv och det är en form av människohandel. Och det skall inte accepteras.

Är det ok att en kund köper tjänster av en prosituterad efter att han frågat henne om hon är offer för människohandel eller koppleri. Vad svarar den prostituerade? Logiken är absurd.

I Sverige har all prostitution kriminaliserats och erfarenheterna är förhållandevis goda.

I strafflagen är koppleri och människohandel kriminaliserat redan nu.

Den andra principiella frågan vi igår kväll kom in på gällde synen på hur EU skall utvecklas. Frågan som ställdes gällde en fortsatt utvidgning av EU. Min åsikt är att den förhandlingsprocess som nu pågår med Turkiet, Rumänien och Bulgarien är avgörande för om och när länderna kan bli medlemmar. Processen är viktig och ifall länderna uppnår EU:s krav bör de få bli EU medlemmar. Processen motiverar länderna att skapa fungerande rättsstater och många förändringar är på gång i de här länderna. Det gangnar EU på många sätt.

Astrid Thors stödde Turkiets medlemskap medan Stefan Wallin ställde sig mycket tveksamt till Turkiet. Det var en överraskning för mig. För mig är det naturligt att sfp stöder en fortsatt utvidgning då det samtidigt innebär att säkerheten ökar inom EU och i dess nuvarande närområden.

fredag, maj 26, 2006

Oljetransporterna skrämmer mig

På tisdagen debatterades den första tilläggsbudgeten i plenum. Jag hann tala innan jag åkte iväg med tåg till Åbo för den nästsista ordförandedebatten. Som vanligt fördes i plenum en lång debatt om hur ekonomin i Finland egentligen mår innan man egentligen kom in på tilläggsbudgeten. Jag valde att tala enbart om ett tema, nämligen om att man äntligen reserverat pengar för de utgifter som anskaffningen av ett nytt oljebekämpningsfartyg kräver. Det kommer ännu att ta ett par år innan fartyget kan tas ibruk. Min poäng i talet var dels att konstatera att det här sannolikt är den största enskilda miljösatsningen på Östersjön för denna regering, och dels att påminna om att en fortsatt utbyggnad av beredskapen är nödvändig. Oljetransporterna var år 2000 80 miljoneer ton, i år 130 miljoner ton och år 2015 kommer de att vara 400 miljoner ton.

Både igår och idag har just de frågor jag tog upp i mitt tal behandlats i Helsingin Sanomat. I dagens tidning säger minister Tuomioja att det var en blunder av regeringen att inte på 90-talet ta hotet om oljetransporterna och Primorsk på allvar. Man blev helt enkelt efter i miljöbevakningen. Faktiskt så tror jag att jag var den första i riksdagen som tog fasta på frågan om vad regeringen kommer att göra för att säkra Östersjöns miljö då planerna om Primorsk oljehamn nått Finland. Det var Satu Hassi som var miljöminister på den tiden. Det var otroligt hur dåligt informerade och underrättade Finlands miljömyndigheter och även regering var.

Med tanke på hur lätt Ryssland hittills tagit på kraven om internationella miljökonskevensbedömningar så är det verkligen önskvärt att Finland och hela EU nu kräver att miljöaspekterna och all slags riskförberedelser görs grundligt då gasröret till Tyskland skall byggas. Hur Finska viken skall klara av en mångdubbel oljetransportmängd jämfört med dagsläget är för mig ett frågetecken, och det skrämmer mig verkligen. Vi borde helt säkert skaffa hundrafalt gånger mera oljebommar och ha en klar strategi för tidpunkten för följande och därpå följande oljebekämpningsfartygs anskaffning.

fredag, maj 19, 2006

Stafettkarnevalen, årets höjdpunkt

Årets höjdpunkt stafettkarnevalen inleddes idag. Jag kan inte komma på något bättre och viktigare finlandssvenskt evenemang än stafettkarnevalen. Carl Olaf Homén är stafettkarnevalens grundare och också idag var han med som en av huvudarrangörerna. Stafettkarnevalens stämning är helt unik och den som inte har upplevt den borde göra något åt saken.

För de finlandssvenska barnen är det en upplevelse att få vara på stadion och se massan av andra svenskspråkiga barn från olika delar av landet. Mina två äldsta flickor deltog i var sitt stafettlag och jag känner så bra igen deras spänning, pirrighet och uppfylldhet efteråt. Då jag deltog i stafettkarnevalen räckte den bara en dag. Under årens lopp har antalet deltagare vuxit enormt och två dagar räcker snart knappast till. De sista starterna idag var halv tio på kvällen...
Kallt som i Sibirien var det idag. Men nere på plan tycktes det inte störa någon. Där sprangs det i korta shorts och barfota.

Månne någon tyckte att det var fel att uppvärmningsbändet sjöng, nästan skrålade Vårt land. Jag tyckte det var bra. Vårt land hör hemma på stora idrottstävlingar och det är inte varje dag finlandssvenska barn får höra och sjunga Vårt land i en så stor folkmängd som den idag.

Handikappade barn har sedan ett antal år deltagit i tävlingarna. Jag fick en klump i halsen då jag följde med deras tävlingar, för det är är helt fantastiskt att se de svårt handikappade tävlarna som kämpar på med samma frenesi som alla andra barn. Genom att inkludera handikappade barn i själva tävlingen ger arrangörerna en viktig påminnelse om att handikappade skall ha rätt att vara med i all verksamhet i samhället.

Svenska folkpartiet 100 år

För hundra år sedan kan man säga att det sjöd av aktivitet i Finland. Jag undrar om någon har koll på hur många föreningar och organisationer som kom till år 1906. Flera av de politiska partierna grundades då. Förutom Sfp åtminstone Centern och socialdemokraterna. En naturlig förklaring för de politiska partierna är att riksdagen som institution såg dagens ljus samma år och det första riksdagsvalet ordnades då.

Idag har Sfp firat att det är på dagen 100 år sedan partiet grundades. Det skedde på Nylands Nation och därför ordandes det ett jubileumspartistyrelsemöte på NN idag. Vi samlades i den något slitna gamla Vikinga-salen som numera används som krog. Jan-Erik Enestam höll ett tal i vilket han berättade om partiets uppkomst. Efter det läste partisekreterare Ulla Achrén upp en jubileumsdeklaration dagen till ära som sedan godkändes av partistyrelsen med ett klubbslag. Det var en enkel och symbolisk tillställning som trots sin enkelhet eller kanske just pga den kändes helt bra. Det speciella var nämligen att jubileumspartistyrelsen fick en extra högtidlig inramning genom att så många tidigare riksdagsledamöter och partiordföranden och ministrar var med. På första raden satt bl.a. Jutta Zilliacus, Elisabeth Rehn, C.O. Tallgren, Carl Olaf Homén, Ola Rosendahl, Margareta Pietikäinen, Pär Stenbäck och Christoffer Taxell.

Dagen inleddes med en uppvaktning vid tidigare ordförandes gravar och jag var med på rundgången på Sandudds begravningsplats där fem ordföranden är begravda. Det är intressant att gå på gamla gravgårdar. Sandudds äldre delar är mycket vackra och många av gravstenarna är intressanta på olika sätt. Axel Lilles gravsten var fascinerande. En stor slipad natursten med två lägre gravstenar på vardera sidan och fullt med liljekonvaljer på graven. Vi lade ner kransar på von Rettigs, Lilles, Törngrens, Jan-Magnus Janssons och min pappas dvs Kristian Gestrins grav. En deputation åkte till von Borns grav i Pernå.

På eftermiddagen hölls ännu en mottagning på G18. Jag var med en timme och hann konstatera att allt tycktes utfalla enligt planerna. Folk som representerades alla tänkbara institutioner och organsiationer strömmade in i en strid ström.

Dagens händelser är bara en del av jubileumsfirandet. Förutom det här cirkulerar en portättutställning och till den har man gjort en enligt mitt tycke mycket lyckad katalog. På hösten ordnas en stor fest på finlandiahuset och seminarier m.m. har hållits och kommer att hållas.

Man kan ju dessutom tänka att den pågående ordföarndedebattrundan tidsmässigt faller in mycket lämpligt i hela jubilemusfirandet. Tack vare den har vi fått in dagspolitik och framtidsvisionering i jubileumsåret på ett tydligare sätt än vad annars skulle ha varit fallet. För debattera har vi faktiskt gjort runt om i Svenskfinland; själv har jag hunnit med på debatterna i Helsingfors (tre), Grankulla, Borgå (två), Lovisa, Ekenäs, Kimito, Karleby. Ännu återstår Vasa och en debatt i Åbo och sedan självaste partidagen förstås.

Den första juni kulminerar riksdagens jubileumsår med bla ett jubileumsplenum. Då får gruppordförandena på tre minuter säga något högtidligt om de gångna hundra åren. Det är ett långt politiskt perspektiv men det är intressant och skönt att märka att grundfilosofin för sfp är oförändrad. Det har alltid funnits en allmänpolitisk åder och en språkpolitisk som går hand i hand. Lag och rättvisa, ansvar och företagsamhet är begrepp som genomsyrat den politik sfp stått för.

måndag, maj 15, 2006

Afrikas fattigdom måste bekämpas

Det blev en lång paus i bloggandet på grund av att jag varit på en resa. Jag hör till riksdagens IPU-delegation. IPU står för Inter-Parlamentary Union och är en stor internationell riksdagsunion som träffas några gånger per år. Över 1500 parlamentariker från olika delar av världen träffades nu i Nairobi, Kenya för den 114 sessionen. Från Finland deltog sex riksdagsledamöter. Debatterna och sessionerna handlade bla. om mänskliga rättigheter, Afrikas utveckling, handeldvapen, kvinnors situation, HIV m.m.

Jag fick hålla ett kort anförande i plenum. Jag valde att tala om den aktuella lagen om kriminalisering av sexköp som just nu behandlas i Finlands riksdag och en lag om kriminalisering av sexuella trakasserier så som våldtäkt som behandlas i det kenyanska parlamentet. Talet finns på min hemsida.

Det största utbytet av resan var för mig två "fältbesök". En dag fick jag chansen att åka med en liten delegation till en region i närheten av Somalias gräns där man under några års tid lidit av extrem torka. Unicef ordnade exkursionen och vi var ett tiotal parlamentariker från olika länder som rymdes med. Vi flög från Nairobi med en skrangligt flyg som garanterat inte skulle ha fyllt finländska säkerhetsnormer. Regionen hette Garissa och i området bodde ca 1,7 miljoner människor. Största delen lever som nomader och krisen var nu stor eftersom hälften av all boskap strukit med p.g.a torkan. Torkan har varit så extrem så att flodhästar dött i uttorkade floder och stora mängder vilda djur dött. Människorna hade det ytterst svårt och många, många led av undernäring. Den lilla staden som bildade centrum för regionen såg ut så att det är svårt att med ord beskriva det. Skräp låg överallt, överallt. Ingen avfallshantering existerar utan allt slängs där det råkar hamna och på sina håll pyrde avfallshögar. Mycket få riktiga hus eller bostäder syntes, det verkade som om de flesta skulle bo i enkelt uppförda hyddor av bråte och grenar och kvistar man hittat. Vi besökte ett sjukhus som var ganska nytt och fint och som byggts och upprätthålls av olika utländska hjälporganisationer. Det kryllade av människor runt omkring sjukhuset som helt säkert var enormt viktigt. Där föddes ca 25 barn varje dag, endast en bråkdel av kvinnorna hade råd eller möjlighet av föda på sjukhus. Där vårdades barn med malaria, mässling och undernäring. Där fanns en station för HIV-testning. Det stora problemet var att få personal till sjukhuset för läkare och sjuksköterskor vill ogärna flytta till den här extremt fattiga och problematiska regionen.

Vi besökte också ställen där mat delades ut som nödhjälp och en station utanför stan dit framförallt kvinnor och barn kom för att få mat och mediciner. I ett rum satt en mamma med ett barn som var försjunken i djup sömn. Mamman hade gått i tre timmar med sin 2-3 åriga flicka på ryggen i över 35 graders stekande hetta för att få malariamedicin åt barnet. En lika lång promenad hem väntade henne.

Det värsta är att alla indikatorer pekar neråt. Den förväntade livstiden sjunker, den var ca 47 år nu. Mödradödligheten och spädbarnsdödligheten ökar. HIV ökar. Torkan var det stora problemet för framtiden. Man antar att skogsförsvinnandet och erosionen orsakade torkan. Också här märktes förändringar i klimatet. Regnmängderna har minskat under de senaste åren och då det regnar spolas sand och jord iväg då marken är så hård och torr.

Det låter kanske inte så farligt, det jag beskriver, men att se hur svårt och förfärligt människor hade det känns hemskt och obegripligt. Hur har man inte lyckats få fart på utvecklingen, varför har saker och ting snarare gått bakåt i Afrika under de senaste årtionden?

Följande dag besökte vår finländska delegation ett slumområde i Nairobi. Det var om möjligt ännu värre. Kanske var det de fruktansvärda omständigheterna, smutset, avfallet mitt bland bebyggelsen, avsaknaden av ordnat avloppsvattenhantering osv. Tågbanan till Mombasa och Uganda gick tätt intill bebyggelsen och många barn har dött i tågolyckor. Också vi balanserade på tågbanan, man visste inte var man kunde sätta ner sin fot. Det hade regnat samma eftermiddag och "huvudgatan" var en lervälling. Längs den fanns små butikskojor, tätt packade bredvid varandra. Där var full verksamhet; frissor, skrothandel, skomakare, sömmerskor, köttbutik, hönor i bur, bensinpumpar, mediciner, krogar m.m. Det såldes allt man kan tänka sig och hygienen var så dålig att man inte kan beskriva den. För 70 000 människor fanns 170 toaletter och 15 badrum. Människor dör i malaria, HIV och andra infektionssjukdomar. Fattigdomen var enorm. Finlands amabssadör Matti Kääriäinen sade åt mig att det vi sätt är bottnet. Värre än så kan man inte leva och bo. En flicka jag pratade med berättade att det hon var räddast för var att en eldsvåda skulle bryta ut mitt i slumbebyggelsen. Ingen brandbil skulle kunna ta sig fram. Vatten fanns inte heller i större mängder. Några företagsamma hade dragit vattenledningar men allt vatten man tog ur kranarna skulle man betala för. Vattnets kvalitet lär också ha varit undermåligt.

De här två besöken kommer jag att bära med mig länge. För mig är det obegripligt att Finland inte betalar 0,7 % av BNP i u-landsbistånd trots att vi redan för 36 år sedan gett löfte om det. Jag tänkte för mig själv att alla beslutsfattare i regering och riksdag borde beöka u-länder och bekanta sig med livet för fattiga.

Ofta talar man om befolkningen i u-länderna som stora massor men då vi besökte sjukhuset i Garissa och pratade med de unga, nyblivna mammorna så förstår man det självklara, varje litet barn är precis lita värdefullt och viktigt för mammorna, oberoende av var de föds. Vid matutdelningsställena, där det kryllade av barn, vackra smala, nyfikna flickor och pojkar i mängder, skar det i hjärtat på en. Hur ser deras liv ut? Hur gamla blir de? Och bland de hjälpsökande fanns också många gamla kvinnor omgivna av stora barnkullar. Sannolikt var de barn som blivit föräldralösa. HIV har skördat många föräldrar i aktiv ålder.

Afrikas problem är hela världens problem. Korruptionen är också i Kenya rekordstor. Men trots det har omvärlden ett ansvar. Visst måste man pressa statsledningarna att motverka korruptionen men samtidgit måste arbetet för att motarbeta den extrema fattigdomen gå vidare. Snabbare och bättre ordnad än nu. Här har man verkligen ingen tid att förlora. Människor som är desperata sätter sig i rörelse och flyktingströmmarna kommer att växa och skapa nya problem, om situationen för de fattigaste inte förbättras.

onsdag, maj 03, 2006

Jämställdheten inom teatervärlden

I april lämnade jag in ett spörsmål där jag frågade regeringen vad den tänker göra för att se till att jämställdhetslagen levs upp till även inom teatrarna, där det funnits missnöje en tid. Nu har undervisningsminister Kalliomäk besvarat mitt spörsmål, och svaret hittar du här.