Svårt regeringsbygge i Sverige

Dagen efter valet. Valet som hade många förlorare och egentligen bara en segrare, nämligen Sverigedemokraterna. Likheten med sannfinländarnas framgång i Finlands senaste riksdagsval för snart fyra år sedan är slående. Däremot reagerade regeringsbildaren i Finland på ett annat sätt än Stefan Löfven har gjort. Löfven meddelade tvärt att han är intresserad av ett samarbete med Vänstern och Miljöpartiet och sträcker ut en hand till alla övriga partier förutom Sverigedemokraterna.

 

Sannfinländarna erbjöds en möjlighet att delta i regeringen. Men det blev ingenting av det. Politiken avgjorde och sannfinländarna blev utanför. Det var framförallt EU-politiken som var så långt från de övriga partiernas syn att en regeringsmedverkan var omöjlig. Med facit på hand kan man konstatera att sannfinländarna inte heller har lyckats med sin oppositionspolitik.  Intoleranta utspel och klavertramp har det funnits gott om. Sannfinländarna kommer sannolikt att tappa flera mandat i valet nästa vår.

 

Min fråga är om det inte skulle ha varit taktiskt klokare av Löfven att även bjuda in SD till en diskussion. Låt sedan SD bli utanför regeringen om de inte kan stöda en politik i invandrings- och integrationsfrågor som de övriga regeringspartierna stöder. Att låta SD lägga agendan i dessa frågor är inte bra. Om Löfven inte för en ordentlig diskussion, så låter han SD lägga agendan inom invandrings- och immigrationsfrågor, vilket inte är önskvärt för någon part.

 

Jag beklagar Alliansens valförlust, inte bara av ideologiska skäl utan också för att det inte finns ett naturligt alternativ. Vänster- gröna blocket gick inte särskilt mycket framåt. Socialdemokraterna med Löfven i spetsen har framför sig svåra regeringsförhandlingar och resultatet kan bli en minoritetsregering som blir beroende av antingen Alliansblockspartiernas stöd eller, ve och fasa, SD:s stöd. Situationen är minst sagt knepig i vårt goda grannland.

Lika rätt och ansvar till fakta som politiker

Samlingspartiet har under den gångna veckan samlat på sig en rad uttalanden som bestyrker bilden av partiet som ett parti för de överlägsna. Först Laura Rätys uttalande om långinkomsttagare och sen Pia Kaumas uttalande om att invandrare får bättre behandling än infödda finländare av socialvårdsmyndigheterna. Kauma lät förstå att hon hört att invandrare får en bättre behandling än personer av finländskt ursprung och hon antydde att invandrarfamiljer mottar mer stöd för att köpa nya barnvagnar än finländska familjer som söker stöd. Chefen för familje- och socialtjänster i Esbo, Marja-Liisa Remes, påpekade att reglerna och lagen är den samma för alla.

Det är ansvarslöst att Pia Kauma, som förutom att hon är riksdagsledamot också är ordförande för samlingspartiets fullmäktigegrupp och stadsstyrelsemedlem i Esbo, tar till populistiska och fördomsfulla argument som skapar en grogrund för främlingsfientlighet. Det är inte länge sedan Kauma i fullmäktige krävde en utredning om hur mycket Esbo kunde spara genom att minska på omfattningen av hemspråksundervisning för invandrarbarn. Jag anser att det är både fegt, kortsiktigt och fult att gå åt de befolkningsgrupper som de facto hör till de svagaste i vårt samhälle. En tongivande politiker bör ha kurage att försvara de svaga och att se till att alla barn och unga ges samma möjligheter att klara sig i vårt samhälle. Att sprida felaktig information om socialstöd betyder att man utpekar en grupp och följderna av detta kan vara olyckliga för samhällsfriden. Bättre än så hade man väntat sig av en politiker på Kaumas nivå.