Rädda svenska Yle

Jag är helt chockad över planerna på att slå ihop svenska och finska nyhetsredaktionerna. Det som är det allra, allra centralaste i hela public service uppdraget är nyhersförmedlingen, nyhetsproduktionen, nyheter. Svenska Yle har effektiverat och stärkt sin nyhetsförmedling genom att föra tv och radio nära varandra så att redaktörer har gjort både radio och tvreportage på en gång. Så många andra program i både tv och radio bygger på den egna nyhetsverksamheten. Det kan inte gå så att kärnan av svenska yle flyttas bort.

Nu har yles ledning tre veckor på sig att se över gårdagens beslut. Det måste gå att undvika den lösning förvaltningsrådet igår fick presenterat för sig.

Det här är en språkfråga av stora mått.

Svensk verksamhet drabbas oskäligt hårt

Igår kom beskedet att yle måste skära ner p.g.a. av licensavgifterna har minskat efter digitaliseringen. Det drabbar hårt svenska yle om styrelsens planer går igenom. Jag anser att det är helt fel att man p.g.a. digitaliseringer i snabb takt skall montera ner delar av den fungerande verksamheten. Nu borde regeringen stanna upp och se över situationen. Vad gör minister Lindén? Det borde vara klart att regeringen och yle:s förvaltningsråd (som mest består av riksdagsledamöter) skulle ge Yle, tittarna och lyssnarna tid att komma in i digivärlden. Det känns som en icke nödvändig panikartad åtgärd att dramatiskt skära ner och minska utbudet just i denna nya situation. Regeringen och förvaltningsrådet har en möjlighet att förhindra nedskärningarna genom att tillåta att ett underskott uppstår eller genom att skjuta till mera pengar. Den möjligheten borde man nu gå in för. Det är helt nödvändigt att snabbt utreda nya finansieringsmodeller som säkrar ett heltäckande och brett public service utbud.

Svåra tider- sorgliga tider

Förra veckan var en verkligt svart vecka. Skottdramat i Jokelan koulu var förstås den stora katastrofen. Under vårt riksdagsgruppsmöte på torsdagen diskuterade vi sjuksköterskekrisen och den svåra situation som vi står inför. Samtidigt droppade sms efter sms in i mobiltelefonerna, senaste nyheterna om vad man fått reda på om skottdramat dagen innan. Det kändes så olyckligt allt sammans.

På fredagen avlät regeringen patientsäkerhetslagen till riksdagen och hörandet inleddes genast på fredag eftermiddag och de utskott som skall skriva utlåtanden och betänkandet har arbetat hela veckoslutet.

Jag har hela tiden hoppats att förlikningsnämnden skulle nå en förhandlingslösning under veckoslutet så att riksdagen inte skulle behöva behandla lagen i plenum på måndagen. Ingen vill ha den här lagen, men vi kan inte heller låta människor dö ifall man inte nått ett förhandlingsresultat den 19.11 då uppsägningarna träder i kraft. Under veckoslutet har e-postboxen fyllts med meddelanden av Tehys medlemmar och andra som är upprörda och arga och fördömmer regeringen och riksdagen för "tvångsarbetslagen". Jag har förståelse för ilskan, eftersom det är en rättighet man har att säga upp sig och att strejka. Det är en grundläggande rättigheten i en demokrati. Därför är lagen så svår.

Men å andra sidan, kan inte låta någon dö p.g.a arbetskonflikten. Riksdagens uppgift är inte lätt i den här situationen.

För mig står det helt klart att regeringen, kommunsektorn och Tehy å andra sidan måste nå en kompromiss. Det behövs mera pengar för att nå en kompromiss. Båda sidorna måste nu bjuda till.

Patientsäkerhetslagen löser inte arbetskonflikten, men regeringen vill med hjälp av den säkra att liv inte hotas p.g.a arbetskonflikten. Lagen är i kraft enbart under den tid som arbetskonflikten pågår. Och en förhandlingslösning måste man nå- förr eller senare. Hoppas så snabbt som möjligt.

I morgon skall vi då ta ställning till lagen i riksdagen om förlikningsnämnden inte kommit fram till en lösning. På fredag såg det inte särskilt ljust ut.