Sonderingar och fördelningar

Nu har regeringsbildandet då börjat. Idag klockan 10 var jag på ett möte som Timo Kalli sammankallat. Med var Stefan Wallin och riksdagsgruppens generalsekreterare Mats Nyman och tremannagrupper med samma representation från alla andra riksdagsgrupper. Efter att Matti Vanhanen utsetts till sonderare delade han ut en A4 med frågor som riksdagsgrupperna skall svara till måndagen. Efter det kallas vi gruppvis till Bjälbo (statsministerns tjänstebostad i Mejlans) för fortsatta sonderingar. Dagen därpå meddelar Vanhanen vem som får vara med och skriva ihop ett regeringsprogram. Regeringsförhandlingarna förs sedan veckan efter påsk och om allt går bra så utses landets följande regering därpå följande vecka. Så går det till helt teoretiskt.

Om en stund skall jag träffa de andra sfp:arna som utsetts till förhandlare för att fila på svaren. Frågorna var bra men svarandet kräver en hel del tankearbete för att formuleras rätt. Frågeställningarna var inte överraskande eftersom innehållet i dem varit högaktuellt under hela riksdagsvalet och annars också är frågor som är på tapeten just nu. Frågorna handlade om allt från sysselsättningen och ekonomin till säkerhetspolitik, globalt ansvar och förnybar energi. Ordet kärnkraft nämndes faktiskt inte!

Den här veckan har riksdagen sammanträtt till sitt första plenum. Jag vet inte om tidsperspektivet förändras med åldern men då jag ser mig omkring i plenisalen känner jag på mig att jag redan varit riksdagsledamot ganska länge. Här talar man om den parlamentariska åldern som inte har något att göra med personens egentliga ålder utan med antalet år som riksdagsledamot. I plenisalen har jag avancerat till andra raden i min grupp. Praktiken är den att de "äldsta" parlamentarikerna sitter längst fram. Parallellt med regeringsförhandlingssonderingarna håller vi på med att fördela utskottsplatser i riksdagen just nu.

Efter valdagen

Dagen efter val känns alltid konstig. Jag har hela dagen haft en blandad känsla av glädje, lättnad och någon slags tomhet. "Just nu känner jag mycket" sade Thomas Blomqvist då han blev intervjuad mitt i segeryran igår kväll och det är ganska bra sagt. Det är så mycket spänning och nervositet man har i sig under timmarna då rösterna räknas.

Valet gick bra för mig. Min kampanj- och stödgrupp har varit ett jättefint stöd. Tack till alla er som varit med på olika sätt. Nu blir jag för första gången riksdagsledamot från början av en period och det känns annorlunda än att bli riksdagsledamot från en suppleantplats.

Många nya vänner har jag dessutom fått bland mina sfp-medkandidater, spännande och trevliga bekantskaper! Vårt team var bra.

Valresultatet i Nyland var helt osannolikt eftersom Sauli Niinistö lyckades få en sådan jättemängd röster. Niinistös enorma popularitet är ett märkligt fenomen. Hans riksdagsvalskampanj var väl egentligen en fortsättning på presidentvalskampanjen och ett mellansteg inför nästa presidentval. Ovanligt var också många stora kast i röstresultatet jämfört med senaste riksdagsval. Vanhanens, Saarelas och Soinis förändrade stöd är exempel på det. Tänk att samma persons rösteal kan variera med 10000-15000 röster i två påföljande val. Talesättet "all publicitet är bra publicitet" stämmer inte alls. Jag tycker det var positivt att se att negativ reklam och negativ kampanj inte gick hem. Det är bättre att vara positiv och kreativ än att göra kampanjer som går ut på att misstänkliggöra andra.

Många vänner i riksdagen föll ut. För dem har dagen varit tung och jag har också kännt för dem idag.

6413

Ett stort tack till alla er 6413 väljare som röstat på mig i riksdagsvalet! Ert förtroende värmer, nu jobbar vi vidare tillsammans för våra gemensamma mål.

Det känns jättefint just nu, och som ni säkert förstår är stämningen på topp i stödgruppen. Ett stort tack också till alla som varit med i min kampanj.

Ni kan precis som tidigare kontakta mig per e-post christina.gestrin@riksdagen.fi eller telefon (09) 432 3121. Tack!

svenska.nu

Just nu sitter jag på nätverket svenska.nu:s öppningstillfälle på Hanaholmen i Esbo. Jag är med i den delegation som skall leda kampanjen. Paavo Lipponen, som jag skröt med i min blogg igår, leder delegationen. I sitt inlednngsanförande sade han att det handlar om mera än språk, det handlar också kultur och vår finländska identitet.

Jag har själv under min tid i riksdagen försökt jobba för ett positivare språkklimat. I svenska.nu betonar vi att det viktigaste inte är att ha fullständiga kunskaper i svenska utan att våga och vilja prata. På samma sätt måste det vara ok att alla finlandssvenskar inte är flytande i finska. Jag vet vad jag talar om eftersom jag själv fått kämpa ganska mycket med finskan som yngre. Det finns två primära målgrupper som borde stödas i arbetet för ett positivare språkklimat i Finland. Den ena är svensklärarna i de finska skolorna och den andra är alla de som är inkopplade i språkbadsundervisningen (eleverna, lärarna, föräldrarna). De fungerar alla som ambassadörer för det svenska i Finland.

Riksdagen har avslutat sitt arbete

Jag har just klättrat upp för trapporna till mitt arbetsrum som är uppe i sjätte våningen. Nere i rikssalen avslutas som bäst talmannens kaffemottagning och före det hölls det sista mötet i plenum. Intresset den här gången var inriktat på talman Lipponen som nu gör sorti från rikspolitiken. Presidenten hamnade lite i skymundan trots att hon också höll ett tal. Lipponen har en lång karriär bakom sig och då en journalist på morgonen ringde upp mig och ville höra min syn på Paavo Lipponen så svarade jag att jag uppfattar honom som en statsman och att det har varit lätt att samarbeta med honom. För sfp har Lipponen varit ett stort stöd. Han har en positiv syn till det svenska i Finland och han var som statsminister inte villig att slopa den obligatoriska studentsvenskan fastän dåvarande undervisningsminister Rask gärna redan då skulle ha gjort det. Tyvärr gav Vanhanen vika för undervisningsminister Haatainen som sedan under den här regeringen fick stöd av alla utom sfp:s ministrar i frågan.

Men det om det.

Dagarna har rusat iväg i kampanjarbetets tecken. Jag har rört mig från Hangö i väst till Lovisa i öst. Många, många har jag hunnit träffa på gator, caféer, torg och i köpcentrum. Det är både roligt men ärligt sagt också rätt tungt eftersom dagarna blir långa.

Det var många med vemod i blicken som stegade ut ur plenisalen idag. 28 riksdagsledamöter lämnar (på eget initiativ) riksdagen men ungefär en tredjedel av riksdagsledamöterna brukar bytas ut. Förutom att det i dag är vår i luften så är är spänningen också högt uppskruvad i riksdagshuset.

De höga bostadspriserna

En het fråga i huvudstadsregionen är de höga bostadsprisen. Många ministrar och andra tongivande personer anser att det viktigaste sättet att få ner bostadspriserna är att planlägga och bygga mera bostäder. Det är ju också ett huvudargument för att delar av Sibbo skall brytas loss och slås ihop med Helsingfors (vilket jag motsätter mig).

Man kunde få uppfattningen att ingenting byggs i huvudstadsregionen fastän verkligheten är den motsatta. Varje år blir tusentals nya bostäder färdiga och i Esbo står för tillfället hundratals nya bostäder tomma, bl.a. i Köklax. Prisen är verkligen för höga men jag tycker inte det verkar som om priserna pga ett stort utbud skulle gå ner. Man kan fråga sig hur länge det lönar sig för byggföretagen att låta bostäderna stå tomma i stället för att sänka priserna till en vettigare nivå. Jag anser inte att det är en hållbar strategi att satsa på kvantiteten mera än på kvaliteten i byggandet. Det blir dyrt i längden och samtidigt förstörs genuina kultur- och naturlandskap. Det måste finnas en långsiktighet i all planering. Städerna kan underlätta bostadssituationen genom att bygga hyreshus och det gör man redan nu. Man måste också fundera på andra sätt att få tomma bostäder ut på marknaden och sätt att få prisen ner än genom ett överutbud.

Man borde också satsa mera på trivsamma höghusområden inne i städer. Den som besökt Herrgårdsforsen i Vanda har sett hur ett verkligt trevligt höghusområde kan se ut. Jag har svårt med centerns tankar om att alla skall kunna bo i småhus i städer. I praktiken kan det inte fungera. Det intressanta är att det finns tomter reserverade i generalplaner i huvudstadsregionen för över 200 000 invånare till redan nu.

För att underlätta unga familjers situation borde det också vara möjligt att få räntestöd för den andra bostaden man skaffar sig. Den stora bostadsinvesteringen gör många i det skedet då familjen börjar växa och barnen behöver eget utrymme. Den tiden kämpar många dessutom med studielån, snuttjobb och rätt små löner.