Farväl till glödlampan

Idag var min lagmotion om att förbjuda försäljningen av glödlampor i remissdebatt i plenum. Det var roligt att både Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat kontaktade mig under dagens lopp och gjorde intervju om lagförslaget. Det skall bli intressant att läsa artiklarna. Jag motiverar lagförslaget med att energisnåla lösningar behövs och sparpotentialen är stor vid en övergång till lågenergilampor. Samtidigt minskar utsläppen av koldioxid. Om alla finländska hushåll skulle övergå till lågenergilampor så skulle mängden inbesparad el motsvara hela elförbrukningen i 50 000 hushåll per år. Utsläppen av koldioxid skulle minska med 200 000 ton per år.

Tekniken finns redan nu, och min avsikt med lagmotionen är också att väcka en diskussion om de energisnåla tekniska lösningar som redan idag existerar. Konsumenterna kan naturligtvis själva genom sina egna konsumtionsval medverka till en övergång till energisnålare belysningslösningar men genom en styrning skulle övergången ske snabbare. Jag vet att det finns många som är kritiska till lågenergilampor fortfarande och också därför är debatten om dem viktig.

Mitt tal i remissdebatten hittar du här.

Budgetmotioner

Fredag eftermiddag. Jag har haft en fullspäckad mötesdag med finansutskott, miljöutskott, plenum och slutligen en träff med Helsingin Sanomats journalistkurs. Igår lämnade jag in mina budgetmotioner. Jag har gjort en motion om att inleda ombyggnaden av stamväg 51 redan nästa år. Jag vet att det är svårt att ändra det beslut regeringen har gjort men jag hoppas verkligen att det finns beredskap också i de andra regeringspartierna att än en gång återkomma till den här vägen. Jag tycker det är helt oacceptabelt och politiskt fel att skjuta upp byggstarten ännu med några år. Jag kan förstå att folk är chockade över beslutet, eftersom också vi riksdagsledamöter var helt övertygade om att vägprojektet var godkänt då riksdagen senaste vinter spikade budgeten för 2007 och samtidigt gav grönt ljus för stamväg 51.

Alla medlemmar i svenska riksdagsgruppen undertecknade motionen.

Jag gjorde också några andra motioner, bla. om anslag för vatten- och avloppsarbete, uppgörande av en vindatlas, förlängd föräldraledighet.

Nordisk klimat- och miljöpolitik

Klimatpolitiken har blivit ett verkligt hett politiskt ämne. Dagligen läser vi i tidningarna om växthuseffekten. Att frågan är aktuell märks också på de seminarie- och konferensinbjudningar som skickas till enskilda riksdagsledamöter och till riksdagens utskott. Det märktes verkligen idag då riksdagens miljöutskott sammankom. Förra veckan besökte riksdagens miljöutskott Sveriges riksdags miljö- och jordbruksutskott och , inte helt oväntat, var klimatpolitiken och Östersjö de två frågorna som vi diskutera mest.

Igår deltog jag i en nordisk klimatkonferens i Helsingfors som hade anpassning till klimatförändringen och den fysiska planeringen som tema. Jag var där som medlem i nordiska rådets miljöutskott. Mitt budskap var att vi borde samarbeta inom norden mycket mera då det gäller, forskning, utveckling, kommersialisering inom miljö- ochklimatsektorn. Norden har redan nu en gemensam el-marknad och det skulle vara naturligt att vi skulle ha samma lösningar då det gäller att befrämja energisparande, ibruktagning av nya rön och ny, miljöskonande teknik. Forskningssamarbetet borde bli ännu intensivare. Mitt andra budskap var att anpassningsförberedelserna är viktiga, men att man inte får glömma bort det viktigaste, nämligen att bromsa klimatförändringen genom att minska utsläppen av koldioxid.

Också under besöket i Stockholm förvånades jag över hur dåligt insatta vi är i det arbete som pågår i grannlandet, vice versa. Ändå har vi samma problem framför oss, både då det gäller Östersjön och klimatförändringar. Visserligen finns nordiska rådet som ett etablerat forum för samarbete, och det är bra. Men man kunde också samarbeta mera och ha mera kontakter direkt till utskotten i grannländerna. De skulle inte skada alls, tvärtom.

Riksdagen sammanträdde igen

Igår inleddes höstarbetet i riksdagen. Egentligen är det först nu den nya perioden inleds på allvar. Största delen av augusti och hela september har redan varit fullspäckad med möten och resor.

I början av september var jag med Nylands landskapsförbund en knapp vecka i Toronto, Kanada. Jag blev positivt överraskad, Toronto var en speciell stad. Över hälften av alla Torontobor är födda utanför Kanada. Vi besökte de myndigheter som ansvarar för immigrationspolitiken och det var intressant att höra hur man förhåller sig till invandringen. Kanada för en aktiv invandringspolitik. Man tar emot 200 000- 300 000 invandrare per år. Politiken går ut på att främst försöka få utbildade personer och tanken är att det behövs arbetskraft för att hålla ekonomin flytande . Man använde också termer som innovativitet och kreativitet och menade att den mångkulturella atmosfären är perfekt för allt nyskapande.

Toronto har stora universitet, alla stora banker är etablerade i Toronto i höga skyskrapor och kulturlivet är aktivt. Mängden av etniska grupper är en orsak till att kulturlivet är så mångsidigt.

Det speciella är också staden under marken. Undergrounden är 27 km lång och proppfull med butiker. Nu, då vi var i Toronto, var vädret varmt, närmare 30 grader, men på vintern kan det vara 30 grader kallt. Då lever undergrounden säkert upp, människor söker sig ner under jorden till värmen, butiker och caféer. Fast undergrounden leder mina tankar till råttor som bor under marken så finns det nog mycket klokt i att bygga stadsstruktur under jorden också. Man sparar enormt mycket mark. Markplaneringen var det andra temat vi fördjupade oss i, i Toronto. Eftersom staden växer kraftigt är markplaneringen och principerna något man satsat mycket på.
Det fanns en hel del bekanta frågeställningar både i immigrationspolitiken och markplaneringen. På något sätt fick jag en stark känsla av att hela debatten gällande båda de här frågorna ,är långt efter här hos oss.

Man kan ju fråga sig om det är etiskt rätt att välja ut välutbildad arbetskraft. Svaret vi fick var att Kanada stöder fri rörlighet. Ingen tvingas till Kanada, men Kanada anser det vara rätt att välja vem man vill ta emot. Tankegången låter bekant. Frågan är ändå hur det går för Indien och andra fattiga länder om de välutbildade sticker i väg?

En söndagmorgon var jag ute och joggade i Toronto, rätt tidigt på morgonen. Då fick jag se en annan sida av staden. Överallt i parker, på busshållplatser, i små avkrokar, längs med gator, låg uteliggarna och sov. Och de var många. Bostadslösheten är ett problem som alla länder och större städer har. Undrar vart de tar vägen under midvintern?