måndag, oktober 22, 2007

Det måste gå att lösa vårdarkonflikten

Frågan om Tehy-anställdas löner är på allas läppar just nu. Riksförlikningsmannen och kommunsektorns förhandlare har en stor utmaning framför sig. Regeringen säger att det inte finns hopp om mera pengar från statens sida, utöver det man har lovat hittills. Det staten lovat skjuta till är 150 miljoner per år under fyra års tid, dvs 600 miljoner. Den pengen går till kommunsektorn och skall riktas till de kvinnodominerade branscherna men det förutsätter att man når ett förhandlingsresultat, säger regeringsprogrammet. I en radiointervju har jag idag konstaterat ett vi befinner oss i den här situationen eftersom lönerna släpat efter i åratal och politikerna talade om högre löner i valrörelsen. Nu utlovas en förhöjning, men Tehy anser inte att den är tillräckligt stor. De övriga kommunala branscherna har godkänt överenskommelser som höjer lönerna inom de kvinnodominerade vårdyrkena med ca 11%. Tehys krav på 24 % löneförhöjning har av kommunerna ansetts för högt, inte minst för att kravet är att förhöjningen skulle ske med en gång. Juridiskt anses det inte tänkbart att bara tehys anställda skulle kunna få en så stor löneförhöjning, utan den skulle måsta gälla också de grupper som redan godkänt en lägre lönehöjning.

Riksdagen eller regeringen deltar inte i de pågående förhandlingarna. Varken nuvarande eller föregående regering går helt fri från kritiken. Löneutvecklingen har länge släpat efter. För första gången har regeringen nu öronmärkt ett särskilt anslag för de kvinnodominerade branscherna.

Jag är mycket orolig för följderna av en massuppsägning och strejk. Ingen skall behöva vara rädd för att bli lämnad utan vård, ingen skall få lämnas utan vård. Det måste gå att hitta en förhandlingslösning, en kompromiss som inbegriper förbättringar ur ett lite längre tidsperspektiv än det Tehy nu kräver. Man borde också kunna tala om andra frågor än lön som ett sätt att förbättra de anställdas situation inom den offentliga hälsovården. Före riksdagsvalet träffade jag representanter för EK som sade att sjuksköterskelönerna inte var högre inom den privata sektorn men arbetsförhållandena var bättre. Det handlar alltså också om att organisera arbetet så att de anställdas behov beaktas mera än idag. Arbetstiderna är en fråga man kunde se närmare på (Under förra perioden gjorde Eva Biaudet, Mikaela Nylander och jag ett initiativ om en sk tre plus tre arbetstidmodell; arbete tre dagar ledigt tre dagar, modellen används på sina håll i Sverige). Arbetsbördan per anställd är en annan viktig fråga.

Också jag lovade arbeta för bättre förhållanden för de kvinnodominerade branscherna och för vårdsektorn under riksdagsvalet. Det är viktigt. Några entydiga summor talade vi inte om i Sfp. Faktum är att Tehys lönekrav är för tufft för kommunerna att klara av. Därför måste det gå att hitta en kompromiss med olika slags element och att slå fast ett program om att fortsätta förbättra arbetsförhållandena (med allt vad det kan innebära) inom den offentliga social- och hälsovårdssektorn under den här regeringsperioden.

måndag, oktober 15, 2007

Det blir mera nordiskt samarbete

Förra veckan deltog jag i ett möte i Polen, nära Gdansk. Det var standing committee för BSPC (Baltic Sea Parliamentary Conference) som träffades där. En av gruppens medlemmar, en polsk, kvinnlig senator som heter Dorota Arciszewska-Mielewczyk var värd för mötet. Gatubilden var fylld av valplakat, 95% män. Polen har riksdags- och senatval nästa vecka.

På mötet gjordes vissa personval som en uppföljning av den parlamentariska Östersjökonferensens beslut i augusti i Berlin. Nu valde vi ordförandena för några arbetsgrupper och en rapportör för uppföljningen av det Östersjöprogram (eller snarare eutrofieringsprogram) som konferensen godkänt. Jag blev vald till program rapportör och uppdraget intresserar mig mycket eftersom det ger en god möjlighet att försöka påverka Östersjöländernas regeringar att ta övergödningen av havet på allvar. I september nästa år skall jag ha en halvvägs eller slutlig rapport färdig. Då hålls Östersjökonferensen i Visby.

Följande dag fick jag höra att min gruppordförande Ulla-Maj Wideroos hade föreslagit mig till vice-president för Nordiska rådet och att de övriga gruppordförandena för regeringspartierna i riksdagen hade stött henne. Det var en överraskning för mig. Jag hade visserligen sagt åt Ulla-Maj att mitt namn fick föras fram om situationen så bjuder för vice-presidentskapet men jag trodde inte egentligen att en sådan situation skulle uppstå.
Jag är säker på att uppdraget blir spänande och intressant och jag arbetar gärna för det nordiska samarbetet. Förslaget är att Erkki Tuomioja blir president och jag vice och uppdraget gäller år 2008. De slutliga besluten görs i Oslo, på nordiska rådets session i månadsskiftet oktober-november.

Det var alltså en händelserik vecka för mig ur ett nordiskt (och Östersjö) perspektiv.

fredag, oktober 05, 2007

Sparpotential

Artikeln i HS och IS ledde till att jag fick en massa e-postmeddelanden. Jag har nog aldrig hittills kontaktats av så många med anledning av en riksdagsåtgärd. En del av dem som kontaktat mig föreslår andra tänkbara energisparmöjligheter. Riksdagens miljöutskott träffade den här veckan ett företag som tillverkar frekvensomvandlare. Det är en apparat som kan kopplas till elmotorer och den reglerar hastigheten i el-motorns snurrande. Fördelen med frekvensomvandlaren är att den sparar stora mängder energi! Några intressanta siffror beträffande sparmöjligheterna är att om man i Europa skulle gå in för att aktivare använda frekvensomvandlare så kunde man spara 50 miljarder kWh per år. Man kunde kunde då minska behovet av ny energiproduktion i Europa med 10 gigawatt vilket motsvarar 11 kärnkraftsenheter.

Jag har också hört att om man skulle stänga av alla elektroniska apparater som står på stand by i Europa så kunde man spara bort sju kärnkraftverk.

Så visst finns det möjlighet att spara. Men för det behövs det också en politisk vilja och ett stöd av konsumenter.