Nordisk nytta i miljösamarbete

Den här veckan har jag deltagit i Nordiska Rådets miljö- och naturresursutskotts sommarmöte.  Nordiska rådets utskottsmöten är en rolig och viktig del av det nordiska parlamentariska samarbetet. Den här gången besökte vi Åland och Åbo. På agendan fanns både Östersjöns miljö, klimatfrågor, biogasproduktion, djurskydd och rovdjursförvaltning. Möten, expertseminarier och exkursioner fyllde dagarna från morgon till kväll. Den sociala delen av det hela är förstås viktig och den här gången var det särskilt den helt fantastiska maten på Silverskär, där vi bodde största delen av tiden, som jag tänker på. Jag vet inte när jag skulle ha ätit så härlig skärgårdsmat som där. Helt nya matupplevelser också; norsrom, braxen-nässel blandning, gråsäl med lingon för att nu nämna några skärgårdssmakupplevelser.

Ålänningarna är företagsamma och det märktes verkligen också under denhär resan. Vi fick under ett besök på Husö biologiska station höra bussbolaget Röde Orm berätta om hur fiskrens fungeras som biodiesel i bolagets bussar(utmärkt går det) och om försök att rena vatten med musselodling. Vi besökte också ett mejeri som gör biogas av vassle och som i år belönats med Östersjöfondens pris för sina miljögärningar.

Bland de inbjudna föreläsarna fanns bl.a. Helcoms Kaj Forsius och en Nina Tynkkynen, som är forskare i miljöadministration och Ryssland vid Tammerfors universitet. Temat var Helcoms Baltic Sea Action Plan, den miljöplan jag allra mest och aktivast håller ögonen på genom att jag är Östersjöparlamentarikernas observatör i Helcom. Jag är glad för den stora dos Östersjöinformation som utskottet fick och som vi kom överens om att ha som tema också på utskottets följande möte på hösten.

Det som mötet bl.a. gav  var en klarare uppfattning om att miljöinvesteringar ofta har en positiv effekt både med tanke på klimatet och övergödningen och att man börjar inse att kretsloppstänkande är kungstanken i lyckade projekt.Det betyder att man skall försöka se samband mellan t.ex. fisket och jordbruket eller t.ex. lantbruket  och tillvaratagandet av fosfor.

Vi hörde också representanter för de nordiska finansieringsinstituten NIB, Nefco och NDF. En viktig poäng  i presentationerna var att de nordiska länderna måste samarbete mera för att norden skall hålla kvar och stärka sin position som föregångare inom miljöteknologisektorn. Nordens konkurrenskraft skulle stärkas om vi klarade av den utmaningen.Samtidigt skulle Norden bidra till en hållbar global utveckling.

Inhemsk fisk är ett etiskt alternativ

Idag har Helsingin Sanomat publicerat min insändare om det finska fisket som ett etiskt alternativ.

Suosituksissa unohdetaan kotimaisten luonnonkalojen eettisyys

Viimeaikoina kuluttajille on annettu suosituksia kalavalinnoista ja niiden eettisyydestä. Kalavalintojen kestävyyden monet puolet voivat hämmentää kuluttajaa. Moni haluaisi tukea kotimaista ja ympäristöystävällistä vaihtoehtoa, jolloin ostopäätöksessä on arvioitava kalavalinnan ilmasto- ja ympäristöhaitat. Tosiasiassa Suomen rannikolla ja saaristossa tapahtuva pienimuotoinen ammattikalastus ja valikoiva pyynti ovat edelleen ympäristöystävällisimpiä vaihtoehtoja ja tämä tulisi selvemmin tuoda kuluttajien tietoon.

Suositukset ovat antaneet mielikuvan siitä, että esimerkiksi Suomen rannikolla kalastettua kotimaista kalaa tulisi usein välttää. Suosituksissa on todettu muun muassa, että norjalaista lohta tai kasvatettua kirjolohta voi kaupasta ostaa huoletta. Suomessa onkin pääosin siirrytty syömään norjalaista kassilohta, joka kasvatetaan rehuilla merialtaissa. Norjalaisen lohen kestävyyttä tulee kuitenkin tarkastella kriittisesti, sillä norjalaisen lohifileen rehevöittävät päästöt ovat suuremmat kuin kotimaisen luonnonkalan tai jopa kirjolohifileen. Tämän lisäksi norjalaisen lohen ympäristökuormitus kasvaa, kun arvioinnissa huomioidaan kuljetusmatkat.

Kasvatettu kirjolohi koetaan myös hyväksi ostovaihtoehdoksi, koska sen ympäristövaikutukset ovat pienentyneet vuosien mittaan. Kasvatetun kirjolohen aiheuttamat ympäristöhaitat, kuten vesien rehevöityminen, eivät kuitenkaan ole loppuneet.

Luonnonkalojen pyydystäminen poistaa ravinteita vesistöistä ja vähentää rehevöitymistä. Luonnonkala ei kuluta rehua. Nämä esimerkit kuvastavat jo sitä, että kuluttajille suunnatuissa kalansyöntisuosituksissa on annettava mahdollisimman laaja ja selkeä kuva kalalajikkeiden todellisista ympäristökuormituksista. Kuluttajan on ostopäätöstään tehtäessä saatava kokonaisvaltaista tietoa pyynnistä ja kalan alkuperästä sekä mahdollisista seurauksista kalakannoille ja ympäristölle.

On huolestuttavaa, että kotimaisen kalan kulutus on vähentynyt dramaattisesti ja tuontikala valtaa markkinoitamme. Suosituksissa on usein unohdettu tai jätetty huomiotta kotimaisen kalan eettisyys ja ympäristöystävällisyys sekä se, että suomalainen ammattikalastuskunta toimii vastuullisesti. Kotimainen ammattimainen rannikkokalastus on pienimuotoista ja pyynti valikoivaa, eikä tätä tosiasiaa saisi sivuuttaa kuluttajavalistuksessa.

Helsingin Sanomat Mielipide 7.6.2012 

Dags att pröva på kvinnligt ledarskap

Idag var jag på ett möte på SFP:s  partikansli. I det stora mötesrummet där vi satt hänger porträtt av partiets partiordförande sedan 70-talet.  Där hänger min egen pappa Kristian, Ole (C-O), Pärre, Toffe, Ole och Cecco. En lång räcka av män, alla duktiga på sitt sätt. Ett porträtt i mängden skiljde sig från de andra. Framför mig hade jag det maffiga porträttet av en av de största förkämparna för jämställdhet i Finland, kvinnoförbundets grundare Annie Furuhjelm. Hon var en av de starkaste krafterna som kämpade för att kvinnorna för över hundra år sedan skulle få – och fick- rösträtt. Jag undrar vad hon skulle tänka och tycka om SFP idag?

Kvinnorna har nått långt i Finland. Presidentposten, statsministerposten, finansministerposten. Vi har haft en kvinna som chef för Finlands bank och på många andra inflytelserika poster.

Men det finns en post som ingen kvinna ännu haft och det är ordförandeposten för SFP. Trots att vi haft och har kompetenta, energiska och enormt engagerade kvinnor i partiet. Vårt ”så att säga” frisinnade och liberala parti har fram till år 2012 inte vågat välja en kvinna till kapten för SFP. Det är märkligt, förbryllande och väcker många frågor hos mig.

Det behövs en förändring. SFP måste hänga med i tiden och i praktiken stå för de nordiska värderingar vi talar om och visa vad vi menar med frisinne. Jag hoppas att mitt parti fördomsfritt skulle ta vara på kvinnopotentialet och kvinnokraften och se möjligheterna med en kompetent  ledare som dessutom är kvinna.  SFP skulle må gott av att ruskas om och prova på ett nytt slag av ledarskap. Den chansen finns nu och den borde man ta vara på.

Det tänkte jag på när jag idag mötte Annie Furuhjelms blick på partikansliet.