Plattskatt

Idag har jag varit på intensivkurs i franska, haft besök av en mamma-barn klubb från Grankulla som bekantade sig med riksdagsarbetet och deltagit i ett litet seminarium om plattskatt med Hoover-institutets professor Alvin Rabushka. Diskussionen ordnades av EVA, d.v.s. Näringslivets delegation (Elinkeinoelämän valtuuskunta). Professor Rabushka är på turné i norra Europa för dagen innan hade han talat för näringslivspampar och politiker i Tallin.

Idén med plattskatten är att i stället för vår progressiva skatt gå in för en proportionell skatt så att alla skulle beskattas med samma skatteprocent. Rabushka talade hängivet för denna modell och medgav egentligen inga brister alls. Som bekant har Estland gått in för plattskatt och Estland framhöll Rabushka gärna som det exemplariska landet. Den ekonomiskaa tillväxten är 10 % per år. Rabushka varnade oss för att Finland kommer att bli på efterkälke p.g.a. vår skattepolitik och ekonomiska politik som hänger ihop med den. Plattskatten uppmuntrar enligt honom till arbete och aktivitet, och den förhindrar skatteplanering.

Rabushkas teori haltade på flera punkter och hans brinnande amerikanska inställning hade kanske inte riktigt den rätta effekten. Hans inställning var tidvis mycket nyliberal och krass. Den som inte klarar sig får skylla sig själv-mentaliteten var överraskande tydlig. Grundfilosofin är att alla skall behandlas lika i alla avseenden, också i beskattningen. Därför samma skatteprocent för alla.

Vissa tankegångar stöder jag gärna; t.ex. att ingen borde dubbelbeskattas. I tanken ingår också att alla avdragsmöjligheter som ingår i dagens beskattning slopas och att avdragen ersätts med ett lika stort avdrag för alla (7000 euro hade en finsk forskare föreslagit.)

Det betyder att de som har de allra lägsta inkomsterna inte alls beskattas.

Det som är misslyckat ur Rabushkas perspektiv är att alla länder som gått inför plattskatten är länder med lågekonomi, östeuropeiska och österländska länder. Erfarenheten är inte lång.

Hans teori var att det skulle ta minst 3-5 år innan man skulle kunna visa på förbättringar i ekonomin om man i Finland skulle gå in för plattskatten.

Vi som var åhörare lät oss nog inte övertygas denna gång. Men det är viktigt att fundera på hur man kunde förnya beskattningen på sikt. För Finlands del skulle plattskatten innebära en enorm reform och det skulle inte vara lätt att genomföra den. Vårt nuvarande beskattningssystem har sina brister, det måste medges. Ett problem är att vi fortfarande har en inbyggd risk för flitfällor eller välfärdsfälla som Rabushka kallade det. I vissa fall lönar det sig inte att ta emot arbete i Finland idag. I Estland där man började från början var plattskatten säkert ett lättare alternativ att ta till från början. Men trots en starkt växande ekonomi har man i Estland fortfarande många som lever i fattigdom.

Budgetmanglingen

Budgetmanglingen var mera spektakulär förr. Jag var första gången med om budgetmanglingen på Ständerhuset år 1998 och har deltagit i den sedan dess. Först som viceordförande för partiet och ministerspecialmedarbetare och nu som ordförande för Svenska riksdagsgruppen. De första åren jag var med var regeln den att budgetmanglingen pågick i två dagar. Under Niinistös tid avgjordes de flesta svåra frågor sent på natten, han utnyttjade en utmattningstaktik. Känslorna svallade häftigt då ministrarna i tur och ordning kallades in till koplan för att precisera sina krav.

Nu går det lugnare till. Beredningen av budgeten är redan rätt långt kommen då själva budgetmanglingen inleds. Finansministerns förslag blev offentligt redan för någon vecka sedan och alla har haft en möjlighet att bekanta sig med det. Man kunde rätt långt förutspå hur den här dagen skulle se ut och att allt skulle vara klappat och klart före halv nians nyheter.

Resultatet då? Ur ett mellannyländskt perspektiv är reserveringen av anslag för förbättringen av stamväg 51 en stor sak. För sfp är det en arbetsseger. Utan våra envisa krav att projektet måste starta under den här regeringen tror jag att det skulle ha skjutits upp ännu några år. För ett år sedan såg det ännu mycket osäkert ut. Riksdagens trafikdelegation, som jag sitter i, har också tydligt krävt att byggandet av stamväg 51 bör starta.

Svenska riksdagsgruppen prioriterade under sommarmötet ensamförsörjarbarnen. Nu görs en satsning på den här gruppen, men satsningen kunde gott och väl ha varit större. Det finns många små grupper inom socialvården med specialbehov som nu får extra anslag; tolkhjälp för döva, en ledig dag till för närvårdare, ökat stöd för sjuka pensionärer, dagverksamhet för utvecklingsstörda för att nämna några exempel. Det är bra.

En liten men positiv sak är att de familjer som har ett barn i privat vård nu också kan få hemvårdsstöd om ett litet syskon sköts hemma. Hittills har enbart de som har det äldre barnet i kommunal dagvård fått det.

För företagare gjordes en viktig social förbättring. Familjemedlemmar till företagare kommer i fortsättningen att omfattas av socialskydd (kan klassas som arbetslös) då företaget måste avbryta en anställning.

Förbindelsetrafiken i skärgården blev för sfp en armbrytningsfråga som i det här skedet slutade rätt bra. I riksdagen måste vi ännu försöka höja anslaget lite till för att kunna upprätthålla dagens servicenivå.

Den största besvikelsen är att regeringen så tydligt halkar efter i biståndet till U-länderna. Trots att anslaget i pengar räknat ökar med 75 miljoner euro så blir det allt klarare att den uppställda målsättningen att nå en biståndsnivå på 0,7 % av BNI inte uppnås år 2010. Det här är beklagligt. Det ser till och med ut som om Finland inte skulle nå upp till den nivå som EU ställt som mål för de nya medlemsländerna. Jag har svårt att smälta det här. Jag tycker vi i Finland absolut borde ha en högre profil och ta vårt ansvar i biståndsfrågan. Det är pinsamt att vi inte alls når upp till samma nivå som de övriga nordiska länderna.

Eftersom jag är medlem i finansutskottet så kommer budgeten att sysselsätta mig hela hösten. I december spikar regeringspartierna i riksdagen den slutliga budgeten för nästa år. Jag kan redan nu ana mig fram till en del av de frågor vi ännu kommer att återkomma till...

Metron blir en het höstfråga

Idag har världen igen skakats av olyckor. Inom en halv timme fick jag två nyhetsmeddelanden. I Egypten hade en grym tågolycka skett med närmare hundra förolyckade och i Moskva hade en hemgjord bomb dödat minst tio personer varav åtminstone ett barn...

Luften har igen varit tjock av rök. Hur länge skall de ta innan ryssarna lyckas få ett slut på skogsbränderna? Är det så att endast långvariga höstregn är räddningen? Troligen.

Här i Esbo har kommunalpolitiken startat på allvar igen. Metrofrågan är en av de första stora frågorna vi får ta i tu med. Både Länsiväylä och Hbl har gallupar på gång.

Jag är en förespråkare av spårtrafik och tycker att spårvägarna inom huvudstadsregionen skall byggas ut. Men samtidgt irriterar det mig ordentligt att statsmakten och många Helsingforspolitiker och tjänstemän "vet bäst" hur kollektivtrafiken i Esbo skall skötas. Troligen gör Esbo ett positivt metrobeslut, men till det måste flera randvillkor ställas. För det första borde metron byggas ända till Stensvik och statens utlovade 30 procentiga understöd garanteras för hela sträckan. För det andra måste matartrafiken byggas ut betydligt mer än man räknat med i miljökonsekvensbedömningen. Dessutom måste parkeringsplatserna vid alla stationer byggas ut så att folk kan lämna sina bilar vid metrostationerna om matarbussarna inte når fram till alla.

I Esbo är man fullt medveten om att metron inte skulle lösa alla trafikproblem inom Esbo. Framförallt den tvärgående kollektivtrafiken underlättas inte alls. Därför är det minst lika viktigt att nu snabbt planera vidare spårtrafiken i väst-östlig riktning. Det gäller framförallt omläggningen av bussjokern till en spårbunden linje. Troligen talar vi då om ett lättare alternativ än metro vilket betyder att man på sikt i Esbo trots allt kommer att ha flera olika rälsgående fordon. Tåg, metro och någon form av snabb spårvagn.

Det som nog förvånar mig är att snabbspårvagnen aldrig egentligen fick en chans att bli ett verkligt alternativ. Det bästa skulle sannolikt ha varit trots allt bygga en snabbspårvagn med byte till annan kollektiv i Gräsviken eller Kampen. Men ett lätt spårvagnsalternativ har aldrig tagits på allvar av Helsingfors eller kommunikationsministeriet. Faktum är att valet därför nu står mellan bussalternativet och metron. Detta har vi i Esbo pressats till.

Höstsäsongen inleds med bioenergi

Under veckan som gått hade svenska riksdagsgruppen sommarmöte i Västnyland. Sommarmötet brukar alltid hållas en tid före budgetmanglingen och det huvudsakliga temat är därför budgeten.Vi gjorde tre uttalanden från mötet, ett om Sibbo, det andra om budgeten och det tredje om bioenergi och beskattningen av bilar enligt miljöbelastning. Dessa finns att läsa på gruppens hemsida.

Bioenergi är just nu på allas läppar. Statsminister Vanhanen, finansminister Heinäluoma och idag handels- och industriminister Pekkarinen har alla uttryckt ett stöd för att satsningar på bioenergi görs. Av regeringspartierna var faktiskt sfp först med ett program om bioenergi. På sommarens partidag godkändes en proposition om bioenergi som sfp:s miljödelegation utarbetat. Redan i januari 2006, då sfp:s miljödelegation offentliggjorde sitt bioenergi ställningstagande, föreslog jag i tv och radio att accisen på biobränsle skulle slopas. Samma sak har minister Pekkarinen krävt idag.

Då nu alla i regeringen förefaller att vara eniga om att bioenergi är en nisch som Finland bör satsa på, kunde man ju förvänta sig att en tydlig satsning skulle göras redan nu, i stället för att skjuta upp alla åtgärder till nästa regeringsprogram.

En akut åtgärd skulle vara att slopa accisen på biobränsle som produceras lokalt av lantbrukare och som används för eget bruk och för lokalt bruk. Under riksdagsgruppens sommarmöte besökte vi en gård där man investerat i en liten anläggning med vilken man kan producera biodiesel av rybs. För att det skulle vara ekonomiskt lönsamt att producera "eget "bränsle så är det nödvändigt att slopa skatten. Ett annat alternativ skulle vara att genom skatteåterbärng ersätta jordbrukaren för den skatt han lagt ut för den egna biobränselproduktionen.

Det är klart att det här enbart skulle vara en åtgärd av många som regeringen snabbt borde vidta för att snabbt få igång en stark aktivitet för biobränslen och bioenergi över lag.