FN-dagen och rättvis handel

I dag firas FN-dagen och dagen till ära är flaggan i topp. I riksdagen uppmärksammades FN-dagen genom att förbundet för rättvis handel, Fairtrade, presenterade sin verksamhet och bjöd oss på rättvisemärkt gott kaffe. Fairtrade är ett utmärkt exempel på en gräsrotsrörelse som gör världen till ett lite rättvisare och bättre ställe att bo på.  Idén med rättvisemärkta produkter är att producenten i u-länderna får ett garantipris för de varor hon eller han producerar. Kravet som ställs på producenten är att produktionen sker på ett miljömässigt och etiskt hållbart sätt.  Barnarbetskraft tillåts inte och goda arbetsförhållanden för arbetstagarna är ett krav. Ett tillägg utbetalas för utveckling av goda odlingsmetoder och kunnande som gynnar hela lokalsamhället. Rättvisemärket följer kriterier som utarbetats av Fairtrade International. Hälften av beslutsfattandet i organet tillfaller odlarorganisationerna. Bland de bekanta rättvisemärkta produkterna finns kaffe, te, frukt, juice, kakao, glass och mycket mer.

I dag var det huvudsakliga budskapet att uppmana staten och kommuner att beakta miljö- och etiska kriterier i den offentliga upphandlingen. På EU –nivå står de offentliga upphandlingen för 16% av BNP och i Finland för 15% av BNP:n. Min egen stad, Esbo, beslöt för några år sedan att övergå till rättvisemärkt kaffe och te och erfarenheterna av det är mycket positiva. Det nya direktivet för offentlig upphandling ger medlemasländerna bättre möjligheter än förr att ställa etiska kriterier och miljökriterier på den offentliga upphandlingen. Det här är ett utmärkt sätt att styra in utvecklingen och konsumtionen på en hållbarare väg.

För att jag är en flicka...

I morgon firas flickornas dag. Firandet startade i dag på morgonen i Helsingfors med Plan Finlands frukostevenemang där president Halonen och Gunvor Kronman deltog. I morgon öppnas en fotoutställning i Kampen av Meeri Koutaniemi om unga flickor i slaveri.

Finlands biståndssamarbete har länge betonat flickors och kvinnors situation i världen. Genom att stöda kvinnors mänskliga rättigheter och ekonomiska självständighet hjälper man allra snabbast ett samhälle ut ur fattigdom. I Finland har man sedan länge insett att vårt lands välfärd är helt beroende av att kvinnorna har samma rättigheter som männen. Utan kvinnor skulle Finlands utveckling stanna.

 

Miljontals flickor på olika håll i världen lever i en otrygg värld och är utsatta för våld, slaveri och fattigdom. Många saknar möjligheter att gå i skola och utbilda sig. Tyvärr har situationen för kvinnor i krisområden förvärrats, inte förbättrats under de senaste åren. Våld i hemmet är en stor skamfläck också i vårt eget samhälle.

 

Det är både viktigt och nödvändigt att flickors och kvinnors mänskliga rättigheter och situation i världen uppmärksammas. I dag flaggar Finland för sju bröder och Aleksis Kivi. I morgon kan vi tända ett ljus för alla de flickor i världen som har det svårt och som behöver stöd av systrar runt om i världen. 

Svårt regeringsbygge i Sverige

Dagen efter valet. Valet som hade många förlorare och egentligen bara en segrare, nämligen Sverigedemokraterna. Likheten med sannfinländarnas framgång i Finlands senaste riksdagsval för snart fyra år sedan är slående. Däremot reagerade regeringsbildaren i Finland på ett annat sätt än Stefan Löfven har gjort. Löfven meddelade tvärt att han är intresserad av ett samarbete med Vänstern och Miljöpartiet och sträcker ut en hand till alla övriga partier förutom Sverigedemokraterna.

 

Sannfinländarna erbjöds en möjlighet att delta i regeringen. Men det blev ingenting av det. Politiken avgjorde och sannfinländarna blev utanför. Det var framförallt EU-politiken som var så långt från de övriga partiernas syn att en regeringsmedverkan var omöjlig. Med facit på hand kan man konstatera att sannfinländarna inte heller har lyckats med sin oppositionspolitik.  Intoleranta utspel och klavertramp har det funnits gott om. Sannfinländarna kommer sannolikt att tappa flera mandat i valet nästa vår.

 

Min fråga är om det inte skulle ha varit taktiskt klokare av Löfven att även bjuda in SD till en diskussion. Låt sedan SD bli utanför regeringen om de inte kan stöda en politik i invandrings- och integrationsfrågor som de övriga regeringspartierna stöder. Att låta SD lägga agendan i dessa frågor är inte bra. Om Löfven inte för en ordentlig diskussion, så låter han SD lägga agendan inom invandrings- och immigrationsfrågor, vilket inte är önskvärt för någon part.

 

Jag beklagar Alliansens valförlust, inte bara av ideologiska skäl utan också för att det inte finns ett naturligt alternativ. Vänster- gröna blocket gick inte särskilt mycket framåt. Socialdemokraterna med Löfven i spetsen har framför sig svåra regeringsförhandlingar och resultatet kan bli en minoritetsregering som blir beroende av antingen Alliansblockspartiernas stöd eller, ve och fasa, SD:s stöd. Situationen är minst sagt knepig i vårt goda grannland.

Lika rätt och ansvar till fakta som politiker

Samlingspartiet har under den gångna veckan samlat på sig en rad uttalanden som bestyrker bilden av partiet som ett parti för de överlägsna. Först Laura Rätys uttalande om långinkomsttagare och sen Pia Kaumas uttalande om att invandrare får bättre behandling än infödda finländare av socialvårdsmyndigheterna. Kauma lät förstå att hon hört att invandrare får en bättre behandling än personer av finländskt ursprung och hon antydde att invandrarfamiljer mottar mer stöd för att köpa nya barnvagnar än finländska familjer som söker stöd. Chefen för familje- och socialtjänster i Esbo, Marja-Liisa Remes, påpekade att reglerna och lagen är den samma för alla.

Det är ansvarslöst att Pia Kauma, som förutom att hon är riksdagsledamot också är ordförande för samlingspartiets fullmäktigegrupp och stadsstyrelsemedlem i Esbo, tar till populistiska och fördomsfulla argument som skapar en grogrund för främlingsfientlighet. Det är inte länge sedan Kauma i fullmäktige krävde en utredning om hur mycket Esbo kunde spara genom att minska på omfattningen av hemspråksundervisning för invandrarbarn. Jag anser att det är både fegt, kortsiktigt och fult att gå åt de befolkningsgrupper som de facto hör till de svagaste i vårt samhälle. En tongivande politiker bör ha kurage att försvara de svaga och att se till att alla barn och unga ges samma möjligheter att klara sig i vårt samhälle. Att sprida felaktig information om socialstöd betyder att man utpekar en grupp och följderna av detta kan vara olyckliga för samhällsfriden. Bättre än så hade man väntat sig av en politiker på Kaumas nivå.

Veckan som gått: Östersjökonferensen, redogörelsen om Ukraina och VR

Min vecka inleddes med Östersjökonferensen (Baltic Sea Parliamentary Conference) i Polen. Jag höll ett anförande i egenskap av rapportör för eutrofiering som delvis behandlade extern och intern övergödning samt behovet av utökad finansiering av forskning för bekämpningen av intern övergödning. Vattenvaliteten har förbättrats i Östersjön, men så mycket mer återstår att göra. Mitt anförande behandlade också riskerna för att Miljösamarbetet kring Östersjön avstannar i och med Ukraina och de ansträngda relationerna med Ryssland. Mina kontakter inom Europeiska Utvecklingsbanken ger bistra rapporter om hur alla nya projekt lagts på is och hur även pågående projekt är hotade då inga nya medel skjuts till på överskådlig tid. Andra talare och representanter på Östersjökonferensen oroade sig för samma sak och även konferensresolutionen avspeglade denna oro. Den stora frågan är förstås hur krisen i Ukraina skall lösas och en vädjan till regeringarna om att finna en fredlig lösning på krisen så snabbt som möjligt.

 

Jag kom tillbaka till Riksdagen och Stora Utskottet, där regeringen samt kallade experter klarlade situationen. Min fråga var huruvida man var medveten om att t.ex. Östersjösamarbetet skulle avstanna och hamna i vakuum då regeringsrepresentanterna kom överens om sanktionerna på EU-nivå. Svaret från statsminister Stubb var ja. Min mening är att om Östersjösamarbetet läggs på is för en oöverskådlig framtid, så kommer skadorna vara omfattande. De senaste händelserna i Ukraina under det gångna dygnet visar att läget är allt annat än under kontroll. Dagens artikel i HS om fredskonserten "we agree that we disagree" och intervjun med initiativtagaren Jan Söderblom som jag känner från min barndom i Munksnäs, var det klokaste jag läst på länge.

 

Min vecka avslutas med VR:s styrelsemöte i Uleåborg och Kajana och en genomgång av vad regeringen kom fram till i gårdagens budgetförhandlingar. Under resan till stationen i Kajana hade jag en trevlig diskussion med taxichauffören som berättade att den höga arbetslösheten som leder till att unga flyttar bort är det största orosmomentet i Kajana.

På resa i våra arktiska närområden

Så nära och bekant men ändå främmande och avlägset. Det är en kort sammanfattning av intrycken under de tre dagar jag varit i Murmansk och Kirkenes tillsammans med en grupp riksdagsledamöter från miljöutskottet, nordiska rådets delegation och Finlands arktiska parlamentariska delegation. Att se med egna ögon är något helt annat än att läsa i rapporter. Murmansk; en stad som grundades vid Ishavet för ca 100 år sedan på grund av alla naturresurser. Vi kom med buss på en gropig väg från Ivalo hållet i sagolikt vackert väder genom ett landskap i ruska. Gråa betong höghus, höga industriskorstenar mitt i stadens kärncentrum, bilverkstäder och överraskande mycket buskar och lövträd kantade vägarna. Inte särskilt trivsamt i mina ögon men de personer vi träffade sade sig trivas bra. Träff med lokala politiker, talmannen för Murmansk oblastets regionala parlament. Känslan av att få svar som avslöjar bara en del av verkligheten.

Följande dag kör vi till Nickel och genom Petsamo området. Alt är stort i Ryssland, så också miljöförstörelsen efter årtionden av gruvdrift och mineralutvinning. Hjälplösa nyplanteringar av skog på ställen där skogen försvunnit på grund av föroreningar. En ödslig känsla då vi vandrar upp till stadshuset genom en stadspark där rabatterna är vildvuxna av ogräs. Trasiga trappor av klinkers leder in i ett stadshus där vi träffar en positiv och hoppfull stadsdirektör, som utan tvivel får kämpa mot många väderkvarnar. I Ryssland är allt stort förutom individen.

Sedan lite senare över gränsen till Norge. Det har börjat regna och de vackra kontrasterna av blått vatten och granna skogar som vi beundrat i Ryssland försvann. Himlen var nu grå. Men skillnaden mellan Norge och Ryssland är slående. Vägrenen är fri från skräp och längs med vägen finns små, söta hus. Ordning råder och allt ser omskött ut.

Sida vid sida, på varsin  sida om gränsen, finns två helt olika verkligheter. Vi besöker en stor region, där mycket kommer att ske under de närmaste åren. Man skulle unna  Murmanskborna en höjd livskvalitet, dvs rent vatten och ren luft och möjligheter att rusta upp det förfallna. Det borde snabbt investeras i reningsanläggningar vid industrierna och energiproduktionen. Som det är nu lider både människors hälsa och miljöns tillstånd.

Arbetsmöjligheter kommer att finnas och finns redan nu. Finlands Norge ambassadör  Maimo Henriksson uttryckte sin oro för kravet om att slopa skolsvenskan. Det leder till bortfall av potentiella Norska företagsetableringar i Finland och försvårar det nordiska samarbetet också inom det arktiska området.

Ville Niinistös hänsynslösa angrepp mot yrkesfiskarna

Ville Niinistö fortsätter sin kampanj mot yrkesfiske i dagens Maaseudun tulevaisuus. För mig är det ett mysterium varför miljöministern utpekat den lilla gruppen yrkesfiskare till fiender som skall motarbetas med alla medel. Det är orättvist och hänsynslöst. Jag förstår inte varför det är mindre miljöskadligt att fiska lax som simmat upp i Torne älv än att fiska laxen i havet. Varför vill inte Niinistö begränsa sport- och turismfisket, varför bara yrkesfisket som tar upp fisk för att konsumenter ska få köpa inhemsk fisk i stället för utländsk tonfisk, sej eller odlad lax? I Maaseudun tulevaisuus påstår Niinistö att  yrkesfiskarna får bara 1 % av inkomsterna från laxfisket. Då har han slagit ihop strömmingsfisket som sker ute till havs och kustfisket som sker i skärgården. Det är två skilda yrkeskategorier inom fisket. Inte jämför man heller gurkodlare och mjölkbönder. För en del av kustfiskarna är laxfisket den största inkomstkällan. Skärgårds- och kustfiskarna är tyvärr dessutom väldigt få idag.

Beredningen av lagen om fiske är på slutrakan och det är uppenbart att den hårda retoriken mot yrkesfiskarna hänger ihop med lagberedningen. Det är synd att Niinistö med detta beteende ställer primärnäringarna mot miljöministeriet och skapar motsättningar, den tiden borde för länge sedan vara förbi.

 

Därför uppmanar jag Niinistö att föra en dialog, vara rättvis mot yrkesfiskarna och inte medverka till en polarisering mellan miljöministeriet och primärnäringar.