Fredagsplock

Den här veckan har faktiskt varit fullspäckad av program och framförallt av möten. Medan dagarna rusar iväg har det på kort tid blivit full vår hemma i vår trädgård. Krokusar, blåsippor, nunneörter och snödroppar är i full blom. Några sena kvällar har jag gått ut för att hinna få lite frisk luft och lyssnat på ett otroligt fågelkvitter. Det här är en av fördelarna med att bo på sidan om, nästan på riktiga landet.

Förra lördagen var jag på ordförandedebatt i Karleby, på onsdag i Ekenäs och imorgon skall jag köra iväg till Kimito. Debatterna är i sig helt roliga, lite jobbigt är det att vara på möten flera lördagar i streck. Roligt är i alla fall att folk tycker att debatterna är intressanta. Det som stör mig är att man så ytligt hinner tala om olika saker. Det är väl ett sätt att hålla liv i debatten, att snabbt gå vidare och begränsa talturerna till några sekunder, men någon egentlig debatt mellan kandidaterna blir det inte på det sättet.

Astrid Thors sade i Ekenäs att hon som partiordförande skulle föreslå Stefan Wallin eller mig till miljöminister. Hon sade inte rakt ut vad hon själv skulle göra, men gissningen är att hon skulle ta andra finansministerposten själv.

Fortfarande frågar jag mig det vettiga i att göra ministerbyten tre månader för riksdagsvalet. Gör man byten så borde de göras redan på sommaren. Och det naturliga är att den nya ordföranden tar över den post som blir ledig- dvs miljöministerposten.

Idag har jag tillsammans med Pehr Löv och sfp-seniorernas sekreterare Gunvor Brettschneider presenterat ett seniorpolitiskt ställningstagande som riksdagsgruppen igår godkände. Ställningstagandet finns på gruppens hemsida. Förutom att vi talar för att omsorgen och vården för de äldre måste förbättras så anser vi också att en hel del ekonomiska satsningar som berör de äldre borde finnas med i regeringsprogrammet.

Idag träffades huvudstadsregionens sfp-fullmäktigegrupper igen på riksdagen. Den 22 maj ordnas ett gemensamt möte för alla fullmäktigen i huvudstadsregionen. Det handlar förstås om kommun- och servicestrukturprojektet. På sfp-mötet idag funderade vi på och planerade (igen) principerna för den svenska servicen i den här regionen och skissade upp vår strategi inför mötet. Det goda har kommun- och servicestrukturreformen fört med sig att åtminstone sfp-politikerna i regionen intensifierat samarbetet betydligt.

Och debatten om sexköpslagen går vidare i riksdagen. Eva Biaudets synpunkter i dagens Hbl överensstämmer med mina.

Skriftliga spörsmål

Den här veckan har jag fått svar på två skriftliga spörsmål som jag lämnat in. Det ena handlar om övergång till e-fakturering och besvarades av andra finansminister Ulla-Maj Wideroos, och det andra om FNB:s svenska avdelning och besvarades av kommunikationsminister Susanna Huovinen. Här hittar du spörsmålet om e-fakturering och här spörsmålet om FNB.

Från klimatstrategi till svenskundervisning

Miljöutskottet godkände utlåtande om klimat- och energistrategin
Idag klubbade vi i miljöutskottet äntligen utlåtandet om klimat- och energipolitiska strategin. Vi har under vårens lopp hört över hundra sakkunniga under otaliga möten. Vårt utlåtande, som nu sänds till ekonomiutskottet, blev tjockt som en roman. Jag kan rekommendera det för alla dem som är intresserad av att få veta vad diskussionen om klimatförändring och Kyotoprocessen och allt som har med förnybar energi, energieffektivitet och forskning och ny teknologi och EU:s rapporter om det samma, handlar om. Vi undvek medvetet att formulera något ställningstagande om kärnkraften. Strategin var den att skriva ett utlåtande som hela utskottet, också oppositionen, kunde enas om. Det blev uppmaningar om att ta i bruk mera förnybar energi, öka energieffektiviteten och satsa på ny teknologi. Tyvärr kommer jag att vara i Afrika på riksdagsresa då betänkandet behandlas i plenum.

Bill Clinton
Det blir intressant med Afrika-resan men det förargar mig att den också råkar sammanfalla med Bill Clintons uppträdande i Tammerfors. Riksdagsledamöterna fick den här veckan en personlig inbjudan till tillfället. Jag har just avslutat Juhana Torkkis bok Puhevalta. Han använder flera gånger Bill Clinton som exempel på en perfekt talare och retoriker. Honom skulle jag ha velat höra - live.

Barnträdgårslärare på svenska
Jag hade ett mycket viktigt möte idag med representatner för barnträdgårdslärarutbildningen i Jakobstad och socionomutbildningen på Arcada och representanter för kommuner i huvudstadsregionen och Sydkustens landskapsförbund. Jag hade kallat ihop det här sällskapet för att få igång en intern kommunikation mellan personer som svarar för dagvården och utbildningen av personal. Så som jag tidigare skrivit i bloggen så har vi ett stort behov av att få mera behörig dagvårdspersonal till kommunerna i huvudstadsregionen. Jag hoppas och tror att mötet leder till att samarbetet mellan våra kommuner och utbildningsinstitutionerna förbättras. Före sommaren skall vi träffas igen och se om man redan kunnat lösa en del av problemen.

Studentexamensklämmarna
På frågestunden var det min tur att ställa en fråga och den riktade jag till undervisningsminister Kalliomäki. Jag frågade vad man inom UvM gjort för att genomföra de klämmar som regeringen beslöt om i samband med studentexamen. De handlade om att stärka och utveckla svenskundervisningen i finska skolor och att utveckla språkbadet. Tyvärr var minister Kalliomäkis svar inte särskilt klargörande. Ingenting konkret lovade han för den här våren eller nästa höst. Om jag uppfattade honom rätt så ansåg han att språkbadsundervisningen gått framåt. Den uppfattningen delar nog tyvärr inte skolorna eller språkbadsföreningen med honom. Jag skall i morgon läsa genom hans svar och se om det är något i det som man kunde utreda vidare. Jag tycker att det är upprörande att utbildningsstyrelsen så passivt vill göra något för att göra svenskundervisningen intressantare för skoleleverna.

Svenska lärare i finska skolor, en ny kontakt
Jag håller som bäst på att etablera en kontakt med svensklärarna i finska skolor. Det skall bli intressant att träffa dem och höra vad de anser att borde göras för att stärka skolsvenskan och varför inte även annan språkundervisning.

Kampen om ordförandeposten

Radio Vegas morgonnyheter fyllde vårt kök så som de brukar göra varje morgon. De första nyheterna jag snappade upp var resultatet av en gallup om hur delegaterna på sfp:s partidag tänker rösta i ordförandevalet. Vid det här laget är det förstås redan en gammal nyhet men visst var det intressant att Astrid Thors låg bättre till än Stefan Wallin. Jan D. Oker-Blom och jag befann oss långt från täten. Jag på jumboplats med några få röster och Didde aningen bättre. Jag ringde lite senare till Ulla Achren för att höra om delegatlistorna redan är officiella, men det är de förstås inte eftersom alla anmälningar inte ännu lämnats in och anmälningstiden går ut först i början av maj. Journalisterna har alltså idkat undersökande journalistik för att få tag på delegaterna, troligen genom att ringa till lokalavdelningsordförandena osv. Alla hade inte velat svara eller vem vet, kanske alla inte ännu bestämt sig. Jag hoppas att de som inte ännu sagt ut hur de tänker göra skulle hålla inne med det till partidagen. Idén med en politisk debattrunda rinner ut i sanden om journalisterna benar ut resultatet innan debatturnén ens kommit igång på allvar. Jag har själv tänkt att debatternas uppgift är att väcka intresse för politikens innehåll och förtydliga den. Debattdeltagarna skall känna den blivande ordföranden på pulsen. Hur skall partiet klara sig i konkurrensen? Hur bra är man på samarbete? Hur skall sfp förtydliga sin politik?

Lite senare ringde Marianne Lydén från Hbl och frågade hur jag vill kommentera gallupen. Inte hade jag egentligen något större behov att kommentera, men jag sade ungefär det jag refererat här ovan. Sedan sade hon lite ursäktande att hon ännu frågar det som säkert många andra frågat, nämligen om jag nu kommer att dra mig ur kampen. Jag svarade att nej, det har jag ingen orsak att göra. De facto har ingen annat frågat mig det.

Nåja, oberoende av hur valet går så anser jag att vi skall och måste diskutera sfp:s politik. Det är därför jag är med i kampen. Ingen av de andra ordförandekandidaterna har tillnärmelsevis så lång erfarenhet som jag av att i kommunalpolitiken kämpa för en fungerande tvåspråkighet i stora städer där de svenskspråkiga är i klar minoritet. Kommunalpolitiken är en oerhört viktig del av sfp:s arbete. Som riksdagsgruppens ordförande har också min känsla för hur viktigt teamarbete och samarbete är för att uppnå resultat stärkts mycket. De här erfarenheterna tänker jag påminna om under de kommande debatterna. Inte bara för att framhäva mig själv, det tror jag inte intresserar någon, utan för att sfp inte kommer att klara av kommande prövningar utan samarbetsförmåga och förhandlingsvana.

Tre plus tre

Idag tog Helsingin Sanomat in en insändare som jag skrivit om att gå in för nya arbetstider för vårdpersonalen. Mitt inlägg kan ses som ett exempel på att nya ideér behövs för att hålla kvar och locka ny personal in på vårdbranschen. Jag skrev att många inom vårdsektorn och speciellt de som arbetar inom äldreomsorgen har höga sjukfrånvaron och går tidigt i pension på grund av att arbetet upplevs som tungt.

Tre plus tre modellen går ut på att man arbetar tre dagar och är ledig tre dagar. Den här arbetsrytmen ersätter alltså den normala två plus fem. I Sverige, Danmark och Norge har man gjort försök med tre plus tre modellen som visat att sjukfrånvaron minskat. Lönen förblir den samma fastän arbetstiden sammanlagt minskar något. Sammanlagt har man ekonomiskt vunnit eftersom minskad frånvaro leder till mindre behov av vikarier och annat positivt. Förutom drägligare arbetspass måste man se över lönerna för personalen inom vårdsektorn. Det måste gå att locka ny personal till de arbetsplatser som snart blir lediga då de äldre går i pension.

På förmiddagen ringde en äldre finskspråkig dam som läst insändaren. Hon berättade att hon kämpat hårt för att förbättra ställningen för patienter inom långvården. Hon berättade bland annat om någon av hennes väninnor som dött på en långvårdsavdelning- av törst. Väninnan hölls om natten bunden i sängen och ingen såg till att hon fick vatten. Damen sade att många av patienterna får sår och infektioner av att deras blöjor byts för sällan. Hon uppmanade mig att arbeta för att man skulle anställa skilda nattsköterskor som skulle ha som uppgift att byta blöjor och ge vatten åt dem som behöver det.

I Esbo fick vi den här veckan se statistik över mängden personal per långvårdsklienter. Statistiken visade att Esbo ligger under social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer, trots att vi lade till pengar för långvården vid senaste budgetbehandling före jul. Ingen av jämförelsekommunerna uppfyllde normerna. Faktum är att man både kommunalt och nationellt måste få en förändring till stånd för att de som behöver hjälp på grund av ålder, demens eller handikapp får den.

Förbränning av avfall?

Inom SAD, dvs samarbetsdelegationen för huvudstadsregionen, har man den här veckan gjort ett beslut att inleda planeringen av avfallsförbränning. Sedan Byholmens avfallsförbränningsverk stängde har det inte hittills funnits intresse för avfallsförbränning i huvudstadsregionen. Nu anses tekniken vara så långt utvecklad att förbränningen inte mera är ett hot mot miljön. Bra så. Annat var det förr. När jag var ett litet barn i Munksnäs brändes soporna i förbränningsugnar i höghusen. Min mamma har berättat att byket som man hängde ut på tork ibland fick en flottig beläggning som härstammade från sopförbränningen. Det var på 70-talet. Jag har inte kollat upp när Byholmen stängdes men faktum är att det blev otroligt dyrt att städa upp efter sopförbränningsanläggningen. Jordmassor har förts bort och renats i stora kvantiteter. Farligt höga halter miljögifter och tungmetaller fanns i omgivningen.

Dåliga beslut om avfallshantering har man gjort också senare. Svårt är det att förstå att Nordens största avstjälpningsplats placerades på ett kärr, Kärringsmossen i Esbo och Kyrkslätt. Kärringmossens avrinningsområde täcker stora delar av Esbo och Kyrkslätt. På den tiden då tillståndet beviljades för soptippen var det ungefär en sektion under hälsovårdsnämnden som hade denna befogenhet. Jag garanterar inte att det var precis så organet hette, men en sektion av något slag var det. I åratal fungerade Kärringmossen utan egentliga miljötillstånd. För den gamla soptippen godkändes miljötillståndet först för några år sedan. Under tiden har sopberget vuxit till Nordeuropas största avstjälpningsplats.

Nu skall man då börja bränna avfallet och i stället sannolikt lagra askan som klassas som problemavfall på avstjälpningsplatsen. Inte heller det här är riskfritt, och några färdiga analyser har jag inte ännu sett. Var förbränningen skall ske vet man inte ännu. Kanske i Lojo, kanske i Nurmijärvi, hoppas inte på Kärringmossen.

Vad jag efterlyser är strängare regler för sorteringen, återanvändningen och insamlingen av material som kan återvinnas. Det finns en fara i att också sådant som kunde återvinnas kuskas iväg till förbränning om inte insamlingen av återvinningsbart avfall organiseras bättre än idag. Det kan t.o.m. uppstå en konkurrenssituation om förbränningsavfallet, vilket inte automatiskt uppmuntrar till återvinning av materia. Avsikten är att förbränningsanläggningarna skall producera energi för samhället vilket i sig är bra.

Ordförandedebatter och EU:s grundfördrag

Veckan har rusat iväg. Ordförandedebatterna har kommit igång. Hittills har jag varit med om tre stycken; i Grankulla, Borgå och igår kväll SU:s debatt i Helsingfors. Pressen, radio och tv har bevakat debatterna flitigt. Jag tror att processen aktiverar folk att fundera på politikens innehåll. Visserligen skrev Hbl idag att gårdagens debatt var slätstruken och att vi inte skiljer oss från varandra men det hör till att massmedierna säger så. Samma sak sade man då Eva Biaudet och Henrik Lax tävlade om presidentkandidaturen. Det skulle förstås vara mera överraskande om vi i grundläggande frågor skulle ha helt olika inställning. De som deltagit i debatterna har säkert nog märkt att det i kandidaternas framtoning finns skillnader.

Det ser ut som om mina medkandidater inte tycker att den nya ordföranden skall ta över en ministertaburett. Inte åtminstone så länge EU-ordförandeskapet pågår. Frågan är om det är klokt att sedan, då endast tre månader kvarstår till riksdagsvalet byta, om man inte gjort det tidigare. Det förefaller som om Jan-Erik Enestam är fullt införstådd i att han skall fortsätta som minister. Det förvånar, eftersom han tidigare ansett det vara viktigt för partiet att ordföranden för partiet sitter med i regeringen. Jag tror att ett byte skulle vara viktigt för den interna kommunikationen inom regeringen och för partiets profil och den nya ordförandens pondus inför riksdagsvalet. Här har de andra kandidaterna och Jan-Erik Enestam en mera pragmatisk syn än jag. De anser att EU-ordförandeskapet tar så mycket tid att ordföranden inte hinner koncentrera sig på sfp-fältet. Stefan Wallin sade till och med att det skulle vara sabotage mot fältet att bli minister. Så olika kan man se på saker. Jag tror ju att det bästa med tanke på hela partiet skulle vara att den nya ordföranden hoppar in där den tidigare slutar och att man samtidigt ger signalen att ledarbytet skett på riktigt och att sfp laddar upp en ny profil inför riksdagsvalet.

Just nu fick jag meddelandet att stora utskottet gett grönt ljus för ratificerandet av EU:s grundfördrag. Jag tror att det är rätt. Två länder har hittills haft stora problem med ratificeringen medan 13 länder redan godkänt det. På det här sättet visar Finland att vi ser ett mervärde i att processen med grundfördraget går vidare. Inför EU-ordförandeskapet är det här viktigt.

Talar- och annan konst

Idag är det den första söndagen i april men trots det har det snöat. Radions väderleksprognos förutspådde ett ostadigt vårväder under de kommande tio dagarna...

På fredagen deltog jag i ett seminarium som sparbanken Aktia ordnade i Kyrkslätt. Jag var inbjuden som medlem i Aktias förvaltningsråd. F.d. ärkebiskop John Vikström höll festtalet, och det var ett imponerande tal. Det var inte bara innehållet som imponerade utan också hans sätt att tala. Det är en njutning att få höra en skicklig talare. John Vikström lyckades hålla hela auditoriet djupt koncentrerat i exakt 45 minuter, dvs så länge hans tal pågick. Han talade mest fritt, men följde ett skrivet koncept. Det var intressant att följa med hans betoningar, vilka ord han upprepade, när han tog paus och tystnade. Han talade om ansvaret för morgondagen och behandlade företagens ansvar och enskilda människors ansvar för morgondagen med olika exempel.

Talarkonsten är något man borde få övning i redan i skolan. Jag tror man är bättre på det idag än förr. Åtminstone i mina barns skola övar eleverna ofta för olika uppträdanden och program som framförs för de övriga eleverna och vid fester och jippon. Det är bra övning.

Mera konstämnen
Jag hörde ett radioprogram idag som handlade om de minskade antalet konstämnen i skolan. Förra veckan demonstererade en grupp utanför riksdagen om samma sak. Jag är helt övertygad om att de som hävdar att barnen borde ha mycket bildkonst, musik och annat som stöder skapandeförmågan har rätt. Skapandeämnen och motion leder också bort tankarna och hjälper om man mentalt mår illa. Det där med att se resultatet av något man gör med sina egna händer mår också andra än barn bra av, det vet man ju.

Kvinnoförbundets debatt
Jag har idag varit på min andra partiordförandedebatt. Dagens gick av stapeln i Borgå, på Svenska Kvinnoförbundets årsmöte. Vi var tre i panelen: Jan D. Oker-Blom, Astrid Thors och jag. Det var en helt lyckad debatt, väl ledd av Peggy Heikkinen. Skönt var att man fokuserade på ett temaområde, dvs jämställdhet och annat som berör nära Kvinnoförbundets arbete. Både tv, radio och tidningar var på plats.

På hemvägen lyssnade jag på Matti Vanhanen som intervjuades av olika journalister. Han betonade att regeringssamarbetet fungerar bra och att regeringspartierna kommer att kunna jämka ihop partiernas olika syner om kommunernas servicestruktur. Jag tror att ramlagen som skall ges till riksdagen före sommarpausen, kommer att vara ganska allmänt formulerad och lämna en hel del frågor öppna. Sannolikt gör man upp och besluter om en tidtabell som sträcker sig många år framåt där man definierar hur processen går vidare. Matti Vanhanen lät förstå att några större beskattningsförändringar (typ det Heinäluoma talat om) inte görs i samband med ramlagen.